Skogslönn

Acer platanoides

I vår trädgård finns fyra lönnar som planterades mellan åren 1993 - 1998.  Någon gång har den älsta av dessa vuxit över sommaren och nått en höjd av ca två meter för att vintern efteråt kraftigt frysa tillbaka och nästan helt få börja om att växa året efter.

Årsskotten är alltid gröna och saftiga när den första frosten slår till och får dessa att vissna redan i månadsskiftet augusti / september.

De alla har nu stannat på en höjd av ca en meter, den nivå snöndjupet har när vårsolen sätter in i mars månad. Allt som då är över snön har alltid frusit eller torkat bort.

Trots sin blyga storlek är de ändå rätt fina där de står som bonzailiknande buskar, och jag tror inte att det någonsin kommer att bli något problem med att de skuggar mina andra växter.

Tre mil härifrån i Boden som har växtzon 6, utvecklas lönnar till fina träd som står gula och granna i september när mina frusit sedan länge.

Det är nog bara att acceptera att vi här passerat skogslönnens nordgräns för att klara av att växa upp och utvecklas till vackra träd.

De lönnar vi har kommer från Sundsvall, Piteå och Luleå.

Lönnen från Sundsvall är den som far mest illa om vintern, de andra klarar klimatet lite bättre.

Som ett försök för att se om det går att bjuda skogslönnen på lite bättre förhållanden planterade jag ytterligare en för snart två år sedan. Denna hade fått växa upp i stor kruka som jag vinterförvarat i potatiskällaren i mer än fem år, så den var högre än de gamla lönnar som redan fanns här när den planterades.

Jag planterade denna lönn med upphöjd bädd med grus och sten runt jordklumpen.

Förra vintern klarade den helt utan frostskador trots att den till stor del fanns ovan snön hela vintern, men i höstas så frös årets tillväxt och skiftade färg från grönt till svart i september.

Den här vintern verkar bli en riktig vargavinter för lönnar och andra buskar och träd som jag vill ha kvar i vår trädgård.

Nu är det - 27 grader kallt.