Lupinväppling

Termopsis montana

Som en främmande fågel i vår trädgård står en lupinväppling vid kanten till ängen.

Den kanske känner sig lite vilsen där, men jag minns att jag planterat en sådan där för några år sedan, men nu hade jag glömt bort den, och faktiskt så trodde jag att den försvunnit då den väntat så med att blomma.

Foto: Elin Pettersson

En bit därifrån har lupiner slagit rot och sprider sina frön åt alla håll, jag var osäker på om lupinväpplingen är lika besvärlig med att sprätta sina frön som vad lupiner gör, därför fick den inte stå i någon av trädgårdens rabatter.

Trots min något styvmoderliga behandling av denna växt så måste jag säga att jag gillar den gula blomman, den liksom sticker upp som ett utropstecken där bland ängens lägre blommor och gräs.

Lupinväppling härstammar från Nordamerika, men trivs även här i Sverige, och finns förvildad på vissa platser i landets södra-och mellersta del.

Nu kanske den även vill sprida sina frön här hos oss?
Jag hoppas det.

Ullblad

Eriophyllum lanatum

Ullblad är en tuvbildande perenn som blommar med gula blommor.
Vår planta är ännu ganska liten, men ger en föraning om hur den kommer att bli som stor, då den ska bli översållad av gula blommor.

Ullblad är vildväxande i nordvästra Nordamerika och blir runt 60 centimeter hög.
Plantor från Nordamerika brukar ha svårt att överleva vårt klimat, men ullbladet ser ut att ännu må bra.

Jag fick olika frön i ett brev som kom med posten för något år sedan, och sådde dessa. Där fanns då även frön av ullblad.
Jag hade ju aldrig hört talas om ullblad då, men sådde fröna mitt i vintern. Frösådden fick sedan stå utomhus under snön, och på våren grodde sådden.

Nu har plantan klarat två vintrar här i Norrbotten, så det är en fullt härdig perenn om den får en ljus plats att växa på.

Plantan är täckt med små vitluddiga silvriga blad.

Ullblad trivs i fullt solsken, så nu växer plantan vid fjällbruden som även den älskar fullt solljus, och faktiskt dör om den beskuggas för mycket.
Därför har jag flyttat fjällbruden till denna soliga plats.
Om ullbladet är lika känslig för skugga vet jag inte, men den har också fått en plats i trädgårdens mest solbelysta rabatt eftersom bladen är lite grågröna till färgen.
Det brukar vara ett tecken på att en planta gillar mycket sol.

Ullblad ska klara torka utan problem.

Ullbladet trivs bäst om jordens ph-värde är något surt, men fjällbruden och fjällvallmon bredvid har kalk i jorden för att trivas. Hoppas inte vårt ullblad känner av att det finns kalk i jorden så nära.
Men än så länge trivs ullbladet bra.

Plantorna av fjällvallmo är kanske inte lika förtjusta i sin nya granne, som blir större och större för var vecka. Jag hade ingen aning om hur hög ullbladet skulle bli när jag lät plantan få denna plats, då var den obetydligt liten.
Någon måste flyttas snart, för att inte fjällvallmon ska duka under av skuggan från ullbladet.

Japansk akleja

Den japanska aklejan är den av aklejorna som blommar först av alla aklejor i vår trädgård.
Att det direkt från den vårblommande floran i trädgården övergår till riktiga sommarblommor som aklejor, känns både härligt och förunderligt.
Försommaren startar på riktigt med denna akleja.

Ännu i midsommartid blommar de japanska aklejorna för att nu blomma tillsammans med andra aklejor som vaknar lite senare än den japanska varianten.

Nu när de andra sorterna av våra aklejor börjar blomma så vaknar också aklejgallmyggan som på något sätt lyckas lägga sina ägg inuti aklejornas knoppar. 

Aklejgallmyggans larver är ett elände som nästan helt spolierar blomningen hos andra aklejor än de japanska, som ju redan blommat i några veckor.

Läs om våra andra aklejor och aklejgallmyggor här.

Den japanska aklejan sprider sig i rabatterna med frön, och några av de  nya plantorna som nu blommar tillsammans med de gamla har fått andra färger än sina föräldrar.  Men något ogräs blir den aldrig, trots sin fröspridning i rabatten. 

Småplantor är ju enkelt att flytta undan om man vill det.

Den ljusa natten.

 Jag gick ut och fotograferade klockan 01:00, mitt i natten, då solen just gått ned i några minuter, för att snart bjuda på gryning.

 Det är en sällsam natt när sommarsolståndet inträffar.

 Ljuset från norr reflekteras i husets fönster.

Rakt mot norr håller solen på att gå upp igen.

Att fotografera mitt i natten utan blixt eller lång slutartid går bara att göra nu.

Nu är natten vit.

Jag älskar denna årstid med ljuset från norr, 

Här är en perfekt plats att bo just nu för alla som är mörkrädda.

Men vem har tid att sova nu när natten är så ljus?

Trädgårdsmästarens anteckningar

Norstedts förlag, Stockholm 2016

"En odlares framgångar och misslyckanden."

Tänk dig en trädgårdsmästares egna anteckningar om sin trädgård, en trädgårdsdagbok tillsammans med några nedskrivna recept och sparade vackra bilder på växter som urklippta från tidningar och fröpåsar.
Sedan läggs allt detta in i en trädgårdsbok som beskriver vad som händer i trädgården månad för månad under ett års tid, och där beskrivs även olika växter på ett pedagogiskt sätt.
Allt detta tillsammans blir boken' Trädgårdsmästarens anteckningar' av André Strömqvist.

Några små hemligheter och små knep som trädgårdsmästaren delar med sig av...

Trädgårdsmästaren skriver på ett ställe att han är en trädgårdsmissbrukare, men att han numera har ett mer sansat förhållningssätt till sitt trädgårdsintresse och till i sin iver att odla. Det får mig att le lite. Lugnat ned sig? Denne trädgårdsmästare? Hur är det möjligt?

Denne passionerade och av sin iver drivna trädgårdsmästare?

Möjligtvis har han nu provat på att odla vissa växter och är nöjd med det, men växter finns det tusentals av, och det finns säkert många han inte hunnit prova att odla förr. I hans tanke finns nog trädgården alltid kvar, och nu har han skrivit ned de erfarenheter han tidigare lärt sig, den kunskap som han samlat på sig har nu blivit till en bok.

Hela boken utstrålar intresse och engagemang för odlandet i sin trädgård, och om trädgårdsmästaren nu har lugnat ned sig, hur passionerad var han inte förr i sitt samlande av frön och växter till sin egen trädgård?

Ingående och kärleksfullt presenteras så även många av trädgårdsmästarens egna favoritväxter, och allt som vår trädgårdsmästare lärt om dem har han också skrivit ned.
Flera sorter och varianter presenteras, och även dess ursprung och plats i trädgårdshistorien.

Trädgårdsmästaren vet allt om narcisser och om hur man får dem att bli långlivade i den egna trädgården.

Lite varstans i boken har trädgårdsmästaren lagt till små egna handskrivna anteckningar om sådant som kanske glömdes när boken skrevs, men som ger boken liv och en känsla av patina, trots att den är ny.

I en beskrivning om hur man driver fram julens blommor, så hittar vi ett sparat recept som liksom ett bokmärke lades in i boken en gång. Underbart!

Den här trädgårdsboken är en hyllning till odlandet och det genuina intresse för växter, här hittar vi inga trender, inget modernt 'lull' som liksom kan bli omodernt om tio år.

Ändå känns boken väldigt trendkänslig och liksom skriven för vår egen tid.
Boken tar avstamp i det hållbara odlandet och det naturliga kretsloppet genomsyrar hela boken.

Några betraktelser om livet i trädgården, berättelsen om den första hybriden, en svärmare som flyger förbi i den tidiga höstkvällen, juldekorationer i trädgården med ursvenska traditioner, fina citat, beskrivning på hur man tar sticklingar och förökar krukväxter, tips och råd, några fler recept och tankar om kretslopp, bakterier och mycket mer.

Men när levde och verkade denne trädgårdsmästare? För 50 år sedan eller mer?
Eller kanske trädgårdsmästaren är som mest aktiv just nu?

Kanske svaret på den frågan finns i betraktarens ögon?

De till synes gamla anteckningarna från trädgårdsmästaren själv finns utspridda i hela boken, och har en patina av maskinskriven text, han var ordentlig då han satt på sin kammare, och dokumenterade sin kunskap om sitt odlande.

Tänk om trädgårdsmästarens anteckningar legat kvar i sin byrålåda, och förblivit bortglömda utan att vi andra fått chansen att läsa och lära? Hemska tanke!

Trädgårdsmästaren hade skrivit att han sett vitsippan blomma den 19 mars, det skulle en pitebo ha gillat, men hade nog sagt att det var 'gode' tidigt för det.

Även i slutet av mars ligger snön kvar djup och tung här i Norrbotten, men vi hinner ifatt sedan med sommarens ljusa nätter.

Kanske är trädgårdsmästarens  tips om när på året man ska förbereda sin trädgård, så frön och bruka jorden lite missvisande för oss som odlar längst i norr, men vi är ju ganska vana att översätta sådana råd till en tid som bättre passar för odlande i norr.

Trädgårdsmästarens anteckningar har redan hyllats av många andra, och jag kan bara stämma in i deras hyllningskör. Boken har nu kommit för att stanna bland den svenska trädgårdslitteraturen, och med Trädgårdsmästarens anteckningar har jag nu fått en riktig trädgårdsbok att älska, lära av och romantiskt drömma mig bort med.

För vem behöver inte drömma sig bort från den egna trädgårdens ogräs och regn?

Trädgårdsmästarens anteckningar är en vacker bok.

André Strömqvist hemsida hittar du här.

(Fotografering från boken med tillstånd av författaren.)

Hamnar du här nere då du öppnar sidan?

Skrolla upp!

Flikfeberrot

Triosteum pinnatifidum

En liten blygsam blomma finns på en av trädgårdens lite ovanligare växter, det är flikfeberroten som blommar.

Flikfeberrot härstammar från Kina och Japan, och är med sina flikiga blad en riktigt vacker växt.

Vår planta har klarat två vintrar, så den är även härdig för trädgårdar i landets norra del.

Flikfeberroten blir runt 50 centimeter hög och den trivs i näringsrika och fuktiga jordar.
På eftersommaren ska det bildas vita bär på plantan.

Augusti 2016

Vår flikfeberrot kommer från Berit med fina bloggen My rented garden. Tack Berit, utan din frösådd så skulle vi inte haft en sådan ovanlig växt i vår trädgård.

Fikbladig gråal

Alnus incana 'Laciniata'

Ett helt nytt träd i vår trädgård är en flikbladig gråal.
Här kommer ett bildsvep från de underbart flikiga bladen.

Den flikbladiga gråalens blad påminner om ornäsbjörk, men ska ge ett mer "silvrigt" och luftigt intryck än en sådan. I alla fall när trädet blir större.
Denna variant av gråal anses vara härdig upp till växtzon 6 här i Sverige, jag hoppas förstås att den är lite tuffare än så då vi bor på gränsen till växtzon 7.

Nu har trädet fått en plats i gränslandet mellan fuktig och torr jord.
Där kan den ju själv välja åt vilket håll den vill skicka sina rötter.
Jag har läst att gråal trivs bäst med humusrik jord, men att de inte trivs i lerjord.

Om trädet trivs så blir det runt 12 meter högt så småningom.

Det här är det träd som jag betalat mest för av alla träden i vår trädgård. Kanske var det så dyrt för att flikbladig gråal är ovanlig i handeln?

Kanske de är svåra att föröka? Kanske dessa träd växer långsamt, vilket gör att priset blir högre än andra träd?

Uppdatering, oktober 2016:

Den flikbladiga gråalen står ännu grön och grann, trots att frosten ger vita kanter på löven.