Trädgårdsaurikel

Primula x pubscens

Tänk att en enkel växt som trädgårdsaurikel kan skapa ett sådant habegär.
Trädgårdsaurikeln är en samlarväxt som samlar egna fantaster precis som snödroppar och pelargoner, folk som nästan är beredda att betala en förmögenhet för att få tag på en viss sort träffas och håller kontakten. Egna sällskap om växten bildas, små klubbar med beundrare utan gränser.
Smått otroligt och fascinerande, precis som växten själv.
(Jag vet att jag kastar sten i glashus här, då även jag själv kan uppvisa liknande syndrom för vissa växter.)

Den låga trädgårdsaurikeln är resultatet av att fantaster genom åren korsat vildaurikel och rosenaurikel, och de finns i många olika varianter.

De trivs i god trädgårdsjord och anses nästan härdiga i hela landet om de får sina krav på växtplats tillgodosedda.

Vi hade förut tre sorters aurikel här, en helgul, en mörk och en med blå kanter.

den med blå kanter fanns här redan före jag kom hit, men alla auriklar försvann samtidigt för ungefär tio år sedan.

Jag själv har ingen aning om varför de alla dog, men kanske en besvärlig barfrost tog knäcken på dem?

Ingen snö med 20 minusgrader kan ju skrämma ihjäl många växter.

Lite synd var det, men det var inget att göra åt

Men nu har vi en ny aurikel..

Igår så tiggde jag en bit av den aurikel som växer hos min mor, hon hade en gång fått den av sin syster.

Det är den aurikeln som jag fotograferat på alla bilder här ovanför.

Kanske jag nu är fast i ett samlande av olika sorters auriklar?

Vem vet hur det här kan sluta?

Kanske det slutar med en egen aurikelteater om inte förnuftet bromsar.

Men förnuft är ibland vekare än känsla.

För förnuftet är det första som släpper när samlarinstinkten slår igång.

Två av våra gamla auriklar.

Blommig fredag - Grand finale

Nu blommar det i en kruka med sådda sommarängsblommor som jag fick av min yngste son när jag fyllde år i vintras.
Som vi alla har väntat och hoppats på att något av den frösådden skulle blomma, och nu till sist så belönas hans slit med dekoration av krukan och frösådd.

När de första fröna grodde i mars så fick jag en föraning av odlingssäsongen redan då, ute var det ju full vinter, och odlarglädjen hade krympt ihop till en liten skrutt.

Kanske detta var den bästa födelsedagspresenten.

Den stora utmaningen var ju att hålla frösådden vid liv i en så liten kruka som snabbt torkade av vårsolen.

 Nu blommar en gänglig högrest planta i den lilla krukan, och under den finns några fler småplantor som liksom "stannat i växten" då krukan nu är på tok för liten för den stora plantan som blommar.

Denna kruka dekorerade min yngste son på fritids, och det var även de som hjälpte honom att så in krukan med frön från en sommaräng.
(De tänkte väl att jag gillar blommor, så då passar en kruka med frösådd.)

Tack så mycket!

Men frågan är: vad är det här för blomma? Jag själv har ingen aning.

Dagens tema på 'Blommig fredag" är grand final, och hur andra trädgårdsrelaterade bloggarre tolkar det finns att se hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss

Ute i trädgården är det dock långt kvar till någon grand final, där har blomningen just börjat.

Strutbräken

Matteuccia struthiopteris

Sakta rullar bladen på ormbunkarna fram.

De största ormbunkarna i vår trädgård är våra strutbräken.

Det är som om hela trädgården håller andan när strutbräken och de övriga ormbunkarna sakta rullar upp i 'slowmotion', även våren själv håller andan och vet att med ormbunkarna så rullar även sommaren fram här hos oss. Våren övergår så sakta till sommar, så stilla och så långsamt i ormbunkarnas takt..

Det är nu våra strutbräken är som finast, när de rullar fram och gör entré i trädgården.
Helt plötsligt finns de bara där, där det nyss var tomt och grått.
En känsla av lyckorus rullar fram tillsammans med ormbunkarnas blad.

Ormbunkar som strutbräken trivs med en fuktig plats i halvskugga med rötterna i fin mull- och näringsrika jordar.

På något sätt så är det lite 1970-tal över strutbräken, de var vanligt förekommande i sparsmakade så kallade 'barrträdgårdar' lite varstans här runt Boden med omnejd när jag var liten.

Men även om trenden med barrträdgårdar är över så kan ju omöjligt en växt som strutbräken bli otrendig.

Även en ormbunke som jag hämtat från skogen rullar fram, den är mindre än strutbräken, men lika fin och lite mer skir och fragil än vår strutbräken.
Dessutom är de framrullande bladen mycket vackra, ja nästan vackrare än strutbräkens blad.
Den från skogen blir nästan lika hög som strutbräken, och våra skogsormbunkar kommer från sydbranten på ett berg vid Svenskudden någon mil härifrån.

Jag har ingen aning om vilken sort ormbunkarna från skogen är, det är svårt att se skillnad mellan alla sorter och arter som finns.

Strutbräken och några andra ormbunkar är vildväxande i vår del av landet, och just strutbräken har fått en särställning som trädgårdsväxt här jämfört med andra ormbunkar från skogen.
Här i skogen just utanför trädgården finns även det jag tror är taigaörnbräken, Pteridium aquilinum som är väldigt fin, men den får jag visa en annan gång.

Bladen på strutbräken ger trädgården en exotisk känsla, de stora bladen påminner mer om palmblad än om det hårda klimatets växter.
Men ändå växer de här, sitt sydliga utseende till trots.

Gammal försommarbild.

Svalört

Ranunculus ficaria 

För första gången blommar en svalört i vår trädgård.
Svalörten är inte vildväxande hos oss längst i norr, ja, frågan är väl om den alls är vildväxande i Norrland?

Men här hos oss blommar nu en liten gul Gute, härdig, envis och mycket angelägen om att tala om för hela trädgården att den riktiga våren är här.
Just bredvid blommar så mycket högre kungsängsliljor och påskliljor, men den lilla svalörten strålar ikapp med solen och får mig på riktigt gott humör.

Svalörten kom i ett paket med växter och frön för något år sedan, från Anna-Stina Rammhällen på Gotland.
Tack än en gång för svalörten Anna-Stina.

Sockertoppsgran

Picea glauca 'Conica'

En ny sockertoppsgran finns nu i vår trädgård.

Den är inte högre än 30 centimeter, och får bli ett nytt försök med denna gran.

Det förra försöket slutade i fiasko, men då köpte jag en billig planta på rean och sänkte ned den med kruka och allt i trädgårdslandet i oktober en höst för något år sedan.

Då, i trädgårdslandet.

Den lilla sockertoppsgranen såg ju relativt välmående ut när sedan snön föll, men när sedan våren kom så försvann barren i samma takt som snön smälte undan.

Den lilla sockertoppsgranen klarade inte att övervintra på det sättet.

Inte här hos oss i norr.

Mest troligt så frös jordklumpen till is, och vårsolen brände sedan sönder granen, som inte då kunde hämta vatten från rotsystemet, eller så dog den lilla granen av chocken av att möta kylan utomhus då den stått inne i en butik en tid.

Gammal bild, vi har ingen snö kvar nu.

Den förste och numera stendöda sockertoppsgranen.

Nya skott ser ut att växa fram på den nya sockertoppsgranen, som ju faktiskt övervintrat i potatiskällaren sedan jag köpte den mycket billigt i november förra året.

Nu när den nya sockertoppsgranen planterats ut så vaknar hoppet till liv igen om en sockertoppsgran i vår trädgård.
Jag vet att vi kanske har ett klimat som är för kallt för sockertoppsgran, men jag måste testa igen.
Nu är det ju vår, och den nya lilla sockertoppsgranen kanske hinner etablera sig ordentligt före vintern.
Vi får se hur det går...

Än är det vinter kvar...

Den sista snön?

Har just tagit en kort tur på skidor på den sista snön som finns kvar drygt 100 meter från vårt hus. En riktig kontrast till trädgården där vårens första blommor spirar.

Men det finns ingen risk för överansträngning av kroppen,för skidspåret är väldigt kort, men ändå, att ännu kunna åka skidor.

I trädgården blommar det, där finns nu ingen snö, men väl en snödroppe.

Det grönskar lite här och där.

En stor nunneört från Anna-Stina på Gotland.

Bortanför trädgårdslandet finns platsen där snön ännu ligger kvar, men det är i en svacka, så snön syns inte så bra från vår trädgård.

Trädgårdslandet.

Skidspåret!

I bakgrunden, vår trädgård.

Ha en toppenfin kväll!

Trädgården just nu.

Blommig fredag - Trädgården just nu.

(Nu börjar det!)

Här kommer ett bildsvep över hur långt våren hunnit in i vår trädgård i norr.

Som ni ser så blommar än snödroppe och tussilago här, och eftersom de är vårens budbärare nummer ett så älskar jag dem.

Ps. tussilagon blommar just utanför vår trädgård, jag har inte planterat in den i någon rabatt, men väl planterat in den på vid sidan av vägen.
Tussilago är inte vildväxande här i byn där vi bor.

 Blåsipporna står i knopp, men den ungerska blåsippan har blommat en tid nu.

Kejsarkronor är på väg upp, och vid växthuset blommar några krokus.

Inne i växthuset står de växter som övervintrat i potatiskällaren.

De har inte ännu inte varit framme i ljuset en hel vecka, så de har ännu inte hunnit grönska så mycket.

Eftersom nätterna är kalla så har jag en fläkt och ett element där inne.

En vattenfylld tunna och golvet av tegel hjälper till att hålla kvar temperaturen sedan solen gått ned.

Ett fikonträd står redan i knopp.

Det grönskar på både äkta kastanj och på hästkastanj.

Båda träden är lika möjliga att odla på friland här hos oss.

Det grönskar i en låda som är planterad med tulpanlökar.

Men den andra lådan som jag fyllde med hyacintlökar i höstas visar ännu inget liv.

Än ligger det snö kvar som rest av den snö vi skottade upp i en hög i vintras, men förutom i skuggan av skogen så är här nu snöfritt.

Alltid något att glädja sig åt.

Snö!

I snön ligger ett 'löv' från ginkoträdet. 

Det måste ha lossnat i höstas då jag bar ner trädet till potatiskällaren för övervintring.

Men just nu ser det ut som ovan i vår trädgård, lite mer av regn och värme och världen målas i grönt även här hos oss i norr.

För att se hur långt våren hunnit i andra trädgårdar i vårt land så kika in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss där pågår nu 'Blommig fredag för fullt.

Trevlig helg!