Alpskärvfrö

Thlaspi rotundifoliu

Blommig fredag - vårfrestelse

En rosablommande alpskärvfrö lyste upp i vår trädgård i mitten av maj månad, men det blommade så många andra växter då att jag inte hann med att visa denna lilla skönhet då, utan visar bilderna nu när 'vårfrestelse' är veckans tema på blommig fredag.

Kanske är en alpskärvfrö den allra enklaste vårfägring som man kan visa, men ändå så får dessa bilder mig att längta till våren då trädgården liksom står i startgroparna för säsongen.
Helt klart en vårfrestelse om ni frågar mig.

Om denna växt vet jag just inget, men jag anar att den härstammar från Alperna av namnet att döma.
Vår planta står i väl dränerad jord som inte blir för blöt om vintern, alpina växter brukar ju vara lite väl veka för vårt klimat i norra Sverige, men en vinter här i Brännberg har ju plantan klarat nu.

Vår alpskärvfrö kommer från en växtmarknad hos Heléne med fina bloggen Tankar om och från min trädgård.
Hos henne blommar alpskärvfrö tidigt om våren, då man som mest uppskattar en blomma, därför valde jag att skaffa en sådan även till vår trädgård.
Jag hade inte ens hört talas om denna växt förut, och blev glad över att fått ännu en vårblommande växt till trädgården.

Den vintergröna plantan skadades ändå av klimatet då bladen blev fula, men den överlevde ju och blommade, så varför klaga på några missfärgade blad.

Som sagt, en liten vårfrestelse, om än av det enklaste slaget.

Mer vårfrestelser hittar ni på fina bloggen Bland rosor och bladlöss, där pågår blommig fredag för fullt.

Rödkvanne

Angelica gigas

Den vackra rödkvannen har under sensommaren och tidig höst gett vår trädgård en blickpunkt.
En riktig höjdare bland de senblommande växterna, både bildligt och bokstavligt.
Före blomman öppnade sin knopp så beundrade jag de vackra bladen.

Knoppen såg spännande ut, jag har i mer än två år väntat på att denna växt skulle blomma, så när jag såg att plantan tänkte blomma så blev jag på bra humör.

Ja, bilderna talar väl för sig själva, den här rödvioletta skönheten har jag beundrat om och om igen när jag passerat.

Den här blomman blev även en riktig favorit för en geting som satt på blomman dag ut och dag in under någon vecka.
Att jag blev närgången med kameran blev aldrig något problem för den, den hade inte tid för något annat än för rödkvannen just då.

Rödkvanne växer vilda i Korea, Japan och i delar av Kina, så med tanke på dess sydländska och fjärran ursprung så är det ju en riktig tuffing som så galant klarat två vintrar i Brännberg (där vi ju har lite kallare än de flesta andra trädgårdar i landet).

Vår rödkvanne kommer från Berit med fina bloggen My rented garden. Tack igen för den här spännande plantan.

Jag har läst att man kan skära av blomstängeln så inte plantan utvecklar frö, för då dör oftast rödkvannen efter det.
Här i vår trädgård är det ju ingen risk att några frön utvecklas då blomman nu slokar betänkligt efter flera nätter med frost.
I natt var det -10º C.

Kanske vår rödkvanne vill blomma även nästa år då inga frön hann utvecklas nu?
Jag hoppas ju förstås att det blir så...

Oncidium i en näverhägg.

Jag är liiite orolig för hur en kvarglömd orkidé i ett träd har klarat denna frostknäpp.

Den ser ju grön och fin ut än så länge, men den är väl djupfryst just nu.

Ha en bra dag kära läsare, här gnistrar frosten av morgonsolen.

En kall vind drog fram...

Trädgården ser ut som förut, men samtidigt har något hänt.
En kall vind drog fram i vårt distrikt och lämnar en sorts förlamande känsla kvar.
En vacker ros försöker ge tröst nu på morgonen, men de iskalla vindarna som kom har gett sina spår.
Har kylan kommit för att stanna?

Vår trädgård har ändå skyddats lite av frosten av de stora träden som finns här, men ändå har kylan nypt i sommarens flor.
Ängarna runt trädgården var grågröna av gnistrande frost.

De iskalla vindarna gör att de växter som gett vår egen värld en sort mångfald nu ger upp, och fryser ned.
Jag kommer sakna alla dessa.

Frosten biter sig fast på cykelsadlar och bilar, för i natt så var det årets andra frostnatt, med tempetaturer ned till fyra minusgrader i vår trädgård.

Trädgårdslandet

Den skissade planen som jag byggde efter så gott det gick.

Nu har vi vår egen variant av en 'klosterträdgård'.

Blommig Fredag - Premiär!

Denna sommar har trädgårdslandet blivit färdigbyggt.
Det tog ungefär två år att färdigställa, och det hade varit klart redan före midsommar om jag inte slitit upp ett besvärande diskbråck igen, det gick ju att få hjälp hos en kiropraktiker, men veckorna efter det så vågade jag inte gräva i jorden då jag var rädd att slita upp det igen, så därför drog färdigställandet ut på tiden.

Men redan förra våren hade vi smygpremiär av de första färdigbyggda odlingsbäddarna, men i våras så var det premiär för nästan hela det nya trädgårdslandet då vi startade den senaste tillbyggda delen med att fylla på med ny jord och så in.
I slutet av augusti blev det sista hörnet i trädgårdslandet så till sist också färdigt.

Vårt trädgårdsland är så äntligen färdigt, jag klädde mig i munkhuva för att få rätt känsla till denna  fotografering i vår kloster- och medeltidsinspirerade lilla anläggning.

Trädgårdslandet är inte särskilt stort, bara 6 meter långt och knappt 4 meter brett.

Kanske jag borde gjort det större, men samtidigt har jag ju haft nog med att hinna bygga färdigt detta lilla, så det får bli lagom stort åt oss.

  

Vårt gamla trädgårdsland som fanns på denna plats kvävdes av ogräs, så därför är syftet med detta nya att kunna hålla borta ogräset så länge som möjligt härifrån.

Vår dotter rensade ogräset i midsommartid.

För att hålla ogräset borta från grusgångarna så har jag lagt markduk under gruset i grusgångarna, jag har gjort likadant i odlingsbäddarna, under jorden. Dessutom så ska de rostiga plåtarna hindra rotogräs att sprida sig in till trädgårdslandet (det var ju det som hände förut).

Det är nödvändigt att fylla odlingsbäddarna med fin kompostjord, för den jord som finns här på tomten är näringsfattig och på många ställen är den röd, troligen av järnoxid. (Det kanske förklarar varför vissa växter inte trivs i vår trädgård?)

Kanske vi skulle försöka framställa järn istället för att försöka odla här?

Den röda jorden.

 En av odlingsbäddarna har jag fyllt med sand för att kunna förvara frösådder av perenner.
Förut har dessa små krukor fått stå på grusgångarna mellan odlingsbäddarna, men nu är de nedsänkta i sanden för att inte torka så fort.

Men hur gör jag före vintern kommer?
Bör jag ställa upp krukor med perenna sådden ovanpå sanden så det inte blir för fuktigt?
Om allt fryser till is så kanske många små fröplantor dör.
Kanske de små plantorna borde täckas under vintern för att slippa vinterfukt?

Men trots att jag nu är nöjd över att det nya trädgårdslandet är färdigt så återstår nu att lära sig att odla matnyttiga växter. Bilden ovan visar morötter vi fick av min farbror Bertil och hans fru Rut, de små ynkliga morötterna till vänster är de som vuxit i vårt trädgårdsland.
Det är visserligen sju mil till byn Börjelslandet där de bor, men hur kan det vara sådan skillnad mellan våra och deras morötter?
Kan förklaringen på storleken bero på gallring och vattning?
Jag tror jag får åka på kurs till dem...

Så nu är det bara att hoppas att vårt nya trädgårdsland kommer hålla länge och bjuda på både blommor och grönsaker under många många år.

Nu faller björklöven av och gör att hösten känns påtagligt nära.

Nu är det ju även premiär för säsongens första Blommiga Fredag.

hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

Ha en bra dag, hälsningar/Hans.

Stjärnlobelia

Laurentia hybrida

Här en sommarblomma med 'stjärnstatus', som börjar blomma när sommaren är slut, så trots att den räknas tillhöra sommarblommorna så är det nu som stjärnlobelian öppnat sina knoppar.

Stjärnlobelia växer vilda i Australien, så den klarar ju inte några vargavintrar, utan de räknas till sommarblommorna här hos oss.

Den trivs som de flesta sommarblommor, men den gillar inte om jorden blir för fuktig under en längre tid, så därför är det bra att låta jorden torka upp mellan vattningen.

Jag hade aldrig ens hört talas om denna växt förrän jag fick en planta av min trädgårdsvän Kjell-Benjamin i Piteå, han hade sett den hos en granne, och hade i år sått egna plantor.

Han bad mig ta egna frön från den här plantan, men jag är lite orolig för hur det ska hinna med att mogna fram frön när den blommar först nu.

Kanske jag får flytta in krukan med stjärnlobelian till växthuset om det blir risk för frost.

Det har ju liksom varit snubblande nära nattfrost här, med bara noll grader två nätter förra veckan.

Om jag får frön från plantan så är det viktigt att så dem tidigt nästa år för att de ska hinna med att blomma, jag har läst att man bör så dessa frön redan i januari-februari månad.

De stjärnformade blommorna får en annan form då de blommat en tid, men de är vackra att se på då med.

Tack än en gång Kjell-Benjamin för den fina stjärnlobelian.

Gullvippa

Sinacalia tangutica/Ligularia tanguitica

En av trädgårdens nya perenner denna sommar är en gullvippa.
Jag köpte den i somras vid ett besök hos Wennestigs trädgård i Hortlax, och jag har planterat den på en plats där jorden oftast är lite fuktig, växter i ligularia-släktet brukar ju föredra att växa något fuktigare.

Det var framförallt bladens form som drog till sig mitt intresse.

Jag har väntat på att plantan skulle börja blomma, men när de små knopparna öppnat sig så bjöd de ju inte på någon överväldig blomsterprakt precis, men som sagt, det var för de fina bladens skull jag köpte gullvippan.

Jag har sökt information om just denna ligularia, men knappt funnit något annat än att det är en växt för fuktig jord som ska vara praktiskt taget härdig i hela landet som blommar på sensommaren eller under tidig höst.

Plantan blir ungefär 70 centimeter hög.