Den första snön.

(O-) Blommig fredag - sommarens projekt.

Den första snön föll i natt, när vi vaknade på morgonen så var vår del av världen vit.

Vi anade att det skulle vara så, för sent igår kväll föll snöflingor sakta mot marken, men de märktes knappt i mörkret.

Inne i växthuset har vi ännu våra rosor, pelargoner och fuchior, men där inne är värmen på så de klarar sig. Snart ska de bäras ned in till potatiskällaren, där de får sova hela vintern.

Trädgårdslandet är täckt med snö, och jag kom just på att jag har kvar att ta upp lite potatis som finns i en av odlingsbäddarna.

Jag tror jag väntar tills denna snö smälter bort, att söka potatis där nu är inget jag vill.

 Men nu kanske ni undrar hur jag tänker, hur kan dessa snöfyllda bilder ha något att göra med 'sommarens projekt' som ju är dagens tema i 'blommig fredag'.

Ja ni förstår, sommarens stora projekt för mig var just att glömma att denna dag skulle komma, att leva helt och fullt med blomster, sol och värme för att ladda sina 'batterier' blev sommarens motto och projekt.
Jag lyckades bra, för denna snö känns mig totalt främmande.

Jag är nog ingen vintertyp, helst skulle jag dra långt söderut just nu.
Det är vackert med den vita snön, men det är allt.
Kom ihåg att snö är bäst på bild.

Om du vill läsa vad andra bloggare gjort i somras, så kika in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss, där pågår just nu 'Blommig fredag' för fullt.

Trevlig helg!

Aronia

Aronia melancarpa

De buskar som ännu bjuder på höstfärger i vår trädgård är våra aroniabuskar.
De flesta andra löv har fallit till marken nu eftersom det varit tio minusgrader för en tid sedan, men än sitter löven kvar på några buskar, bland annat på våra aronior.

Vi har två olika aronior, en med normalt stora bär och en med små bär.
Den med små bär bjuder på de finaste höstfärgerna.

Liten svartaronia.

Bären är inte goda att äta som de är, men jag har läst att man kan göra saft och sylt av dem.
Här hittar du recept  på saft och sylt av svartaronia.
Det är inget som vi har provat än då våra buskar ännu är ganska små sedan odjur som älg och sork kalasat på dessa förut.

Svartaronia

 Aronia är självfertil och kan därför ge bär även om man bara har en buske, dessutom har aronia små krav på växtplatsen, den klarar de flesta jordar, men det är viktigt att platsen där den växer får nog med solljus för att den ska kunna ge bär.
Om den växer i skugga blir det inte lika mycket bär på busken.

De sista flammande höstlöven glöder nu i vår trädgård.

Jätteeternell

Helichrysum bracteatum

Blommig fredag - Färg.

Utomhus har naturen återgått till en brun-grå färgskala, även om lite grönt ännu finns kvar då gräsmattornas grönska lyser upp nu innan snön kommer.

Annat var det för några veckor sedan då trädgårdens blommor ännu lyste i olika färger, tänk att det då var så vardagligt att man knappt la märke till färgernas fyrverkeri.

En av alla dessa som skänkte vår trädgård extra färg var jätteeternellerna som blommade i trädgårdslandet.
De blommar sent i vår nordliga del av landet, så för att alls hinna få några blommor före nattfrosten kommer så måste vi för förodla dessa inne i växthuset, medans våren ännu är för kall.

Jätteeternell härstammar från Australien, och tillhörde förut släktet Bracteantha innan de fördes över till släktet Helichrysum, de föredrar att växa i full sol i en lucker humusrik jord som inte får bli för våt.
I Australien kan denna blomma bli meterhög, men här i norr blir de sällan högre än 60-70 centimeter.
Den ovanligt varma och torra sommaren här i norr gillades av våra jätteeterneller, men sideneternellerna bredvid höll på att torka ihjäl i hettan.(jag borde ha vattnat bättre, jag vet).

De är för härliga att känna på redan när de blommar, för de är liksom torra och styva direkt, precis så som de sedan är då man tagit in blommor för att torka dessa.

På nära håll är blommorna fina men som rabattväxt kanske inte jätteeternell är någon höjdare, då de gröna bladen dominerar (man plockar ju liksom bort blommorna allt eftersom om man vill torka dem).

Det är viktigt att plocka blommorna tidigt, just efter de öppnat sin knopp. Får de blomma för länge innan man plockar in dem, så kommer de se lätt utblommade ut sedan de torkat.
Min fru hänger alltid den nyplockade buketten med eterneller upp och ned så stjälkarna blir raka då de torkar.

Sensommaren var varm, och nattfrosten kom relativt sent så våra jätteeterneller hann med att blomma i år, min fru plockade in några buketter.

Sedan nattfrosten gjort entré så är blomningen över.
Jätteeterneller tål nästan ingen frost alls. I alla fall inte tio minusgrader som det har varit här.

De jätteeterneller som min fru plockade in förut har hon torkat så att färgen och formen av sommarens blomsterfyrverkeri ännu finns kvar i vårt hus.

Kanske går vinterns plågor lättare att uthärda när lite färg från sommaren finns med?

Bevarad färg från sommarens blomsterfyrverkeri.

Vill du se mer färg, så hittar du det hos Heléna med fina bloggen 'Bland rosor och bladlöss', där pågår nu Blommig Fredag  som bäst, och dagens tema är färg.

Ha en toppenfin fredag!

Tall

Pinus sylvestris

Det vanligaste av barrträden som är vildväxande i vår del av landet är nog tallen.

Eftersom den är så pass vanligt förekommande så är det ju inget träd som har så hög status i vår trädgård, men visst, det finns en tall i vår trädgård också, och just bredvid, utanför trädgården finns en stor gammal tall som nog har funnits längre än något annat träd i vår trädgård.

Till höger vår ännu unga tall, och snett bakom, den stora gamla.

Några hundra meter från vår trädgård finns denna halva döda tall, det är en rest av den storm som drog över vår by för mer än tre år sedan. Nästan alla andra tallar föll för stormen just där, men denna tall stod mycket utsatt för vinden och hade därför ett mycket starkt rotsystem, så den stod pall, men den kraftiga stammen knäcktes av stormen den dagen.

När skogsarbetarna skulle rensa skogen på nedfallna träd så bad jag de spara detta halva, jag sa åt dem att jag vill komma hit med mina (förhoppningsvis kommande) barnbarn en vacker dag och visa dem att det blåste så hårt att vindarna knäckte stora tallar som denna.
Tallen kommer att få stå kvar där som ett minne över den orkanliknande stormen den dagen.

Utsikten från vårt köksfönster domineras även den av just tall, här under en vinterbild:

Men för att riktigt uppskatta tallens skönhet så tog jag en promenad i skogen i en av de finaste 'pelarsalar' som naturen har att bjuda på här i norr.
Ibland är det enklaste det som är vackrast.

Hur är det nu man brukar säga om tallskogen, jo kanske att man inte såg ett barr och inte träffade en kotte...

Även naturen har en viss sorts humor.

Denna vackraste tallhed uppskattar jag väldigt mycket, och varje gång jag passerar så är jag förundrad över att den ännu får vara kvar, då mycket liknande skog i närområdet blivit till kalhyggen.