Trädgårdens tråkigaste växter.

En tråkig blomma.

Har ingen aning om vad det är, men den trillar omkull så fort den börjar nå lite höjd.

Här är listan över de tråkigaste växterna som vi har i vår trädgård.

Jag har de senaste åren fotograferat olika växter som finns i trädgården för att visa, men vissa växter har aldrig fått utrymme här på bloggen, och jag kunde inte se hur jag någonsin skulle få tillfälle att skriva om dessa så tråkiga.
Därför kom jag på idén att lista dessa växter som är så tråkiga att jag knappt vill visa dem här.

De växter jag valt till denna lista är alla införda till vår trädgård på något vis, de vildväxande ogräsen hade ju annars haft topp-placeringen.
Kanske hela listan varit ogräsens?
Nej, alla växter på listan har jag själv ändå på något sätt planterat här någon gång.

Hade det inte varit för pestskråpets vackra blad så hade denna också platsat på denna lista.

Blomman är inte särskilt snygg.

Kanske de som listas inte riktigt kunde leva upp till mina höga förväntningar, kanske klimatet är för kallt, eller kanske just den växten är så vanligt förekommande att den just därför blir tråkig i mina ögon.
Ni får inte glömma att denna lista enbart baseras på mina egna tankar om tråkiga växter.

Men det är ju ändå så att varje växt trots allt har sin egen charm, även om det är svårt att se i vissa fall.
När jag skrivit om dessa växter så inser jag samtidigt att jag önskar ha dem kvar i vår trädgård.
Men kanske inte på platser där de syns så bra, nej ut till trädgårdens tassemarker med dessa, där kan de få växa ifred, där trädgård och natur möter varandra.
Enda undantaget blir praktbetonikan som jag inte sett något hos förut, men som jag känner att jag måste ge en chans till efter alla era positiva kommentarer som fått mig att tänka om.

För att se hela listan klickar du här!  Tråklistans förstaplats finns under detta inlägg...

(Om inte alla inlägg ryms på denna sida så klicka på 'Äldre inlägg' som visas längst ned till höger på sidan.)

Dunört

Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 1

Vit dunört Epilobium ciliatum

Så var det dags att presentera den växt som är absolut mest tråkig i vår trädgård.

Det är någon slags dunört (kanske vit dunört?) som kommit in i trädgården tillsammans med ett fackelblomster som jag köpte.
(Jag har ju valt att inte ha med de vildväxande arter som finns vid vår trädgård på denna tråk-lista, men denna växt är inplanterad här.)

Jag lät dunörten få växa upp då jag inte alls visste vad det var, för denna dunört växer inte i naturen runt vår trädgård.
Jag tyckte det var så spännande med en växt på köpet så att säga, därför fick denna växt stå kvar tills den blommade.

Men jösses!

På bilderna ser ni plantan när den är som mest spännande.

En så oerhört trist och intetsägande växt får man ju söka länge efter, även bland alla de ogräsliknande växter som jag fört in i vår trädgård de senaste åren.

Här blommar dunörten som bäst.

Kanske ni från sydligare breddgrader än Norrbotten suckar då detta bara är ett ogräs hemma hos er och ni  tycker det är otroligt att jag slösat tid att fotografera denna miserabla växt.
Ni kanske hade större förväntningar på växten som toppar tråk-listan, men...

Ska det här vara spännande? -Nej!
Ska det här vara tråkigt? -Ja!
Det är ju tråk-listans förstaplats.
Med dessa bilder vill jag bara visa på den förhoppning jag hade på att detta skulle bli ännu en vacker perenn i trädgården. Det blir inte alltid som man hoppas.

Enligt boken Norrbottens flora så är denna växt nyss inkommen i vårt län och den har börjat att sprida sina frön lite som den vill. Vit dunört är en släkting till mjölkört, mjölke, rallarros som ju är den växt som är mest vanlig i trakterna runt vår trädgård. Men de blommar i alla fall vackert, något man inte kan beskylla denna växt för.

Tänk om denna dunört blir lika vanlig här i framtiden när denna nu fått frö här?
Om 20 år kommer kanske folk blänga ilsket på mig om byn är full med plantor av vit dunört?
De viskar kanske, "-det är hans fel att det ser ut så här"
Men så läser jag att denna växt vill växa i fuktig och näringsrik mulljord.
Ja då kommer den få ett svårt liv om den skall sprida sina frön utanför våra rabatter.
Vi får väl se hur det går.

Dunört här tillsammans med det fackelblomster jag planterat in i trädgården.

Blekbalsamin

Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 2

Blekbalsamin Impatiens parviflora 

Vi närmar oss toppen på denna tråk-lista och här kommer en växt som för länge sedan hämtades från Sibirien och Asien till olika botaniska trädgårdar i Europa, och som sedan 1800-talet spridits från dessa till den grad att den nu anses som ett ogräs på många platser.

Till vår trädgård har den mest troligt kommit in som frö-ogräs med någon planta vi köpt någon gång.
Jag är förvisso en växtsamlare, men inte tror jag att jag skulle samla in frö från dessa växter, än mindre köpa en sådan ful och intetsägande växt.
Jag har däremot försökt att plantera i Jättebalsamin här, men det har inte lyckats så bra.
Jag skall berätta om varför i ett annat inlägg.

Här i vår trädgård har blekbalsamin väl status som 'nästan ogräs' då jag rensar bort dessa från vissa platser men låter de få stå kvar på andra platser.
Jag kanske är lite galen som inte raderar ut varje spår av denna växt innan den får fotfäste och börjar en invasion av vår trädgård och vårt närområde.
Denna växt finns inte i naturen vid vår trädgård, och förekommer endast på ett fåtal platser i vårt län.

Blekbalsamin trivs med fuktig halvskuggig näringsrik mulljord, så den får det tufft om den vill sprida sina frön här där tio björkar tar allt vatten och all näring för trädgårdens växter.
Det och mina misslyckade försök med jättebalsamin gör att jag håller mig lugn inför denna nykomling.

Jag har ibland gjort misstaget att släppa in ogräs i trädgården, minns med fasa när vi lät plantera in knölklocka i en rabatt, därför är jag trots allt lite tveksam till en växt som denna blekbalsamin.
Är det kanske läge att helt rensa bort denna växt från trädgården medan tid är?

Vill du lära dig mer om denna växt kan du klicka här.

Betonica

Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 3

Praktbetonika Stachys macrantha

Här på bloggen blir det allt tråkigare för vart inlägg, men så närmar jag mig också toppen på listan över trädgårdens tråkigaste växter. Här kommer ett inlägg om en växt som jag finner så trist att jag knappt orkar skriva ett inlägg om den.

Trots att praktbetonikan en gång för länge sedan hittades vid floden Terek i Kaukasus och trots sitt praktfulla namn så kliver denna växt rakt in på listan över de tråkigaste växter som vi har i vår trädgård.
Jag har aldrig upptäckt något spännande över dessa blomster.
Kanske är det färgen som avskräcker mig, den här växten tycker jag är så tråkig att de plantor vi har fick flytta till trädgårdens utkanter redan för kanske 20 år sedan.
Där blir de nu mindre och färre för vart år som går.

Sanningen är den att detta är det enda fotografi jag har på växten som funnits här sedan 1987.
Blommorna brukar vara större än vad de är på denna bild, men detta var den som fanns kvar i sensommartid  när jag gick runt i trädgården och fotograferade en dag.
Då för länge sedan när jag planterade dessa växter så skulle de bli som ersättare för de sommarblommor som min mor haft i några rabatter.
Kanske jag redan då dömde ut dessa plantor, för resultatet blev ynkligt jämfört med de sommarblommor som funnits där förr.

Men huset blev sommarhus och det skulle dröja några år innan jag kom att flytta tillbaka hit igen, men då med min fru.
Lite senare fick betonican flytta från dessa rabatter, och de lär aldrig komma in där igen.

Praktbetonica anses som en växt som klarar det mesta, den vill växa i god humusrik jord av det torrare slaget, och den föredrar sol framför skugga.

Kanske jag ändå måste se om dessa växter, så de inte helt dör bort från vår trädgård.
För i rätt sammanhang borde även dessa växter vara vackra.
Frågan är bara vad och var det skulle vara...

Klotpil

  Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 4

Klotpil Salix fragilis  'Bullata'.

Här är ett träd med många namn.
Knäckepil, Finsk pil, (i Finland ibland Systerbäckspil), Klotpil och Bollpil.
Knäckepil kan ha ett spretigare växtsätt än just sorten 'Bullata' som visas här.
 'Bullata' benämns Klotpil, men ibland även Bollpil.

Eller varför inte "Svenssonpil"? Villa, volvo, vovve och klotpil.
Kan det bli så mycket tråkigare i en trädgård än detta träd?

Ni kanske tycker att jag är lite väl negativ nu?
Men klotpil är så vanliga i våra trakter att de är lika upphetsande som sälg och grönvide vid vägkanten. Ja det är så att sälgen är mer spännande då den faktiskt blommar fint om våren.
Detta träd ser likadant ut från lövsprickningen till dess att löven ramlar av när snön och kylan kommit.

Man kan fråga sig hur det kan komma sig att vi inte bara har ett sådant träd i vår trädgård, utan tre!
Det äldsta som ni ser på bilderna här intill är en bröllopspresent, vi fick välja ett träd och ägaren till den plantskola där vi valde rekommenderade detta träd.
Vi hade tänkt att välja ett äppelträd, men det blev vi avrådda från, med tanke på vårt klimat.
De andra två klotpilarna är lite mindre, en satte jag själv som stickling för några år sedan, och en annan fick vår äldsta son när han var liten.

Jag tror att vår första klotpil står på för torr mark, för de två andra som jag planterat i fuktig lerjord har snart hunnit växa sig lika höga som detta.

Tung blötsnö är inget som gillas av detta träd, den samlade trädkronan böjs isär av snön och trädets kompakta form går förlorad, speciellt om en gren knäcks av snötyngden.

Den första snön verkade en aning chockartad för detta träd som då alltid har löven kvar.

Det är inte bara snön som ställer till det för dessa träd, de gillas skarpt av traktens älgar som betar hårt på de små träden. Här ovan en av de andra klotpilarna som fått en ny form av älgarna.
Jag tog bort alla de grenar som fått ny vinkel av älgarna, och nu når inte älgarna längre trädets topp.
Kanske kan det få växa ifred där på höjden och bli vackrare än vad det nu är.

Dessa pilträd tycker mycket illa om salt, vid vägen planterade jag en gång tre sticklingar av klotpilen. En gång just efter att de saltat grusvägen för att binda damm, så kom ett skyfall och saltblandat regnvatten rann ned vid en av sticklingarna.
Den stannade i växten och har inte vuxit något sedan dess trots att de övriga är mer än meterhöga.
Som ni förstår kanske vår trädgård snart har än fler klotpilar.


En kompis provade en gång att strö ut just vägsalt mot ogräs på gruset framför garaget, och de stora klotpilar de hade där bredvid dog av det.

Så salt gillar de inte.


Så här ser vår stora klotpil ut just nu:

Inte så jättesnygg form sedan snön fläkt ut grenarna...

Jag försöker komma på något positivt att skriva om dessa träd, och visst, de har några fördelar också;

- Klotpil är härdig för vårt kalla klimat.
- Klotpil är lätta att föröka som stickling.
- Klotpil växer snabbt även i kallt klimat.
- Klotpil passar bra som insynskydd, om plats finns för en sådan.
- Klotpil blir vackrare ju äldre och större trädet blir.
- Klotpil behöver inte beskäras för att få sin kompakta form.

En av hundratals klotpilar i Boden.

Jag satt i bilen häromkvällen och väntade vid Björknäs i Boden, jag beundrade en vacker klotpil, jag försökte fotografera med mobiltelefonen.
Som sagt, när trädet blir större så tycker jag ändå att det blir vackert trots att det hamnar högt upp på listan över de tråkigaste växter som finns i vår trädgård.

Men om någon granne frågar mig om råd om vilket träd de borde skaffa till trädgården så blir mitt svar oftast Näverhägg/Gulbarkig hägg som ju är ett mycket mer spännande träd, som ändras vackert med årstiderna och som klarar vårt klimat lika bra som klotpilen.
Dessutom växer den lika snabbt som klotpilen.
Näverhäggen är inte alls lika vanligt förekommande som klotpilarna i trädgårdarna här omkring och dessutom tycker inte älgarna om näverhäggen.

Gullstav och Spirstånds

Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 5

Gullstav Ligularia stenocephala

och kanske också:

Spirstånds Ligularia przewalskii

Spirstånds                                                     Gullstav

Jag tittar på bilderna och känner att jag kanske ger dessa växter en orättvis hög placering på denna lista över de växter som jag tycker är som tråkigast av alla trädgårdens växter. Det gäller i alla fall för Spirstånds, för dessa har jag ju faktiskt fotograferat en del.
Gullstav däremot hittar jag bara en bild av. Det är ett säkert tecken på att jag tycker växten är tråkig.
Men dessa båda Ligularia är så lika att de får följas åt upp på denna tråk-lista.
De båda växterna har sitt ursprung i Kina, men vad hjälper det?
Det blir inte så mycket roligare än så här.

De gula blommorna är fina de få dagar som blomningen varar.
Det är ju sedan som den tråkiga fasen tar vid med de fula luddliknande fröstänglar som sedan kan stå kvar tills snön kommer. (De har jag ingen bild på.)
De flesta fröställningar får stå kvar i vår trädgård, men inte dessa.
Jag klipper bort dem så fort de gula blommorna är borta.

 

Även om vår Gullstav inte lyckas kittla min fantasi så måste jag erkänna att jag en gång sett en fantastisk plantering av just Gullstav.
På TV (Trädgårdstoppen) visades förra året en trädgård utanför Luleå där gullstavar växte i massor i kanten av trädgården, vid en damm just där skogen tog vid.

Då önskade jag att även vi hade så många gullstavar, så jag antar att jag kanske kommer att ändra mig.
Kanske gullstav så småningom blir en av mina favoriter?

Spirstånds har vackra blad som på sensommaren får fantastiska färger. Plantorna är även de vackra just när de börjar blomma, innan de blommat över och ser skräpiga ut.

Det börjar bli svårt att hitta växter till min lista över trädgårdens tråkigaste växter.
Jag älskar ju växter, även dessa, men de kanske inte är lika spännande som många andra...

Lärkträd

Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 6

Lärkträd, Europeisk lärk Larix decidua

Som om det var en kuliss från skräck-kabinettet så står vårt lärkträd vid en stor björk  Lärkträdet är det fulaste träd som vi har i vår trädgård, det lutar en aning mot söder liksom för att slippa stå så nära den stora björken.
Jag vet inte riktigt hur det kom sig att det blev så snett och fult.
Men så är det.
En tröst är ju att det inte syns så bra då det växer bakom den stora granen.

Lärkträdet är en barrfällare, och det var just därför jag planterade det för många år sedan.
Jag hade sett att barren blir vackert gula om hösten, och därför skulle lärken bli en del av ett färgfyrverkeri tillsammans med en rönn och en blågran.
Även vår vanliga gran skulle med sin gröna färg skapa harmoni i denna del av trädgården, men det blev ju inte riktigt som jag hade planerat.

Björk, Lärk, Blågran, Gran och Rönn.

Vision 1996

Blågranen dog redan efter den första vintern och rönnens höströda löv ramlade av flera veckor före lärkträdet övergick i gult. Snacka om misslyckade planer.
Nu har ju dessutom den då lilla granen vuxit sig stor och döljer den plats där lärkträdet växer (och där förut även blågranen fanns)

Trots att vårt lärkträd nu hamnat på denna tråk-lista så måste jag ändå erkänna att jag gillar det faktum att det blir gult och fäller sina barr om höstarna, och att nya skira barr växer ut om försommaren.

Även de små kottarna är vackra.

Bilden ovan visar ett annat lärkträd här i byn, det är mycket större än vårt och även vackrare.

Kottar från lärkträd.

Här i Sverige finns vissa planteringar med lärkträd som skogsbolagen anlagt, men utomlands är detta träd mer vanligt i skogsbruket. 

Här i norr har det planterats träd av sibirisk lärk Larix sibirica, men jag tror att vårt lärkträd är en europeisk lärk Larix decidua, för den sorten har förut varit vanlig hos handelsträdgårdarna här i området.

Kanske hade en sibirisk lärk klarat vårt kalla klimat bättre än vår förmodade europeiska?

Lärkträd har djupa rötter och tål därför mer vind än granar som kan blåsa okull vid storm, och lärkens trä innehåller hartser som gör det rötbeständigt, ett naturligt impregnerat virke, som dessutom är hårt och hållfast.

Vårt fula lärkträd får ändå stå kvar i vår trädgård, kanske det blir vackrare när det blir äldre?

Rosenhallon

Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 7

Rosenhallon Rubus odorátus

Vid en vägg med söderläge inne i Boden växer stora buskar av Rosenhallon.
Vi fick ta rotskott från en av buskarna för mer än tio år sedan, men i vår trädgård blir de aldrig så fina som de inne i Boden.
Här blir plantorna knappt en meter höga, och det först på sensommaren.
Nästan alla grenar fryser ner varje vinter, och plantan får nästan helt börja om från början.
Jag har länge varit osäker om detta är att räkna som en perenn som ska vissna ned, eller en buske som blir högre för vart år som går..
Hos oss är den som sagt knappt en halv-buske.
Rosenhallon har annars ett rykte om att kunna trivas överallt, men vårt klimat är nog lite för kallt då denna växt kanske når sin gräns vid svenska växtzon 5.

Rosenhallon härstammar från östra Nordamerika, och trivs bra även i skugga med näringsrik mark.
Jag gissar att den stora grannen björken är en del av förklaringen till att vårt rosenhallon lider.
Björken tar allt vatten och all näring. Just inget blir kvar till vårt stackars rosenhallon.

Jag tyckte en gång att det var något spännande över växtkraften och höjden på dessa buskar jag såg inne i Boden, men allt som var spännande lämnades ju kvar där och här hos oss hankar sig den stackars plantan fram och trivs inget vidare.
Men den har börjat att ge rotskott.
Kanske jag måste flytta några rotskott till mer näringsrik mark?

För något år sedan blommade den och då var den ju fin de få dagar som blommorna satt kvar.
Nej jag hade nog för höga förväntningar på vårt rosenhallon.

Rosenhallon hamnar därför på listan över de mest tråkiga växter som vi har i vår trädgård.
Kanske jag ändrar mig någon dag...

Blåtry

Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 8

Vanlig blåtry Lonicera caerúlea

Här i byn där vi bor finns förvildade exemplar av Blåtry.
De första buskarna som kom till byn kom hit via järnvägen, och planterades in i byns vackraste trädgård för ungefär 100 år sedan. Det är därifrån de har spridits med fåglars hjälp, nu finns flera buskar i skogen vid ån där den passerar byn.
Även vid Svanåmyren går flera buskar ännu att se i de övergivna trädgårdarna, och hos en av våra grannar finns stora buskar blåtry i trädgården.

Blåtry var en populär trädgårdsväxt i början av 1900-talet och planterades ofta in vid järnvägsstationer och banvaktstugor.

Blåtry är en buske som utan problem klarar vårt klimat då den är härdig upp till växtzon 8.
Busken har sitt ursprung i nordöstra Europa och Sibirien, och blir ungefär en och en halv meter hög.

Trots att det här är en buske med sin egen historia och som jag inte vill vara utan så känns den ändå hopplöst tråkig. Kanske för att den klarar allt? Torka och skugga är inte något större problem för denna växt.

Vår buske har hamnat i trådgårdens "skamvrå" där skogen tar vid, men den växer tacksamt ändå, inte så långt från en stor björk.
Den hämtade jag från en av Svanåmyrens glömda trädgårdar för kanske 15 år sedan, tillsammans med Blekspirea, som inte heller är någon större utmaning.
De är buskar som snällt överlever här.

Extra tråkig blir blåtry då den har giftiga bär.
En annan buske med liknande bär är Blåbärstry/ Bärtry, men den har ätliga bär och känns betydligt mer spännande än Blåtry.

Trädgårdsgullris

Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 9

Trädgårdsgullris Solidago canadensis-gruppen

Det är inte helt lätt att skriva en lista över de tråkigaste växterna som finns i vår trädgård, vissa växter har en solklar placering på denna lista, men en växt som Trädgårdsgullris hamnar på listan efter viss tvekan.
Jag tycker ju att de ändå har något vackert över sig samtidigt som de är lite småtråkiga.
Kanske jag behandlar denna växt för styvmoderligt, men någonstans har jag hört att dessa kan sprida sig som värsta ogräset på platser där de trivs bra.
Här kanske klimatet är för hårt, för än håller de sig rätt beskedliga.

Vi har fått våra plantor av en granne, inte heller där visar de tecken på ogräs-likt beteende.
Där har de blandat detta gullris med blå trädgårdsstormhatt, och den rabatten är som en stor svensk flagga på sensommaren. Riktigt snyggt.
Jag har gjort ett försök till en sådan rabatt även här, men än är vår rabatt inte lika storslagen som deras.

Eftersom vårt gullris är från grannen så vet jag inte vilken sort det är, jag gissar på Trädgårdsgullris, men det finns ju även Kanadessiskt gullris, Höstgullris och Gullris.
Denna växt blir ungefär 100 centimeter hög och får gula blommor som älskas av humlor och flugor.
De blommar som bäst just före frosten när det mesta av trädgårdens perenner redan blommat över.

Denna växt har mest troligt sitt ursprung i Nordamerika, de flesta växter därifrån överlever knappt i vårt klimat, men detta gullris trivs fint här.

Rosentry

 Rosentry Lonicera tatarica

Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 10

Som om de hade varit julens rödaste bär så lyses en av våra buskar upp redan i augusti med bär i julrött.
De röda bären är vackra, men annars så är det här en av trädgårdens mest anonyma och tråkiga buskar som kräver ständig beskärning för att inte bara se risiga ut.
Kanske vårt klimat är på gränsen till vad de tål då det hela tiden dör bort grenar?

Buskarna som snart vuxit här i 30 år är ändå bara drygt meterhöga just för att de ständigt skärs ned.
Hur ofta vi än rensar bland kvistarna så finns där ändå någon död och torkad grå gren.
Buskarna blommar med rosa blommor som är fina under sommaren.

En av våra rosentry buskar får bär i orange.
Bären är giftiga och ger kräkningar om man skulle äta dem.

Trots att de är vackert röda och orange så har aldrig våra barn ätit dessa, vi har berättat för dem att bären är giftiga, och bären har fått vara kvar. Jag tror inte att bärens giftighet är dödlig, men helt bra skulle man inte må om man skulle äta av bären.
Till mina egna barn har jag sagt något om att " om de vill ha magsjuka så kan de ju smaka av dessa bär".
Som sagt, bären av rosentry har de inte rört.

Vi hade ju kunnat ta bort dessa buskar om vi varit oroliga att barnen skulle äta bären, men någon större oro för det har vi inte. Dessutom så vill jag gärna att buskarna får stå kvar då mina föräldrar planterade dessa i trädgården för länge sedan, när de skapade en trädgård av en gårdsplan.

Kanske buskarna borde ha spridit sig med frö under alla dessa år, men det är inget som jag sett.
Inte den endaste lilla buske av rosentry växer förvildad i skogen vid vår trädgård.

Jag kan inte hjälpa att jag tycker dessa buskar är hopplöst tråkiga, trots att de både blommar och får bär, och dessutom klarar de vårt kalla klimat ganska bra.
Någon favorit kommer detta aldrig bli för mig.
Rosentry blir först ut på listan över trädgårdens tråkigaste växter som jag lägger upp.
Nu är det snart januari, och eftersom det är en av årets tråkigaste månader i vår trädgård så kommer jag här på bloggen denna tid ge plats för de växter jag själv finner fantasilösa, för vanliga eller bara hopplöst tråkiga

-----------------------------------------------------

I höstas efter en natt med frost så var bären väldigt vackra.
De frostiga bären får bli mitt nyårskort till er kära bloggläsare.

Gott Nytt År!

(Med en förhoppning om att allas våra trädgårdsväxter skall bli lika långlivade som dessa buskar.)

Ripvide

Salix glauca var. callicarpaea 'Haltia'

Trädgårdens tråkigaste växter - Hedersplats ?

Det är lika bra att utfärda en varning på en gång,

det här är ett tråkigt inlägg om en av trädgårdens absolut minst intressanta växter.

Kanske det är den växt av de som jag betalat pengar för som är tråkigast av dem alla...

När man ser på vackra vårbilder från andra trädgårdar om våren, samt ser hur de gröna gräsmattorna och buskar och träd har den skiraste gröna färg i landets södra delar, så kan det kännas tungt att ha en trädgård här i Norrbotten, då det ännu ligger snö kvar i trädgården, även om mycket har smält bort nu.

Än är det för tidigt att avgöra om vissa buskar och träd med tveksam härdighet har klarat den kalla vintern. De utsattes ju för extrem kyla i februari månad.

Kanske jag bara skall odla växter från fjället här i vår trädgård?

Då slipper jag ju vara nervös att vinterns kyla tagit knäcken på dyrt inköpta buskar och träd. Växter från fjället borde trivas fint här om de får en plats i solen förstås, de är ju inte vana den skugga som stora träd kan ge.

Ripvide Salix glauca är en av fjällets växter som jag planterat in i vår trädgård, den låga busken är nog den sista växt man upptäcker här i vår trädgård. Den har ett krypande växtsätt som gör att man knappt kan urskilja den från blåbärsriset där naturen möter trädgården.

Ripvidet är ännu bara något år gammalt, kanske det höjer sig över blåbärsriset när det blir äldre. Ripvide är ju inte en av de mest spännande växter som finns i vår trädgård, men absolut en av de allra härdigaste.

Ripvide är mycket vanligt i fjällkedjan och trivs på kalkrik fuktig mark. 

Även här närmare kusten förekommer ripvide vildväxande, men är inte alls lika vanlig här som i inlandet.

Ripvide är förväxlande likt både Ryssvide Salix stipulifera och Lappvide Salix lapponum, jag själv kan inte skilja dem åt i naturen.

Ryssvide är vanligare vid gränsen mot Finland, men Lappvide är vildväxande här vid vår by.

Ni kanske undrar varför jag köpt en sådan till synes tråkig växt till vår trädgård.

Det kan även jag fundera på ibland...

Hjärtbergenia

Bergenia cordifolia

Trädgårdens tråkigaste växter - strax utanför listan...

Det finns en perenn som är härdigare än de flesta andra, blommar med vackra blommor under vår och försommar, och dessutom så är den vintergrön och överlever utan problem i vårt kalla klimat.
Det är Bergenian som uppfyller alla dessa kvalitéer, men trots det så räknar jag denna växt som en av de tråkigaste i vår trädgård. Jag kanske är lite otacksam och orättvis i min negativa bedömning av Bergenian men jag har svårt att finna något som helst exotiskt i denna växt.
Det skulle kanske vara de vackra blommor som kommer under våren och blommar fint en tid.


Bergenia i knopp.

Hjärtbergenia förekommer naturligt i centrala Asien i ett område där Sibirien möter Kina vid Altaibergen.
Jag förundras över att växten överlever så bra här fastän den har vintergröna blad. Det måste bero på dess ursprung.
Bladen ser ofta tilltufsade ut och jag har börjat att slita bort de fulaste om vårarna, och de som kommer för nära någon annan lite kärare perenn.
De stora nästan läderaktiga bladen är fina när de är nya men ser som äldre lite skräpiga ut sedan de missfärgas och skadas av vinterns härjningar. Trots att bladen ibland skadas av kyla och vårsol så överlever alla plantor fint. Kanske detta är trädgårdens härdigaste växt?

Hjärtbergenia sprider sig med krypande rotstockar, men de växer rätt sakta här i vår trädgård så de blir sällan till något problem i rabatten.
Vi har fått våra hjärtbergenior från andra trädgårdar i byn med mycket gamla bestånd.
Det finns bergenior i flera sorter med olika färger, men vi har den gamla trotjänaren -
Bergenia cordifolia här i vår trädgård.

Jag såg dessa blommor en gång i en vas utan de stora fula blad som man annars först förknippar växten med.
Det var svårt att se att det var en bukett med bergenior för tillsammans i en vas var de underbara.
Jag var tvungen att fråga vad de hade i vasen, och blev förvånad av svaret Bergenia.
Sedan den a-ha upplevelsen gillar jag växten bättre än förut.

Jag plockade in en bukett bergenior av de som ännu blommar här för att liksom minnas och visa hur fin Bergenia är att ha i vas.
Känner ni igen de gröna bladen i vasen? Det är inte bergenians egna blad.

Javist, de gröna bladen i vasen är trädgårdens senaste ogräs - Kirskål.
Kirskål växer inte här naturligt utan har följt med någon annan planta hit för länge sedan.
Tyvärr så trivs Kirskål bra även här i norr.

Hoppas ni får en bra dag idag, det skall jag förhoppningsvis ha, för idag börjar min semester...