Den parfymdoftande älgskrämman.

Lurpassande älgar?

Vi som odlar i en skogsnära trädgård har ibland besök av olika djur från skogen.

Ofta är dessa gäster välkomna även in i vår trädgård, men det gäller inte de djur som äter av trädgårdens växter. Värst av alla dessa djur är älgarna som på bara några minuter kan spoliera flera års tillväxt på unga äppelträd eller andra träd och buskar.

Smygande älg...

Att skrämma bort en älg, eller ännu värre, en hel älgfamilj som fattat tycke för trädgårdens smakfullaste lignoser kan vara lättare sagt än gjort.

De är lätta att skrämma iväg men oftast så springer de bara in i skogen vid vår trädgård och väntar på att jag skall lugna ned mig och gå in i huset igen.
Älgarna väntar en stund för att så en halvtimme senare vara tillbaka igen inne i vår trädgård.

Det är likadant varje år vid den här tiden på året, älgarna lockas av ängens späda grönska och den häck av rönn som växer mot den ängen. När de då är så nära så kan de inte hålla sig från att gå in i trädgården. De är riktigt orädda, i skydd av mörkret så kommer de nästan fram till vårt hus.

Det här ser älgarna när de närmar sig vår trädgård.

Jag har provat att spruta på illaluktande blandningar på de träd och buskar jag och älgarna tycker bäst om, men en vacker parasollpil och en pelarasp höll på att dö av det, så jag var tvungen att hitta på något annat.

Älgspärr?

Förra året satte jag upp ett långt gult plastband med kastrull-lock och annan skramlande för att det skulle kännas en aning obekvämt för älgarna att gå in i trädgården.

Nu kanske några av er tvivlar på att ett plastband skulle kunna stoppa dessa stora djur, när inte ens höga viltstängsel alltid klarar det.

Men efter att jag satte upp det långa plastbandet förra året så upphörde älgarnas objudna besök i vår trädgård. Därför provar jag även i år att stänga ute älgarna på detta sätt

.
Det ser lite galet ut, men vad skall man göra?

Eftersom älgarnas skarpa luktsinne är en bidragande orsak till att de hittar de träd i vår trädgård som smakar allra bäst, så kanske just dofter skulle kunna skrämma dem härifrån.

Tillsammans med min äldsta son så byggde jag en älgskrämma som vi sedan sprutade parfym på.

Min fru klagade på att vem som helst kan få besvär med astma om de besöker oss eftersom doften av Van Gils numera hänger tung över nejden.

Jag hoppas att det även gör älgarna nervösa.

Vid vårt trädgårdsland håller numera en Van Gils stinkande älgskrämma vakt.
Jag kan bara hoppas på att den håller älgarna från vår trädgård.

Van Gils - Älgarnas skräck?

Kinesisk kärleksört

Sedum spectabile

Blommig fredag - Tro, Hopp & Kärlek

Tro.

En av de växter som trogen och trofast återkommer till vår trädgård varje sommar är den kinesiska kärleksörten Sedum spectabile.

Den sprider sig lätt och verkar trivas riktigt bra i några rabatter trots att den i viss trädgårdslitteratur beskrivs som en växt som bara klarar sig i en stor del av landet om den får ett skyddat och väldränerat ställe att växa på.

Det vet nog inte våra kärleksörter om, för här trivs de även bra i mulljord där det står vatten vid snösmältningen om våren.

Kärleksörtens vilja att växa här ger mig tro på att andra växter också skall trivas här.

Det har gjort att jag varit orädd att prova andra perenner med enligt böckerna lika dålig härdighet, som t ex. Vippvallmo, Bronsrodgersia, Parasollblad, Lunddocka och Julros.

Vippvallmon prövar jag åter igen efter att den förra dog, men bronsrodgersia, parasollblad, lundockor och julrosor klarar sig här, nästan lika bra som kärleksörten.

(Men den blå bergvallmon som skall ha bättre härdighet bara dör här i vår trädgård.)

Hopp.

De kinesiska kärleksörterna skänker hopp till traktens humlor.

Även när inget hopp finns kvar för humlorna, och de kyliga sensommardagarna gör att de knappt kan röra på sig, så hittar humlorna på något sätt ändå till de blommande kärleksörterna.

De kinesiska kärleksörterna lockar insekter i massor med något för mig ofattbart gott.

Så länge det finns liv finns det hopp, men det är en klen tröst för humlan när kylan snart rullar in och får de underbara kärleksörterna att bli till is. Det är faktiskt bara några veckor kvar tills det blir så i vår trädgård...
(Varför skrev jag så? Tanken på vinterkylan får mig att känna hopplöshet nu.)

Kinesisk kärleksört i novemberfrost

Kärlek.
Trots sitt namn så har kärleksörten knappast fått någon större kärlek av mig, nej jag behandlar dessa lite styvmoderligt då de trivs så bra och sprider sig med frön i den övriga trädgården.
Våra kärleksörter är gåvor som vi fått från en annan trädgård för 15 år sedan.

Men så hände det, jag såg en rödbladig kärleksört förra året, och den väckte en kärlek och ett begär jag aldrig känt för kärleksört tidigare.
Vad skulle jag göra annat än att köpa en sådan planta när jag så fann en till salu på en marknad tidigare i år.
Denna nya planta får mig att känna både tro, hopp och kärlek på samma gång.

För att läsa om andras tolkning av 'Tro, hopp & kärlek' hos Bland rosor och bladlöss, klicka på länken här under:

http://blandrosorochbladloss.blogspot.se/2012/09/blommig-fredag-tro-hopp-karlek.html

Bovete

Fagopyrum esculentum

En av årets nya växter i vår trädgård är Bovete Fagopyrum esculentum.
Jag fick frön av bovete från Japan som jag sådde i våras. Jag kanske borde ha sått dessa ännu tidigare än i början av maj månad, för här blommar ännu några av plantorna och endast några verkar hinna mogna till "vete".

Bovete som egntligen inte är något sädesslag,  kom till Europa från Asien redan på 1600-talet, men någon större odling i Sverige blev det inte, kanske för att växten är varmekrävande och frostkänslig. Jag räknar det som en ettårig sommarblomma.
Våra plantor av bovete växer i en stor kruka, de får lite varmare jord om de växer så, men samtidigt så blir de känsligare för torka. Ofta har de stora bladen slokat under varma sommardagar för att så bli fina igen sedan de fått vatten.

Dessa frön var också med i brevet med frön från Coco: http://cocosday.blogspot.se/
Besök gärna hennes fina blogg.
Bovete har hela sommaren fått växa i min japanska hörna vid trädgårdsmöblerna, tillsammans med en rödbladig japansk lönn och ett ginkoträd har det gett trädgården en exotisk känsla, helt annorlunda mot björk och rallarros.

Att få någon produkt av min odling för att använda vid matlagning har jag nu slutat att hoppas på, ändå har krukan med bovete fått flytta in i växthuset för en tid sedan för att slippa den tidiga nattfrosten.
Därinne blommar det ännu, och när jag tittar efter lite närmare så ser jag att några frön har mognat.
Kanske dessa går att så till våren för att få ha bovete som gäst i trädgården även nästa år.

Frön på plantan.

De mogna fröna, eller nötterna, skall smaka vete, de är fria från gluten och används till matlagning i många länder.

Vad bovete kan användas till kan du läsa här: http://www.saltakvarn.se/produkt/produktblad/5200.htm

Cardiospermum, Ballongranka

Cardiospermum halicacabum

För att glömma höstens härjningar i vår trädgård så ska jag här visa växter från Japan.
Ja då menar jag växter som blivit av de frön som kom med posten förra hösten.

Jag fick dessa av Coco , som har den fina bloggen http://cocosday.blogspot.se/ .

Jag börjar med Cardiospermum halicacabum eller Ballongranka som är dess svenska namn.
Dessa frön är lite egendomliga, de ser ut som små svarta ärtor med  vita hjärtan på.
Grobarheten var ganska god, och jag fick flera plantor att experimentera med och att ge bort.
Jag hade aldrig hört talas om den här klätterväxten förut, därför blev det extra spännande att så de här vackra fröna.

Ballongrankan är en av 14 medlemmar av släktet Cardiospermum som alla är starkväxande klätterväxter som växer i de tropiska och varmare delarna av världen.
Nu kanske ni undrar hur en tropisk växt trivs i vår trädgård i Norrbotten, (skrämmande nära Nordpolen jämfört med Japan.)
Och jag måste erkänna, Ballongranka är inget som trivs så där jättebra med svala ljusa sommarnätter.
Kalla regn som sveper in från Norge är heller inget som Ballongrankan önskar, det senare är snarare en mardröm för denna växt.

Den planta som växte i en kruka utomhus vissnade plötsligt efter några försommardagar fyllda med svala regn, men en planta som växte utomhus under tak hade klarat sig fram tills för två veckor sedan då frosten blev för svår.
Men inte heller den har trivts så där jättebra med denna kyliga sommar, den blev bara någon decimeter på en hel sommar.

Den planta som vuxit bäst är den som ännu växer i vårt växthus, där har den sedan länge slagit i taket nästan tre meter upp, men kanske har de varit för kyligt för denna tropiska klätterväxt även där, för trots att den blommat sedan i juli månad så har den inte orkat ge några frökapslar.
Det kan även bero på att den Ballongrankan varit plågat av grönlus till och från...

Blomma med lus ovanpå

Inne i vårt växthus en mörk septemberkväll.
Vildvin, Bitter melon och Ballongranka tillsammans med fikonträdens stora löv ger en känsla av djungel som inte går att finna utanför växthusets skyddande glasväggar.
Den vita fiberduk som syns är uppsatt som isolering mot kalla nätter.

De bilder som ni ser här under är alla från en planta som vi odlat som krukväxt inomhus, den har inte varit plågad av kylslagna nätter eller ohyra, nej den plantan började tidigt i somras att ge frökapslar.
För att få lite bättre bilder fick plantan komma utomhus då jag fotograferade den för några veckor sedan.

Lite vild och vacker, men totalt vilse. När går nästa flyg söderut?

Snart mogen frökapsel

Nu börjar dessutom de ballongliknande frökapslarna att ändra färg, när de blir halmgula kommer de att öppna sig och släppa ned ett frö.
Kanske kan vi få något frö som vi kan så nästa år?

Här trivs Ballongrankan bäst - inomhus!

Fin gåva.

Här om dagen kom ett paket på posten, det var från bloggvännerna med den fina bloggen Arboarkticum.
Med stor spänning öppnade jag paketet och ut kom en stor rotdel av  Bergpion Paeonea officialis!

Jag är ännu stum av förundran över denna oerhört fina gåva.
1000-tack snälla ni.

Jag hade visserligen skickat dem en rotad stickling av Korgvidet 'Katrin', men att de skulle skicka mig en sådan växt som Bergpion, det hade jag inte kunnat ana.
Jag planterade den genast i en av rabatterna efter de anvisningar de skrivit i det medföljande brevet, detta blir nu, om den vill överleva i vår trädgård (Gud hjälpe) den finaste pion som kommer att växa här.

Pionen har nu gjort en resa på drygt 100 mil, dessutom rakt norrut.
Hade den åkt 100 mil till hade den hamnat någonstans i trakterna av Bjørnøya i Barents hav, (halvvägs till Spetsbergen från oss räknat.)
Jag skall viska detta till pionen där den ligger i jorden, kanske den trots allt känner sig tacksam över att inte ha hamnat än längre norrut, och tar fart och börjar rota sig ordentligt redan i höst.
Någon Spetsbergpion är den ju trots allt inte, vår trädgård fick väl genast en sydligare dimension vid den jämförelsen... eller?

En mycket enkel bild för att skrämma den nya pionen till tacksamhet och trivsel här i norr.

För att se en bild på denna primadonna till pion, kolla in länken här nedanför;

http://arboarkticum.blogspot.se/2009/05/snopligt-i-pionuppgorelsen.html

Trevlig helg!

Lingon

Vaccinium vitis-idea

  

Lingon växer i vår trädgård på den del av "gräsmattan" som aldrig täcktes med matjord då den nya trädgården anlades i mitten av 1980-talet.

Envist håller sig lingonriset kvar söder om vårt växthus, och även där trädgården övergår till natur.

Men vill vi plocka lingon i större mängder så får vi gå en kort promenad in i skogen vid vår trädgård, där på den ljusa tallheden trivs lingonen bra.

Lingonmarker.

Det är på torra marker i tallskog som lingon växer bäst, men lingonriset klarar även att växa i skuggan, men ger då inte lika mycket bär. Jorden skall ha lågt ph-värde, lingon trivs inte om ph-värdet överstiger 5,5.



Lingonriset är en vintergrön lågväxande dvärgbuske som har läderartade blad, under försommaren blommar lingonriset med vackra blommor, men de är så små att de kan vara svåra att upptäcka för en stressad heltidsarbetande småbarnsförälder som jag själv.
Jag lugnade ned mig en smula och sjönk ned på huk bland ris och mossa för att fotografera de små blommorna.

Lingon är ett av de bär som alltid betytt mycket för oss människor, de har alltid varit lätta att bevara då bären innehåller naturliga konserveringsmedel. Det som ger lingonet sin sträva sura smak är bensoesyran som är en av orsakerna till den långa hållbarheten.
Bären klarar att ligga under snön hela vintern för att sedan under våren ätas av skogsfågel.
Själv plockar vi bara lingon nu under hösten, när frosten varit för svår får de vara kvar, även om smaken mildras något av just frost.

 Lingonsylt:

2 kg lingon

500 gr strösocker

Koka lingon tills de kokar sönder och påminner om sylt.

Kyl ned den varma lingonsylten i kallbad och och rör ned strösocker.

Det blir en fin och tjock lingonsylt.

Lingonglass:

4 äggulor

3/4 dl florsocker

5 dl lingonsylt

4 dl vispgrädde

3 äggvitor

Vispa äggulor och florsocker poröst.

Rör ned sylten i äggsmeten.

Vispa grädde och äggvita var för sig.

Vispa ned grädden i lingonblandningen.

Rör försiktigt ned äggvitorna i smeten.

Häll i en lagom stor form och låt den ligga i frysen i minst fyra timmar.

Den här lingonglassen är en riktig favorit hos oss, men vår granne tycker den blir för syrlig.

Hon byter ut lingon mot hallon istället, och det blir också gott, (men lingonglassen är bättre)

Hej svejs i lingonskogen!

Lundaralia

Aralia racemosa

En av de nya växter som finns i vår trädgård är Lundaralia Aralia racemosa.
Den stora växten ger intryck av att komma från betydligt sydligare breddgrader, men det här skall vara en riktig tuffing som klarar vårt kalla klimat utan problem. Plantorna har klarat en vinter utan att ta skada.

Lundaralia har sitt ursprung i Nordamerika och påminner med sitt växtsätt en del om en Trolldruva, men den blir betydligt högre än en sådan (även om våra ännu är rätt små) här i norra delen av landet ska lundaralian bli ungefär 160 centimeter hög. I varmare klimat ska den kunna bli ännu högre än så.
Precis som trolldruvor så blommar lundaralian och sätter frö, men den blommar sent så några frön lär inte hinna mogna i vår trädgård i år.

När jag såg en lundaralia för första gången så blev den direkt en av mina nya favoritväxter.
Det gröna frodiga bladverket ger en lummig grönska som jag gärna vill ha i vår trädgård.

Nu har nattfrosten satt stopp för årets grönskande lundaralior i vår trädgård, de hade nog önskat sig en lång och varm höst, men det är ju inget jag kan bjuda dessa på i vår trädgård.
Nej, frosten för någon natt sedan fick dem att sloka totalt.
Tur att jag hann fotografera just före det frös.

Frostnupen Lundaralia.

Vi har två plantor av lundaralia i vår trädgård, de kommer från Berit med bloggen My rented garden, och från Helene med bloggen Tankar om och från min trädgård.
De har berättat om lundaralian tidigare, här kan ni läsa det som de har skrivit:

http://myrentedgarden.blogspot.se/2010/03/lundaralia-aralia-racemosa.html

http://helenstrdgrd.blogspot.se/2011/09/lundaralia-aralia-racemosa-frosadd.html

För mig är ännu Lundaralia en relativt okänd favorit, jag hoppas våra plantor vill stanna kvar många år till i vår trädgård, så jag får lära känna dem bättre.

September

Blommig fredag, hösttecken.

Här kommer några bilder som visar hur hösten visar sig här i vår trädgård.

Ska man njuta eller rysa?

För första gången ger en pärlrönn bär, busken är ett rea-fynd sedan förra hösten och den har klarat sig galant trots att jag planterade den så sent förra året.

Den nya pärlrönnen är ännu grön, våra vanliga rönnar börjar övergå till höstens färger...

Näverhägg 

Korallkornell

Några av trädgårdens blad blir vackrare av att nypas av frosten, som en Ligularia här ovanför.

Det gäller inte för alla växter, vår två år gamla Katsura som ännu är vid liv tyckte inte om frosten som varit.

De vackra löven som skall få fina färger och kanske få en doft av pepparkaka under hösten blev riktigt fula när temperaturen här om natten visade - 4º C.

Frusen katsura.

Det stora slidet från en av Svanåmyrens glömda trädgårdar. Kanske ett Jätteslide?

 

Detsamma gäller för vårt nya stora slide jag nyss hämtade från en ödetomt.

Men det parkslide som jag köpt på plantskola har fått vackra höstfärger, så våra sliden måste vara olika sorter.

Parkslide

Framför vårt hus "brinner" en Kakalia i gula höstfärger, och en miljon fallna björklöv gör att hösten känns påtaglig.

Ett säkert hösttecken här i vår trädgård är också de fiberdukar vi täcker känsliga växter med. Växter som är känsliga för frost, som den fint blommande klematis'Jackmannii'.

För allra första gången så bär ett ät-äpple frukt här i vår trädgård.

Det är ett äpple av den ryska sorten 'Borgowskoje'.

Aleån en tidig morgon efter nattens frost.

För att se fler hösttecken från bloggare i hela landet, kolla länken nedan:
http://blandrosorochbladloss.blogspot.se/2012/09/blommig-fredag-hosttecken.html