fredag 21 januari 2011

Riddarsporre

Delphinium


Riddarsporre fanns även förr i vår trädgård, men när vi flyttade hit för snart 20 år sedan fanns ingen kvar.
Det är något med dem som gör att jag vill ha dem men samtidigt är de besvärliga då de trillar omkull när det börjar blåsa. Om man inte direkt är där efteråt och reser den igen så söker den sig mot ljuset och får en krök på stjälken när man sedan reser den upp.
Speciellt de mer storblommiga varianterna är känsliga för vind.
Till de som har svårt att skilja mellan Stormhatt och Riddarsporre brukar jag säga att stormhatten är mer vindtålig än riddarsporren. Har plantan lagt sig ned av blåsten så är det mest troligt en Riddarsporre.


Vid Svanåmyren.

Även Riddarsporre hör till de växter som funnits länge här i trakten och som utan problem övervintrar.
I skogen vid Svanåmyren träffar man på två bestånd med Riddarsporre där det förr funnits trädgårdar.
Här växer de i svart mulljord, blir högre än mig själv och ser ut att trivas utmärkt även där skogen skuggar ordentligt. Skogen skyddar även mot vinden för där står alla fint. I en glänta som i juni är gul av Smörboll har Riddarsporre vuxit som fond i bakgrunden, och blommar lite senare.


Höga Riddarsporrar vid Svanåmyren.

Att flytta dessa förvildade Ridarsporrar har visat sig vara lättare sagt än gjort, och de plantor vi flyttat hit liksom står och längtar tillbaka till skogens svala skugga och svarta mylla.
Dessutom fungerar det bara att flytta sådana plantor före de hunnit börjat växa på höjden, det är lätt att skada blad och stjälkar vid flytt om de blivit för höga.
Riddarsporre sprider sig med frö och kan välja att växa på ställen där du inte hade tänkt att de skulle vara.
Vi har de senaste åren upptäckt att en har börjat att växa i en vinbärsbuske,.
Den trivs bra där och blommar bättre än de som vi planterat i rabatten. Jag tror att det beror på att vid vinbärsbusken är jorden lite fuktigare.
Men det blir inte alltid som man tänkt sig i trädgården.
Förvildade skönheter som riddarsporrar gör lätt som de själva vill.




  Delphinium - hybrid

1 kommentar:

  1. Riddarsporrar är så vackra!!!
    Här trivs de inte länge.. vilket är väldigt tråkigt.
    Har väl för mycket lera???

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.