Herrgårdspion

Paeonia x hybrida , Herrgårdspion

Här i Brännberg blommar Herrgårdspionen i juni månad.

Jag trodde att detta var en Dillpion förut när jag skrev detta inlägg, därför kallas den här nedanför för just Dillpion...

(Att det är en Herrgårdspion fick jag lära mig av en duktig bloggläsare.)

Dillpionen växer långsamt, jag köpte en på kyrkmarknaden i Öjebyn för många år sedan och den blommar snällt varje år med två vackra blommor. Kan man våga hoppas på en tredje blomma i år?

När de röda blommorna är utslagna så skulle jag kunna stå och beundra dem i timmar, och innan jag åker till jobbet denna tid måste jag alltid gå förbi den och känna mig lycklig över att äga en sådan juvel till blomma. Redan de röda runda knopparna är beundransvärda, men blomningen varar inte så länge. Bara efter några dagar faller de röda kronbladen, speciellt om vädret är varmt då.

Att denna växt som härstammar från Sydöstra Europa och Mindre Asien klarar sig bra här i ett så pass hårt klimat är otroligt. Som trädgårdsamatör har jag med hjälp av klimatet tagit död på så många andra vackra växter, därför blir jag lycklig när en sådan blomma som denna trivs här. Jag planterade min Dillpion på upphöjd bädd när jag köpt den, men den hade klarat sig ändå, för en av mina grannar har en stor gammal Dillpion som står direkt i gräsmattan och trivs bra med det.

Den stora dillpionen har funnits här i byn mycket länge.

De båda övre bilderna här visar min grannes underbara Dillpion.

Min grannes stora Dillpion.

Min egen Dillpion.

Jag lägger ibland lite färskt gräsklipp och kaffesump runt min planta för att den skall få lite näring. Hur min granne gjort för att få sin så stor och vacker det vet jag inte, jag måste fråga honom någon dag.
Det har visat sig att de jag kallar för Dillpion här i själva verket är Herrgårdspion, läs alla inlägg får du veta mer.

Nu sover de båda pionerna sin vintersömn, ute är det -29 grader kallt.