Höstsilverax

Actaea simplex 'Brunette'

Jag hoppades att vårt höstsilverax skulle hinna blomma i år då hösten var ovanligt mild, nattfrosten kom sent och våren var varm, men de stolta blomstänglarna böjde sig även i år för frosten, och bladen vissnade.

Ja, det är ju inte så mycket att göra åt, höstsilverax är ju som bekant en av de växter som blommar sist på säsongen, och eftersom odlingssäsongen är kortare i norr än i söder så hinner denna växt inte blomma här.

Inte ens i år då nattfrosten dröjde ovanligt länge.

Här visar jag nu också några sommarbilder av vårt höstsilverax;

Vårt höstsilverax har vi planterat i en rabatt mot sydöst där den skyddas från kalla vindar, och där tjälen släpper lite snabbare om våren.
Höstsilverax som ursprungligen kommer från nordöstra Asien och Japan är ändå en tuffing som klarar vårt kalla klimat även om den nu inte hinner med att blomma.

Det är ändå de vackra bladen som är orsaken till att det här är en av mina favoriter i trädgården.
Just denna plats kanske är för mörk för höstsilveraxet, då några stora björkar skuggar rabatten mitt på dagen, och på eftermiddagen skuggas rabatten av huset.
Bladen hade nog blivit mörkare om de fått mer sol.

Här är en blomstängel som då fortfarande ingav förhoppning om en kommande blomning.

För att få känna doften av en blommande höstsilverax så klippte jag en av blomstänglarna en tid före frosten, men trots att den nu stått inne i vas i veckor och trots att jag snittat stjälken och byter vatten i vasen flera gånger i veckan så har inga knoppar orkat öppna sig än.

Sega knoppar.

Men jag antar att man inte kan få allt, jag är ju ändå nöjd över att plantan alls överlever här i vår trädgård.

Ha en härlig dag!

Fågelbogran

Picea abies 'Nidiformis'

Nu när snön kom så framträder vår fågelbogran på ett helt annat sätt än förut.
Den lilla granen var svår att se, men syns nu bra mot allt det vita.

Denna gran är en dvärgsort av gran med utåt- och uppåtväxande grenar som bildar en fördjupning i mitten istället för en topp. Det hela får formen av ett stort fågelbo av grankvistar.

Många dvärgsorter av gran har tagits fram från så kallade 'häxkvastar' som är en kvastlik missbildning i grenverket som kan växa fram på vissa granar.
Om just denna sort har en sådan historia vet jag inte.

Min fru blev så förtjust i denna gran i somras och köpte den när jag köpte vår hänggran.
Fågelbogranen står nu planterad i förgrunden av en rabatt där det växer höga perenner, bakom dessa står hänggranen som kommer bli mycket högre än den lilla fågelbogranen, som bara ska bli knappt en meter hög. Därför passar den att stå framför högre växter.

Fågelbogranen före snön kom.

Nu när snön kommit här så känns det som att det det inte längre finns så mycket att visa från trädgården, och därför kommer de flesta inlägg resten av vintern vara tillbakablickar på sommarens växter, som jag aldrig hann med att skriva om då.
Jag hann ju knappt med att fotografera då.
Nu är det betydligt lugnare då trädgården gått i vintervila.
Men än tvekar vintern, helgens snö piskas just nu av ett regn.

Hoppas ni alla har en härlig dag!

En vandring bland droppar av is.

Ett underkylt regn har fått vår trädgård att gnistra av is då de kyliga regndropparna frös fast på de kalla träden.
Ett egendomligt rasslande hörs då vinden sakta drar i de isdraperade träden.

Ett äppelträd som ännu har löven kvar har fått de längsta isdropparna, nästan som små istappar.

Vår trädgård står så tråkigt grå och kall i skuggan av skogen, men de fastfrusna dropparna sprider ett skimmer över dunklet.

Helt plötsligt före solnedgången så nådde solens sista strålar in i ett hörn av trädgården, och fick isdropparna att glittra.
Vår torkställning för tvätt som jag annars undviker med kameran (för att den är så ful) bjöd på en spektakulär isglans.

Även de mest enkla grässtrån fick något annat över sig när solen lyste upp isen.
Jag provade att flytta skärpan och fångade då bara solstrålarnas glans.

Under bara några minuter gnistrade isen i solen före solnedgången, men de sista solstrålarna fick mig på bra humör under denna vandring i en isfrusen grå trädgård.
Nu är allt som glänser och lyser upp av betydelse, denna tid av senhöst, en tid mellan höst och vinter som är speciellt grå och tråkig.

Nordkråkbär

Nordkråkbär Empetrumnigrum ssp hermaphroditum

Blommig fredag - När växterna själva får bestämma.

I vår trädgård växer kråkbär, det är troligtvis den nordliga varianten av kråkbär som finns här.
Man skiljer de båda varianterna av kråkbär åt, en kallas Nordkråkbär och den andra kallas Sydkråkbär.
Den nordliga varianten av Kråkbär är helt dominerande i norr, och finns längs med östra kusten ned till Småland.
Här växer de på den hedliknande plats där ingen riktig gräsmatta gjordes, utan det är bara klippt 'skogsmark' där.
Marken är extremt näringsfattig, inte mycket annat än Kattfot trivs där, och just på denna plats finns nästan bara kråkbär. Kråkbären har för länge sedan själva valt att växa här och har lyckas hålla sig kvar genom att förgifta de växter som kommer för nära.

Kråkbär avger ett gift som hindrar andra växters frö att gro, och planterade småplantor dör av denna kemiska krigsföring (allelopati).

Kanske det är förklaringen till att många av våra inplanterade trädgårdsväxter dör här vid sidan av växthuset?

Kanske denna gamla skogsmark är indrypt av kråkbärens gifter? Det skulle förklara en del misslyckanden på odlingsfronten just här.

Kråkbär klarar att växa på den mest näringsfattiga jord, men växten är beroende av solens ljus, så därav förgiftas marken för andra växter som annars hade riskerat växa upp och skugga platsen.

Detta är ett problem för skogsbruket då inplanterade tallplantor dör om de planteras in bland kråkbär.

Så här ser den gamla kråkbärsplantan ut i mitten, där de äldsta stammarna syns tydligt, det gröna finns runtomkring. Nordkråkbär kan bli mer än 60 år gamla.

Kråkbärsplantan hålls kort av gräsklipparen, då ju denna plats är en del av vår gräsmatta, men här lär vi aldrig få medalj för den grönaste gräsmattan, denna plats har alltid varit mera lik en öppen hed.
Men jag tycker att även det är fint och skulle aldrig komma på tanken att gräva bort skogsjorden för att ersätta den med matjord.
Våra kråkbär blir kvar, trots att de tar död på både den ena och andra av våra trädgårdsväxter.

Men även om nordkråkbär är rena giftet för andra växter så är de ätliga för människor och djur.

Har du smakat nordkråkbär någon gång?
Maken till saftigt och läskande bär får man söka efter, nordkråkbäret smakar utsökt, och har alltid varit ett viktigt bär i flera länder i norr.
Men inte här i Sverige, kanske för att den sydliga varianten av kråkbär växer där de flesta svenskar bor, i söder. Sydkråkbär plockas inte i de länder där båda varianterna finns.

För att läsa om andra växter som själva valt sin plats så hittar du flera länkar hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss. Där pågår Blommig fredag som bäst.

Narrhuva

Kohleria ×gigantea

Vi har en Narrhuva som blommar nu, den borde kanske ha börjat fundera på att gå i vintervila, men istället började den att blomma för en månad sedan och blommar ännu.

Men vintern är ju lång, den hinner nog få den vila den behöver för att orka blomma även nästa år också.

Denna krukväxt är ny för oss då vi köpte den på en marknad i somras, men för att lära mer om den så sökte jag information och upptäckte då denna sida:

Gesneriasterna.se

Jag läste att man ska låta rötterna vila torrt en period efter att växten vissnat ned, sedan planteras de åter i blomjord när våren är här. Det låter lite för avancerat för mig, hur ska jag lyckas hålla rötterna vid liv om de plockas upp från krukan?

Det är inte alla sorter som kräver vintervila, vissa sorter står gröna året om som en vanlig krukväxt.
Jag hoppas att våran är en sådan...

Älgsäkert läge?

Upptäckt för en tid sedan att älgarna än en gång vågat sig fram till trädgårdens yttersta kant och smakat på ett litet äppelträd igen.

Morr!

De är omöjliga att hålla härifrån, trots fladdrande plastband och säckar, trots den parfymdoftande älgskrämman och trots att radion spelar hög musik hela natten lång över nejden så vågar de sig fram.
I alla fall till trädgårdens ytterkanter, men det är väl bara en tidsfråga innan de brakar loss med ännu en massaker bland trädgårdens godbitar.

Men nu har jag vässt klorna, öh, eller jag menar, nu är det vasst bland godsakerna.
Vasst av granbarr!

Detta tips läste jag om hos fina bloggen Ärligt och härligt om trädgård och natur.

Ät på grankvistarna och må så gott Herr och Fru Älg...
Kanske det sticker i munnen?

Nu är äppelträden och dylika godingar fjättrade med vassa grankvistar.

Jag har bundit fast grankvistarna med gummisnoddar.

Det är bara toppskotten på de små träden som jag hittills skyddat, får se om jag orkar knyta fast mer grankvistar på resten av grenarna, det får ju liksom inte bli för mycket gran på varje gren, för snön fastnar mer på en tät grankvist och kan riskera att knäcka de grenar som har grankvistar som skydd.

Å andra sidan blir det ju inget kvar då älgarna varit på turné förbi trädgårdens buskar och träd, så det känns som att det är värt att ta risken med tung snö.

Snön går ju att skaka av om man hinner innan grenarna knäcks av tyngden.

Bara som ett experiment så har jag även knutit fast stjälkar av stormhatt på några träd, jag upptäckte att vid den älgmassaker som förstörde så mycket, så klarade sig ett litet äppelträd som växer just vid en stormhatt.

Älgen hade av misstag fått en bit av stormhatten i munnen när den åt den första tuggan av äppelträdet, och då direkt gått därifrån.

Stormhatt är ju känd för att vara en av trädgårdens giftigaste växter.

Smaka på stormhatten Herr och Fru Älg för att sedan dö...

Nja, jag tror nog ändå inte att de dör av att få en bit av stormhatten i munnen, men jag hoppas de känner doften av den och backar, annars så kanske det i alla fall smakar illa och bränner i munnen.
Kanske älgarna då tänker; hit vill vi aldrig mera.

Jag hoppas det fungerar.

Foto från vårt köksfönster.

Tidigt i morse, och även igår så hade vi en älgjägare på pass just vid vår trädgård.
 Jag stängde radion i växthuset och hoppades att älgarna skulle våga smyga fram, men de smarta älgarna gäckade honom.

Älgarna smyger vanligtvis ut på ängen i skymningstid. Jag har jagat in dem i skogen två gånger den sista tiden så att de inte ska komma in i trädgården igen.

Mitt sista hopp för att slippa älgarnas fasoner är nu metoden med grankvistar och stormhatt.

Backsippa

Pulsatilla vulgaris

Dagens tema på 'Blommig Fredag' är för ett halvår sedan, så här drar nu varma vårvindar in och denna fredag blommar därför Backsippa här (men bara på bloggen förstås).

För snart ett halvår sedan så köpte jag två plantor av backsippa för att ha som utsmyckning på en grav.
Jag tycker det är trevligt med några blommande perenner på graven i väntan på sommarblommorna.
I år blev det två backsippor. 
Jag köpte backsipporna i knopp, de hade just anlänt söderifrån till handelsträdgården vid mitt jobb, och därför blommade de redan.

Helt inspirerad av årets vinnarbild i tävlingen X-faktor hos Moseplassen så försökte jag mig på att fotografera en av backsipporna i motljus.
De blev inte lika fina som Helenas vinnarbild, men jag blev ändå nöjd med dessa bilder.

Solens ljus fångas upp av de ludna stjälkarna och de riktigt lyser om dem.

När sommarblommorna sedan hade planterats på graven så fick de utblommade plantorna av backsippa flytta in i vår trädgård.
Jag hoppas de vill överleva den kalla och långa vinter som står för dörren, och jag hoppas att de vill blomma i vår trädgård nästa år.

Jag har läst att backsippa vill växa på soliga platser i relativt torr jord.

För exakt ett halvår sedan så kunde jag känna bar mark under fötterna för första gången i trädgården sedan snön börjat att smälta...

Snön låg ändå djup över det mesta av trädgården...

Men trädgården kom fram ur snön och smältvattnet rann ut på grusgången, och snart så hade vi en vattenspegel som heter duga framför vårt hus.

Inne blommade narcisser från Ikea, nu är de lökarna nedgrävda i en rabatt.

Men det var då.

Då hade mörkret och kylan släppt sitt grepp om vår del av landet.

Nu är kylan tillbaka.

Just nu visar termometern -12º C.

Vilken tur att vi tömde växthuset på innehåll igår.

Pelargoner, fuchsior, fikonträd och en del annat har gått i ide i potatiskällaren.

Växthuset hade nog inte klarat att stå mot den kyla som är ute nu.

Vad som hände på andra bloggar för ett halvår sedan, det kan du läsa om hos Helena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss, där pågår blommig fredag som allra bäst.