Silverpil

Salix alba var. sericea 'Sibirica', klon Boden
eller ibland bara:
Salix Sibirica 'Boden'

Blommig fredag - Drömmar

Ibland så har man drömmar och visioner med sin trädgård som man först tror är rimliga och lätta att genomföra. Men vissa gånger så är det inte alltid så lätt som man tror....

När mitt intresse för trädgården tog fart på allvar för en sådär 20 år sedan så hade jag en tanke att ha Silverpil Salix sericea längst bort i trädgården, där skogen tar vid.

Detta stora träd skulle med sin ljusa silvergröna färg bli en fin kuliss för den övriga trädgården.

Jag fick lära mig att de träd som växer vid ån inne i Boden är lätta att ta sticklingar ifrån och att de på några år växer upp till stora träd. Där växer dessutom en klon av Silverpil som klarar kallt klimat bättre än många andra silverpilar. Den kallas för Salix alba var. sericea 'Sibirica'. Plantor från de härdiga träden i Boden brukar också få med namnet 'Boden'.

Jag tror mig läst om att den klonen har sitt ursprung någonstans i Ryssland.

Denna dröm om att föröka Silverpil på egen hand höll jag trots oförklarliga motgångar ändå vid liv under många år, men ingen av de många sticklingar jag planterade lyckades överleva sin första vinter här.

Sticklingarna hade varit bus-enkla att rota, och de växte fint den första sommaren för att sedan alla dö under vintern. 

Ni som känner mig kanske anar en viss frustration över dessa misslyckanden, då dessa träd enligt yrkesfolk skulle vara något av de enklaste att föröka med sticklingar.

De vackra silverpilarna i min barndoms stad höll ändå hoppet vid liv, jag ville ju också ha ett sådant träd i vår egen trädgård...

Jag ringde parkchefen på Bodens kommun och frågade om jag fick ta kvistar från en hög fällda träd som fanns vid ån då kommunen gallrade i sitt silverpil-bestånd.

Jag fick ta så mycket jag ville därifrån, och det blev ganska många sticklingar det.

Jag lät då också barnen på det fritidshem där jag arbetar få sätta en egen stickling av detta träd och ta med hem.

Sedan lyckades några av sticklingarna att med nöd och näppe överleva en vinter, de hade jag planterat på en liten kulle för att de skulle få en väl dränerad plats att växa på, de andra som överlevde växte kvar i sina krukor. Hoppets låga tändes igen hos Herr Pettersson...

Nu är det ju dessvärre så med silverpil att träden trivs och utvecklas bäst på en någorlunda fuktig plats, de sticklingar som lyckats att övervintra på mina små kullar av grus torkade därför ihjäl när det blev sommar.

Drömmen om silvepil i trädgården grusades ännu en gång.

Här vid Bodån i Boden är silverpilarna så fina, de är dessa som håller min dröm vid liv.

När det fungerade så dåligt att ta sticklingar direkt från träden så köpte jag en silverpil hos en handelsträdgård för några år sedan.

Jag planterade den just utanför vår rönnhäck (vilket skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag) mot den äng där alla traktens älgar betar om höstarna, så ni kanske förstår att den ganska dyra silverpilen inte var lika vacker sedan dessa ätit frukost, lunch och  middag av de små grenar som fanns där från början.

Sedan pilen också nästan frusit ihjäl under kommande vinter så var det inte mycket kvar att hurra för, men två grenar var trots allt vid liv.

Dödskyssen för den silverpilen kom mitt under sommaren då vår snälle granne slog höet på sin äng, eftersom jag slagit gräset så slarvigt med gräsklipparen bakom vår rönnhäck så körde han en sväng med slåtter-aggregatet där varpå silverpilen (på den av mig inmutade marken) helt sonika fastnade i slåtter-aggregatet och drogs med i 15 meter innan den släppte.

Alla återupplivningsförsök var sedan lönlösa.

Mina drömmars silverpil hade fläkts upp längst hela stammen...

Så återgick mina drömmar om silverpil i vår trädgård till att bli just drömmar igen.

Genom Boden flyter den lilla ån så stilla fram och silverpilarna bredvid doppar försiktigt sina grenar där

Det är märkligt att ett träd som Silverpil trivs så bra bara 30 kilometer från vår trädgård, men här vill de inte alls.

Trots att det varit -15º C och snöat så sitter ännu många löv kvar på silverpilarna i Boden.

Trots alla motgångar så håller jag denna dröm vid liv, här under visar jag den relativt nya silverpil vi nu har och som jag hoppas och drömmer om, ännu har den inte fallit offer för klimat, vilddjur eller traktorer...

För att strö lite salt i mina sår av misslyckanden och spruckna silverpils-drömmar så visar jag till sist en bild som en förälder till ett av fritidsbarnen skickade till mig något år efter de fått hem sticklingarna.

Föräldern ville bara visa hur fint sticklingen de fått hade vuxit sedan de planterat den.

Jag fick denna bild för många år sedan. Idag lär det vara ett ganska stort träd...

Jag log, men undrade samtidigt varför alla mina egna sticklingar dog.

Om du vill läsa vad andra bloggare drömmer om så finns en samling drömmar hos 'Pilgrim' med bloggen;

Bland rosor och bladlöss.

http://blandrosorochbladloss.blogspot.se/