Jättebjörnloka / Jätteloka

Heracleum mantegazzianum

I vår trädgård finns sedan några år tillbaka en växt som kanske inte borde finnas där.
Det är en Jättebjörnloka.
Jag såg de annorlunda bladen växa i ett dike för ungefär tio år sedan och grävde upp den och tog med hem. Jag planterade den först under en stor björk, men efter att den lidit av torkan på den platsen i några år så flyttade jag den till en fuktigare plats.
Nu trivs den mycket bättre.

Jättebjörnloka växer inte naturligt i vårt land och anses göra sådan skada att den bör utrotas. Växten har spridits via frö från trädgårdar där den började in planteras för ungefär 100 år sedan. Då ansågs jättebjörnlokan vara en ståtlig och härdig perenn som man helst borde skaffa sig.
Nu får folk som försöker utrota växten ta på skyddskläder för att kunna komma så nära att den går att hugga av just vid marken och hälla in växtgift i den ihåliga stjälken.
Jag såg det på TV och tyckte att det var ruggigt att en växt kan ställa till med så stora besvär.

Jag tycker att den är väldigt vacker men efter att ha läst om hur de i södra delarna av landet kämpar med att utrota dessa växter som tar över stora områden och slår ut de naturligt förekommande växterna, samt efter att ha sett bilder över de hudskador som uppstår om man kommer i kontakt med växtsaften inuti blad och stjälkar så börjar jag bli osäker om jag skall ha den kvar.
Den har ju trots allt fört en ganska blygsam tillvaro hittills, jag har svårt att tro att trädgården skall invaderas av sådana växter om jag låter den stå kvar, men jag är rädd för att någon skadas av växtsaften.
Det är därför jag överväger att ta bort den från vår trädgård.