Underbar start!

Igår så startade jag växthuset för säsongen.
Jag flyttade dit alla de växter som fortfarande fanns kvar i vinterförvaring i potatiskällarens svala mörker.
Nu får de bada i ljus istället.

Det är växter som är för veka för att klara vårt klimat, men som jag ändå gärna vill ha i vår trädgård.
Det är fikonträd, Ginko biloba, japanska lönnar, murgrönor, blåhallon, fjärilsranka, vitt mullbär, amerikanskt blåbär Jackmannii klematis och tre rosor.
Även några krukor med lökväxter.
De som vållar mest besvär att flytta på är de två stora fikonträden.

Trots att jag fyllde växthuset med många stora plantor så ser det naket och tomt ut, men det beror på att plantorna än står avlövade.

Om någon vecka fylls rummet av lummig grönska när träden öppnar sina knoppar.

Inne i växthuset har jag försökt att isolera med fiberduk för att klara att hålla värmen där om nätterna.

Vattentunnan står nu fylld med snö som får smälta.

Små fikonknoppar sitter redan på fikonträden.

Kanske de vill ge frukt i år?

Sent i höstas köpte jag förpackningar av lökväxter som såldes ut billigt, men marken var då frusen så jag planterade lökar i krukor och de fick övervintra i källaren.

De flesta hade redan börjat att växa, några står i knopp.

En rosa pärlhyacint blommar redan. De som finns i trädgården blommar om kanske fem veckor.
Ur en annan kruka kryper en räv-luktande varelse fram. Kan du gissa växtens namn?

Just det, en Kejsarkrona (Frittillaria imperialis) som är på gång.
Den andra löken som planterades i trädgården sover än sin vintersömn.

Och i lördags hände det som jag väntat på sedan i oktober.
Det blommar åter i vår trädgård.
Den första blomman öppnade sina knoppar (utan hjälp från mig denna gång) och bjuder på sagolik blomning.
Jämfört med is och snö är detta sagolikt, om än litet och obetydligt.
Jag kryper riktigt nära de blå underverken och har glömt att för bara en vecka sedan fanns här bara snö.
Jag kan åter andas...

April favorit

Blommig fredag - Äntligen! April månads favoritväxt.

Det är sista gången för säsongens 'Blommig fredag' och vad kan då passa bättre än att visa den första blomma som öppnar sina knoppar i vår trädgård.
Den blomma som också är min favorit nu i april, ja kanske den av trädgårdens alla växter som är min absoluta favorit, just för att den blommar först av alla här i vår trädgård.

Det är den ungerska blåsippan..


Men jag måste erkänna att det är lite fusk med i bilden. Jag började inse att de blå knoppar som varit synliga sedan i början av veckan aldrig skulle hinna slå ut innan idag fredag, så den blomma ni ser här är en knopp som jag har mixtrat lite med så att den skulle slå ut före de andra.
Lite fusk bara för 'Blommig fredags' skull, hoppas att det går bra ändå, men dagens tema "Äntligen" är det ord som både min kropp och själ ropar och tjoar när vårens första blomma öppnar sina knoppar.
Vinterns makt är bruten, våren är äntligen här!

Här en gammal bild på min favorit växt denna månad.

Idag vaknade jag dessutom av att jag hörde en storspov för första gången i år.
Kan dagen börja bättre än så?

 

Se andras favoritväxt i april hos Anna Vattenkanna, och alla bidrag till dagens blommiga fredag hos Pilgrim!

Canal Grande?

Har ni någon båt?
Det skall min fasters man ha frågat en gång när det var lika mycket vatten som nu.

Den senaste istiden är nu slut.
Den tog slut idag.
Den snötäckta ängen som ligger söder om vårt hus, och lite högre upp mot åsen än vår trädgård, släpper enorma mängder med smältvatten en dag som denna.
I normala fall skall allt smältvatten ta en annan väg via en vägtrumma, men det måste ha bildats en ispropp där, för idag rinner smältvattnet rätt in i vår trädgård, och 'mellanlandar' på vår grusgång framför huset innan det rinner vidare.

Idag blev det vår version av Canal Grande i Venedig.

Den tillfälliga vattenspegel som nu finns i vår trädgård är ändå ganska fin att se på.
Ingen skada är skedd, så länge man inte måste gå just där.

Om det inte skulle vara så opraktiskt med vatten just där så kanske man skulle gräva ned en dammduk där nu gruset är?
Men nej, det får räcka med dagens vattenspegel, och jag har nu styrt om smältvattnet mot ett annat håll.
Imorgon har vattnet runnit bort.

Men vad är detta?

I en av rabatterna syns blå knoppar.

Redan!

Som jag har väntat och längtat efter detta...

Våren har nu nått även hit till vår nordligt belägna trädgård.

Om du vill läsa om hur våren drar in över landet, så finns detta samlat hos bloggen  Det grå huset på kullen.

Jakobslilja

Sprekelia formosissima

En av de krukväxter som blommar nu är vår nya Jakobslilja Sprekelia formosissima.
Jag köpte en lök i en förpackning för två veckor sedan, och sedan jag planterat löken ungefär på det sätt man gör med amaryllis så började en blomstängel att växa upp.
När tillväxten väl påbörjats så började blomstängeln växa upp med raketfart, den lär även blomma under en kort tid. Lite synd om talesättet "underbart är kort" stämmer in på denna växt.
Det gäller alltså att njuta av dess fägring de få dagar den blommar.

Den röda färgen piggar upp på alla sätt, och i solens sken så glänser kronbladen som sammet.

Även stjälkens färg är mer röd än grön.

Denna växt är den enda i sitt släkte och har sitt ursprung från Mexico och Guatemala.
Ibland förekommer den även under namnet 'Azteklilja'.
Jakobsliljan hette förr Amaryllis formosissima.

Jag har läst att denna växt var vanligare förr, och att den nu ibland kan vara svår att finna i butikerna.
Därför blev jag glad då jag fann denna lök i en butik.

Jag skall prova att behandla den som en amaryllis och låta löken vila sedan bladen vissnat.
Kanske kan den då blomma även nästa år?

Recept med Pomeransskal.

Bröd från Gotland

Här kommer ett recept från Anna-Stina på Gotland som skickade det till mig sedan jag skrivit om Pomerans Hon har ett recept som innehåller pomeransskal.
Jag tänkte att det var intressant för fler, och frågade Anna-Stina om lov att visa det här.

Så här skriver hon:

"Limpa i långpanna"

2 kg rågsikt
12 dl vatten
1 pkt jäst (Blå förpackning)
1/2 kkp sirap
1/2 kkp strösocker
4 'korkar' (drygt) ättiksprit
1 msk salt
3 dl apelsinmarmelad

Blandas ihop som vilken annan deg som helst, men degen blir mycket smetig och svårhanterlig. Jäses till dubbel storlek direkt i långpannan. Rekommenderar smort bakpapper under!
200° i en timme. Pensla med mjölk när brödet tas ut, så blir det blankt och vackert!

Detta är det recept jag använt i många år. Min syster (86) som bakat tonvis med bröd och kaffebröd under sitt liv som bondmora (och ännu bakar och gör degarna med sina händer) lärde mig i dag att hon jäser denna 'falska' limpdeg först i bunken. Då går det att hantera degen och rulla till limpor om man vill och sedan jäsa på plåten en andra gång och brödet blir godare. Jag har nu antecknat det goda rådet på mitt recept. Frågade henne varför skorpan höjer sig så det blir ett mellanrum (se bilden) ibland. Det händer henne också påstod hon och hade ingen förklaring. Naturligtvis måste det bero på jästen, värmen i deg eller rum, eller båda i kombination.

Frågade om hon kunde ge mig recept på riktig gotlandslimpa, men det var lite svårt när man bakat 'på ho' (på en höft) i över 70 år. I stora drag: man gör en liten deg i tråget kvällen före och fortsätter med kokt avsvalnat vatten, rågsikt och lite vetemjöl dagen efter. Det handlar om ca 10 kg mjöl. Då har man också färdigt Pomeransen , som kokats mjuk, det vita skurits bort, det gula skurits i små tärningar som legat i sirap över natten. Det ska ju sirap ändå i limpan. Sedan ska degen slås med  en träspade med rak avslutning mot trågbottnen. Mitt barndomsminne är att mamma hade något av mina större syskon eller pappa på andra sidan, så slog de degen mot sig varannan gång.

Man kan naturligtvis lägga riktig pomerans i min latmansdeg, kanske minska på marmeladen i så fall och ta lite mer sirap i stället för västskans skull.

Jag har några älsklingsrecept på bröd, men bakar mestadels 'på ho'-deg till mina frukostbröd: tlll 12 dl vatten: 1 pkt blå jäst,ca 0,5 dl matolja,  2-3 dl graham, 1-2 kli, 1-2 vetegroddar, resten vetemjöl till lagom deg + salt. Jäser först i assistenten, rullar en lång 'korv' och skär lagom bitar. De jäser upp och blir rätt runda o snygga utan att ha rullats till bullar.

Hälsningar från Anna-Stina

Blommig fredag & vårteckensutmaningen!

Blommig fredag - Vårkänslor

Några narcisser från Ikea blommar idag.

Jag kör varje dag förbi en lada till och från mitt arbete, den lilla ladan står i kanten av den dunkla skogen som skuggar och håller kvar snön trots att det är mitt i april.

Men vad gör det med lite snö nu?
Vinterns makt är bruten och inte ens en snöstorm kan få mig på dåligt humör idag.
Det är ju den 19 april och inte den 19 november, nu kan det bara bli bättre, snart är snön borta och vårens första blomma öppnar snart sin knopp i vår trädgård.

Solen värmer upp det ännu tomma växthuset om dagarna, så snön som är närmast smälter bort, och jag kan åter känna gräsmattan under mina skor.
Åh vad jag längtat efter detta, jag är så less på allt vad snö och vinter heter.
Men än får man gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar...

Vårens hastiga uppvaknande får vår grusgång att påminna om Canal Grande, och så är det varje vår, men snart rinner vattnet undan.

Vårkänslorna väcks i slumrande odlings andar, häromdagen köpte vi årets första 'perenna växter'.
Det blev Tusenskönor för bara 39 kronor styck och två billiga parkrododendron att ha i urnorna vid vår ytterdörr. (De gamla plantorna börjar bli för stora för urnorna.)
Ingen av dessa växter är ju mer härdiga än en bananplanta på våra breddgrader, men hur ljuvligt är det inte att för första gången i år köpa nya växter till trädgården.

Tusenskönornas tillfälliga poserande i snön. Där kan de inte stå någon längre tid, den iskalla snön skulle knäcka de veka rötterna, som inte skulle klara att frysa till is nu.

 

 För att läsa om andras vårkänslor, kika in hos Pilgrim med fina bloggen Bland blommor och bladlöss.

Tack alla ni som kommit med goda råd om vilken färg vi skall välja till våra nya träkrukor.
Den enkät röstning jag hade lagt i högerspalten fungerade inte särskilt bra.
När inget verkade hända där så la jag själv in en röst där, men dagen efter så var den borta. Konstigt?

Sedan har det varit lite fram och tillbaka bland det synliga resultatet, men det som tycks vara en favoritfärg är grå och även faluröd, men så kom några tips om järnvitrol och tjära så vi får se hur det blir, och vilken färg min fru väljer till sist.



Om du vill se hur långt våren nått i landet så kan du jämföra bland de bloggar som finns samlade hos Annica med fina bloggen Det grå huset på kullen.

Bellis perennis

Som jag berättat om förut så är ju Tusensköna en av min frus favoritblommor, och jag berättade även om hur hon försökt att få dessa små blomster att trivas i vår trädgård utan större framgång.
Namnsorter av Tusensköna Bellis perennis finns ofta till salu om våren.
Här visar jag vårt senaste inköp av trädgårdsväxter. En namnsort av Tusensköna som jag tyvärr inte vet namnet på, de plantor vi köpt är inte märkta med något annat än att de är 'vårblommor'.

Sådana här tusenskönor och liknande namnsorter av dessa har vi köpt nästan varje år för att dekorera med i krukor, när sommaren kommer så har de oftast redan blommat över och då planteras de ut i någon av rabatterna.
Det finns olika sorter av tusensköna som alla har ett namn efter det vetenskapliga namnet Bellis perennis, men de sorterna är oftast kortlivade perenner och det är ovanligt att de sprider några frön.
Vanlig tusensköna förökar sig annars villigt med frön (utom i vår trädgård) och stannar kvar även om även de plantorna är tämligen kortlivade.

Bellis perennis som ju ungefär betyder en vacker flerårig växt, måste jag tyvärr sortera in under rubriken 'sommarblommor' då de aldrig någonsin har överlevt en vinter här i vår trädgård.

Så nu är det bara att passa på och njuta av dessa blomster när de är som vackrast, nu när inget ännu har börjat att blomma i vår trädgård. För än ligger snön kvar i hela trädgården.

Tusensköna

Bellis perennis

Min fru har en favoritblomma som hon åter och åter försökt att plantera in i vår trädgård, utan att lyckas med konststycket att få den att övervintra.
Redan som barn förälskade hon sig i tusenskönans prästkrageliknande små blommor vid resor till landets södra delar. Här i norr fanns inga tusenskönor att beundra.

När hon så som vuxen fick en egen trädgård att botanisera med så fanns tusensköna Bellis perennis högt upp på hennes önskelista över 'vill ha växter' men som sagt, de har aldrig förut överlevt en vinter här.
Men varför ge upp en önskan om tusensköna?
När vi var hos vänner i Sigtuna förra sommaren så fick vi gräva upp några plantor av tusensköna från deras gräsmatta och ta med hem. Dessa planterades på olika ställen i vår trädgård för att liksom öka chansen för övervintring.
Kanske någon trivs lite bättre än förut och nu klarar att övervintra?

En planterades i god trädgårdsjord, i full sol, en annan planterades väl dränerat i sandblandat grus i halvskugga och den tredje planterades i god men fuktighetshållande jord.
De mådde alla bra när hösten kom.
Kommer någon av dessa att överleva den vinter som nu snart är slut?
Ännu ligger snön över våra tusenskönor så hur de mår vet vi inte än.

För oss är det är lite komiskt att tusenskönan har med namnet perennis i sitt vetenskapliga namn, det betyder ju flerårig. Just flerårig har tusenskönan aldrig varit här.

Om du någon gång besväras över tusenskönor i din gräsmatta, känn dig istället välsignad över att just du får njuta av dess små blommor. Du är lyckligt lottad i sådana fall.
De tillhör livets små underverk.
Kom även ihåg att högt uppe i norr finns en kvinna som ännu drömmer om en tillvaro kryddad med blommor av Bellis perennis.
Kanske hon får återse sina små tusenskönor i år?
Man kan alltid hoppas...

Pomerans

Citrus aurantium amara

För snart 15 år sedan planterades den kärna som idag vuxit för att mer likna en buske än en krukväxt.
De första åren var den nätt och fin och fungerade bra som krukväxt på fönsterbrädan, men nu har denna planta börjat anta en besvärande storlek.
Den hade varit ännu större om jag inte beskurit den hårt för något år sedan då den höll på att torka ihjäl en gång sedan jag glömt bort att vattna. En liten gren var då ännu grön, resten av busken torkade in och fällde sina blad.

Eftersom denna citrus alltid skall vara grön året om så trodde jag att den var på väg att dö, men klippte bort det torra och risiga för att se om den skulle återhämta sig, och det gjorde den.
Den här plantan är nu för stor för att kunna övervintra hemma i vårt hus, den får stå på mitt jobb hela vintern där det funnits bra med plats för denna yviga buske.
Helst skulle denna Pomerans stå betydligt svalare under vintern, men det är inget jag kan bjuda den på, därför har den heller aldrig blommat. Jag tror att den kräver en sval viloperiod för att kunna blomma, men jag är inte helt säker på den saken.

Däremot är jag säker på att den varje år kommer att drabbas av spinn under vinterförvaringen inomhus.
Så blev det även i år, men efter en behandling med såpa-vatten så släppte otyget sitt grepp om pomeransen.

Pomerans var något som förr odlades tillsammans med lagerträd och fikon och fick övervintra svalt i orangerier. Det var nog mest ett statusträd som man skulle ha för att det ansågs fint att ha, för jag har svårt att se någon större användning av de mycket aromrika frukterna, som ser ut som klementiner men som smakar mycket kryddstarkt, bittert och strävt.

Pomeransskal kan man riva till strimlor och krydda med vid bakning och vid tillverkning av marmelad, men själva frukten är inte god att tugga på.

Oljan från skalet kan även användas vid tillverkning av parfym.

Nu har vår Pomerans genomlidit ännu en vinter, och får snart komma på tidigt sommarlov till vårt växthus då det blir uppvärmt om någon vecka. Jag vet inte hur många minusgrader denna planta skulle klara, kanske knappt någon då Pomerans har sitt ursprung i Indokina, från länder som Vietnam, Laos och Kambodja.

Ännu står det inomhus och drömmer om en varm och lagom fuktig sommar i växthuset.

Blommig fredag - Lycka

Snickarglädje och lyckorus.

Jag pratade med vår granne som ville att jag skulle titta förbi, han hade något att visa mig i sitt snickeri.

Jag blev lite nyfiken och hälsade på honom någon dag senare.

Han har de senaste åren tillverkat allt från lekstugor och trädgårdssoffor, till  ryska berså-paviljonger och en husbåt.

Han visade sina nya projekt, det var fågelholkar a la radhus och stora träkrukor/urnor som han gjort.

Han hade sett något liknande i en engelsk trädgårdsbok och nu gjort likadana.

Under tiden som jag berömde hans alster så sa han plötsligt att två av krukorna var till oss, han ville ge oss dessa som gåva.

Jag hade just försökt att uppskatta hur många timmar det måste ha tagit att göra en kruka för en ändå så pass skicklig snickare som han.

Dessa träkrukor är inget man kan hasta ihop på en kafferast precis, och nu ville han ge oss två av de han hade gjort.

Jag blev först så paff att jag måste sett otacksam ut, skulle han verkligen ge bort två av dessa som han arbetat så mycket med?

Han förklarade igen hur han tänkte, och då förstod jag ju att han inte skojade med mig trots att det den dagen var självaste 1:a april.

Ni må tro att det i denna 91 åring finns en spjuveraktig livsglad själ som fortfarande bara är 17 år, och som kan skoja lite som den vill med oss andra ibland.

Det här var en sådan gåva som nästan var för fin för att kunna ta emot, men när han började bära ut en kruka och bad mig ta den andra så fick jag ändå fram ett tack.

När krukorna var inne i min bil så tackade jag flera gånger till (typiskt svenskt?) innan jag åkte hem, uppfylld av något slags lyckorus.

Att få förmånen att känna denna man är en otrolig glädje, han har berättat många skrönor och historier från förr under mina besök där.

 Några av dessa har jag skrivit ned här på bloggen och kallat dem för berättelser från Brännberg.

Att få sprida hans historier vidare är också en lycka för mig, och förhoppningsvis även till glädje för några fler än mig.

Radhus av fågelholkar under uppförande.

Men nu är frågan, vilken färg skall träkrukorna få?

Kanske jag kan rådfråga er?

Jag själv funderar att välja bland färger som faluröd, svart, brun, grön eller grå.

Kanske någon annan färg passar bättre?

Har du något förslag så lämna gärna en kommentar här under, eller rösta här till höger.

Brevlåde-gult är dock helt uteslutet, även om det skulle bli årets trädgårdsfärg, jag är inte riktigt så känslig för de senaste trenderna, jag vill bara att det skall passa in här i vår lantliga trädgård.

Fler lyckoämnen finns samlade hos Helena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

Tjuvarnas gömställe.

En kilometer från vårt hus finns en lada i skogen, där glesbygden övergår till vildmark.
Den gamla ladan har alltid varit 'bankrånarnas gömställe' för mig sedan jag fått berättat för mig om vad som hände där en gång.

Till byn kom då två unga män i en stulen bil, de flydde undan polisen sedan de ertappats vid ett inbrott i östra Norrbotten. De hade före det gjort ett inbrott i en kiosk utanför Kalix, stulit bensin i Haparanda och i ett militärförråd i Övertorneå hade de stulit flera vapen, bland annat pistoler, k-pistar, bajonetter och 800 skott.
De bedömdes som mycket farliga av polisen som försökte stoppa deras flykt därifrån. Tjuvarna hade forcerat flera avspärrningar som polisen upprättat och de hade även skjutit skarpt mot polisen vid Gäddviksbron i Luleå, och även vid Centrallassarettet i Boden då en polisbil som följde efter dem blev beskjuten, dock utan att träffas .

Centrallassarettet i Boden vid tiden för denna händelse.

Polisen jagade dessa unga herrar till Brännberg där de tappade spåret.
Efter en stund fann man bilen på en skogsväg, den var då övergiven, och av tjuvarna syntes inte ett spår.
Aldrig förr eller senare har det varit så många poliser samtidigt i vår by, de finkammade varenda uthus, förrådsbyggnader, ladugårdar och lador i sin jakt efter de båda herrarna.
Ja, en lada glömdes ju bort, den där tjuvarna gömde sig.

De två gömde sig i den lada jag visar högst upp, där inne fanns en gammal bil att krypa in i.
Inne i ladan eldade de i en plåthink för att hålla värmen, men framåt kvällen blev hungern och kölden för svår och de båda beslöt att söka ett varmare gömställe.

De sökte sig mot bebyggelsen och när de passerat den röda stugan som syns på bilden här under så träffade de en bybo som frågade dem om de var poliser, då vände de om och valde en annan väg in mot byn.

På bilden ovan syns vårt hus bortanför den röda stugan, så de kom ganska nära huset där vi nu bor...

Ur Norrbottens-Kuriren onsdagen den 10 april 1963

På väg mot en bondgård upptäcktes de av frun i huset som såg de båda på långt håll där de kom gående över ängarna just innan solen gick ned.
Eftersom hela byn var uppskärrad av denna händelse så var ju alla bybor väldigt vaksamma.
Frun larmade polisen som snabbt var där och grep de båda med dragna vapen när de nådde fram till ladugården. De gav upp direkt.

Vid denna gård greps tjuvarna.

En av de båda männen var beväpnad vid gripandet, men det skedde ändå helt odramatiskt.
De frusna männen tvingades att ta av sina skor på sin väg in i polisbilen som ren säkerhetsåtgärd.

Vilka var då dessa unga män i 20-årsåldern som flydde rättvisan och fick frysa ordentligt innan de gav upp?
En av männen hade rymt från Sidsjöns mentalsjukhus i Sundsvall och han hade slagit sällskap med en bekant från Kalix-trakten.

När de greps så berättade en av dem att de under de timmar de legat gömda i ladan hade planerat för nästa brott, att åka tillbaka till Boden och råna en bank med hjälp av alla vapen de stulit.
Det skulle bli ett rån i bästa gangster-stil.
Men nu tog ju deras resa slut här i Brännberg utan att någon kom till skada.
Mannen från Sundsvall grämde sig över att de hade missat alla skott som de skjutit mot poliserna.

Foto från Norrbottens-kuriren.

Här förs de båda gripna männen in till arresten i Boden.

Kalixbon hamnade i fängelse i Härnösand från vilket han lyckades rymma efter en kort tid.
Han greps några dagar senare i Piteå.

Polisen upprättade snabbt ett högkvarter i en villa mitt i Brännberg.
Ungefär två kilometer därifrån (halvvägs till Svanåmyren) låg tjuvarna och tryckte hela den dagen.

Polisens tillfälliga högkvarter fanns i det blå huset till vänster.

Under hela min uppväxt hörde jag berättas om denna händelse, och började nysta lite i vad som egentligen hänt där i ladan efter att vi besökte den helt nyligen.
De gamla tidningsurklippen jag fått låna kommer ursprungligen från den rådiga kvinna som såg tjuvarna och larmade polisen.
Gamla bilder och tidningsutklipp är publicerade med tillstånd av Norrbottens kuriren.

Landsfiskal Björn Lundberg och poliskonstapel Gösta Nordström visar landsfigde Hans Fjelner  på en karta var de grep  ynglingarna.

Foto från Norrbottens-Kuriren den 10 april 1963.

Fikapaus vid Tjuvarnas gömställe 1993

Idag är det precis 50 år sedan denna dramatiska historia utspelade sig.

Den gamla ladan står nu nätt och jämt kvar vid Fräkenmyran.
Taket har murknat upp och rasat in av snötyngden för några år sedan.
Vad gömmer sig nu där inne under snön?
Kan det finnas kvar något från den dagen då de två tjuvarna gömde sig där?
Vem vet?
Den hink som tjuvarna eldade i för att hålla värme skall ha funnits kvar under lång tid.

Är det någon annan som hört talas om denna händelse?
Kanske knappt resten av landet märkte av detta som för lång tid skulle lämna intryck kvar i vår by.
Minnen av oro, osäkerhet och rädsla i en by där annars mest lugn och harmoni hörde till vardagen.

Så här ser det ut inne i ladan idag.

De gamla trä-och timmerväggarna är vackra i sin enkelhet.

Med hänsyn till släktingar till de båda unga männen så skriver jag inte ut deras namn här.