Förgätmigej

Äkta förgätmigej, Myosotis scorpioides

eller

Skogsförgåtmigej, Myosotis sylvatica

Trädgårdens sötaste små blå blommor gör inte stort väsen av sig.
De små blommorna är en förgätmigej som blommar fint, men lite anonymt i sommartid. De små blommorna är ju inte lättast att se vid högre växter med större blommor.
Jag är inte säker på vilken sort av förgätmigej detta är, det kan vara  Äkta förgätmigej (Myosotis scorpioides) men det kan även vara en planta av Skogsförgåtmigej (Myosotis sylvatica).
Jag har läst att det är kulturformen av skogsförgätmigej som odlas allmänt som trädgårdsväxt, så vår planta kanske är en skogsförgätmigej?

De här små blommorna är en riktig favorit för min fru som planterade in den i trädgården för några år sedan.
Nu hade plantan spridit sig med frö och nya små blå blommor blommade i gräsmattan. Jag flyttade bort dessa små plantor till olika platser vid små relativt nyss inplanterade träd, där kan de växa utan att kapas av gräsklipparen. Där kan de även sprida sina frön som de vill.

Våren 2013 fick vi en vit förgätmigej av Anna-Stina Rammhällen på Gotland.
Den blommade fint i juni.

Vit förgätmigej

Enligt legenden så skall förgätmigej ha fått sitt namn då den plockades av en ung man som skulle ge dessa blomster till sin fästmö när de var på picknick.
De flesta av dessa blomster väljer att växa på fuktig jord, och de som den unge mannen skulle plocka växte på kanten vid en å.
Det bar sig inte bättre än att den stackars unge mannen trillade ned i ån i sitt försök att nå de små blommorna.
Just före den unge mannen sjönk ned i vattnet så ropade han till sin fästmö;
-Förgät mig ej!
Hon skall ha fått med sig några blommor hem, och sedan dess kallas växten för just förgätmigej.

Den förgätmigej som är vildväxande vid vår trädgård.

Vid vår trädgård växer en annan sort förgätmigej, det är en vildväxande sort som har funnits här så länge jag minns. Den har mindre blommor än den sort vi har som trädgårdsväxt, och gör än mindre väsen av sig än den i trädgården. Kanske den vildväxande sorten är en åkerförgätmigej Myosotis arvensis?
Åkerförgätmigej är den sort av förgätmigej som är mest vanlig här i Norrbotten.

Kaukasisk förgätmigej

Brunnera macrophylla 'Jack Frost'

De små blå blommorna hos kaukasisk förgätmigej är fina, men det var inte för blommornas skull som jag köpte den här växten, det var de vackra bladen som förförde mig direkt.
De hjärtformade nästan silverskimrande bladen är något att vila blicken på och de är fina hela säsongen.

Den här växten trivs att växa i fuktig men samtidigt väl dränerad jord, på platser som kan bjuda på skugga eller halvskugga. Eftersom den övervintrar här hos oss så får vi anta att den klarar det mesta i klimatväg, så länge den får växa på en lagom fuktig plats så att den inte torkar ihjäl.

Trots de förgätmigej-liknande blommorna så är den här ingen nära släkting till de olika förgätmigej-sorter som är vildväxande här i vårt land.
Kaukasisk förgätmigej härstammar från just Kaukasus och är en av tre arter i sitt släkte som alla har sitt ursprung i ett område i östra Europa och nordvästra Asien.

Kaukasisk förgätmigej 'Jack Frost' är kanske den växt som har de vackraste bladen här i vår trädgård, och nu när jag vet att växten klarar sig bra även här i norr så kan jag köpa fler plantor, för fler plantor vid varandra är snyggare än en ensam planta.

Rödbladig skogskräppa

Rumex sanguineus

Här vill jag visa några snygga blad som vi har i trädgården.
Det är en Skogskräppa Rumex sanguineus.

Jag har planterat den i halvskuggan under några träd, kanske det är så den vill växa om nu detta är en växt från skogen?
Jag hörde talas om att denna växt kan sprida sig som värsta ogräset där den trivs, jag hoppas den gör det här hos oss, för dessa vackra blad vill jag ha fler av.
Jag hörde även att man kan använda de späda bladen som sallad eller spenat. Bladen är ätbara tidigt på våren men efter några veckor blir smaken sämre och den bör få stå kvar som prydnadsväxt resten av sommaren.


Den är en av trädgårdens nya växter, och jag köpte den under namnet rödbladig skogskräppa, eller kanske den heter Rödådrig skogskräppa, jag är inte riktigt säker på det rätta namnet.
Jag är däremot säker på att dessa blad är några av trädgårdens snyggaste blad.

Ask

Ask - Fraxinus excélsior

En sommarkväll i ljuset av solnedgången så fotograferade jag vår lilla ask
Den lilla plantan har vi haft sedan 2003 då jag grävde upp den i skogarna utanför Nässjö.
Jag tänkte att kanske kan en ask som vuxit på det småländska höglandet klara ett liv även här i Norrbotten.
Ett träd som vuxit i växtzon 5 borde ju ha bättre förutsättningar för att växa i vårt kalla klimat än vad ett träd från de lägre odlingszonerna har.
Det lilla trädet har sedan dess endast vuxit ungefär 30 centimeter.
Inget snabbväxande träd direkt.

Vår lilla ask grönskar sent på försommaren och fäller sina löv direkt efter den första frostnatten i slutet av augusti, så växtsäsongen är ju inte så lång.
Kanske det är därför som tillväxten gått så långsam?

Jag har även läst att ask kräver en god och näringsrik jord för att trivas bra, och därför planterade jag vår lilla planta nära en rabarberplanta som växer i god och välgödslad jord.
Jag får varje år gallra bland rabarberbladen så de inte kväver den stackars asken, och så lär jag få hålla på varje år tills asken nått en mer respektabel höjd gentemot rabarbern.
Jag brukar även lägga färskt gräsklipp runt asken för att den skall få mer näring och kunna växa lite snabbare.

Det svenska ordet ask betyder ju liten låda, oftast en liten låda med lock.
Hur kan det komma sig att trädet ask har just det namnet?
Är det någon som vet?

Ask har en central roll i den nordiska mytologin.

"Asken var under forntiden ett heligt träd.
I den nordiska gudasagan skapades de första människorna på jorden, mannen Ask av en askstock och kvinnan Embla av en alstam.
Yggdrasil, en jätteask, var världsträdet under vilka gudarna höll ting.
Den hade en rot hos asarna med Urds brunn, en hos jättarna med Mimers brunn och en i Nifelhem där vidundret Nidhogg låg och gnagde på roten
Yggdrasil hölls ständigt grön av vattnet från Urds brunn.
Vid Ragnarök skälver trädet men står dock upprätt"

(ur boken Träd och buskar av Ingvar Holmåsen, Stenström Interpublishing AB 1989)

En fin ask i Boden.

Ask anses härdig för växtzon 5 och ska kunna nå en höjd av 20 meter, men om vår någonsin blir högre än mig själv så är jag nöjd. Jag är egentligen nöjd med att trädet alls överlever här i vårt klimat.

Bara 30 kilometer från vår trädgård så växer en fin ask.
Jag fotograferade den vid Läroverksgatan i Boden där den var så grön och grann i somras.
Jag fick nytt hopp om att vår lilla planta en dag skall växa upp till ett högt träd även här i vår trädgård.
Om så skulle bli så kommer vårt växthus att hamna i skuggan av asken, men det är ju ett senare problem, och växthuset går ju att flytta (även om det arbetet tar en hel semester).

Just nu syns inget av vår lilla ask, då den finns djupt under snön.

Tobaksblomster

                                           

Varje år får vi massor av små plantor av vår trädgårdsvän Siri som bor här i vår by.
Det är Siri och hennes man som har byns vackraste trädgård, och varje år smyckas deras trädgård av hundratals sommarblommor.
Fördelen med sommarblommor jämfört med perenner är att de blommar fint flera veckor mot några dagars blomning som gäller för vissa perenner.

Sommarblommornas nackdel är att de skall förkultiveras och att de ställer höga krav på näringsrik jord och tillgång till vatten, samt att många sommarblommor slutar finnas efter den första nattfrosten.

Nicotiana alata 'Lime Green'

De sommarblommor som Siri inte själv behöver delar hon ut till oss andra med ett intresse att efterlikna hennes trädgård, hon bredsår sommarblommor i mängder och delar ut små plantor som behöver 'skolas om'.
Det är ett fasligt pillerjobb att få varje liten planta i egen kruka, men på något sätt går det ändå.

Min fru är mycket duktigare än vad jag själv är på detta pyssel, men jag försöker ibland även jag.
Det är tur att vi har ett växthus att förvara plantorna i, inne skulle de aldrig rymmas.

Av de sommarblommor vi får så har jag de senaste åren fått en viss förkärlek till blomstertobak, speciellt den sorten som har lime-gröna blommor. Jag tror sorten heter just 'Lime green' men även de övriga färgerna är fina.

Vi planterar våra plantor av blomstertobak i stora krukor och urnor, de är lättare att vattna då.
De plantor som får växa vid den faluröda väggen gör sig riktigt bra där.

Jag undrar om det är lika korrekt att kalla växten för Tobaksblomster som för Blomstertobak?
Jag själv är lite tveksam om vilket av namnen jag ska använda...

Växten har sitt ursprung i Sydafrika men trivs trots det bra hos oss i norr med ljusa svala sommarnätter.
De blommar som sagt fint i många veckor tills frosten gör slut på föreställningen.

Den limegröna blomman får bli mitt bidrag till tävlingen hos norska bloggen Moseplassen.
Nu är det sista ronden för denna omgång, det är de svarta och gröna blommornas tur att vinna juryns gillande.
För att se alla svarta och gröna bidrag klicka här!

Månelys = Praktlysing?

Lysimachia punctata

Den första gången jag såg denna växt så fick jag lära mig att den kallades för Månelys, ja det var förstås kanske inte det rätta namnet på växten som våra vänner använde, men de hade fått sin planta från någon i Norge, och så hade de kallat växten där.
Sedan dess så har jag också alltid kallat växten för Månelys och glömt och försökt att strunta i att den kallas för Praktlysing här.

Månelys var ett sådant fint namn att jag aldrig kunde glömma det, och ville därför inte använda det säkerligen mer korrekta namnet Praktlysing.
Men hur är det egentligen, kallas praktlysing för månelys i Norge, eller är alltsammans bara ett missförstånd från min och våra vänners sida?

Praktlysning är känd för att sprida sig som ett ogräs på platser där den trivs bra, och eftersom de flesta trädgårdar har god och näringsrik jord så trivs den toppen på sådana ställen.
Utom just i vår trädgård där björkarna tar den mesta av näringen från rabatterna, och jag måste gödsla den plats där vår praktlysing växer för att den skall trivas och stanna kvar.
Vår förra planta av praktlysing (Månelysen) tynade så sakta bort där den växte i en rabatt fem meter under en stor björk, därför pysslar jag om denna planta lite extra varje sommar.

Besök Moseplassen här och se alla tävlande bidrag för de gula blomstren.

Jag hade tänkt att tävla med en bild av praktlysingen på norska bloggen Moseplassen där X-faktor pågår, men så hittade jag en bättre bild av en annan gul blomma just när mitt inlägg om praktlysingen var färdigt.
Det blir istället en bild på ligularia som deltar i X-faktor.
Jag minns att jag fotograferade en kylig sensommarkväll när solen höll på att gå ned.
Den kalla kvällen hade fått humlan att bli slö och nästan orörlig, kanske den hade tänkt att övernatta på den gula blomman?

Klippstånds Ligularia dentata

Vill du läsa mer om våra klippstånds, så kan du göra det här!

X-faktor är en foto-och berättelsetävling som nu pågår hos Moseplassen, alla som vill tävla med en bild kan göra det, nu är det de gula blomstrens tävlan.

Kärlek till is?

Blommig fredag - Kärlek.

Under en av den stora björkens grenar hänger nu åter klot av is som vi gjort genom att vattenfylla ballonger och låta dessa frysa till is.
Det blev en stor och tung is-mobil som kräver sin gren för att inte orsaka någon skada på trädet.

För snart ett år sedan skrev jag om hur vi då gjorde en sådan is-mobil, det kan du läsa om här.
Nu har vi gjort likadant igen.

På något sätt så går intrycket om tyngden förlorad sedan iskloten väl hänger där, kanske det är ballongernas form som lurar ögat.

Dagens tema i Blommig fredag är kärlek, ni kanske undrar hur jag tänker nu, hur klot av is på något sätt kan beröra ämnet kärlek?
Det är inte någon överdriven kärlek till just is som får mig att hänga upp iskloten, nej snarare min kärlek till solens ljus.
Jag älskar ju sommaren med värme sol och bad, och de ljusa sommarnätterna gör att jag har svårt att lämna vår del av landet i midsommartid. Det känns avlägset nu.

De svävande iskloten fångar det återvändande solljuset på ett sådant vackert sätt att de får mig att känna hopp igen efter en lång och mörk tid, det hela får bli en hyllning och en kärleksförklaring till våren trots att det ännu återstår mycket vinter här där vi bor.

Min kärlek till det återvändande solljuset...

För att läsa om andra bloggares tolkning av temat kärlek, så kika in hos Helena med bloggen Bland rosor och bladlöss.

Alla Hjärtans Dag!

Fotograf: Anna-Stina Rammhällen

Idag fick jag två fina bilder på min mejl, det var från en av bloggens läsare som visade fina hjärte-bilder.
Bilderna kom från Anna-Stina Rammhällen.
De här bilderna är så fina att jag vill visa er alla, samtidigt hoppas jag att ni haft en fin dag idag.

Fotograf: Anna-Stina Rammhällen

Så här skriver Anna-Stina om bilden här ovanför:

"De små hjärtana är honungsrosens fallna blad, som ligger som en ljus matta över min trätrappa och stenarna nedanför den. Egentligen är rosen gulblommande, men bladen ljusnar och faller efter bara någon dag. Men MÅNGA är de! Och doften är ljuvlig"

Februari favorit.

Näverhägg/Gulbarkig hägg Prunus maakii

Kanske det skulle räcka med att visa den översta bilden för att visa varför just Näverhägg är min favorit denna månad.
Nu har solljuset nått längre in i trädgården än för en månad sedan, och nu lyser trädets vackra stam och grenar mot den vita snön.

Näverhäggen är en riktig favorit hela året om, och bjuder på något varje årstid, men just nu när solen lyser upp grenarna efter att de dolts av vinterns mörker så blir den något alldeles extra.

I en av grenarna hänger en liten glasprydnad som samlar upp regnvatten.
Jag brukar kalla den för min lilla inspirationskälla, men egentligen så är det själva trädet som skänker inspiration året om.

Trädet trivs förträffligt i vårt kalla område och börjar ta mer plats än jag först räknat med.
Men inte kan jag ju ta bort en sådan favorit bara för att den vuxit upp till en storlek som börjar bli svår att flytta runt om man skulle känna för det.

Om du vill se vad andra bloggare har för favoritväxt nu i februari så kan du hitta dessa hos Anna Vattenkanna.

Trollrudbäckia

Trollrudbäckia Rudbäckia occidentalis 'Green Wizard'

Den tidiga nattfrosten nyper rudbäckior och annat sensommarblommande i vår trädgård, men här vill jag visa en rudbäckia som faktiskt hann visa några blommor innan frosten gjorde slut på sommarens skådespel.
Vår planta är ännu ganska liten och växer i skuggan under stora träd.
Kanske kunde den blomma tidigare om jag skulle flytta den till en mer solig plats?

Trollrudbäckia härstammar från Nordamerika och är iögonfallande med sina mörka blommor, blommorna saknar kronblad men har en krans av gröna foderblad runt kolvliknande små rörblommor som gör den lite speciell.

Denna Trollrudbäckia som jag köpt eller fått av Berit med bloggen My rented garden har blivit en riktig favorit.
Jag köpte en påse full av plantor, men hon skickade med lika många till. Det var plantor som då var helt okända för mig och som hon tyckte jag skulle testa i vår trädgård.
Jag tror att denna växt tillhör skaran av dessa gratis-plantor, men helt säker är jag inte.
Men jag är helt säker på att Berits generositet har tillfört vår trädgård mycket spännande.

Ålandsrot

Inula helenium

Högt över marken fick vår stora ålandsrot sina mörka knoppar.

De hinner aldrig slå ut mer än så här innan nattfrosten blir för svår och fäller hela plantan till marken.

Men vad gör det att vi aldrig hinner se de gula blommor som denna planta skulle fått om inte frosten kom så tidigt varje år, de stora bladen och plantans storlek är behållning nog.

Denna jätte kan inte stå i någon rabatt för då skulle de stackars växter till grannar snabbt klaga.

Ålandsroten når en höjd på ungefär två meter och breder ut sig för vart år som går.

Plantan trivs med näringsrik fuktig jord, vår ålandsrot växer i lerjord.

Ålandsrot är känd sedan medeltiden i vårt land och den finns förvildad i landets södra halva.
Men här i norr är den inte lika vanlig och någon risk att den skall förvildas genom frö finns inte då plantan aldrig hinner gå i blom innan hösten kommer.

Jag kan inte låta bli att gilla denna stora växt, den ger höjd till den del av trädgården där det så småningom ska få bli lite djungelkänsla. På denna plats samlar jag växter som kan bli lite för stora för en normal rabatt, vi har dem så att man skall kunna gå mellan dem och komma de stora växterna riktigt nära.
Samtidigt så är de fonden till en av våra rabatter.

Ålandsrot är en bekymmersfri växt som snällt överlever vårt klimat.
Vi hade den förut i trädgårdslandet då den räknades som medicinalväxt förr, men den mår bättre på denna plats där den får växa som den vill.

Frosten fäller den ståtliga plantan varje höst.

Hösten 2013 var ovanligt varm och frostfri här i norr, dessutom startade säsongen med raketfart i maj månad som bjöd på sommartemperaturer i flera veckor.
Därför hann vår Ålandsrot blomma i augusti, för allra första gången här i vår trädgård.

Temperaturskillnad

Brännberg

Dagen började kall här i Brännberg, det var - 19º C och klart och soligt väder.
En fin vinterdag bortsett från att det var lite för kallt för min del.

Vi åkte in till Boden, bara 30 kilometer härifrån.
Där var det bara -10º C och mulet och dimmigt.

Så här är det ofta, det skiljer temperaturmässigt mellan den by där vi bor och stan där vi arbetar.
Det är nästan alltid 5 grader kallare här.

Boden har växtzon 6, och här börjar växtzon 7.
Vi bor i ett riktigt kallhål, det finns inget vatten som dämpar kylan utan bara flacka myrmarker, som istället verkar generera kyla.

Att anlägga en trädgård här i ett kallhål går bra det med, men vissa träd har ett tufft klimat här, medan de växer bra i Boden. Exempelvis lönn, manchurisk valnöt och silverpil.

I Boden finns flera sjöar och Lule älv rinner förbi staden, allt vatten ger ofta dimma när vi har klart och kyligt.

(Just nu har vi -25º C, och Boden har bara - 19º C.)

Kungsgatan i Boden

Efter någon timme så lättade dimman och solen strålade även över "staden där solen aldrig ler"...
Temperaturen sjönk även där.

För visst har ni hört den gamla versen:

Det finns en plats på jorden

där solen aldrig ler.

Den platsen heter Boden

dit vill jag aldrig mer.

Riktigt så illa är det inte i Boden, och visst lyser solen även där.

Maskros

Taraxacum

Blommig fredag - Om fyra månader

Så älskad men ändå hatad, det är kanske så man tänker om maskrosor.

När vårens blommor just börjar avta i prakt i slutet av maj månad så kommer maskrosornas tid här i norr, dessa gula solar som ju inte riktigt accepterat att de inte lägre får mig att älska dem villkorslöst.

De har aldrig förstått vad de gjort för fel, helt plötsligt så kunde de inte tjusa mig längre med sitt försök att vara en av årets första blommor.
De minns när jag plockade dem och njöt av att få en fin bukett.
Men det var mycket länge sedan.

Jag klagade sedan att de inte blommade nog tidigt på säsongen och skaffade krokus, blåsippa, vitsippa, kungsängslilja och även tussilago till vår trädgård (även om tussilagon kom att hamna just utanför).

Som ett försök att få mig på andra tankar så dyker det ideligen upp små nya plantor i rabatter och i gräsmattan. De vill väcka gamla minnen till liv.
Jag är dock otacksam och sliter bort dessa gula blommor från trädgården så fort de vilja behaga min ögonfröjd med sin klara färg.

Då inget tycktes få mig på andra tankar så lyste de upp ängen vid vårt hus med tusentals gula små solar.
Och se det hjälpte, jag hämtade kameran och fotograferade skådespelet.

Men hur denna beundran kommer att belöna mig och vår trädgård törs jag knappt tänka på.
En vecka senare var luften fylld av maskrosfrön som drev in över vår trädgård.
De gula maskrosorna ville bara så väl, men detta är mig en övermäktig fiende, hur skall jag hinna hålla dessa från trädgården nu? Blir gult årets trädgårdsfärg att hoppas på efter detta?

Min dotter älskar dessa blommor och plockar in buketter av maskrosor de veckor som de blommar som bäst. Det har hon gjort under några års tid.
Men vänta lite nu, det kanske inte är mig de försöker behaga, maskrosornas utbrott kanske bara är besvarad kärlek från deras sida till min dotter.
Kanske allt är förlåtet nu? Kanske maskrosorna åter igen känner sig speciella då de älskas av min dotter och kanske de inte längre bryr sig om mitt svek mot dem?
Kan det lugna ned dessa fröspridare?

Jag har en känsla av att vår trädgård kommer att smyckas av gula maskrosor om fyra månader, och vår dotter kommer att jubla när tusen solar åter tänds på ängen vid vårt hus.

"Om fyra månader" är temat på Blommig fredag som samlas hos bloggen Bland rosor och bladlöss.
Där finns nu en samling länkar till underbara försommar trädgårdar runt om i landet.
Jag tror ingen annan visar ogräs som maskrosor mer än jag, men säg, är de inte vackra ändå nu när de känns så avlägsna...

Ni som önskat läsa något mer seriöst om maskrosor kan läsa här istället.

Efterlängtad!

Nu är den här. Årets första nummer av tidskriften Trädgård Norr.
Jag vill bara berätta att jag längtat extra mycket efter denna då jag för några dagar sedan läste på hemsidan att en kändis i bloggvärlden har skrivit ett reportage om frösådd.

Det är Helen Isaksson-Nyman med fina bloggen Tankar om och från min trädgård som delar med sig av tips och råd om frösådd.
Hennes blogg använder jag själv som uppslagsverk då jag undrar om hur en viss växt skall förökas med frösådd.
Dessutom har jag haft förmånen att träffa Helen och se hennes fina trädgård, så jag vet att hon kan det här med trädgård och växter, och just frösådd har hon blivit expert på.

I detta nummer visas också två fina trädgårdar i Umeå med både damm och bäck och vackra växter.
Vidare skriver Karin Engman allt man behöver veta om pelargoner.
Visste ni att man kan smaksätta kakor med doftpelargon?
Det visste inte jag.

Fler expertråd kommer från Eric Wahlsten som skriver om och visar vivor för fuktmark och även från Ingrid Lindskog som lär oss om gloxinior.

Vackra sommarbilder visas från Doris Nivas trädgård i Lautakoski vid Tärendöälven samt lite tips och råd om odling i en trädgård med kallt klimat.
Här visas även vackra vildväxande blommor.
Även i detta nummer har jag haft förmånen att få skriva en krönika, denna gång om några växter som är vackra även nu på vintern.

Vinterfärger.

 

 

Jag säger det direkt, jag tycker inte om vinter.

 

Här där jag bor är vintern för lång och för kall.

Den trädgård som vi har försvinner under snön och är gömd så länge att jag varje vår blir överraskad av det som sedan åter börjar växa i rabatterna.
För vintern är lång och mörk och när nu ljuset så sakta återvänder så är det bara de stora växterna som syns ovanför snön.
Det är buskarna och träden.

Det är likadant varje år, några av de träd och buskar som jag finner som mest anonyma och småtråkiga om sommaren, visar sin bästa sida nu när det är vinter.

Snötyngda grenar och hela träd draperade av rimfrost ger helt andra dimensioner åt trädgården än vad sommargrönskan gjorde.

 

Kalla och stela står nu de stora björkarna och liksom håller andan av kylan, och när kylan biter som svårast så skyndar jag bara snabbt förbi delar av trädgården på min väg mellan garaget och vårt hus.

När sedan de lite varmare vindarna drar in över vårt län så tar jag mig tid och stannar till vid några av växterna.
De buskar och träd som har de vackraste färgerna på vintern har lyckligtvis hamnat så att vi kan njuta av dessa utan att för den delen behöva pulsa runt i snön för det.

 

De röda grenarna av korallkornell syns bra mot snön, likaså de kopparfärgade grenarna och stammen på näverhäggen.

Även de gulgröna grenarna från en gultuja lyser upp mot snön.

 

När solljuset återvänder så kan man även leka med is i trädgården och fånga det återvändande solljuset med isklot.

Iskloten kan man lätt göra genom att vattenfylla ballonger som man sedan fryser till is.
Vi gjorde en mobil av isklot som vi sedan hängde upp i en björk. Det var lite pilligt, men det gick ganska bra att fästa iskloten med snören.
Även våra barn var med och gjorde iskloten, att fylla ballongerna med vatten var nästan det svåraste momentet och gav många skratt.

 

Så länge det är kallt så kommer iskloten att glimma i solskenet.

När milda vindar sedan drar in på riktigt och iskloten smälter så vet jag att våren är på väg även till vår del av landet.
Med våren kommer sedan de första vårblommorna, men vart planterade jag de olika höstlökarna?

Tänk att minnet är så kort och vintern är så lång.

 

Jag längtar så till våren, men njuter nu av de vackra iskloten.

För visst kan vintern även vara vacker för en sommarmänniska som jag…

---

 

Hemsidan för Trädgård Norr hittar du här.