Manhattansyndromet.

( To my Engish friends, I hope the translate program is going to work soon. I don´t know what´s wrong.)

Varje år denna tid på året så råder det vi kallar för "Manhattansyndromet" i vårt växthus.
Varje kvadratdecimeter nyttjas till fullo, det är "högt tomtpris" ungefär som på Manhattan.
Vårt växthus är inte så stort men det är högt så frösådden hamnar på hyllor högt över golvet. Att vattna de plantor som finns på hyllorna högst uppe är ett äventyr i sig och skulle få vem som helst på Arbetsmiljöverket att agera.

Vi har en gammal trappstege i trä som fungerar utmärkt att klättra på för att kunna vattna högst uppe.

Små fröplantor i flera våningar samsas med stora Fikonträd och sommarblommor.

Det tar 30 minuter att vattna allt som finns i härinne, en stor tunna med vatten gör att vi har nära till lagomt varmt vatten att vattna med.

Jag fotograferade just före jag vattnade, det förklarar att vissa plantor ser törstiga ut.

Fikonen sitter fortfarande kvar på det fikonträd som bär frukt. Varje år trillar de plötsligt loss före de mognat, de kan bero på kyla eller att jag slarvar med vattningen. Fikonträden kommer från en frösådd från färska fikon för 12 år sedan. Nu är det det fikonträd med de största löven som bär frukt. De två andra fikonträden har starkt flikade löv jämfört med detta.
Nu när odlandet tar mer av min tid som även skall räcka till arbete och familjeliv så blir det lite längre mellan mina inlägg på bloggen.
Ha en bra kväll.

Premiär!

Idag har nummer 3 kommit av tidskriften Trädgård Norr.
Den har ju funnits i många år till glädje för oss som odlar i landets norra delar, så det är ingen premiär för den tidskriften utan för mig.
För första gången i sådana sammanhang har jag skrivit en krönika som finns med i den här tidningen.
Om detta inlägg upplevs som skryt från min sida så ber jag om ursäkt nu, men jag kan inte låta bli att skriva och berätta om detta för er.

För någon månad sedan fick jag en förfrågan från Marie Olausson som ger ut den lilla tidningen om jag var intresserad att skriva en krönika i hennes tidning.
Jag svarade att jag gärna skulle göra ett försök, sedan träffades vi under vårmässan i Luleå för några veckor sedan och pratade mera om detta.
Tiden var knapp och jag skrev om hur underbar denna tid är, natten är ljus här i norr och jag tror att solen var på väg upp igen vid 02-tiden då jag skrivit färdigt hela krönikan.
Jag hann finslipa lite på den innan jag skickade den till tidskriften dagen efter.
Om det blir någon fler krönika det återstår att se, men det är möjligt.

Om ni är intresserade att köpa tidskriften Trädgård Norr så har jag länkat till den hemsidan i spalten nere till höger. Hoppas att ni alla har en bra kväll.

Här är krönikan:

Årets bästa tid är nu.

Vår trädgård har den senaste tiden iklätt sig i de mest fantastiska nyanser av grönt. Det är mörkt grönt som ibland gränsar till rött och svart, det är en blågrön pastellfärg som tydligt syns och avviker från allt det andra gröna, en gräsmattegrön färg som dominerar och den allra skiraste ljusgröna färg som finns på den gröna färgpaletten, som några av de nyss utslagna löven visar innan de vuxit sig stora.

Det är helt underbart.

Jag kan inte låta bli att förundras och berusas av dess skönhet nu innan mina ögon hunnit vänja sig. Nu kommer snart allt det gröna bli det normala i vår omvärld och det blir en del av vår vardag som vi knappt längre lägger märke till.

Då är det tur att blommornas skönhet tar vid och ger oss ett sakta fyrverkeri i regnbågens alla färger under den tid som kylan och frosten håller sig borta från vår del av landet.

Ibland är kanske de mest enkla, vanliga och alldagliga perenner de som är de vackraste. Även om vi med ett intresse för trädgårdsväxter knappt längre lyfter på ögonbrynet för en växt som Smörboll (Trollius europaeus) så är ju det en av sommarträdgårdens absoluta måsten. Smörbollen är för trädgården det som smörblomman är för ängen. En gul signal om att det nu är försommar. Ibland så trivs inte smörbollen i rabatten, men då är felet oftast att den står i för torr jord. Den vill växa i lagom fuktig mullrik jord för att bli som vackrast.

Ibland trivs smörbollen för bra i rabatten och sprider sig med frö så det mesta i och utanför rabatten till slut består av smörbollar. Så blev det i vår trädgård och smörbollarna fick flytta ut från städade (hm..) rabatter till trädgårdens utkant. Här syns de lika bra och de får sprida sitt frö som de själva vill.

För er som inte kan tänka er att plantera in något så simpelt som Smörboll i er trädgård så finns en helt underbar nästan vit variant av Smörboll att försöka med Trollius Alabaster. När jag såg ”Alabaster” för första gången föll jag handlöst och var tvungen att köpa en. Den sommarens allra varmaste och torraste vecka valde vi sedan att åka bort på semester. Vi hade ett fantastiskt väder med badväder i Västerbottens inland redan i början av juli, men det fanns inget annat kvar än brunt fnöske av vår vita smörboll när vi sedan kom hem till byn Brännberg i Norrbotten där vi bor. Den hade torkat ihjäl tillsammans med några andra växter som hellre hade haft ösregn alla dagar vi varit borta.

Förra sommaren inköptes så en ny och den visade livstecken igen redan i början av maj månad. Snart blommar den åter med sina vita blommor samtidigt som de gula smörbollarna blommar som de alltid gjort.

Det är försommar och jag uppfylls åter av en längtan att kunna bromsa tiden för att hinna njuta av allt det vackra som årstiden har att ge. Den bästa tiden på året är nu.

Men tiden går vidare, blommornas sakta fyrverkeri fortskrider som det alltid gjort.

Jag får följa med och låta mig hänföras av detta naturens lustspel även denna sommar.

Hans Pettersson

Bloggare och trädgårdsamatör med ett överdrivet intresse för vackra växter.

Konjaksknölkalla

Amorphophallus konjac

I de tropiska delarna av Asien har Konjakknölkallan sitt ursprung. Hos oss med ett kallare klimat än så går den att odla som krukväxt. Från en knöl växer blad fram när våren kommer, och när höstens mörker gör dagarna kortare så vissnar plötsligt hela plantan för att gå i vila över vintern.

Jag ställer då krukan bakom en gardin och låter bli att vattna den.

Vintern är lång och det gäller att komma ihåg vad som finns nere i jorden i den till synes tomma krukan. Jag har en gång fått söka efter konjaksknölkallans knöl i en säck med kasserad blomjord och bland döda växtdelar. Jag hade då helt glömt bort att den fanns där och den åkte i soporna med gamla amaryllislökar och vissnade julblommor när de fick ge plats för nya krukväxter.

Det var tur för konjakknölkallan att säcken med gammal jord inte hann bäras ut i vinterns kyla.

Efter utflykten i soporna så är nu dess kruka väl märkt och den började växa som inget hade hänt sedan när våren kom.

Än är den knöl jag har ganska liten, som en clementin ungefär. Stora knölar kan väga flera kilo.

Förra året växte två små nya knölar fram bredvid min fyra år gamla knöl. Även de har fått blad i år, de har jag nu planterat i en egen kruka.

Ur den knopp som reser sig från jorden kryper så en märklig varelse fram.

Är det en reptil?

Varelsen öppnar sakta sin käft och sträcker ut sin tunga...

Nej det är förstås ingen reptil denna gång heller utan det är bara Konjakknölkallan som vecklar ut sina blad.

Eftersom den vecklar ut blad nu så kommer den inte att blomma i år heller utan behöver ännu ett år på sig att växa sig större.

En Konjaksknölkalla kan ibland behöva tio år för att ladda upp och växa till sig innan den till sist blommar.

Hela växten blir när den blommar upp till 150 centimeter hög.

Konjakknölkallan blommar med en stor rosa-lila tratt och ur denna skall det resa sig en stor kolv. Växten kallas ibland även för Djävulstunga här i Sverige men artnamnet Amorphophallus lär betyda, rakt översatt; 

Oformlig penis.

 Det förstår man när man ser dess blomma.

När den blommar så skall den lukta som ruttet kött så det kanske inte är så mycket att längta efter ändå. Den stanken skall locka till flugor som hjälper vid pollineringen.

Ur växtens knöl urvinns en gelémassa som kan användas vid matlagning och vid godistillverkning. Gelé från Konjaksknölkalla är förbjuden inom EU, för varje år inträffar flera fall av förgiftning och kvävning som resultat av att gelén används inom livsmedelsindustrin i Asien.

Det kan dröja många år än innan min Konjaksknölkalla blommar, men jag har ritat en sådan här nedan så ni kan få en glimt av hur blomman ser ut.

Krypdraba

Draba sibirica

Har ni någon gång knackat på hos någon ni nästan inte känner för att föreslå ett växtbyte för att få något vackert som du sett växa i deras trädgård?

Under flera års tid hade jag beundrat de gula blommor som blommade i en annan trädgård i byn någon vecka i maj månad. Till sist tog jag mod till mig och knackade på för att fråga vad det var som blommade så gult och fint i en rabatt hos dem.

Jag fick inget riktigt svar på min fråga för Ellis som ägde de gula blommorna visste inte vad det var för något, men ville gärna visa hela trädgården för mig.

Efter att hon hade visat sin trädgård för mig frågade jag om hon ville byta en liten del av sina gula blomster hon hade mot en Blåsippa som jag hade. Det var inga problem, och dagen efteråt fick hon en Blåsippa av mig. Det här måste nog ha varit för mer än tio år sedan, och sedan dess har de gula blommorna nu också blommat fint i vår trädgård den här tiden om året.

Ellis och hennes man byggde efter något år en inglasad altan på den plats där de gula blommorna funnits, och efter det såg jag aldrig mer några gula blommor där i maj, men den Blåsippa hon fått i vår bytesaffär blommade så fint de sista år hon så sedan ensammen kom att bo kvar i sitt hus, efter att hon blivit änka.

Det hände då och då att hon bad mig stanna för att jag skulle få se hur fint blåsippan blommade om våren eller för att visa någon annan av de vackra blommor hon hade i sin trädgård när det var sommar.

Hon hade kunnat vara min mormor, men vi hade alltid något att prata om när vi träffades.

Nu finns inte längre Ellis kvar, men när de gula blommorna lyser som solar om våren så tänker jag på henne och på den vänskap som kom ur ett växtbyte för länge sedan.

Efter alla dessa år så är fortfarande min första fråga obesvarad.

Vad är detta för växt?

Kära bloggläsare, jag litar på er kunskap och hoppas att någon av er kan och slutligen vill hjälpa mig få svar på denna fråga.

Kanske växten har olika lokala namn? skulle vara intressant att få veta.

Det är en liten gul rar blomma som blommar nu samtidigt som vitsipporna blommar här, det kanske kan vara någon slags fetbladsväxt för de gula blommorna sitter på tunna stjälkar ur en liten grön bladrosett.

 Stjälken är ungefär 15 centimeter hög. 

Om de får växa i jord som är torr och mager på solig plats så trivs denna växt riktigt bra.

Efter vinterns sorkangrepp så har 90% av de gröna bladrosetterna försvunnit, så de är goda att äta också, om man är en sork.

Uppdaterad 2012

Nu har jag funnit denna växt på bild i en bok om perenner, det gör mig nästan helt säker på att detta är Krypdraba (Draba sibirica). Det finns många olika växter i Draba-familjen, men bilder och fakta stämmer med denna växt.

Krypdraba förekom som prydnads-växt i trädgårdar redan i slutet av 1800-talet, men är nu ovanlig att finna i handelsträdgårdarnas sortiment. Växten kan lätt förvildas om marken runtomkring också är torr och väldränerad.

Krypdraba är vildväxande i centrala och östra Ryssland.

Trädgårdsriket

Trädgårdsriket av Gunnel Carlsson, Nordstedts förlag 2011

Här kommer en bok nästan direkt från tryckpressarna.

Den här boken har kommit till som ett resultat efter förra sommarens evenemang "Tusen trädgårdar"då trädgårdar i hela landet var öppna för besök den åttonde augusti.

Den här boken samlar de flesta av de trädgårdar som visades då och många vackra parker från norr till söder.

Bokens sista del visar trädgårdar i Norrland och allra sist finns några trädgårdar från Norrbotten med där vår trädgård finns med på en liten bild.



Vår trädgård en tidig morgon.

När vi hade öppen trädgård i evenemanget "Tusen trädgårdar" blev det inte riktigt som jag planerat.

Hela tiden för den dagens trädgårdsvisning så vräkte regnet ner, otroligt att de alls kom någon som ville se vår trädgård. Det var så trevligt att ni som faktiskt kom vågade er ut i ösregnet.

Så mycket vackrare var vår trädgård en tidig morgon i augusti när jag fotograferade bilden här ovan efter att ha inspirerats efter en föreläsning i Piteå med Hannu Sarenström.

Han visade så vackra bilder från sin egen trädgård, och när jag gick ut med kameran den där morgonen så ville jag försöka fånga det tidiga morgonljuset jag med.

Boken kom med posten idag, en dag senare än för många andra, men det är väl inget att sörja över. Vi bor ju rätt långt borta, och Sverige är ett avlångt land.

Min frus systerson brukade beskriva att vi inte bor i glesbygden utan bortanför glesbygden.

Kanske det kan ha något att göra med att boken kom hit först idag?

Jag har som snabbast hunnit att bläddra genom boken och redan hittat några av andra bloggares trädgårdar som också finns med där. Det var roligt att se och känna igen.

Förutom alla trädgårdar så innehåller även boken målande beskrivningar av vissa trädgårdar och trädgårdsfenomen. Man blir på bra humör av att läsa i den här boken, och när man väl har läst hela boken så tror jag att man får lust att resa ut i trädgårdsriket för att se och uppleva några av bokens fantastiska trädgårdar på plats.

Eftersom landskapet Norrbotten har så få trädgårdar med i den här boken så avslutar jag det här inlägget med att visa bilder från två av Bodens parker som också finns med i boken, men i boken finns inga bilder med från dessa parker.

Stadsparken finns mitt i stan.

Stadsparken i Boden

Stilla flyter Bodån förbi Kungsbroparken.

Kungsbroparken i Boden.

Fler trädgårdar finns att se här;

http://www.tradgardsriket.se/



Pichtagran

Abies sibirica

Här skall jag presentera ett träd som mot allt förnuft faktiskt trivs bättre hos oss i norr än i landets södra delar. Det är Pichtagran, och den trivs bäst om klimatet är svalt och fuktigt.
Pichtagran skall klara att växa även i växtzon 8, och det är inte illa för ett barrträd som inte växer här naturligt.
Pichtagran växer i ett område i Nordvästra Ryssland och hela vägen bort till Kina, därför klarar trädet vårt tuffa klimat utan problem.
Den skall kunna nå en höjd av 25 meter så det gäller att tänka sig för om det finns plats för en så hög gran i trädgården innan man planterar en sådan.

Det främsta som skiljer denna gran från vår vanliga gran är att den har mjuka barr till skillnad från vår vanliga gran som har hårda barr, jag tycker ju sedan förut illa om växter med vassa taggar så en gran med mjuka barr blir bra i vår trädgård.
Kottarna skall bli ungefär10 cm långa, först blir de blå till färgen, sedan bruna. Som hos alla ädelgranar (Abies) är de uppåtstående, till skillnad från vår vanliga gran (Picea) som har nedhängande kottar.
Nu är den inte så stor vår Pichtagran, det är en liten fröplanta som funnits i vår trädgård i snart två år, jag tror jag får vänta många år till innan de första kottarna syns på vår Pichtagran. Men varför skall allt i en trädgård vara färdigt direkt? Att få vänta på vackra kottar och se när trädet sakta växer upp är en längtan jag inte vill vara utan.
Jag har planterat den i ett av trädgårdens hörn så den inte skall skymma och skugga i vår trädgård när den blir högre.

Jag fyndade vår Pichtagran billigt hos Fagernäs trädgård i Boden, de hade plantor de själva hade frösått från stora Pichtagranar som växer i Markbygden i Piteå kommun. Jag jobbar ju granne med den handelsträdgården och gjorde ett snabbt besök hos dem på vägen hem idag. Jag såg att det ännu finns kvar sådana plantor, de hade även köpt in större plantor av Pichtagran till försäljning men de hade ett helt annat pris än de små billiga frösådda granarna.

Stora pichtagranar finns att se vid Meldersteins herrgård här i Norrbotten.

De planterades redan i slutet av 1800-talet för att så småningom kunna användas som master till skepp.

När granarna hade nått önskad mast-höjd så var det ingen som byggde skepp med master längre, så granarna kom att stå kvar.

Meldersteins herrgård, pichtagranar till vänster.

Sveriges kortaste Påsklilja?

I vår trädgård har den första påskliljan nu öppnat sin knopp. Det är minipåskliljan Tête-a-tête som har fått vårkänslor och blommar redan nu när våra övriga påskliljors blad bara hunnit växa någon centimeter.
Vår minipåsklilja tar det där med mini på största allvar, för hela blomman är inte ens fyra centimeter hög. Men den kanske har svårt att hålla tillbaka sina blommor nu när den fasansfullt kalla vintern har gått in i historien och våren har anlänt.
Den har kanske känt av de senaste nätternas frost och inte vågat sticka upp högre än så här?

Än har inte gräset vuxit om de korta stjälkarna, men det är nu bara en tidsfråga innan de gula påskliljorna lyser gula nere bland gräsrötterna i vår trädgård.
Trots sin litenhet tycker jag om de små gula blommorna, men jag hoppas ändå att våra övriga påskliljor blommar på något högre stjälkar än så här.

Jag har förut skrivit om att våra påskliljor ofta blommar på korta stjälkar, men detta är nog rekord, mini rekord. Jämför med det vissnade björklövet längst ned till höger.
Har ni någon lika kort Påsklilja hemma hos er?

Brännberg by night.

Foto mot norr 01:00

Nätterna blir ljusare hos oss här i norr.
För att visa hur ljust det redan hunnit bli så gick jag ut och fotograferade, visserligen utan stativ så det kanske inte blev den bästa skärpan.
När ljuset återvänder till vår del av världen så är det svårt att fatta att det borde varit tid att sova för timmar sedan. Under den långa och mörka vintern har jag längtat så efter de ljusa nätterna vi har här i Norrbotten om våren och sommaren. Trots att vi bor söder om polcirkeln så lyser ljuset från midnattsolen upp våra nätter redan nu, om en månad är det mycket ljusare än så här. Årets bästa tid är snart här.
Nätterna är fortfarande kyliga. Nu är det -3ºc. Natten är fortfarande ung, det hinner bli ännu kallare innan det är soluppgång.

Foto mot väster.

Vitsippa

Anemone nemorosa

Nu har våra vitsippor börjat att blomma, de öppnade sina första knoppar redan i torsdags men då var inte Blogger-systemet igång så därför lägger jag ut det nu istället.

Vitsippor växer inte vilt här där vi bor i Norrbotten, de som finns är de som plockats med från resor söderifrån. Under min uppväxt kan jag inte alls minnas att det fanns vitsippor här i byn. De vitsippor jag minns var gjorda av plast och fanns i hallen hos våra släktingar.
När mitt intresse för växter vaknade som vuxen, så har jag bara påträffat vitsippor förvildade på ett ställe, det är vid en av de glömda trädgårdarna vid Svanåmyren någon kilometer från vårt hus.
Där växer någon enstaka Vitsippa kvar och minner fortfarande om längtan efter vårblommor hos de som bodde där då.
Trots att skogen sedan årtionden tillbaka lagt den gamla trädgården under sig så får ändå vitsipporna som finns där nog med ljus nu på våren innan lövträden slår ut och lägger platsen i skugga. Förutom Vitsippa är det bara Akleja som överlevt i skuggan från träden alla dessa år.

Vitsipporna här ovan fick vi från en annan trädgård här i byn och trots att de vuxit hos oss sedan 1993 så har de inte spridit sig något, de är ungefär lika många nu som då. Det är bara de vitsippor som växer i full sol som hunnit öppna sina knoppar redan, de som växer i halvskugga och står blåsigt till står fortfarande i knopp.

Ibland kan man få vitsippor hem till trädgården utan att det var tänkt så.
Vi har en liten Ek från Enköping som inte vuxit något alls sedan den flyttades upp hit. Den liksom håller andan och törs inget annat. Vid ekens rot i jordklumpen fick vi även med en annan rot.
Helt plötsligt blommar nu en Vitsippa där bredvid. Ekens framtid i detta ibland nästan arktiska klimat är ju något oviss, men vitsippan därunder kommer mest troligt att bli kvar i vår trädgård. Den växer ju trots allt i Enköpingsjord ännu så den kan ju gömma sig där när vintern blir som svårast.
Den stackars eken är däremot utsatt för väder och vind på ett helt annat sätt.

Jag vet inte vart i vårt land som gränsen för vildväxande vitsippor går, men vi bor troligtvis långt norr om den platsen. Jag fascineras så av andras vackra bilder över tusentals vildblommande vitsippor i skogarna från landets södra delar. Jag är glad för att våra få överlever så pass bra här i norr trots att vi flyttat dem 100 mil norrut. De små vita blommorna är fortfarande lika exotiska för mig som de finaste av våra dyrt inköpta perenner.

Jag fick en gång en Gulsippa Anemone ranunculoides den blommade så fint, men den torkade troligen ihjäl under en riktigt torr period strax efter att jag planterat den vid några av våra vitsippor.
Sentimentalt slutar så detta inlägg om sippor med den enda bild vi har på den Gulsippa som fanns här förut.

Anemone ranunculoides

Maj

Nu är det maj månad och inne i växthuset grönskar det mer och mer, men än finns här ganska gott om plats då inte all frösådd fått flytta ut ännu.

Ginko biloba öppnar sina knoppar.

Fikonen växer och blir större...

Utomhus har Ullungrönnen (Sorbus Dodong) börjat öppna sina stora knoppar.

Den verkar ha klarat vinterns extrema kyla.

Den finska rhododenron P.M.A. Tigerstedht har klarat vintern mycket bättre än vad parkrododenron (Catawbiense Grandiflorum) till vänster har gjort. Jag planterade de två olika sorterna för tre år sedan. Den senare är ett fall för komposten nu.

Tur för oss i norr att det kommer in bra och härdiga växter från Finland. Veklingar söderifrån får som ni själva ser på bilden, ibland en nära döden upplevelse av att ha förirrat sig upp till vår breddgrad.

Buskar och träd som har tvivelaktig härdighet i vår kalla växtzon har de senaste veckorna fått lite hjälp att komma igång, jag vattnar bort tjälen som annars kan ge känsliga växter torkskador då solens värme lockar dem att börja växa. Om rötterna står frusna i en isklump kan de inte förse växten med livsviktig vätska. Här är det ett Amerikanskt häggkörsbär (Prunus pensylvanica"Oulo" ) som får lite vatten.

Den ungerska blåsippan (Hepatica transsylvanica) har nu snart blommat över för i år.

Den är först ut av alla vårblommor. Den är helt sagolik. 

Våren är här för att stanna, nu väntar vi bara på att det skall bli grönt. Än är det mest olika nyanser av grått och brunt ute.

Närbild på skogen som syns i bakgrunden på fotot ovanför.

Vi närmar oss nu den bästa tiden på året, men redan nu är det underbart med varma vindar och ljusa kvällar om våren...

Fågelsången är bedövande och överväldig, synd att ni inte är här och hör själva.

Jag vill helst inte gå in på kvällen utan vill kunna njuta av fåglarnas symfoni så mycket som möjligt.

Här är ännu nätterna riktigt kalla med flera minusgrader. Fågelbadet hade frusit till is i morse.

I Boden tre mil bort står nu många träd gröna precis som de gör på försommaren, men här i Brännberg är träden ännu kala. Skulle löven slå ut nu så skulle de skadas av nattfrosten som är. 



Porslinshyacint

Puschkinia scilloides

En av vår trädgårds minsta lökväxter är Porslinshyacint. Här hos oss i Norrbotten blir de bara några centimeter höga, jag vill minnas att de i Älvestad i Östergötland blev högre än så. Vi fick gräva upp några lökar som vi tog med hem. Nu har de överlevt bra här i norr i mer än tio år.
Jag planterade några lökar på tre olika ställen, de som fick en väldränerad och torr plats att växa på har klarat sig, de som fick för mycket fukt har sakta tynat bort.

Porslinshyacint är väldigt lik Persisk blåstjärna (Scilla mischtschenkoana) och jag var länge osäker på vilken av dessa vi hade fått, men eftersom den har en gul ståndarknapp så borde det vara Porslinshyacint, den persiska blåstjärnan har en blå ståndaknapp. Växten härstammar från Centralasien och växer där på hög höjd bland bergen.
Blommorna är ljust blå och blommar just nu som vackrast i en av våra rabatter.

Krokus

Crocus vernum

Det blir en period på våren sedan snön försvunnit som just ingenting händer i vår trädgård. De tidigaste perennerna börjar förstås att visa livstecken, men i övrigt  finns inte mycket mer att se än några ungerska blåsippor och julrosor. Sedan kommer våra krokusar, ungefär samtidigt som tussilagon blommar. Vi har inga mängder av krokus utan det är lite spridda blommor här och där.

Krokus fanns inte här förr utan de har vi planterat in under åren som varit. För några år sedan köpte jag fler än 100 lökar av krokus en höst och planterade på den hedliknande gräsmatta som finns söder om huset.
Det var härligt en dag i april året efteråt, när vi så kom hem från jobbet på kvällen och såg att snön smält bort under dagen, och nästan alla av de nya krokusarna redan stod i blom. De måste ha börjat växa under snötäcket det året för så vilda och galna har de aldrig varit sedan dess, de har kanske fattat att de numera växer på en plats med kallt klimat, för numera får vi vänta till mitten av maj innan blomningen drar igång på riktigt för dem. I år är ju allt ovanligt tidigt här.

Det kan även vara så att de som blommade så tidigt var sorter av botanisk krokus som inte orkade mer än ett år på dessa breddgrader. Jag hade planterat sådana tillsammans med Vårkrokus.
De blommar lite olika år från år våra krokusar, vissa år blommar många och andra år blommar bara någon av alla de lökar som vi har planterat under åren.
Det kan helt enkelt bero på att krokus tillhör en grupp lökväxter där den blommande löken dör efter att den blommat, och runt den gamla löken växer det fram nya små lökar. Hos oss behöver de små lökarna något år på sig för att växa sig stora så de sedan kan blomma.
Eftersom jag vissa år planterat in fler krokuslökar om hösten än andra år så blir blomningen i vår trädgård ojämn för krokusarna från år till år.

Bäst växer krokus i jord som är dränerad och som snabbt värms upp på våren, För att få solen att värma platsen där de växer lite bättre har jag strött ut lite vedaska just där. Den mörka askan värms lätt upp av solen och krokusarna får lite längre säsong än vad de annars hade fått. Det borde även ge lökarna lite extra näring.
När krokusen sedan blommat ut så måste de gröna bladen få stå kvar tills de själva vissnar.
Krokus blommar bara några dagar så det gäller att passa på och njuta av de vackra blommorna medan tid är, och krokusens tid är nu.

Även om det blir "bakslag" och snön faller över blommande krokus så är det ingen större fara, de bara sluter sina blommor i kylan, men blommar som förut när värmen kommer tillbaka.