Fläckig tofslija

Eucomis bicolor

Jag vill visa en växt som överträffat mina vildaste förväntningar, inte trodde jag att de skulle blomma så fint.
Det är Fläckig tofslilja Eucomis bicolor som jag fick av Helen förra året http://helenstrdgrd.blogspot.se/

Hon hade dragit upp dessa plantor av frö.
Jag fick tre plantor som efter en vintervila i potatiskällaren har stått inne i växthuset hela sommaren, om de hade varit utomhus så kanske de inte alls hade blommat.

 

Fläckig tofslilja härstammar från Sydafrika.

Kanske just därför som mina förväntningar överträffades, jag trodde inte ens att värmen i växthuset skulle räcka för att driva dessa i blom.

Jag har förut gjort så många misslyckade odlings-försök med växter från just Sydafrika.

De blommar ännu, men nu har jag blommorna som snittblommor inne i en vas sedan de stora bladen börjat att vissna.

Lökarna vinterförvarar jag nu i potatiskällarens svala mörker. Ute är full vinter, så där kan de inte längre vara, inte ens inne i växthuset.
På måndag morgon hade vi - 19º C. här i byn där vi bor. Nu är det två grader och regn.

Denna växt är just en vekling i kruka när det gäller vårt kalla klimat, de bör odlas i kruka i vårt land, jag tror inte ens att de klarar att övervintra utomhus i de södra delarna av landet.

Bilderna här ovanför är från början av september, de bilder jag visar här under är bara några veckor gamla, sedan de fått flytta inomhus.

Bladen började se skräpiga ut, så blommorna gör sig bättre utan dem.
När jag fotograferade på nära håll så ser man hur fantastiska de små blommorna är.

Och se, det har börjat att utvecklas frön på blomstänglarna. Kanske jag kan plantera något av dessa om de hinner mogna färdigt innan blomstänglarna vissnar.

Till sist, bilder på de fläckar som finns på stjälken och på bladens undersidor.

Fantastiska fläckar.

Spöket i Gästgivaregården.

Gästgivaregården 1985

Blommig fredag - Energi

Här i byn där vi bor fanns förr en gård som skall ha varit den första som byggdes i byn någon gång runt 1840. Gården byggdes kanske som boställe åt de som skötte sågverket vid forsen strax intill gårdsplatsen.
Platsen har sedan dess kallats för Johannisfors, och den räknades då inte tillhöra det övriga Brännberg (som då hette Johannisberg).

I gården bodde senare under 1800-talet en sågställare/förman som hette Holm.
När han bodde där inträffade det en del som har varit svårt att förklara, jag ska berätta om vad som skall ha hänt.

Gårdens piga vaknade en natt av att hon hörde att fällbomlåset på dörren till hennes rum sakta låstes upp, och dörren öppnades.
Hon låg tyst i sin säng, som var en lucksäng (ungefär som att sova i ett skåp).

Lucksäng, teckning av  Waldemar Granlund från Harads, 1920.
Bild från boken Bodens kommun - från forntid till nutid.

Det var dessutom kolsvart i rummet men hon hörde ljudet av en hund som smög in i rummet, tassade runt och lade sig att sova.
Pigan vågade inte öppna sängens luckor mitt i natten. När hon sedan vaknade på morgonen och öppnade luckorna för att se hunden hon hört, så fanns där ingen hund. Det var i och för sig inget konstigt med det, för det fanns ingen hund i byn när detta skall ha hänt.

Pigan berättade för de andra vad hon hört där i nattens mörker, men ingen av de andra i huset hade märkt något.
De nattliga besöken av hunden fortsatte under en tid för att så plötsligt upphöra.
Ingen kunde finna någon förklaring till det som hänt.

Kök i Boden 1893 av konstnären Oscar Keen.
Bild från boken Bodens kommun - från forntid till nutid.

En tid skall även gården fungerat som gästgiveri där resande kunde övernatta och äta.
Även en av de mer ohyfsade gästerna skall ha fått känna på det övernaturliga i denna gård.
Denne person skall ha spottat ut snuset i elden i den öppna spisen i köket, då han skulle äta. Från hallen intill köket hördes då ett konstigt ljud, ungefär som om någon spottade.
Köket lystes upp av elden i den öppna spisen, men hallen bredvid var dunkel då inget ljus fanns där.
När ljudet inte slutade så reste sig gästen upp för att undersöka vad som lät så.
Ljudet av någon som spottade visade sig komma från övervåningen.

Nyfikenheten blev för stor så denne gäst skall då ha gått uppför den mörka trappan för att komma upp till övervåningen. Där uppe var det helt mörkt, men plötsligt kände han att något tog tag i honom och slängde ned honom nedför trappan.
Han vågade inte gå upp till övervåningen igen, utan satte sig vid köksbordet.
Ingen av de andra som var med vågade heller undersöka vart ljudet kommit från.

När Holm senare flyttade från gården så upphörde det oförklarliga, kanske hade han något med dessa spökerier att göra?

Idag står platsen tom och öde sedan det gamla huset revs för ungefär 35 år sedan.
Jag har alltid hört talas om denna plats som "gamla Rutqvist" efter de som bodde där senast innan huset lämnades åt sitt öde. Det stod säkert tomt i mer än trettio år innan det till sist revs.

Det enda som nu finns kvar är husgrunden och en gammal förrådsbyggnad som snart ser ut att rasa.
Med spökhistorierna i tanken så känns platsen lite otäck

Vid den gamla husgrunden finns några stora häggar Prunus padus, som har mer bär än alla andra häggar jag  någonsin sett. Jag måste nog åka tillbaka hit under försommaren för att se hur träden blommar.
Kanske har de även en fantastisk blomning?
Kan man ta sticklingar av hägg, eller måste man söka fröplantor där bredvid?

Berättelsen om spöket i gästgivaregården berättade sedan pigan många år senare för sin dotter Jenny.
När jag som barn besökte Jenny och hennes man Gerhard här i byn så fick jag höra 'spökhistorien' och andra berättelser som jag alltid har fascinerats av.
Jag fick höra berättelserna om och om igen, och jag älskade det. Berättelser som dessa ger mig ny energi.
Kanske skriver jag ned någon fler berättelse en annan gång...

För att läsa vad som ger andra energi, besök bloggen Bland rosor och bladlöss:

http://blandrosorochbladloss.blogspot.se/2012/10/blommig-fredag-energi.html

Amerikanska buskblåbär

Vaccium corymbosum, Vaccium angustifolium

Sedan jag läst boken 'Trädgårdens bär' av Leif Blomqvist så fick jag mod och intresse att prova odla Amerikanska buskblåbär här i vår nordligt belägna trädgård. Jag trodde att de inte alls var härdiga för vår växtzon, men i boken visas sorter som (nästan) skall klara att övervintra här.

Amerikanska buskblåbär som får bär som är mycket större än vårt vildväxande blåbär ville jag så gärna ha i vår trädgård. Jag drömde genast om stora skördar med stora buskblåbär, men det har visat sig att min optimism har fått sig en törn.
När jag först planterade två sorter buskblåbär (Northsky och Northblue) för mer än två år sedan så ersatte jag jorden runt omkring buskarna med skogsjord med lågt ph-värde, jag lät även försurande granbarr följa med då jag hämtade jorden, och la detta sedan runt de nyplanterade buskblåbären. Enligt boken så är det mycket viktigt att jorden har rätt låga ph-värde.

Till vänster, vanligt blåbär och till höger, buskblåbär av sorten Oskar.

Året efteråt så grönskade plantorna, men sorten 'Nortsky' som enligt boken skulle klara ett riktigt hårt klimat  fick svårare skador av vintern än sorten 'Northblue'. Vad gjorde jag för fel? (De växer ändå på trädgårdens mest optimala och vind-skyddade plats.)
Jag tycker att det är märkligt, men de som testodlat dessa sorter har väl knappast utsatt buskarna för en vinter i Brännberg...

Än så länge är de enda blåbär som varit synliga på dessa buskar de bär som finns avbildade på en av buskarnas etiketter...

Otroligt rika skördar är tydligen att vänta, men än så länge får jag just vänta.

Buskblåbär 'Oskar'

Jag är en man med stort tålamod, men jag vill ju ändå att buskarna skall ge skörd nu när mina barn är små, så de ska få smaka på bären. Så vad att göra?
I boken finns en bild där de odlar buskblåbär i en stor kruka, så det gav mig en idé, kanske det är så man skall göra för att få en buske att ge bär här, och innan jag forskat mer kring detta hade jag köpt en ny buskblåbär av sorten 'Oskar' som såldes för halva priset på handelsträdgården vid mitt jobb.

Jag planterade 'Oskar' i rhododendron-jord för att han skall få rätt ph-värde. Den jorden vågade jag inte använda till de första buskarna som jag planterade då rhododendron-jord är så mullrik, typ torv, och sådan jord har en tendens att dra till sig fukt med katastrofala följder för de växter som ska övervintra i den jorden, här i vårt klimat. Torvjorden blir till en isklump som inte smälter förrän sommaren har kommit på riktigt, men då finns risken att känsligare växter som blivit planterade där redan invintrat för gott.

Sedan slogs jag av tanken som skrämmer mig ännu, tänk om inte sorten 'Oskar' är självfertil, då kan han blomma hur mycket han vill utan att det för det kommer att bli några bär.
'Nortblue och 'Northsky' är nog inget att hoppas på till tröst för 'Oskar', då de lär blomma mycket senare än honom, för 'Oskar får nu övervintra i potatiskällaren.

Det har varit minusgrader de senaste dagarna, och den mesta snön som föll i tisdags är ännu kvar.
De flesta av trädgårdens växter har fattat läget och invintrat, dock inte våra två buskblåbär.
De står ännu gröna och fina, om än med rimfrost runt bladen.

'Oskar' och 'Northblue' ska gå att odla upp till och med svenska växtzon 5, kanske upp till växtzon 6, 'Northsky' skall klara växtzon 6, kanske skall den sorten även klara växtzon 7.

Om du vill läsa vad jag skrivit om boken Trädgårdens bär, så kan du klicka här under:

http://svanatrg.blogspot.se/2011/03/tradgardens-bar.html

Köp den gärna och låt dig inspireras att odla nya sorter du aldrig förut ens hört talas om.
Så var det för mig.

Buskblåbär i oktobersnö.

Snö

Idag kom den första snön.
Kanske det är lönlöst att klaga, men jag kan inte låta bli. Det blir så mycket besvärligare med snö, det är halt och det blir svårt att gå runt i trädgården (som ändå inte syns där under snön).

Efter att ha bytt till dubbdäck på en av bilarna så fotograferade jag i vår mörka trädgård, som nu var lite ljusare av all snö.
Även om jag klagar så har barnen roligt, de hann med att bygga en snögubbe och snölyktor när de kom hem från skolan.

Snölykta

Tung hänger den blöta snön på de grenar som i morse var fulla med rimfrost av nattens kyla.
Naturen runt vår trädgård har varit redo för snön i veckor, men inte jag. Jag vänjer mig aldrig med snö och kyla.
Jag suckar varje år som snön gör entré.

Igår kväll tömdes växthuset i all hast på växter, nu får våra veklingar till växter i kruka bo i potatiskällaren.
Det känns onödigt att hålla värme i växthuset, det är för mörkt och kallt för att något skall växa där nu.

När jag fotograferade så kom jag på att tända en ljus-slinga på vår gamla ladugårds-byggnad.
Kanske blev det lite julstämning redan nu, i mitten av oktober...

Jag älskar denna trädgård, men ikväll längtar jag härifrån, kanske till en plats där sommaren aldrig tar slut.

Jag undrar om vår klätterstormhatt ännu blommar.
Jag tror att de sista blommorna nu fallit av all snö.

Slingerstormhatt

 Aconitum volubite

Klätterstormhatten Aconitum volubite är den sista av våra perenner som ännu blommar.
Den har klarat flera nätter med frost och blommar fint trots att de senaste dagarna bjudit på mycket regn och rusk.

Vår klätterstormhatt har svingat sig upp till en höjd av två meter och 20 centimeter med hjälp av ett halvdött äppelträd, och känner sig nog lite ensam då hon tittar ut över trädgården, för de andra blommorna är borta nu.
Vi fick vänta så länge på dessa blomknoppar innan de till sist slog ut. Jag var orolig att de skulle frysa bort innan de skulle blomma, men här är de nu, de blommar i vår trädgård för första gången.

Vår planta har vi köpt av Berit med bloggen My rented garden. http://myrentedgarden.blogspot.se/

Hon är duktig på att dra upp plantor av frösådd, jag själv är kass på det, jag testade så slingerstormhatt en gång, men inga frön grodde.
Tur att Berit finns, annars hade vi inte haft någon blommande perenn i vår trädgård just nu.

De andra perennerna har blommat över eller frusit bort, och därför så känns klätterstormhattens bleka blommor som något jag vill hålla kvar.
De är en sista rest av sommarens flor, men nu börjar även de blommorna att falla, en efter en.
Jag antar att sommaren är över för i år.

Plantera tulpanlök.

Blommig fredag - Ren och skär lycka

I slutet av oktober förra året så fick jag flera förpackningar med tulpanlökar av Fagernäs Trädgård i Boden. http://www.fagernastradgard.com/startsidan.php

Det var sent på säsongen för oss i norr, och kanske ingen köpte tulpanlökarna längre, då den första snön var hotande nära.
Kan ni föreställa er den lycka som jag kände att få en hel påse med tulpanlökar gratis.

Problemet var att jag inte riktigt vågade gräva ned lökarna i någon av våra rabatter, då jag var rädd att jag skulle skada någon av de då nedvissnade och för hösten 'osynliga' perenner eller lökväxter som fanns/finns där.

Men säsongen var sen och tulpanlökarna var tvungen att planteras för att hoppas på någon blomning.
Jag grävde bort lite gräsmatta och fyllde på med matjord, ställde dit tulpanlökarna och fyllde på med grus ovanpå. Det blev en gruskulle där på gräsmattan, det såg kanske lite knasigt ut, men snön kom efter någon dag och då var vi av med det problemet.

När sedan snön smälte bort så blev den fula gruskullen synlig igen, men vad gjorde väl det för nu spirade många av de tulpanlökar som jag planterat där hösten före.
Jag kände lycka igen.

Tulpanerna blommade länge och blev ett av de bästa försök jag gjort med tulpaner.
Men att hoppas på någon blomning från dessa tulpaner nästa år igen, det vågar jag inte hoppas på.
Tulpanlökar har en egenhet att bli ettåriga här, de orkar inte komma igen med blommor nästa år också.
Kanske klimatet är för hårt här?

En av tulpanerna hade fått snurr på knoppen, men när den sedan blommade så såg det nästan ut som vanligt.

Tänk att tulpanlök går att plantera så sent på hösten...

När tulpanerna sedan vissnade så planterade jag ett träd där mitt på kullen, en manchurisk valnöt.
Platsen ligger vindskyddad så kanske trivs ett sådant träd där?
Jag satte även olika perenner där, runt det lilla trädet. ormrot, trädgårdsveronika och murgröna.
Växter som kommer från AnnaStina på Gotland.
Att få växter av andra som gåva skänker även det lycka, liksom att få ge till andra.
För att dessa "gutar" skall trivas lite bättre så blandade jag lite trädgårdskalk i jorden före planteringen. Det skall visst även den manchuriska valnöten gilla.

Nu kan jag bara hoppas på att gruskullen får nytt liv nästa år.
Om någon tulpan dessutom (mot förmodan) nu sedan överlever sin andra vinter där så gör ju inte det något, det blir bara snyggare då, och skänker ren och skär lycka ännu en gång.

Om du vill läsa många fina tolkningar på temat 'ren och skär lycka', så kika in hos bloggen
Bland rosor och bladlöss:

http://blandrosorochbladloss.blogspot.se/search/label/Blooming%20Friday

Oktober

Så stilla och långsamt övergår den färgsprakande hösten till en tid då allt blir grått och brunt.
Löven har fallit av från de flesta träden, och de står där avlövade och väntar på vintern.
Av sommarens glansdagar påminner tagetesrabatten som nu bytt skepnad, de svarta rester som återstår av blommorna är nästan täckta med löv från en näverhägg som står där bredvid.

Några små äpplen hänger ännu kvar på järnvägsapeln som har sitt ursprung från Finland. De bär och frukter som hänger kvar nu i trädgården kommer kanske att bli mat till fåglar senare i höst eller i vinter.

                                         Järnvägshängapel Malus prunifolia 'Hyvingiensis'

Häggmispel

Aronia

Häggbär

Nästan alla blommor är borta sedan några veckor tillbaka, men ännu återstår några som trotsat de kyliga nätterna som varit.
Ja egentligen så är det bara klätterstormhatten som blommar nu...

En rudbeckia står i knopp, likaså gör sköldpaddsörten det.
Jag tror inte någon av de hinner att blomma innan frosten blir för svår.

Det är inte alla perenner som klarat de kalla nätter som varit, ett höstsilverax gav upp direkt som det blev minusgrader. Det är tur att man kan njuta av de vackra bladen under sommaren, för några blommor lär det aldrig hinna bli på denna växt innan frosten tar den.

 höstsilverax, 'Brunette'

Vid ytterdörren står de krukodlade rododendron ännu gröna när höstens färger målar trädgården. De får vara kvar ute, kanske en hel månad till, men sedan måste jag bära ned dem i potatiskällaren om de inte skall skadas av vinterns kyla.

Här i Norrbotten har det regnat mycket de senaste dagarna, den redan vattenfyllda marken kan inte ta mot så mycket mer vatten.
I vår lokaltidning kunde vi häromdagen läsa att det regnat mest i vår by i hela Norrbotten:
http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=6573272

En bit ifrån växthuset har det bildats en pöl av regnvatten.

Ute på ängen vid vårt hus står det också vatten.

Det börjar vara besvärande mörkt för att fotografera, och de senaste dagarnas regnväder har fått himlen att mörkna än mer.

Nere vid ån så har allt regn fått ån att svämma över sina bredder,

och en i vanliga fall liten timid bäck som rinner ned från Gammelgårdsträsk brusar ilsket av vattenmassorna.