Ripvide

Salix glauca var. callicarpaea 'Haltia'

Trädgårdens tråkigaste växter - Hedersplats ?

Det är lika bra att utfärda en varning på en gång,

det här är ett tråkigt inlägg om en av trädgårdens absolut minst intressanta växter.

Kanske det är den växt av de som jag betalat pengar för som är tråkigast av dem alla...

När man ser på vackra vårbilder från andra trädgårdar om våren, samt ser hur de gröna gräsmattorna och buskar och träd har den skiraste gröna färg i landets södra delar, så kan det kännas tungt att ha en trädgård här i Norrbotten, då det ännu ligger snö kvar i trädgården, även om mycket har smält bort nu.

Än är det för tidigt att avgöra om vissa buskar och träd med tveksam härdighet har klarat den kalla vintern. De utsattes ju för extrem kyla i februari månad.

Kanske jag bara skall odla växter från fjället här i vår trädgård?

Då slipper jag ju vara nervös att vinterns kyla tagit knäcken på dyrt inköpta buskar och träd. Växter från fjället borde trivas fint här om de får en plats i solen förstås, de är ju inte vana den skugga som stora träd kan ge.

Ripvide Salix glauca är en av fjällets växter som jag planterat in i vår trädgård, den låga busken är nog den sista växt man upptäcker här i vår trädgård. Den har ett krypande växtsätt som gör att man knappt kan urskilja den från blåbärsriset där naturen möter trädgården.

Ripvidet är ännu bara något år gammalt, kanske det höjer sig över blåbärsriset när det blir äldre. Ripvide är ju inte en av de mest spännande växter som finns i vår trädgård, men absolut en av de allra härdigaste.

Ripvide är mycket vanligt i fjällkedjan och trivs på kalkrik fuktig mark. 

Även här närmare kusten förekommer ripvide vildväxande, men är inte alls lika vanlig här som i inlandet.

Ripvide är förväxlande likt både Ryssvide Salix stipulifera och Lappvide Salix lapponum, jag själv kan inte skilja dem åt i naturen.

Ryssvide är vanligare vid gränsen mot Finland, men Lappvide är vildväxande här vid vår by.

Ni kanske undrar varför jag köpt en sådan till synes tråkig växt till vår trädgård.

Det kan även jag fundera på ibland...