Nytt nummer ute nu!

I vår postlåda fanns idag det nya numret av tidskriften Trädgård Norr.
Den här tidskriften har en förmåga att tända ett slags hopp inom mig, att det här med odling av trädgårdsväxter ändå är fullt möjligt trots att vi har vår trädgård på en av landets mer kylslagna platser.
Att läsa fina reportage om vackra trädgårdar på breddgrader som inte har ljusa sommarnätter eller hemska vintertemperaturer månader i sträck, har jag liksom tappat intresse för, visst är buxbomshäckar, blåregn och parkrosor fina, men ack så omöjliga att odla på samma sätt här i vår trädgård.
Jag bläddrar i denna tidskrift och läser om en samlarträdgård i Obbola i Västerbotten, och även om en vacker trädgård i Östersund.
Visst visas det även här växter som jag trodde var omöjliga för norra Sverige, men sedan jag läst om det här så tänker jag istället - kan de så kan säkert jag med!
Jag får dessutom några nya idéer inför sommaren...

Jag läser vidare om upp-och-ner-odling av tomater och om växternas behov av näring. Det är en hel vetenskap att greppa, men så nödvändig om man vill få ett lyckat resultat med sin odling.
Jag läser även lite om en grundkurs i konsten att anlägga en trädgård och inser att om jag hade haft mer sådan kunskap för 20 år sedan så hade vår trädgård sett annorlunda ut idag, jag bläddrar istället vidare i tidskriften.
Jag ser att årets pelargon är sorten 'First Yellow', den hade vi förra året, men den klarade inte att övervintra i vår potatiskällare.
Men den var fin förra sommaren, kanske det är läge att köpa en ny i år...

Pelargon 'First Yellow'

Så till sist min krönika, som denna gång handlar om den lycka som "fådda blommor" skänker år för år.
Vad vore vår trädgård utan alla växter vi fått som gåvor av nära och kära?
Förmodligen en mycket tråkigare plats.

Trädgården är mitt eget paradis.

Sommaren är här och än en gång får vi vara med om det underverk som sker när naturen och den egna trädgården står i blom igen efter en lång tid av vila.

De första blommorna som vågade visa sina färger redan när snön ännu låg kvar gav tröst åt vintertrötta själar.

De visade på att en ny tid var här, en tid av växtkraft och liv som nu växer sig starkare för var dag som går.

I vår trädgård finns även växter som ger en speciell tröst, det är de växter som vi fått som gåva av andra.

Det är växter av olika slag, men de betyder alla något speciellt för oss, och minner om den person som gav oss växten en gång. Kanske är detta inte just de växter som en besökare skulle lägga märke till, men för mig betyder den lilla plantan mycket.

Dessa fådda blommor är oftast av det härdigare slaget och kommer förhoppningsvis att stanna länge kvar i vår trädgård.

Jag skulle sakna en sådan växt om den plötsligt skulle dö och försvinna.

Kanske jag då skulle försöka köpa en ny likadan, men det skulle inte riktigt vara samma sak.

Jag vill ju inte glömma bort den generositet jag en gång kände när jag fick just en sådan växt.

Dessa givmildhetens blommor lyser som vackrast i vår trädgård under sommarhalvåret. De fådda blommorna gör vår trädgård till en varm och vänlig plats, ett eget paradis här på jorden där omtanke, givmildhet och generositet prunkar i alla regnbågens färger.

De vävs in bland trädgårdens andra växter som även de skänker goda minnen, som de där växterna som jag fyndade så tokbilligt en gång, bredvid någon annan växt som var så dyr att jag nu inte törs berätta för någon hur tokig jag varit som köpt en sådan.

Här finns även växter som jag planterat som frö en gång och stora tuvor av andra växter som redan fanns i trädgården när jag flyttade hit.

Alla växter,(nåja nästan alla!) är nu redo att göra så att den plats på jorden här där jag råkar bo, förvandlas till en trädgård igen och blir till en plats där jag kan finna vila och ny energi.

En ny sommar betyder även nya chanser för mig att få se, och kliva in i någon annans trädgård. Det är ju en plats där någon liksom jag själv planterat in sina egna goda minnen, odlingsförsök och förhoppningar, och vid ett besök så får jag njuta av dessa, på det sätt som en besökare kan.

Jag minns en gång när jag besökte en mycket vacker trädgård.

Jag gick omkring där och förundrades över platsens skönhet och beundrade det arbete som trädgårdens ägare lagt ned där.

Jag fick en tanke när jag gick där, en tanke på att kanske det en gång blir så här om man kommer till det himmelska paradiset.

Att gå omkring och njuta av vackra växter man aldrig förut sett, och nyfiket fråga ägaren om växtens namn blev nästan för mycket för mig. Mina ögon räckte inte längre till, det blev nästan en överdos av upplevelser. Underbart!

Människor har sedan länge arbetat med att anlägga trädgårdar, och på det sättet skapat sig en egen blek kopia av det himmelska paradiset här på jorden, i en strävan efter att nå det Gudomliga.

I vår trädgård blommar de snart alla igen, de växter vi fått som gåvor av andra, även denna sommar skänker de samma glädje som då, när vi fick dem.

Nu skänker de dessutom goda minnen där de står och blommar i vår trädgård.

Jag stannar upp och njuter av de vackra blommorna, än en gång i mitt eget paradis.

Himmelriket är nära.

---

Har du besökt Trädgård Norrs nya hemsida?
Kolla in här: http://www.tradgardnorr.se/

Jag har en tidning extra som jag hade tänkt att lotta ut till någon som vill prov-läsa denna tidskrift,
lämna en kommentar här under = en lott.
(Du kan även kommentera som Anonym om du inte har ett eget Blogger-konto, men skriv då också ditt namn så jag vet vem du är inför lottdragningen)
Dragning av vinnaren sker på onsdag den 30 maj.

Nej nu skall jag sluta skriva här för ikväll och istället fortsätta att läsa i min nya tidning, ha en fin helg allihopa.