Tolvgudablomma

Dodecatheon meadia

I vår trädgård finns en liten växt som blommar som en liten juvel under försommaren, det är den för oss relativt nya tolvgudablomman. Det finns ju några perenner som är lite känsliga för våra breddgrader och jag trodde att Tolvgudablomma hörde till dessa veklingar, men jag hade fel.
Den överlevde sin första vinter utan problem.

Namnet Tolvgudablomma låter som något som kommer från sagor och sägner, och växten skall ha varit speciellt utvald åt de tolv gudomligheter staden Rom hade.
Det enligt de gamla romarna, men mest troligt så kan deras Tolvgudablomma varit en annan växt då denna har sitt ursprung i en helt annan världsdel. Men vem vet?
Dodeka betyder tolv och theos betyder gud.
Förut utgjorde växterna i Dodecatheon- gruppen ett eget släkte, men nu räknas de tillhöra familjen primulaväxter.

Jag hade läst att Tolvgudablomma kräver mycket vatten när den blommar, så jag planterade vår i riktigt fuktig lerjord som jag blandade in humusrik jord i. Den trivdes fint på denna plats, en Blå bergvallmo som jag satte bredvid dog inom en vecka., den trivdes inte alls på den fuktiga platsen.

Tolvgudablomman blir ungefär 40 centimeter hög, men mitt under sommaren så vissnar den ner och försvinner, så det kan vara bra att ha något annat bredvid som fyller upp den tomma plats som då blir.
När den vissnat ned skall den föredra att stå lite torrare, vi får se hur vår har klarat den regniga hösten då denna plats då mer liknade ett kärr efter allt regn. Sedan det slutat regna så frös det direkt, men jag hoppas att tolvgudablomman överlevt och vill blomma igen om några månader.
Tolvgudablomma växer ursprungligen i Östra Nordamerika och växter därifrån brukar ha lite svårt att klara vårt kalla klimat.
I den trädgårdslitteratur vi har så räknas Tolvgudablomma bara som halvhärdig, men som sagt, en vinter har den redan klarat här och jag hoppas på att den klarar fler.
För den är underbar, eller hur?