Katsura

Cercidiphyllum japonicum 'Göteborg'

Katsura Cercidiphyllum japonicum är att träd som jag vill ha i vår trädgård.
Här skall jag berätta lite om det trädet, samt berätta om hur mina försök med det trädet lyckats.

De flesta Katsura träd som odlas i Sverige lär härstamma från Japan. Där växer trädet på fuktig och blöt mark, ungefär som Al Alnus incata växer här. Här i vårt kalla klimat övervintrar inte trädet om det står för fuktigt, det är viktigt att välja en växtplats som är väl dränerad, i alla fall i Norrland. I Japan blir trädet upp mot 30 meter högt, men här i Sverige blir det betydligt lägre än så. Ju längre norrut det växer, dessto mer buskliknad blir katsuran.
Att odla ett träd som Katsura här i vårt kalla klimat är inte lätt, med tanke på att trädet inte räknas härdigare än till växtzon 4 - 5.
Kanske det är dömt att misslyckas?
Jag har ändå försökt.

Den första katsuran vi köpte fick övervintra i potatiskällaren den första vintern, det grönskade så fint när det sedan fick flytta in i växthuset i april. Det var som om försommarens allra skiraste grönska kom redan då.
Detta var långt före bloggen startade, så några fotografier på detta finns inte.
Under försommaren planterade jag katsuran vid växthuset, jag var spänd av förväntan då jag läst att trädet skall dofta som pepparkakor på hösten.
Kanske var det den tidiga nattfrosten som spolierade denna doft, för jag märkte ingen sådan doft. Bladen förstördes av nattfrosten och blev till torra svarta eterneller.

Långt in på våren efteråt så verkade Katsuran i god form, grenarna var mjuka och såg livskraftiga ut.
Men sedan hände inget mer, knopparna öppnade sig inte och de mjuka grenarna torkade och dog.
Kanske gjorde tjälen så att trädet torkade ihjäl?
På den platsen har jag sedan planterat andra träd som skall klara klimatet här men just där blir de bara ynkliga om de inte direkt dör. En plats där västanvinden är hård och solen steker varma vårdagar när marken ännu är frusen.

Mitt andra försök med Katsura gjorde jag förra hösten då jag köpte en för halva priset.
Denna planterades på upphöjd bädd omgiven av grus och stora stenar. Läget borde vara optimalt för att tjälen skall släppa snabbt om våren. Det är viktigt att ett träd som växer i ett lite för kallt klimat kommer igång tidigt på säsongen så det får en lång och varm sommar så de nya grenar som vuxit under sommaren hinner avmogna och förbereda sig för invintring innan höstkylan slår till.
Under vintern draperade jag dessutom hela Katsuran i säckväv så inte den varma vårsolen skulle skada grenarna.
Få andra träd i vår trädgård har fått så mycket fjäsk som mitt andra försök med Katsura.

Jag vet att små katsura träd finns i Piteå, ungefär åtta mil härifrån. Men där är klimatet så mycket mildare om höstarna än här, men det är ändå en viss tröst att de överlever så pass långt norrut.
Därför vågar även jag att försöka, och hoppas på att trädet skall överleva också i vår trädgård.

Hur gick det då för vår andra Katsura...
Den var sen i starten i våras, och redan under försommaren såg jag att endast en liten del av trädet klarat sig med livet i behåll. Jag fotograferade bilderna på katsurans vackra blad mitt under sommaren, och jag såg nästan fram mot den vackra höstfärg som trädet skulle få, med den härliga doften av pepparkakor.
Som vanligt så slog nattfrosten till i slutet av augusti, och katsurans blad blev svarta och fula även denna gång.
Någon höstfärg att tala om blev det inte heller denna gång.
Bladen hade heller ingen doft av pepparkaka, inte ens på mycket nära håll.

Hur klarar denna risiga Katsura en vinter till här på gränsen till växtzon 7?
Hann den med att förbereda sig för vintern?
Det blev inget fjäsk i form av skyddande säckväv denna vinter, nu får det gå som det går.
Om trädet dör så får jag ju en ledig plats för något annat träd, det är min tröst i Katsura- bedrövelsen.
Kanske är bilderna här ovan de sista bilderna som finns på en Katsura i vår trädgård?
Jag hoppas ändå på att den klarar ännu en vinter, även om jag tvivlar ibland.

Ikväll är det - 26,3º C här i Brännberg.