Alpklematis

Clematis alpina

Vår Alpklematis klänger på ståltrådar vid en vägg mot söder. Där har den vuxit fint i mer än 20 år.
Det här är faktiskt den första växt jag köpte själv i en handelsträdgård.
Jag skickades dit för att köpa spireabuskar, men kunde inte låta bli att också köpa denna klätterväxt, som jag då inte visste något om.
Detta var före mitt trädgårdsintresse hade börjat alls, men det var något med plantan som gjorde att den var mer spännande än spireabuskarna, och kanske har mitt trädgårdsintresse vuxit tillsammans med denna planta?

De första tio åren var den inte speciellt stor, men sedan tog den fart och växte upp till takfoten.
Alpklematis klänger sig fast vid stödet med hjälp av bladskaften. När de väl snurrat fast runt något så är de svåra att pilla lös utan att skada.
Jag hade ju en dröm förut att klä in huset med gröna klätterväxter, och visst kämpade den på bra vår Alpklematis, år för år blev den högre och högre.

Att jag sedan gjorde fel vid själva planteringen verkar inte spelat sådan stor roll. Jag grävde ned den precis vid husgrunden istället för det som rekomenderas, att låta sätta den 40 centimeter ut från grunden. Det kan annars bli för torrt för klematisplantan.

Om Alpklematis ursprung kan man läsa att den härstammar från Syd- och Mellaneuropa, och är känd i odling sedan 1768.
Jag har hört två sätt att uttala ordet Klematis på. Ibland läggs betoningen på E, Klematis, ibland på A, Klematis. Vet inte om något av dessa är mer rätt än andra. Hur säger du?

Den växtzon som den anses klara här i Sverige är zon 6, men här där vi bor är det kallare än så, men det tycks inte bekymra denna klematis. Den blommar fint under försommaren och kommer även med en andra blomning under sensommaren, om än lite blygsammare än den första.

Inte ens svåra angrepp av Klematisbladstekel verkar påverka plantans växtkraft. Visst blir den i det närmaste kal-äten av de små hemska larverna varje år, men den kommer igen och grönskar fint på sensommaren.
Men inte är den vacker att skåda när den är som mest angripen.

För två år sedan så slets den stora plantan ned till hälften av snö som föll från hustaket.
Snön gled sakta ned från taket och hann frysa fast i plantans översta grenar innan all snö gled av taket med väldig fart. En stor del av planten slets lös från väggen och veks på mitten till en riskas.
Jag försökte fästa de övre grenarna, men de föll snabbt ned igen. Nya grenar växte ut till ett fullständigt virr - varr, på bilden här under syns den nu fula plantan, den var före snö-raset stor och fin även till höger om det övre fönstret. Nu är denna del hängande över det nedre fönstret istället.

Vad är bäst att göra nu?
Kanske bör den sågas ned helt, eller skall jag kanske bara försöka glesa ut den efter blomningen?

Även om alpklematisen är ful numera, så har den ständigt vuxigt och förändrats,
till vänster syns en av de spireabuskar som inhandlades samtidigt. Den står kvar på samma plats så snällt, om än en aning tråkig.

...men så åkte hela rasket bort!
Nu får den börja om att växa från roten igen, vi blev less denna 'ris-kas' som snön slet längre och längre ned för vart år som gick.