Midvinternatt

Nu är det årets mörkaste timmar och natten är lång. Den trädgård jag älskade så finns inte nu, borta är den växtkraft som spirade här för inte så länge sedan.
Vår trädgård är täckt av snö, den har liksom antagit andra former nu.
En helt annan värld öppnar sig utanför vårt hus, en sagovärld, bländande vit mitt i den mörka vinternatten.

Den gamla lekstugan ruvar under de snöfyllda trädens tyngd.

Likaså tycks växthuset ha hamnat under snötyngda grenar, och den Knäckepil som är närmast i bild riskerar att knäckas av snön.

Strax utanför trädgården, där skogen tar vid flammar sakta en eld vi tänt för att fira vårt eget Midvinterblot.
Nu vänder det, det stora mörkret som bara vuxit sig större för var dag kommer så sakta att minska.

Så tyst står den snöklädda skogen där bredvid, här endast upplyst av den lilla eldens sken.
Inget mörker är så djupt att inte det minsta ljus kan lysa upp och förändra för en stund.