lördag 17 december 2011

Döden i Gammelgårdsträsk.

Här syns vårt hus med Brännberget i bakgrunden.
Bakom berget finns Gammelgårdsträsk.
Från vår trädgård syns ett berg.
Bakom det berget finns en plats som jag tänkte berätta lite om här, och om vad som sägs ha hänt där någon gång för ungefär 200 år sedan.

Där finns en liten sjö mitt i skogen och vid den sjön skall det för mycket länge sedan ha funnits en liten gård eller stuga.


Där bodde en familj som livnärde sig på det som skogen och sjön hade att ge, närmaste stad var Luleå sju mil därifrån, men bara någon kilometer därifrån fanns redan då byn Alträsk, så helt ensammen i vildmarken var de inte där i den djupa skogen vid den lilla sjön.
Då kallades den platsen för Ängesträsket.
Den by där jag bor nu fanns inte när denna berättelse utspelade sig.

Vid sjön skall ha funnits en liten stuga av timmer och i den bodde en man med fru och barn.
Det framgår inte av berättelsen hur många barnen var.

Gammelgårdsträsk i nutid.
Det var här den gamla gården fanns.
Före avverkningen av skogen och markberedningen efteråt syntes tydligt en slät plats där gården förut fanns, men nu är det svårt att hitta platsen.
En dag under vårvintern så åkte mannen till Luleå för att sälja skinn och för att kunna köpa salt, socker och annat som gjorde livet lättare att leva där ute i skogen.
Nu finns Boden och Älvsbyn betydligt närmare denna plats, men då, när berättelsen utspelade sig fanns bara Luleå i närheten som närmaste handelsplats.
Det enda sätt att resa de sju milen om vintern var att åka skidor, så bara åkturen till Luleå tog lång tid.
När han var färdig i stan och gjorde sig redo för hemfärd så blev det omslag i vädret och det blev varmare än det varit. Regn och rusk på snön.
Att åka skidor blev nästan omöjligt då skidorna bara sjönk ned i den djupa snön, och resan hem tog flera dagar.
Det han hade handlat i Luleå bar han med sig i en ryggsäck, så att åka snabbt var det ändå inte tal om.


"Innan branden"
Målning av L. A. Bergbom
Så här kan Luleå ha sett ut vid tiden för mannens besök.
Kyrkan byggdes färdig 1790.
Staden förstördes av en brand 1887.
När han så efter flera dagar till sist kom fram till sin stuga vid den lilla sjön så fann han sin fru och sina barn döda.
Hade de svultit ihjäl under den tid han varit borta, eller hade de kanske frusit ihjäl om natten?
Om det vet vi inget, mer än att de dog under tiden han var bortrest.
Vi vet inte heller vad familjen hette, eller det år då denna tragedi skall ha ägt rum.
Men vi antar att detta utspelade sig före kyrkan i Boden byggdes 1832, för sedan den kyrkan byggdes så växte en ny handelsplats upp där bredvid. Men vid denna berättelse så var Luleå närmast.

Vilka var de, människorna som valde att bosätta sig så långt in i skogen?
Vart kom de ifrån?
Hade de någon koppling till byn Alträsk, som ju är mycket gammal, eller till Selets bruk som fanns några mil nedströms från Alträsk? Vi vet att Selets bruk var en stor industri och hade kolare som bodde i enkla stugor här i trakten för 200 år sedan.

Få människor i vår by känner idag till denna berättelse, min 90 åriga granne fick den berättad för sig när han var liten pojke, likaså min morfar som föddes 1902 och en annan man som bodde här i byn förut.

Mannen från Gammelgårdsträsk borde ha begravt sin familj i Luleå eller i Gammelstad, Luleå gamla stad, de var de närmaste kyrkogårdarna då.
Vart tog han vägen sedan?
Ingen vet.

Det gamla namnet Ängesträsket glömdes bort och någon gång mycket senare kom platsen att kallas för Gammelgårdsträsk, efter den gamla gård som funnits där för länge sedan.
Namnet på platsen är det enda som minner om denna berättelse idag.

Denna text hittade jag hos Riksantikvarieämbetet om en lämning/husgrund på denna plats:

"Torplämning bestående av en husgrund, 9.5x5 m (NÖ-SV). Ödärom är en källargrop. Ca 50 m V om husgrunden påträffadestegelrester från spismur.På 1947 års ekonomiska kartan är en byggnad markerad V omhusgrunden. På 1872 års karta är Gammelgårdsbäcken markerad."

Inventeringen på denna plats gjordes 1988 enligt Riksantikvarieämbetet.

En lutande skylt finns kvar som visar vägen till Gammelgårdsträsk.

9 kommentarer:

  1. Men så fruktansvärt tragiskt för mannen att hitta sin familj död vid hemkomsten.
    Usch, man kan inte ens i vildaste fantasin förstå vilket slit och svält människor fick utstå förr i tiden i vårt land.
    Det är bra att historier lever vidare från mun till mun generation efter generation.

    Önskar dig och familjen en härlig Adventshelg!

    SvaraRadera
  2. Jätteintressant! Det är alltid spännande att höra om människornas liv förr, framför allt de som bott på platsen där man själv befinner sej.
    Ha en trevlig 4:e advent! :)

    SvaraRadera
  3. En sån gripande historia du berättar! Det är så intressant att höra om hur det var förr i tiden, men tyvärr är det ju för det mesta tragiska livsöden.
    Trevlig 4:e advent!
    /Cika

    SvaraRadera
  4. Vilken verkligen värdefull "blomblogg" du har som ger oss sådana berättelser! Jag läste och huden knottrade sig - "ståpäls" kallas det visst norröver, myntat av en s k kändis.
    Hos oss finns det vanligen minnen av gamla boställen genom syrener och krusbärsbuskar, ibland även äppelträd, men det är väl otänkbart i så kalla trakter som ni har.

    SvaraRadera
  5. Vilken fantastisk historia och vilket tragiskt öde den stackars familjen råkade ut för. Man vill veta mer om vad som egentligen hände där i stugan för länge, länge sedan!
    Må så gott!

    SvaraRadera
  6. Huvaligen, det var sannerligen en tragisk historia. Kanske rök det in i stugan så de blev förgiftade, ja om det blev plötsligt varmväder och röken slog ner i skorstenen...
    Hur som helst så känns människor från förr inte så avlägsna när man hör deras historia berättas.
    Därför är det synd att den gamla berättarkulturen nu nästan förvinner(med våra far och morföräldrars generation)
    Jag undrar vilken väg han tog förresten...Han kanske åkte förbi här...
    Fint att du illustrerar med bilder.

    Önskar er en skön julvecka
    / Therese

    SvaraRadera
  7. ...och än idag, på andra platser i världen, utspelar sig liknande tragedier. Viktigt att bli påmind om såhär i juletider.

    SvaraRadera
  8. Så förskräckligt. Undrar vad som hände där borta i skogen egentligen. Intressant...

    Och så viktigt att bevara de berättelser de äldre minns!

    SvaraRadera
  9. Its like you rеaԁ my mind! Υou аpрeaг
    tο knοw а lot about this, lіκe
    you wrote thе boоk in it or sοmething.
    I think that уοu coulԁ ԁo ωіth somе
    piсs tо ԁrive the meѕsаge home a lіttlе bit, but οthеr than that,
    thіs іs greаt blog. An excеllеnt read.
    I'll definitely be back.

    Check out my homepage - hot stones therapy
    Also visit my site ; quantum healing

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.