Vitsippa

Anemone nemorosa

Nu har våra vitsippor börjat att blomma, de öppnade sina första knoppar redan i torsdags men då var inte Blogger-systemet igång så därför lägger jag ut det nu istället.

Vitsippor växer inte vilt här där vi bor i Norrbotten, de som finns är de som plockats med från resor söderifrån. Under min uppväxt kan jag inte alls minnas att det fanns vitsippor här i byn. De vitsippor jag minns var gjorda av plast och fanns i hallen hos våra släktingar.
När mitt intresse för växter vaknade som vuxen, så har jag bara påträffat vitsippor förvildade på ett ställe, det är vid en av de glömda trädgårdarna vid Svanåmyren någon kilometer från vårt hus.
Där växer någon enstaka Vitsippa kvar och minner fortfarande om längtan efter vårblommor hos de som bodde där då.
Trots att skogen sedan årtionden tillbaka lagt den gamla trädgården under sig så får ändå vitsipporna som finns där nog med ljus nu på våren innan lövträden slår ut och lägger platsen i skugga. Förutom Vitsippa är det bara Akleja som överlevt i skuggan från träden alla dessa år.

Vitsipporna här ovan fick vi från en annan trädgård här i byn och trots att de vuxit hos oss sedan 1993 så har de inte spridit sig något, de är ungefär lika många nu som då. Det är bara de vitsippor som växer i full sol som hunnit öppna sina knoppar redan, de som växer i halvskugga och står blåsigt till står fortfarande i knopp.

Ibland kan man få vitsippor hem till trädgården utan att det var tänkt så.
Vi har en liten Ek från Enköping som inte vuxit något alls sedan den flyttades upp hit. Den liksom håller andan och törs inget annat. Vid ekens rot i jordklumpen fick vi även med en annan rot.
Helt plötsligt blommar nu en Vitsippa där bredvid. Ekens framtid i detta ibland nästan arktiska klimat är ju något oviss, men vitsippan därunder kommer mest troligt att bli kvar i vår trädgård. Den växer ju trots allt i Enköpingsjord ännu så den kan ju gömma sig där när vintern blir som svårast.
Den stackars eken är däremot utsatt för väder och vind på ett helt annat sätt.

Jag vet inte vart i vårt land som gränsen för vildväxande vitsippor går, men vi bor troligtvis långt norr om den platsen. Jag fascineras så av andras vackra bilder över tusentals vildblommande vitsippor i skogarna från landets södra delar. Jag är glad för att våra få överlever så pass bra här i norr trots att vi flyttat dem 100 mil norrut. De små vita blommorna är fortfarande lika exotiska för mig som de finaste av våra dyrt inköpta perenner.

Jag fick en gång en Gulsippa Anemone ranunculoides den blommade så fint, men den torkade troligen ihjäl under en riktigt torr period strax efter att jag planterat den vid några av våra vitsippor.
Sentimentalt slutar så detta inlägg om sippor med den enda bild vi har på den Gulsippa som fanns här förut.

Anemone ranunculoides