Gamla foton från Svanåmyren.



Svanåmyrens banvaktstuga, troligtvis 1920-tal
Min pappas farmor Johanna syns vid sparkstöttingen.



Här kommer lite tyngre historiska fakta om byn Svanåmyren.

Om du inte orkar läsa detta blir jag inte ledsen, men för att bättre förstå varför Svanåmyrens glömda trädgårdar finns så kan detta förklara en del..

Varför bodde då folk ute i skogen vid Svanåmyren? Vad fick dem att flytta dit och lägga så mycket slit och möda att bygga sig ett hem där?

En förklaring hittade jag på Brännbergs hemsida;

"1909 beslutade riksdagen att Alträsk kolonisationsföretag blev ett sådant utvecklingsprojekt, som ett expriment. I Brännberg skulle verksamheten utvärderas, så dyrbara misstag kunde undvikas, när nya kolonat skulle anläggas. 1868 hektar avsattes från kronparkerna Alträsk och Svanå samt från mark kring Brännberg som varit i Selets bruks ägo. Marken var övervägande myrmark eller försumpad skog".

 http://www.brannberg.com/brannberg_2.htm

Det var andra tider, det gällde att överleva på något sått. De som bodde i ett kolonat fick vissa förmåner mot att de arbetade i skogen åt bolaget. Det hela styrdes till viss del av Statens Försöksgård som fanns i Brännberg. Byggnaden  finns fortfarande kvar och syns från vårt köksfönster.

Svanåmyrens banvaktstuga 1920-tal.
Pojken till höger och flickorna var min pappas syskon.

Min farfar jobbade som Banvakt åt SJ, han hade ansvar för några kilometer järnväg. Det sägs att han krattade banvallen och något ogräs fick såklart inte förekomma på hans sträcka.

Han jobbade som Banvakt i Svanåmyren fram till 1930-talet då han sökte och fick banvaktartjänsten i Brännberg istället, byn var centralort för många små byar då, och i Brännberg fanns järnvägsstation och affärer. Inget sådant fanns i Svanåmyren några kilometer bort.

Där banvaktstugan i Svanåmyren fanns en gång finns idag bara en brunn kvar. Fram till förra året fanns den stora gårdsbjörken kvar, men när Banverket trädsäkrade vid järnvägen så försvann den stora gamla björken.

(Ett beslut som kom efter stormen Gudrun i Småland.)

Lekstugan från Svanåmyren framme på vår gård. Mina kusiner leker i sin mors gamla lekstuga.
Foto 1950-tal.

I Brännberg arbetade han fram till sin pension då han lät bygga huset där vi nu bor. När familjen bodde i Svanåmyren så hade de en lekstuga där, den togs med vid  flytten till Banvaktstugan i Brännberg, och slutligen så fick den följa med i den sista flytten. Den står fortfarande på vår gård.

Idag är det nog inte många som kallar platsen någon kilometer från vårt hus för Svanåmyren, platsen har nu istället fått namn efter en sjö i närheten, Slyträsk.
Hur kul låter det? Slyträsk.
Min faster som vuxit upp i den gamla banvaktstugan där kallade alltid platsen för Svanåmyren, och då menade hon platsen för byn inte den stora vidsträckta myr som också finns där.
Därför fortsätter jag envist att kalla den platsen för Svanåmyren jag med, och eftersom många av vår trädgårds perenna växter kommer därifrån, och jag behövde ett namn på denna blogg så blev det Svanå trädgård.
Men om du någon gång skulle ha vägarna förbi byn där jag bor och tänker fråga om vägen hit till oss så fråga inte efter Svanå trädgård. Ingen vet vad det är, kanske du i bästa fall hamnar vid Svanåmyrens glömda trädgårdar, om nu någon här fortfarande kommer ihåg dessa.