fredag 21 juli 2017

Taggig bergvallmo

Meconopsis horridula
Nu blommar en taggig bergvallmo i vår trädgård.
Jag hade nästan helt gett upp hoppet om bergvallmo här hos oss, då praktiskt tagen alla andra plantor jag förut provat har dött innan de hunnit blomma.
När jag fick plantor av bergvallmo förra året så grävde jag bara ned dem vid en gran utan att lägga någon större energi på dem.


Det är inte en blomma på en stängel på denna taggiga variant, utan det kommer flera knoppar på varje stängel.


Kanske var just läget under granen det rätta läget för bergvallmo här i vår trädgård, för jag har ju provat att plantera in bergvallmo många gånger förut, men alla de plantorna har tynat bort eller dött direkt.
Granen fäller ju barr som försurar jorden, det kanske är just det som bergvallmo gillar?
Även en annan bergvallmo bredvid har också överlevt vintern.

Det är ju så med växter, man måste hitta det rätta läget för att de ska trivas, och en kinkig bergvallmo vill ju ha det som sin naturliga växtplats i Himalayas bergstrakter.
Det finns säkert många granar där.


När jag upptäckte att båda plantorna bergvallmo jag fått hade överlevt vintern och började växa i våras så blev jag både glad och lite överraskad.
 När knopparna sedan växte fram så förstod jag varför den heter taggig bergvallmo.



Tack än en gång för den fina plantan Kjell-Benjamin Erixon.



Om mina många försök att plantera in bergvallmo i trädgården har jag förut skrivit om i krönikan 'omöjliga drömmar'  i tidskriften Trädgård norr.


onsdag 19 juli 2017

Silverarv

Cerastium tomentosum

En av trädgårdens äldsta växter är marktäckaren silverarv, ändå är den på något sätt ny här.

Vi fick plantor av silverarv redan för mer än 20 år sedan och de trivdes och blommade bra tills gräset från gräsmattan slog in i den rabatten och helt enkelt kvävde silverarven.

Silverarv är en tacksam växt bara den får stå på en ganska torr plats utan vinterfukt och så måste den få full sol.
De silvergröna bladen skvallrar om att detta är en solkrävande växt.


De rester som återstod av våra fordom stora tuvor av silverarv försökte jag rädda för ungefär fem år sedan, genom att plocka bort ogräs från det som återstod av silverarven och plantera in dessa i en annan rabatt.
Tyvärr så är det en rabatt som skuggas av stora träd nästan hela dagen,så där förde silverarven en högst tynande tillvaro, men den överlevde ändå där.

Förra året fick delar av silverarvsmisären flytta till den mest solbelysta rabatt vi har i trädgården.
Och tänk, silverarven belönar oss redan i år genom att blomma för första gången på mycket länge.

Därför känns silverarv som en ny växt i trädgården, trots att det är samma växt som vi fick för länge sedan.


Så av detta har vi lärt oss att för att lyckas med silverarv i trädgården så måste man hålla undan gräs som annars lätt konkurrerar ut plantan, den klarar ingen vinterfukt och den vill växa i full sol.
Om man kan ge detta till sin silverarv, ja då är det inget problem för denna sydliga växt med ursprung från Italien att klara vintrarna så långt norrut som här i Norrbotten.

Så till sist en mycket suddig bild på den första silverarven i vår trädgård innan gräsmattan slog in och kvävde de flesta perennerna:

1995
En tuva med silverarv längst ned till höger i bild.

En släkting till silverarv är fältarv, den växer vild i vår by på några få öppna och ljusa platser, även den har vi i vår trädgård.
Läs mer om vår fältarv här.



söndag 16 juli 2017

Möte med en mördarsnigel?

Inte i vår trädgård!

Helt plötsligt fanns något främmande på marken.
En ovanligt stor snigel som sakta gled fram på gruset.
Jag har aldrig sett en så stor snigel förut här i trakten, så jag petade nyfiket på den.


Den uppskattade inte när jag blev för närgången, den drog ihop sig till halva längden.


Jag passade på att fotografera lite närmare när jag ändå höll på.
Den stora snigeln var liksom på gränsen till ovanligt exotisk.
Mer än tio gånger större än våra naturligt förekommande sniglar.

Sedan så fortsatte snigeln sin väg över gruset, det gjorde jag med, och var samtidigt glad att snigeln inte fanns hemma hos oss utan hos en handelsträdgård tre mil hemifrån.
Den måste ha följt med någon sändning med växter som kommit söderifrån, för här i norr är stora besvärliga sniglar ytterst sällsynta.
Det var första gången som jag såg en sådan här i Norrbotten, men jag har hört talas om att de förekommer vid kusten.

Sådana sniglar har jag aldrig sett hos oss någonsin, och gissar att detta var en spansk skogssnigel, eller mördarsnigel som de också kallas för.

Jag stirrade odjuret i ögonen en stund.

Borde jag ha trampat på den så de inte startar en koloni i Boden nu?
Eller har de redan gjort det?

Kanske är dessa sniglar nu på väg norrut och hunnit upp till Boden nu?
Vem vet?
Kanske de tagit sikte på vår trädgård?
Men än är jag inte särskilt orolig för att mördarsniglar skall nå till oss, för det tar en ganska lång tid för en snigel att krypa tre mil.

Hoppas ändå att de långa och kalla vintrar som vi har skall ta kål på alla sådana sniglar som följer med växter söderifrån.
Några glupska sniglar vill vi ju inte ha hem till vår trädgård.


fredag 14 juli 2017

Pärlhagtorn

Crataegus x mordenensis 'Toba'
I början av juli var vår pärlhagtorn full av vita knoppar som såg ut som vita pärlor.



 Nu har knopparna öppnat sig så hela trädet står i blom. Små blomklasar med dubbla små blommor.


 Jag är både överraskad och glad för den föreställning som vår pärlhagtorn bjuder på nu.
Jag är ju glad att trädet alls överlevt en vinter här hos oss då det ofta bara anges härdigt till och med växtzon 5, men det är klart, även där är vintrarna kalla.
Nu hoppas jag bara att trädet hinner avmogna innan kylan rullar in om en dryg månad, kanske vill pärlhagtorn ha en varmare höst än den tidiga nattfrost som väntar hos oss i Brännberg?

Jag hoppas ju trädet vill blomma så här även i framtiden, men har hört talas om att just sådana träd kan blomma ett år för att sedan stå och tjura.
I alla fall här i Norrbotten.


Jag läste att pärlhagtorn är ett anspråkslöst träd, och därför köpte jag det förra året och tänkte att det skulle vara värt att testa om det ville trivas här.
Och tänk, det ville sig.
Att det sedan såldes för halva priset då gör ju inte saken sämre.

Jag hade under flera års tid sneglat på sådana träd sedan jag sett ett sådant stå i blom i en visningsträdgård. men jag hade tvekat då vi bor kallare än växtzon 5, och träden redan då var ganska dyra.

För säkerhets skull så planterade jag trädet på en något upphöjd plats för att vår pärlhagtorn inte skulle utsättas för så svår vinterfukt och för att tjälen skulle släppa snabbare om våren.

Jag har vattnat trädet under vår och försommar så det inte skulle torka då det ännu inte hunnit utveckla så stort rotsystem.




 Jag flyttade undan en liten hänglärk som stått på denna plats tidigare, för att få ett större träd invid vår uteplats.

Trädet ska få små röda nyponliknande bär om hösten, så det kanske blir en prydnad även då?
Kanske små röda bär då blir en tröst för själen i november då trädgården är som tråkigast.




söndag 9 juli 2017

Rondellblomster.


 I en rondell i Lycksele står denna bukett med jättelika blåklockor och prästkragar.
Tyckte att den är så fin så jag vill visa dessa blomster här.


Snyggt jobbat Lycksele kommun!


Denna bukett har funnits i rondellen under flera års tid, gissar att de bara målar på blommorna när färgerna börjar bli blekta av solen.


Läs mer om Lycksele här.

lördag 24 juni 2017

Vejde

Isatis tinctoria

Nu blommar vejden. Som gula skyar reser sig den blommande vejden över trädgårdslandet och ser ovanligt vild och otämjd ut jämfört med strama kryddväxter, dill i rader eller potatis som just tittat upp ur jorden.
Vejden är mer än en meter hög.


Jag blev lite förvånad då det kom gula blommor på denna växt då detta är en kulturväxt som historiskt sett har används för att färga tyg blått.
Det var den enda inhemska växten i Europa som man kunde framställa blå färg från.
Det gjordes försök att odla vejde i stor skala, men projektet gick i stöpet.


Jag var osäker på om vejde kunde klara vintern i Norrbotten så de första åren hade jag sådden av vejde i en kruka som jag övervintrade i potatiskällaren.
Men i höstas blev jag less på att bära krukor ut och in och upp och ned från/till källaren, så då grävde jag ned plantan i trädgårdslandet.
Den övervintrade utan problem, och belönar mig nu med skyar av gula blommor.


Det känns bra att ha en riktig kulturväxt i trädgården.
Vejde var en viktig och betydelsefull handelsvara under järnåldern och på medeltiden.

Det var från vejde den blå färgen kom som gav den första svenska flaggan sin blå färg, men för att få fram den blå färgen ur plantan krävs en komplicerad jäsningsprocess av bladen, och kunskapen att utvinna den blå färgen ur vejde föll sedan i glömska då det blev enklare och billigare att importera växten indigo, som ju också gav blå färg.

Om hur man gör för att färga garn med vejde kan du läsa om här.


Sveriges flagga - gul och blå. Tacka vejden för det!

Vejde som just grott sommaren 2013.

Sådden av vejde grodde för fyra år sedan så jag har väntat länge på att plantan skulle blomma.
Men den som väntar på något gott, väntar inte för länge, eller hur det nu var med den saken.
Gissa om detta inlägg har väntat länge som halvfärdigt utkast?

På sensommar eller höst så bildas fröhängen av blommorna, de fröna gror, och moderplantan kommer mest troligtvis att dö efter att den gett frön.

Frön av vejde kan du beställa från Impecta fröhandel


Källor: Wikipedia och Den virtuella floran.

fredag 23 juni 2017

Glad midsommar!

Jag själv i växthuset i midsommarnatt.


Sent om kvällen så planterade jag våra hanging baskets som vi alltid haft vid dörren de senaste åren.
Detta brukar jag göra redan i början av juni men i år har det inte blivit av förrän nu.
Stackars surfinor som stått och väntat på detta i flera veckor.
Det där med sommarblommor är kanske inte riktigt min grej, men samtidigt tycker jag att de är fina.

Jag gick in i växthuset och planterade, för utomhus var det bara några få plusgrader och typ 7000 myggor.
Därinne var det lugnt och lite varmare.
Trots den sena timmen var det ljust ute, jag älskar ljuset som är nu.
Mörkare än så här blir det inte, och dessa ljusa nätter varar nästan en månad till, då börjar man se att det lyser i persontågen när de passerar sent om kvällarna.
Men som det är nu så syns inga lampor i tågens vagnar då det är ljust som på dagen även om natten.

Ha en bra midsommar alla kära läsare!

Växthuset är en riktig favoritplats. Läs mer om vårt växthus här.


torsdag 22 juni 2017

Bi-trädet


Det började för några dagar sedan, då hördes ett nytt ljud i trädgården.
Ett ljud som ändå är bekant på något vis, men som inte hade hörts här på flera år, ett ljud som bäst kan beskrivas som ett dovt surrande och brummande.
Men ljudet var för mjukt för att komma från några motorer.

Ljudet kom från grannens hundratals bin som var här på besök.


 I vår trädgård finns ett träd som lockar hit alla bina samtidigt varje gång det börjar blomma.


Det var inte helt lätt att komma tillräckligt nära med kameran för att få bra bilder, bina hade inte tid att ställa upp för fotografering, utan jäktade raskt vidare till nästa blomma för det fortsatta insamlandet av nektar.


Trädet som är en riktig bi-favorit är vår gulbarkiga hägg, Prunus maackii, eller kanske den är mer känd under namnet näverhägg.

Trädet är en riktig favorit även för mig, då det med sin färg, form och växtsätt tillför vår trädgård en känsla av sydligare breddgrader.
Andra sydliga träd får man vänta en evighet på innan de växer sig stora, näverhäggen växer relativt snabbt upp till ett stort träd.

Läs mer om vår näverhägg här.


fredag 26 maj 2017

Tuffa överlevare


 Blommig fredag - oväntat

Jag fick syn på att den planta av fransk dragon som jag planterade i trädgårdslandet har överlevt en vinter i Norrbotten och att den börjat att grönska nu.
Det var lite oväntat, för jag hade läst att fransk dragon inte klarar sig i norra delen av landet, därför trodde jag inte att den plantan skulle övervintra här.


Fransk dragon är en kryddväxt med utmärkt smak, en av favoriterna i kryddlandet.
Därför planterade jag ändå en fransk dragon här, och såg den som en ettårig växt, men den är tuffare än vad jag räknade med.

Isatis tinctoria

Även en planta vejde har övervintrat där, den plantan har under några års tid övervintrat inomhus i kruka. Den har då stått nere i potatiskällaren, men den ville ha en större kruka, och jag ville göra trädgårdslivet lite enklare och planterade vejden i trädgårdslandet i höstas.

Nu har jag lärt mig att vejde trivs bäst på friland, för så här kraftig har inte plantan varit förut.
Hoppas att den vill blomma för första gången i år, och ge fröställningar som man kan använda att färga tyg blått med.

Redan på vikingatiden skall folk ha färgat tyg blått med hjälp av vejde, blå färg till tyg var annars mycket dyr och ovanlig i vårt land.
En planta vejde i trädgården är också ett stycke kulturhistoria.



Ännu en oväntad upptäckt gjordes nyss, en parkaralia har också övervintrat på friland här i norr.
Parkaralia anses härdig upp till växtzon 3, så att den ens har haft planer på att klara sig utomhus här, hundra mil från zon tre, ja det var något oväntat.

Aralia elata

 Jag hade förut även parkaralian i en kruka som övervintrade i potatiskällaren, men de vassa taggarna fick mig att förpassa denna taggbuske ut på friland.
Jag var då less att riva mig på taggarna då jag bar runt på krukan vår och höst.

Kanske det är snön som skyddat den lilla parkaralian så att den klarat vintern?
Att den överlevt är kul, men en vinter är ingen vinter för veka växter på våra breddgrader.
Vi får se hur plantan mår om ett år, för till hösten kommer den största prövningen, att övervintra efter en alldeles för kort sommar.
Sådana veka och sydliga växter brukar ännu stå gröna då vintern rullar in.



Till sist lite blomster att visa på blommig fredag.
Idag får det bli påskliljor som växer i kanten mot skogen.
Där trivs de bra.




För att se andra oväntade trädgårdshändelser, kika in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss där pågår Blommig fredag som bäst.
Ha en trevlig helg!


lördag 20 maj 2017

Månadens bild.


Blommig fredag- Månadens bild

Ännu blommar en krokus i vår trädgård.
Maj månad är kontrasternas månad, från att snön ännu ligger kvar i början av månaden, till försommargrönskan som väcker frusna själar till liv.
En bild på en krokus fångar min längtan efter trädgården efter en lång och kall vinter.

Alla andra krokusar som just blommat har nu blommat över. Denna sista krokus kanske vissnat redan imorgon.
Men vad gör det?
Nu har blommornas stilla fyrverkeri börjat, och den färgsprakande showen avslutas i september.
Vi får vara med och njuta av detta underverk än ett år.

För att se bilder från andra trädgårdar, titta in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

fredag 12 maj 2017

Varför tvekar våren?


Blommig fredag - just nu i rabatten.

Jag gick runt med kameran igår kväll och fotograferade den försenade och kalla våren.
Det är inte mycket att visa, men här kommer ändå några bilder.
De är ändå så mycket bättre att visa än snö, som varit det dominerande här sedan i november.

En klosterlilja som aldrig än har blommat, grönskar även i år.


En snödroppe blommade redan under snön, och var redo då snön smälte undan.

Kejsarkronor som heller aldrig har blommat, grönskar även de i år.

Rosenrot är på väg upp.

En liten tibast blommar för första gången.


 Det gröna är ännu svårt att upptäcka då det ännu är i underläge mot resterna av den vissnade bruna höstträdgården och den vita snön.


En elfenbensstormhatt på väg att vakna ur sin vintersömn.

Glädjande nog har en planta vejde överlevt en vinter i Norrbotten.

För bara en vecka sedan låg trädgården helt under snön, men nu har snön dragit sig undan från trädgården, men den finns kvar på ängen just bredvid.

Jag har startat växthuset för säsongen, men hela denna veckan har värmen varit på där dygnet runt.
Det är ovanligt kallt och kyligt ännu.
I natt var det -5º C kallt.

Snön kyler och reflekterar bort solljuset.

Jag undrar, varför tvekar våren?
Inte ens tussilago blommar ännu här hos oss.


För att se hur långt våren kommit i övriga landet, kika in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss.
Där pågår blommig fredag som bäst, och förhoppningsvis blommar det mer hos er andra än hos oss.
Men våren står i startgroparna, alltid en tröst i kylan