söndag 31 augusti 2014

Taggreva

Echinocystis lobata

Av Berit med fina bloggen My rented garden  fick jag  frön av taggreva.
Jag petade ned frön på olika platser i trädgården redan i september förra året, sedan fick de ligga kvar i jorden över vintern för att stratifieras, annars hade inte fröna grott.

Kanske var det ungefär tio frön som började växa. Taggreva är en ettårig klätterväxt och kan nå en höjd av 250 centimeter, men hos oss blev den högsta bara ungefär en meter hög.
Det är bara en planta som fått en frukt, de övriga torkade ihjäl av den torka och värme som var när vi var bortresta i juli, men taggrevan som klättrar på vår hänggran klarade torkan och orkade med att bilda en frukt.


Taggreva kallas även för amerikansk vildgurka, det kanske är mer korrekt för den har ju inga vassa taggar, det som på bilderna ser ut som sylvassa taggar är lena och mjuka.

Jag har tyvärr inga bilder på de små blommorna som fanns på plantorna i midsommartid.


Även bladen är dekorativa, och nu hoppas jag att nattfrosten dröjer så taggrevans frö hinner med att mogna så jag kan peta ned dessa i olika rabatter, men denna gång ska jag välja platser som inte torkar ut om sommaren.



Tack än en gång Berit för frön av denna spännande och lite ovanliga växt.

fredag 29 augusti 2014

Trädgårdsdeppression och nytt nummer av Trädgård norr.


Idag kommer det nya numret av tidskriften Trädgård norr.
Jag har ju förmånen att skriva krönikan i varje nummer, och denna gång bär den rubriken Trädgårdsdeppression?

Kanske någon nyfiket undrar vad jag menar med det.
Jag har helt enkelt försökt att skriva ned de känslor jag har för trädgården i augusti, när man kan känna sig lite misslyckad med sin odling, när säsongen snart är slut, och när björklöven faller av och samlas på gräsmattan som om hösten är här fastän det ännu är sommar. Hur kan man då fortsätta se allt det vackra, och är det ens möjligt att bli deprimerad av sin trädgård?


Min trädgårdsdeppeission går ju sedan över (som tur är) och man börjar se framåt igen, nya planer och nya tag.

Nr 4, 2014

Detta nummer av trädgård norr bjuder även på en artikel av Leif Blomqvist där han berättar om hur man gör för att lyckas med odling av rosor i norra delarna av landet, och vi får läsa om och se bilder från Åke och Christina Holmqvist trädgård i Hörnefors.
Vi får också läsa och se mer om Arboretum norr utanför Umeå, och läsa om bevingade sorkjägare i våra trakter.

Ett reportage om kungsängsliljan tar död på myten att de inte skulle tåla vårt klimat i Norrland, och experterna ger råd, bland annat om odling av vindruvan 'Zilga'.

Ja, och så till sist så kommer krönikan...


onsdag 27 augusti 2014

Elefantgräs

Miscanthus sinensis 'Giganteus'
Här om dagen så köpte jag en planta elefantgräs på rea.
Elefantgräs har jag ju länge drömt om, men aldrig tidigare planterat in i trädgården då jag tvivlat på att det kan klara att övervintra här i landets norra delar, men vid 'Lands öppen trädgård' i juli månad så såg jag en rugge med elefantgräs i en trädgård i Piteå.

Även om Piteå kan kännas subtropiskt ibland, (jämfört med vårt inlandsklimat) så är det ju inte mer än ungefär 80 kilometer dit.
När det överlever där så kanske ett elefantgräs kan klara att övervintra även hos oss?




Elefantgräs såg jag för första gången på bild i Karin Berglunds bok Din trädgård och sedan dess så har jag drömt om ett sådant högt och exotiskt gräs.

Elefantgräs är vildväxande i Indien, just söder om Himalaya, där värmen från södern möter bergens svalare klimat, med mycket nederbörd som resultat.
Där växer sig elefantgräset så högt att även elefanter kan gömma sig bland det, men några sådana förhoppningar törs jag ju inte ha. Det blir nog inte så högt här, om det nu alls vill överleva vintern som kommer.
Vi bor ju långt från Indiens varma klimat, det lär detta elefantgräs bli varse om. 

Kanske jag planterar in elefantgräset vid vårt hängstarr  så får de båda gräsen slåss om utrymmet, dessutom så är det på en plats som syns väl och en plats som är väldränerad där ingen fukt blir kvar om vintern.
Kanske elefantgräset kan övervintra om det slipper stå i en isklump om vintern? 


Elefantgräsets stjälk har en vackert röd nyans.

Skulle nu inte elefantgräset övervintra hos oss så kan jag ju trösta mig med att det var billigt, för handelsträdgården vid min arbetsplats har utförsäljning med 70% på ordinarie pris.
Kanske de stänger för gott nu om ingen ny ägare tar vid.
Det vore sorgligt om stans största handelsträdgård försvinner.


fredag 22 augusti 2014

Vad är det här?



Jag fick denna bild tillsammans med frågan vad det är för sorts lökväxt.
Det är min kusins fru Mona som undrar, hon hade sett växten i Kalix, men ingen var riktigt säker på vad det är.

Hon fotograferade knoppen den 27 juli, ägaren hade aldrig sett den blomma mer än så här.

Ja, jag är ju inte heller riktigt säker, först tänkte jag att det var likt en tulpan, men det kanske är en allium?
Bladen ser ju ut att ha börjat gulna i topparna.

Vad tror ni?
Kanske någon av er kan hjälpa Mona


onsdag 20 augusti 2014

Onega plommon

Prunus domestica 'Onega'

Bild från boken Våra fruktsorter  av Leif Blomqvist.

Jag har ju under många år drömt om att ha en trädgård med fruktträd, och började plantera in olika äppelträd mellan de stora björkar som vi har.
Speciellt sedan jag köpt och läst de olika böcker  Leif Blomqvist skrivit.
Bilden med de gula plommonen av sorten Onega fick mig att börja söka efter ett nog härdigt plommonträd, jag gillar de böcker Leif Blomqvist skrivit, de är fyllda med fina bilder som lockar till växtjakt och oftast slutar med nya inköp, och nu har jag planterat ett nytt sådant plommonträd i vår trädgård.

För jag har faktiskt försökt med detta plommonträd redan för några år sedan, men det blev älgmat den första vintern, och har sedan dess inte varit mycket att räkna med. 
Jag köpte ett nytt plommomträd på Noliamässan i Piteå. Där Fanns Leif Blomqvist med sin plantskola med växter speciellt anpassade för oss som bor på platser med kärvt klimat.

Vårt nya Onega plommon har jag planterat nära vårt hus, för att det ska få vara ifred för de glupska älgarna.
De brukar sällan våga sig så nära huset.

Älgsäkert läge?

Men att få ett plommonträd att trivas i Norrbotten är kanske lättare sagt än gjort, nu har jag planterat det nya plommonträdet bra mycket mer väldränerat än det gamla, för vinterfukt är inget som plommonträd gillar, kanske det är därför som vårt gamla Onega fryser ned helt om vintern?

Årets tillväxt på det gamla plommonträdet 'Onega'.

Jag läser ibland om de som har problem med sina plommonträd för det blir så väldiga mängder av plommon att de inte vet vad de ska göra med alla plommon som skräpar i trädgården.
Våra plommonproblem är ju av ett annat slag, här vill inte plommonträden övervintra.
Vårt äldsta plommonträd av sorten 'Czar' ser ni här under, det är bara härdigt för svenska växtzon 4, så det kanske inte är så förvånande att det frusit ned helt.

Ynkligt!
...och av det betydligt härdigare blåplommonet 'Sinikka' återstår idag bara döda grenar, trots att det anges härdigt för växtzon 6, men här är ju lite kallare än så. Det dog den första vintern.
Ändå planterades det trädet på en väldränerad upphöjd plats, där det är tillsatt extra kalk i jorden, något som prunus-släktet (som plommon tillhör) ska trivas med.

Det blev mycket prat om växtzoner här, men vad gäller övervintring av plommon så verkar det ha stor betydelse att välja ett plommon av en nog vinterhärdig sort.

Plommonträdet 'Sinikka' duger numera bara till påskris.

Mitt sista hopp för att få plommon i vår trädgård står nu till plommonträdet 'Onega'.

Onega gulplommon härstammar från en plats i Ryssland där det om vintern ofta blir -40º C.
Kanske kan ett sådant plommonträd klara vintern även i vår del av landet?

Nu är det planterat, och nu är det bara att hoppas på att det klarar klimat och älgar.

fredag 15 augusti 2014

Morot

Daucus carota sativus

 Nu blommar moroten.

I vårt trädgårdsland finns just nu några vita blommor, som bara är där för dekoration. Det är några gamla morötter som blommar fint mitt bland raderna av årets sådda morötter.
Det är ju så att moroten blommar andra året för att sedan dö då den gått i frö, så för att få lite spänning bland sådden av morötter så stoppade jag ned några morötter vi köpt i butik lite här och där.

Morötterna var ju liksom redo för ett andra liv då de börjat att växa i påsen.

 Nu blommar några av de morötterna fint, det är ju inte alla av dessa stora morötter som kommit att stå kvar där i trädgårdslandet hela sommaren, då barnen och deras kompisar gallrat och ätit, så har de ju troligast blivit lyckliga över att också ha funnit en och annan stor morot redan i mitten av sommaren.
Men jag tror inte längre att dessa gamla morötter är lika goda att äta som de som grott fram ur frö i år.
Årets morötter är nog bäst att äta.

Att lämna kvar dem i trädgårdslandet över vintern för att hoppas på blomning nästa år skulle mest troligtvis misslyckas, då moroten inte tål att frysa fast i tjälen som blir här på vintern.



Det här med att odla morötter är ju något som vi inte är speciellt duktiga på, men det är kul för barnen att kunna ta sig en morot då och då.

På avstånd påminner de vita blommorna om hundkex  men blommorna är lite fylligare.




Vi skulle nog inte vinna några pris för de största morötterna, men de är goda även om de är ganska små.


Kanske vi nästa år kan peta ned några gamla morötter i perennarabatten istället?
Då får ju alla stå kvar och sedan blomma, för nu tror jag som sagt att de flesta av de stora gamla morötterna åts upp av barnen redan för flera veckor sedan.

tisdag 12 augusti 2014

Spam och skräppost.


Att få kommentarer från folk är något av det trevligaste med att blogga, även om jag själv inte är så duktig på att läsa och kommentera andras bloggar, så uppskattar jag varje kommentar som lämnas här. Det ska ni alla veta.

Men så finns det mängder med spam och skräppost som ideligen försöker att ta plats bland alla trevliga kommentarer, jag har ju lämnat öppet för att även anonyma ska kunna kommentera, och då väller "anonyma" spam in här.
Helt opersonliga kommentarer, med hänvisning till en viss hemsida.

Skräpkommentarerna kommer tätt, men sorteras bort av Blogger.
Vem ids hålla på så här?
Vem skickar dessa? Tjänar någon pengar på detta?
Jag orkar inte ens läsa alla sådana kommentarer som sorteras bort som skräppost.
Bara så ni vet.

Jag väljer att ha öppet för anonyma kommentarer på min blogg för att alla som vill enkelt ska kunna kommentera här utan att bevisa att just den inte är en robot, eller skaffa konto på Google.


Även till den mejladress som är knuten till bloggen får jag ibland mer eller mindre märkliga mejl, med förslag om samarbeten eller affärer.
Oftast är det någon som plötsligt fått mycket pengar över som behöver hjälp att placera dem.

Snälla ni som skickar dessa, sluta med det, jag är inte intresserad av detta, och inte heller särskilt lättlurad att svara på era mejl.




Jag är ledsen Jiang Hong, Miss Florence Taiba och Mrs.Shukria Bajalan, men jag kommer aldrig att svara på era mejl, och inte på de som kommit från andra märkliga avsändare dessförinnan heller.
För jag tror inte att ni finns på riktigt, utan sådana mejl är bara ett försök att lura folk på pengar.
På något sätt.


Men ni alla andra trevliga läsare av denna blogg, fortsätt gärna att kommentera och mejla mig, jag uppskattar det så otroligt mycket.

fredag 8 augusti 2014

Busktoffelblomma

Calceolaria hirsuta

Här kommer några bilder på en riktigt fin sommarblomma. Det är en busktoffelblomma som jag fått av Kjell-Benjamin som bor utanför Piteå. Jag hade aldrig ens hört talas om den förut, så den är ny för mig.



Jag frågade om växten och han svarade:
 "Den är inte perenn, men fröar av sig. Om Du tar frön av den och driver upp så blommar dom tidigare än det självsådda."


Calceolaria-släktet består av mer än 300 arter, och de har alla sitt ursprung från Mexiko och Sydamerika.

Så nu snart får man försöka plocka frön från plantan så att man kan så nya plantor nästa år, för den här sommarblomman lyser upp sin plats bland de andra krukorna på uteplatsen, den får gärna lysa upp i trädgården även nästa år också.


Tack än en gång för den fina busktoffelblomman Kjell-Benjamin!

måndag 4 augusti 2014

Liljan 'Ove'

Lilium 'Ove'

En ny lilja blommar i vår trädgård.
Den heter 'Ove' och blommar fint just nu. Liljan kommer från Heléne som ju är en riktig expert på att odla fram det mesta i växtväg från frö.


Jag tyckte hon pratade något om att liljan har norskt ursprung, hon fick den därifrån med post.
Hon skickade mig denna länk  men visste inget mer om den annat än att den är vacker och ger bullbiller. Jag håller med henne, den mörkröda färgen gör liljan till en riktig favorit.


Längs med stjälken finns flera små bullbuller som ju lossnar när de är redo att plantera.
Jag kanske provar att plantera några i kruka så kanske vi får fler liljor av denna sort, men det tar nog några år innan en liten bullbill vuxit sig så stor att den blir en liljelök som blommar.


fredag 1 augusti 2014

Gul skugglilja

 Tricyrtis latifolia

En överraskning väntade i trädgården när vi kom hem efter en vecka i huvudstaden.
Den gula skuggliljan stod i blom.
Få andra växter i vår trädgård kan visa upp liknande blommor.


Vår gula skugglilja köpte jag för några veckor sedan av Heléne som flyttade från sin trädgård.
Jag hoppas att den vill trivas lika bra här hos oss som den gjort hos henne.
När den överlevt så pass bra vid Piteå så kanske den klarar sig även hos oss, trots att växten har sitt ursprung från Japan och Kina.
Där är det ju bra mycket mildare vintrar än här.


Den gula skuggliljan skall trivas med att växa i fuktig men väldränerad jord i halvskugga och den ska sprida sig med utlöpare, ja det får man hoppas på, för den här plantan får gärna bli långlivad i vår trädgård och bli stor och pampig.


måndag 28 juli 2014

Gräslök

Allium schoenoprasum
Vår gamla gräslök försvann då det förra trädgårdslandet förtvinade och försvann under ogräs och vanvård för några år sedan.
Nu har vi en ny liten planta i det nya trädgårdslandet som med tiden kanske blir lika stor som det vår gamla planta var.
Att ogräset kunde kväva vår gamla stora planta, ja det var kanske inget jag hade räknat med, men så var det, den stora plantan försvann av konkurrensen av gräset.

Lite nostalgisk blir jag ändå när jag ser bilden av vår gamla planta, men nu hoppas jag som sagt på vår nya och än så länge lilla planta.


Vår gamla planta...

fredag 25 juli 2014

Djävulsklubba

Oplopanax horridus

Vissa växter tjusar trots att de kanske redan från början måste ses som en omöjlighet att odla så här pass långt norrut i landet.
Trots att denna växt bara anses som härdig för växtzon 4 så får den nu prova på att klara sig här i vår trädgård, i ett betydligt kallare klimat än vad södra Norrlands kustland kan erbjuda.
Och även där, 60 mil söder om vår trädgård anses den som en ovanlig exotisk växt.

Denna planta har med blotta förskräckelsen överlevt i en trädgård vid Piteå så den är ju van en hel del snö och kyla, men nu är växtplatsen än kallare, Piteå kommer av djävulsklubban hädanefter att betraktas som ett subtropiskt paradis jämfört med det kalla inlandsklimat som råder i vår trädgård.
Inte ens de vassa taggarna hjälper mot kylan, (men områdets älgar lär ju få något vasst att bita i så småningom).

De vackra stora bladen är även de fulla av sylvassa taggar, både på över- och undersidan.


Denna växt tillhör araliasläktet, och har sitt naturliga utbredningsområde i västra Nordamerika, och där är ju klimatet av ett annat slag än i Norrbotten.


Djävulsklubban kan nå en höjd på två meter, men kanske inte den blir så stor här i norr. För om den alls bara vill övervintra här hos oss så är jag nöjd.

Är det någon som vet hur växten har fått sitt svenska namn?
Jag själv har ingen aning.


Jag har läst att denna Oplopanax trivs bäst i skugga/halvskugga, så här har nu djävulsklubban hamnat i halvskuggan av några träd och buskar, i skydd från vind och sol, men den har ändå södersol under förmiddagarna.

Den har fått en upphöjd plantering där den kan söka värme från en svart sten som kanske kan lagra värme när kylan rullar in om kvällen.




Växten är något av det mest spektakulära som vi nu har i vår trädgård, de tropiska bladen med de sylvassa taggarna har inte sin motsvarighet i något annat som finns här.


Jag tvekade om jag skulle plantera ut djävulsklubban i trädgården, jag kanske borde låtit den växa kvar i sin kruka för att kunna bära in och övervintra den i vår potatiskällare.
Men att bära omkring på en sådan taggig sak är nog inte kul, och dessutom så har den ju faktiskt övervintrat i Piteå,bara åtta mil härifrån.

Men kanske jag till hösten ändå av oro för hur den ska klara vargavintern, hackar upp djävulsklubban ur frusen jord och planterar den i kruka, för att så ändå bära ned den till potatiskällaren?
Sådant kan man ju inte veta redan nu när högsommarvärmen bjudit på näst intill tropiskt klimat i flera veckor.
Vem vill tänka på vintern nu?