tisdag 26 juli 2016

Vit trolldruva

Actaea pachypoda

I en av trädgårdens rabatter som skuggas av stora träd nästan hela dagen, där trivs de vita trolldruvorna. De föredrar skugga framför full sol, men klarar de flesta lägen om de får fuktig och mullrik jord att växa i.


Trolldruvans bär är giftiga, och för att inte barnen skall äta dessa, så har vi berättat för dem att detta är trollens bär, bara trollen kan äta av bären, om vi människor smakar av dem så får vi magsjuka.
Det har fungerat, för än har trolldruvornas bär fått vara ifred

Barnen går att lära vilka bär de kan äta och vilka de inte får äta av.


De vita bären på trolldruvorna liknar små pärlor av porslin, och de är något av det snyggaste som går att finna i vår trädgård just nu.


Den vita trolldruvan har odlats som trädgårdsväxt i mer än hundra år här i Norden, men vi har bara haft våra i några år, då jag fick några plantor av Mona som jag jobbat med förut.
Hon berättade att den vita trolldruvan sprider sig lätt med frön, jag hoppas nu att de vill sprida sig lika bra i vår trädgård som i hennes.
Tack än en gång för de fina trolldruvorna Mona.





lördag 23 juli 2016

Treehotel

Den mest berömda byggnaden i Norrbotten?

En timme med bil från vår trädgård finns ett märkligt hotell.
Treehotel i byn Harads utanför Boden.

Jag fick lunch för två med guidad tur av några vänner när jag fyllde år förut.
För att se området så måste man boka plats på en guidad tur. Den startar alltid 13:00 och tar en timme.
En fin upplevelse även om man inte tänkt bo i någon av de arkitektritade trädkojorna.
När gästerna checkat in är området förbjudet för obehöriga, för att inte störa stillheten och tystnaden i skogen för hotellets gäster.

Följ med på en vandring bland de trädkojor som man kan hyra och bo i om man vill ha en speciell nära-naturen-upplevelse.

The Bird Nest

UFO

Dragonfly

Blue Cone

Mirrorcube

The Cabin



Lite spektakulärt i skogen, en jättestor trädkoja högt uppe bland träden.

Insidan av The Cabin.


Utsikten från takterrassen.

Man når The Cabin via denna bro.

 Fågelboet.

För att komma in i fågelboet använder man en stege som hissas ned när den skall användas.

En del av insidan i fågelboet.

Utsikt från fågelboet.

Två byggnader för bastu och avkoppling finns på området att boka för hotellets gäster.

På promenadavstånd från trädkojorna finns receptionen med restaurangen Brittas pensionat.

I restaurangen så finns det samlat tidskrifter från hela världen som alla har bilder eller reportage från trädhotellet i Harads.

Trädhotellet har många utländska gäster,och för de som vill så ordnas helikoptertaxi till och från flygplatsen i Luleå ungefär tio mil därifrån.

Läs mer på deras hemsida här.


Nästa projekt för Treehotel blir en stor trädkoja, större än de andra, och högre upp än de andra trädkojorna.
För att komma upp dit så planeras det för en hiss.

torsdag 21 juli 2016

Måla på stenar.


Min fru och min dotter plockade fram målarfärg och penslar och målade på några stenar som de hämtat.


De målade små stugor i olika färger.
Lite pillrigt jobb, men de tyckte att arbetet var ett nöje.


 I det varma vädret torkade färgen snabbt. Där fanns redan tre målade stenar, men färgen på dessa var både blekt av solen, och nött av väder och vind, så de fick ny färg när de ändå höll på att måla.


 Pyssel som detta är inte riktigt min starka sida, men här finns ju andra som är duktiga på sådant.




Nu står fler målade stenar vid kanten av rabatten, det blev nästan en liten by där, och min dotter tycks nöjd med det utförda arbetet.


"- Pappa, du lägger väl ut de här på bloggen?" frågade min dotter.

Ja, det är väl bäst att göra så, tänkte jag, och hämtade kameran och förevigade denna stund.
Lite pyssel förgyller ju både i trädgården och i denna blogg.


onsdag 20 juli 2016

Måne över Alträsket.



Denna bild fick jag skickat till mig av min äldste son, han och några kompisar sov i tält på en ö i sjön Alträsk, ungefär en mil från byn där vi bor.

Han fotograferade denna bild vid 02-tiden på natten.
Än är natten ljus här i norr.

fredag 15 juli 2016

Bäckbräcka

Boykinia aconitifolia
Nu blommar en av trädgårdens mest blygsamma, men samtidigt en av de finaste perennerna. Det är en bäckbräcka som förgyller ett tråkigt hörn av en förfallen rabatt.
Många växter bredvid har dukat under men bäckbräckan blir större och finare för vart år, trots att gräsmattan slagit in där och utsätter växterna för stark konkurrens.


Bäckbrckan är en fullt härdig perenn, eftersom den överlever här i vår nordliga trädgård på gränsen till odlingszon 7.
Jag har läst att bäckbräckan troligtvis klarar att övervintra upp till Mellansverige, men här i norr trivs den riktigt bra, och verkar inte känna till det där med att den ska vara känslig för kyla.


 Bäckbräckan härstammar från östra USA och trivs där jorden är fuktig och där halvskugga råder.


Vår bäckbräcka har jag fått av Berit med fina bloggen My rented garden en gång när jag köpte plantor av henne.
Hon skickade också generöst med andra plantor som hon tyckte jag skulle testa i vår trädgård, och bäckbräckan var en av dessa.

Tack än en gång Berit för den fina bäckbräckan, och för att du fick mig att upptäcka denna fina växt.



torsdag 7 juli 2016

Liten kärleksört

Hylotelephium cauticola

En av årets nya växter i trädgården är en liten kärleksört.
Den står nu i en väldränerad rabatt som har full sol från förmiddagen till sent på kvällen.
Men denna lilla kärleksört hade nog klarat ett mer skuggigt läge, men den blir nog finast där i solljuset.


Liten kärleksört är utsedd till årets perenn av perennagruppen just för att det är en växt som blir fin trots minimal skötsel samt att den är härdig i hela landet.


Nu växer den vid en lewisia som älskar full sol och god dränering. 
Jag är osäker på om lewisian klarar att övervintra här, trots den optimala placeringen, men liten kärleksört känns som ett säkert kort.

Kärleksörter blir faktiskt finare i ganska näringsfattig jord, de blir lägre och mer kompakta där.

Vanlig kärleksört har vi på flera ställen i trädgården, de sprider sig som ogräs, vilket är ett trevligt problem då de små fröplantorna är lätta att flytta.

Kärleksörten övervintrar dessutom snällt i urnor och krukor hos oss utan problem.


Liten kärleksört i blom, bild från perennagruppens hemsida.

Läs mer här: perennagruppen.com


söndag 3 juli 2016

Nordisk stormhatt

Aconitum lycoctonum ssp. septentrionale

En av trädgårdens giftigaste växter blommar nu. Det är en stormhatt som jag förut kallade för 'fjällstormhatt', för jag hämtade frön från en planta som en släkting till min fru hade hämtat från fjällen. Han trodde först att det var en smörboll som han hade hittat, men det visade sig senare att det istället var en nordisk stormhatt.
Jag blev förtjust i den och fick ta frön från den sedan.

Jag tror att alla frön grodde, och vi har nu flera sådana plantor i olika storlekar.
De som står nära någon av våra stora björkar blir små, för de klarar inte björkens konkurrens, men de som står i fin fuktig jord blir stora och höga.


Bladen på den nordiska stormhatten är fina även de, men hela plantan innehåller giftet akonitin, speciellt mycket gift finns i roten.
Jag tvättar alltid händerna om jag rört i växten utan handskar liksom för att vara på den säkra sidan, för akonitin är ett starkt och farligt gift.
Akonitin påverkar hjärtats rytm och orsakar kramper och förlamning.
Om man blir förgiftad av växten så finns inget motgift att ta för att häva förgiftningen.

Om giftiga och otäcka växter har jag skrivit förr.



Den nordiska stormhatten finns vildväxande i den skandinaviska fjällkedjan där den växer på humusrik och fuktig jord ofta tillsammans med torta och smörboll.
Att ha en sådan växt med ursprung från fjällen i sin egen trädgård känns lite exotiskt, trots att gränsen till det mentala Lappland börjar knappt två mil från vår trädgård, men till fjällen är ju avståndet så mycket längre än så.

Den nordiska stormhatten blommar först av alla våra stormhattar, kanske för att den är gjord för att hinna blomma och sätta frö på den korta odlingssäsongen som råder i fjällen.


Trots sin giftighet så är detta en av mina favoriter i trädgården, och vem skulle komma på tanken att äta av plantans blad eller av dess rötter?


onsdag 29 juni 2016

Lupinväppling

Termopsis montana
Som en främmande fågel i vår trädgård står en lupinväppling vid kanten till ängen.
Den kanske känner sig lite vilsen där, men jag minns att jag planterat en sådan där för några år sedan, men nu hade jag glömt bort den, och faktiskt så trodde jag att den försvunnit då den väntat så med att blomma.

Foto: Elin Pettersson
En bit därifrån har lupiner slagit rot och sprider sina frön åt alla håll, jag var osäker på om lupinväpplingen är lika besvärlig med att sprätta sina frön som vad lupiner gör, därför fick den inte stå i någon av trädgårdens rabatter.

Trots min något styvmoderliga behandling av denna växt så måste jag säga att jag gillar den gula blomman, den liksom sticker upp som ett utropstecken där bland ängens lägre blommor och gräs.



Lupinväppling härstammar från Nordamerika, men trivs även här i Sverige, och finns förvildad på vissa platser i landets södra-och mellersta del.

Nu kanske den även vill sprida sina frön här hos oss?
Jag hoppas det.



Ullblad

Eriophyllum lanatum

Ullblad är en tuvbildande perenn som blommar med gula blommor.
Vår planta är ännu ganska liten, men ger en föraning om hur den kommer att bli som stor, då den ska bli översållad av gula blommor.


Ullblad är vildväxande i nordvästra Nordamerika och blir runt 60 centimeter hög.
Plantor från Nordamerika brukar ha svårt att överleva vårt klimat, men ullbladet ser ut att ännu må bra.


Jag fick olika frön i ett brev som kom med posten för något år sedan, och sådde dessa. Där fanns då även frön av ullblad.
Jag hade ju aldrig hört talas om ullblad då, men sådde fröna mitt i vintern. Frösådden fick sedan stå utomhus under snön, och på våren grodde sådden.

Nu har plantan klarat två vintrar här i Norrbotten, så det är en fullt härdig perenn om den får en ljus plats att växa på.


Plantan är täckt med små vitluddiga silvriga blad.



Ullblad trivs i fullt solsken, så nu växer plantan vid fjällbruden som även den älskar fullt solljus, och faktiskt dör om den beskuggas för mycket.
Därför har jag flyttat fjällbruden till denna soliga plats.
Om ullbladet är lika känslig för skugga vet jag inte, men den har också fått en plats i trädgårdens mest solbelysta rabatt eftersom bladen är lite grågröna till färgen.
Det brukar vara ett tecken på att en planta gillar mycket sol.



Ullblad ska klara torka utan problem.



Ullbladet trivs bäst om jordens ph-värde är något surt, men fjällbruden och fjällvallmon bredvid har kalk i jorden för att trivas. Hoppas inte vårt ullblad känner av att det finns kalk i jorden så nära.
Men än så länge trivs ullbladet bra.

Plantorna av fjällvallmo är kanske inte lika förtjusta i sin nya granne, som blir större och större för var vecka. Jag hade ingen aning om hur hög ullbladet skulle bli när jag lät plantan få denna plats, då var den obetydligt liten.
Någon måste flyttas snart, för att inte fjällvallmon ska duka under av skuggan från ullbladet.