söndag 26 juni 2016

Japansk akleja


Den japanska aklejan är den av aklejorna som blommar först av alla aklejor i vår trädgård.
Att det direkt från den vårblommande floran i trädgården övergår till riktiga sommarblommor som aklejor, känns både härligt och förunderligt.
Försommaren startar på riktigt med denna akleja.


Ännu i midsommartid blommar de japanska aklejorna för att nu blomma tillsammans med andra aklejor som vaknar lite senare än den japanska varianten.


Nu när de andra sorterna av våra aklejor börjar blomma så vaknar också aklejgallmyggan som på något sätt lyckas lägga sina ägg inuti aklejornas knoppar. 
Aklejgallmyggans larver är ett elände som nästan helt spolierar blomningen hos andra aklejor än de japanska, som ju redan blommat i några veckor.

Läs om våra andra aklejor och aklejgallmyggor här.


Den japanska aklejan sprider sig i rabatterna med frön, och några av de  nya plantorna som nu blommar tillsammans med de gamla har fått andra färger än sina föräldrar.  Men något ogräs blir den aldrig, trots sin fröspridning i rabatten. 
Småplantor är ju enkelt att flytta undan om man vill det.







tisdag 21 juni 2016

Den ljusa natten.


 Jag gick ut och fotograferade klockan 01:00, mitt i natten, då solen just gått ned i några minuter, för att snart bjuda på gryning.


 Det är en sällsam natt när sommarsolståndet inträffar.


 Ljuset från norr reflekteras i husets fönster.




Rakt mot norr håller solen på att gå upp igen.


Att fotografera mitt i natten utan blixt eller lång slutartid går bara att göra nu.



Nu är natten vit.
Jag älskar denna årstid med ljuset från norr, 

Här är en perfekt plats att bo just nu för alla som är mörkrädda.

Men vem har tid att sova nu när natten är så ljus?


lördag 18 juni 2016

Trädgårdsmästarens anteckningar

Norstedts förlag, Stockholm 2016
"En odlares framgångar och misslyckanden."

Tänk dig en trädgårdsmästares egna anteckningar om sin trädgård, en trädgårdsdagbok tillsammans med några nedskrivna recept och sparade vackra bilder på växter som urklippta från tidningar och fröpåsar.
Sedan läggs allt detta in i en trädgårdsbok som beskriver vad som händer i trädgården månad för månad under ett års tid, och där beskrivs även olika växter på ett pedagogiskt sätt.
Allt detta tillsammans blir boken' Trädgårdsmästarens anteckningar' av André Strömqvist.

Några små hemligheter och små knep som trädgårdsmästaren delar med sig av...

Trädgårdsmästaren skriver på ett ställe att han är en trädgårdsmissbrukare, men att han numera har ett mer sansat förhållningssätt till sitt trädgårdsintresse och till i sin iver att odla. Det får mig att le lite. Lugnat ned sig? Denne trädgårdsmästare? Hur är det möjligt?

Denne passionerade och av sin iver drivna trädgårdsmästare?
Möjligtvis har han nu provat på att odla vissa växter och är nöjd med det, men växter finns det tusentals av, och det finns säkert många han inte hunnit prova att odla förr. I hans tanke finns nog trädgården alltid kvar, och nu har han skrivit ned de erfarenheter han tidigare lärt sig, den kunskap som han samlat på sig har nu blivit till en bok.

Hela boken utstrålar intresse och engagemang för odlandet i sin trädgård, och om trädgårdsmästaren nu har lugnat ned sig, hur passionerad var han inte förr i sitt samlande av frön och växter till sin egen trädgård?


Ingående och kärleksfullt presenteras så även många av trädgårdsmästarens egna favoritväxter, och allt som vår trädgårdsmästare lärt om dem har han också skrivit ned.
Flera sorter och varianter presenteras, och även dess ursprung och plats i trädgårdshistorien.

Trädgårdsmästaren vet allt om narcisser och om hur man får dem att bli långlivade i den egna trädgården.



Lite varstans i boken har trädgårdsmästaren lagt till små egna handskrivna anteckningar om sådant som kanske glömdes när boken skrevs, men som ger boken liv och en känsla av patina, trots att den är ny.


I en beskrivning om hur man driver fram julens blommor, så hittar vi ett sparat recept som liksom ett bokmärke lades in i boken en gång. Underbart!


Den här trädgårdsboken är en hyllning till odlandet och det genuina intresse för växter, här hittar vi inga trender, inget modernt 'lull' som liksom kan bli omodernt om tio år.

Ändå känns boken väldigt trendkänslig och liksom skriven för vår egen tid.
Boken tar avstamp i det hållbara odlandet och det naturliga kretsloppet genomsyrar hela boken.

Några betraktelser om livet i trädgården, berättelsen om den första hybriden, en svärmare som flyger förbi i den tidiga höstkvällen, juldekorationer i trädgården med ursvenska traditioner, fina citat, beskrivning på hur man tar sticklingar och förökar krukväxter, tips och råd, några fler recept och tankar om kretslopp, bakterier och mycket mer.


Men när levde och verkade denne trädgårdsmästare? För 50 år sedan eller mer?
Eller kanske trädgårdsmästaren är som mest aktiv just nu?

Kanske svaret på den frågan finns i betraktarens ögon?


De till synes gamla anteckningarna från trädgårdsmästaren själv finns utspridda i hela boken, och har en patina av maskinskriven text, han var ordentlig då han satt på sin kammare, och dokumenterade sin kunskap om sitt odlande.

Tänk om trädgårdsmästarens anteckningar legat kvar i sin byrålåda, och förblivit bortglömda utan att vi andra fått chansen att läsa och lära? Hemska tanke!


Trädgårdsmästaren hade skrivit att han sett vitsippan blomma den 19 mars, det skulle en pitebo ha gillat, men hade nog sagt att det var 'gode' tidigt för det.
Även i slutet av mars ligger snön kvar djup och tung här i Norrbotten, men vi hinner ifatt sedan med sommarens ljusa nätter.

Kanske är trädgårdsmästarens  tips om när på året man ska förbereda sin trädgård, så frön och bruka jorden lite missvisande för oss som odlar längst i norr, men vi är ju ganska vana att översätta sådana råd till en tid som bättre passar för odlande i norr.


Trädgårdsmästarens anteckningar har redan hyllats av många andra, och jag kan bara stämma in i deras hyllningskör. Boken har nu kommit för att stanna bland den svenska trädgårdslitteraturen, och med Trädgårdsmästarens anteckningar har jag nu fått en riktig trädgårdsbok att älska, lära av och romantiskt drömma mig bort med.
För vem behöver inte drömma sig bort från den egna trädgårdens ogräs och regn?


Trädgårdsmästarens anteckningar är en vacker bok.


André Strömqvist hemsida hittar du här.



(Fotografering från boken med tillstånd av författaren.)

Hamnar du här nere då du öppnar sidan?
Skrolla upp!

onsdag 15 juni 2016

Flikfeberrot

Triosteum pinnatifidum
En liten blygsam blomma finns på en av trädgårdens lite ovanligare växter, det är flikfeberroten som blommar.

Flikfeberrot härstammar från Kina och Japan, och är med sina flikiga blad en riktigt vacker växt.
Vår planta har klarat två vintrar, så den är även härdig för trädgårdar i landets norra del.


Flikfeberroten blir runt 50 centimeter hög och den trivs i näringsrika och fuktiga jordar.
På eftersommaren ska det bildas vita bär på plantan.




Vår flikfeberrot kommer från Berit med fina bloggen My rented garden. Tack Berit, utan din frösådd så skulle vi inte haft en sådan ovanlig växt i vår trädgård.





söndag 12 juni 2016

Fikbladig gråal

Alnus incana 'Laciniata'

Ett helt nytt träd i vår trädgård är en flikbladig gråal.
Här kommer ett bildsvep från de underbart flikiga bladen.




Den flikbladiga gråalens blad påminner om ornäsbjörk, men ska ge ett mer "silvrigt" och luftigt intryck än en sådan. I alla fall när trädet blir större.
Denna variant av gråal anses vara härdig upp till växtzon 6 här i Sverige, jag hoppas förstås att den är lite tuffare än så då vi bor på gränsen till växtzon 7.

Nu har trädet fått en plats i gränslandet mellan fuktig och torr jord.
Där kan den ju själv välja åt vilket håll den vill skicka sina rötter.
Jag har läst att gråal trivs bäst med humusrik jord, men att de inte trivs i lerjord.

Om trädet trivs så blir det runt 12 meter högt så småningom.


Det här är det träd som jag betalat mest för av alla träden i vår trädgård. Kanske var det så dyrt för att flikbladig gråal är ovanlig i handeln?
Kanske de är svåra att föröka? Kanske dessa träd växer långsamt, vilket gör att priset blir högre än andra träd?



fredag 10 juni 2016

Ån har färgats brun.


Genom vår by rinner Alån, nu har den färgats brun, kanske en blandning av slam och pollen som runnit ut i ån till följd av allt regn de senaste dagarna.

Jag kommer inte ihåg att detta någonsin hänt förut.

Foto:Erik Pettersson


onsdag 8 juni 2016

Årets zonknäckare!


Vårt nya päronträd blommar, det har nu helt grönskat och nu blommar en kvist.
Vårt förra försök med päronträd slutade inte lika bra, det trädet frös ner helt den första vintern, men detta träd som planterades in förra året har övervintrat utan problem.


Ett galler av hönsnät har stått runt som skydd sedan i höstas för att inte älgarna ska äta på kvistar och grenar.

Päronträdet 'Olga' bakom galler.
(zonknäckare = växter som mot alla odds övervintrar i en kallare växtzon än vad som anses normalt.)

Vinrankan Zilga

Vid sidan av päronträdet öppnar sig nu knopparna på en vinranka, som jag planterade samtidigt som päronträdet.
Det är vinrankan 'Zilga' hade jag haft i flera år i kruka (som övervintrades frostfritt) sedan flera tidigare försök att plantera ut  vinranka på friland och i växthuset totalt misslyckats.

Men i höstas så lessnade jag på att bära runt alla dessa krukor, och planterade ut några av de växterna, i hopp om att de skulle klara sig ändå.
Vinrankan som jag planterade utomhus överlevde, men den andra som jag planterade inne i växthuset dog.
Inne i växthuset saknades ju snön som skydd för kylan i vintras.

Vitt mullbär

Inne i växthuset, vid sidan om den döda vinrankan grönskar istället ett litet mullbärsträd.
Det är ett vitt mullbär som överlevt trots att växthuset stått helt kallt hela vintern.

Ett stort vitt mullbär finns inne i ett stort kallväxthus hos handelsträdgården Astrant plant utanför Piteå.
Det stora trädet borde vara mer än 25 år, och det klarar kylan om vintern, men det slipper hårda vindar och fukt inne i växthuset.
Därinne finns även flera stora vinrankor.

Jag har köpt vårt vita mullbär där, troligtvis en fröplanta från det härdiga trädet i det växthuset.

Maackia  amurensis

Ute i en rabatt står en liten planta av maackia amurensis, som öppnar sina knoppar som vilken tuffing som helst, en liten djävulsklubba har inte samma tur, men grönskar fint från roten.

Djävulsklubba


Fraserazalea

Likaså grönskar vår fraserazalea, som jag gett upp hoppet om förut.
Men den lilla busken har kanske klarat omställningen till sin nya nordliga växtplats.

Så kanske även våra manchuriska valnötsträd gjort, för de senaste åren har de klarat sig utan vinterskador.

Manchurisk valnöt

'Onega' gulplommon

Förra året köpte jag även ett nytt gulplommon sedan älgarna ätit upp det gamla, och det nya plommonträdet har klarat en vinter i Norrbottens kallhål med bravur!

Trist att vara realist?

Men det kan vara för tidigt att glädjas åt alla dessa vedartade växters framgångar, trots vårt kalla klimat.
Många träd med tveksam härdighet har utan större problem klarat en vinter här, men det är sedan som de riktiga problemen kommer.
När den andra hösten sedan kommer och det är dags för träd och buskar att gå i vintervila, så kan det gå snett för känsliga lignoser, som ännu då ofta står gröna när snön faller.
Har de inte gått in i vintervila när vintern kommer så fryser de träden ihjäl, eller åtminstone så får de svåra skador.

Som sagt, en vinter är ingen vinter, för att ange hur pass härdig en viss växt är.
Det gäller ju för växten att år efter år klara den kortare tillväxtperioden som vi har i norr jämfört med landets södra delar. Det är mer krav än vad vissa växter klarar.

Surkörsbäret 'brunbär'

I år har plötsligt våra surkörsbär kraftigt frusit tillbaka eller rent av dött.
Bilden ovan visar vårt 14 år gamla 'brunbär' som ofta klarat vintern utan skador, men som i år är mycket illa däran, ännu värre är det för vårt surkörsbär 'lettisk låg' som ännu ser helt livlös ut.

Jag hoppas på att våra surkörsbär kommer igång snart, men jag är tveksam till om det är möjligt.

Vid sådana misslyckanden tänker jag på hur en trädgårdsmästare svarade en kund som klagade på att de buskar han köpt året före ännu såg helt livlösa ut.

Trädgårdsmästaren svarade bara: -"man får väl vara glad att man själv ännu är vid liv."

Alltid en tröst vid dylika bakslag.


måndag 6 juni 2016

Det blå klotets revansch?


Vårt blå klot har åter fått sin gamla plats i trädgården efter att ha stått bortglömt i ett förråd i flera år.
Där under finns en vattenfylld balja och en pump som får vattnet att sakta rinna längs klotets sidor, det ger ett rogivande plaskande och porlande ljud i vår annars så vattenlösa trädgård.



Ovanför baljan finns ett kraftigt men ändå finmaskigt galler som nu är gömt under stenar, och ovanpå dessa står det blå keramikklotet.



I genomskärning så ser den lilla anläggningen ut som ovan.


Dessa blå klot var omåttligt populära i trädgårdssammanhang för mer än 15 år sedan, men den trenden ersattes sedan av annat då handeln kanske sålt nog många blå klot till trendkänsliga trädgårdsägare.

Vi är nog inte speciellt trendkänsliga då vi åter plockar fram det blå klotet, lika fint då som nu tycker vi, och riktigt varför det hamnade på undantag i flera år vet jag inte, men kanske orken att starta pumpen och intresset för klotet saknades då?

Tycka vad man vill om färgen och formen, men det stilla porlande ljudet från vattnet är nog ändå det bästa med denna lilla anläggning.