Klänglilja

Gloriosa Rothschildiana

Nu blommar vår nya klänglilja, Gloriosa Rothschildiana i ett fönster mot söder.
Den har med hjälp av bladens klängen svingat sig uppåt mot taket.
Bladen smalnar av för att längst ut i spetsen övergå till ett klänge med snurr.

Klängliljan härstammar från tropiska Arfika, där finns några olika varianter och den första som kom till Europa är just denna sort som hittades i Uganda vid förra sekelskiftet.

Eftersom det är en tropisk växt så trivs den bäst inomhus, en kylig och regnig sommar i Sverige skulle inte vara någon önskedröm precis.
Nej klängliljan vill ha mycket ljus, och mycket värme för att trivas, och även en lagom mängd vatten.
Om det blir kallare än 18º C så trivs den inte så bra.

Klängliljan blommar med starkt bakåtböjda blad och ger hemmet en exotisk känsla.
Vår klänglilja har blommat några veckor.

På förpackningen visas en blomma med skarp gul färg, det ser eldigt och dramatiskt ut.

När den första blomman öppnade sin knopp så blev jag lite, låt säga förvånad snarare än besviken.
Blommornas färg stämmer inte med bilden på förpackningen.
Kanske blommornas blekgula färg beror på att den ändå saknar något när den växer hemma hos oss.
Kanske den längtar tillbaka till Afrikas regnskog?

De stora blomknopparna var vackra även de innan de öppnades.
När de blommat över så är det inte lika vackra, men de ger ändå sken av förgänglig skönhet där de hänger kvar.

När blommorna vissnat så ska man vattna växten som en vanlig krukväxt, men den vill ha ganska mycket näring för att liksom ladda upp inför nästa års blomning.

När plantan vissnar så kan man spara rotknölen i krukan till nästa år, men för att den inte ska ruttna så ges ofta rådet att lägga krukan med rotknölen på sidan i ett mörkt utrymme som håller en temperatur på strax över 10º C.
Rotknölen går i vintervila då, och den går (kanske) att väcka till liv igen följande vår.
Jag själv kommer inte på något sådant utrymme hemma hos oss.

För många år sedan försökte vi att spara en sådan rotknöl, men den lyckades vi inte hålla vid liv genom vintervilan.

Om det hela misslyckas så kan man ju istället köpa en ny, de finns ibland till salu om våren tillsammans med dahlior och andra sommarknölar.
Jag har under flera år sökt för att finna någon sådan rotknöl i de butiker jag brukar besöka (att köpa en Klänglilja via Internet i mars är dömt att misslyckas om man bor i Norrbotten) men här finns de inte längre till salu.
Kanske utbudet är större i landets södra delar?
Denna förpackning köpte vi i Finland förut i år.

Kan detta bli nästa års trend bland växtmode?

Kanske inte Klängliljan tillhör de växter som anses trendiga just nu?
Hur är det möjligt?
En enkel och exotisk växt som klängliljan borde alltid vara av senaste mode.

Döden bland träden.

Ännu väntar jag på att Maackia amurensis skall öppna sina knoppar, men ärligt talat, nu börjar det kännas hopplöst, det förut så fina trädet står nu som en risig buske i den gröna trädgården.

Men sorgligt nog är den inte ensam om att stå kal och avlövad.

Många fler träd tycks döda efter den senaste vintern, och mest troligt är de också döda, det kanske börjar bli dags att klippa ned och beskära det döda grenverken.

Men än väntar vi nog med att klippa vissa av träden.

Bredvid Maackian står en Ullungrönn så död och kal, för detta träd är hoppet ute.

Ullungrönnen klarade en vinter utan problem här hos oss, men nu är det slut, om inte nya grenar är på väg att växa upp från roten. Hoppas ändå lite grann.

Vår rödbladiga purpurapel, Malus royalty har även den gått hädan i år.

Den hade ju klarat fyra vintrar här.

Kanske någon skvallrade att den bara skall klara sig upp till och med växtzon 5...

Nästan lika illa ser det ut med vårt nya päronträd, men det kommer nya små blad från roten.
Jag köpte ett päronträd av ryska sorten 'Olga' för två år sedan, för det anses som mest härdigt (växtzon 5), men alltså inte nog härdigt för vårt klimat. 'Olga' frös ned redan för ett år sedan.

Silverpilen (ovan till höger) har några blad här och där, men vacker är den inte.

Lika illa är det med en ny Näverhägg, som jag planterat på trädgårdens mest förbannade plats där inget jag planterar lyckas överleva. Något skumt är det.
Vår gamla stora Näverhägg står lika grön och grann som förut inne i trädgården.
På denna plats består jorden mest av sand.

Ett kvist-rangel återstår av vår Sötrönn, men i detta fall så beror bakslaget på älgarnas framfart i vintras.

Våra två ekar har frusit tillbaka hårt, och vår Katsura visar än inget liv alls. Härdiga plommonträd från Ryssland har dött eller frusit ned helt.
Lite konstigt är det då att vårt svenska förväntade veka plommonträd Czar inte alls frusit ned i vinter.
Det har förvisso fått trädgårdens varmaste och mest vindskyddade plats att växa på, men ändå är det lite märkligt.

Lilla Czar som bara anses härdig till och med växtzon 4 har redan fått ett stålbad i trädgården en gång då det frös ned totalt. Jag krukade in trädet och lät det övervintra några år i potatiskällaren så det skulle hinna växa upp igen, det planterades ut i trädgården igen förra året, och nu ser det ju som sagt riktigt bra ut, även om det ännu är förhållandevis litet.

Czar

Även våra Manchuriska valnötsträd överraskar med gröna fina blad, de tycks inte ha fått några skador alls av den senaste vintern.
Vår gamla manchuriska valnöt har ju nästan varje år frusit ned hårt under vintern, men alltså inte i år när mycket annat gått vidare till de sälla jaktmarkerna.

Den första vintern som vår manchuriska valnöt fanns här så frös den ned helt och började inte växa förrän den 25 juli.

Jag tänker på den och hoppet finns ändå kvar för de skadade små träden, kanske några av dem klarar sig ändå?

Våra perenner har klarat vintern med glans, bara ett fåtal har dött, men det berodde nog på höstens regn då de dränktes i stora pölar.

Bergpion

Paeonia officinalis

I vår trädgård blommar nu vår Bergpion Paeonia officinalis.
Den har överlevt sin första vinter utan problem och började växa tidigt i maj, men när det blev mer än 25 grader varmt och torrt för några veckor sedan så liksom avstannade tillväxten.
Under de vackra bladen har nu en vacker blomma blygt tittat fram, kanske lite försiktigt med tanke på att den så sent som i höstas flyttade ungefär 100 mil norrut.
Den som varit van att växa i den Uppländska myllan blev kanske lite störd över att våren kom så sent jämfört med våren i söder, eller kanske det är våra ljusa sommarnätter som förvirrar denna vackra växt.
För vacker är den, även om blomman nu är lite svår att se under de stora bladen.

Bergpion växer annars vild bland bergen i Centraleuropa, kanske den tyckte att trädgården i Norduppland var tillräckligt långt norrut. Att så hamna dubbelt så långt norrut måste ha varit en svår prövning.

Vår bergpion fick vi från de generösa ägarna av Arboarkticum och dess trädgård.
Tack igen för denna vackra växt. Här i vår trädgård är den en raritet.

Kanske det var den svåra resan norrut inpackad i ett paket som får den att huka under bladen i år, kanske visar den sitt rätta flor nästa år?

Så här såg bergpionen ut när den kommit fram till oss i höstas.

Lägesrapport från växthuset.

Här kommer en liten lägesrapport från vårt växthus.
Nu är det riktigt trångt där inne, årets frösådd av sommarblommor trängs fortfarande med fuchsia, pelargoner och tveksamt härdiga små träd och buskar som växer i krukor och vinterförvaras i potatiskällaren.
Så fort risken för nattfrost är över så skall allt (utom fikon, oliv och citrus) ut i trädgården.
Men det var kyligt i natt, bara 0,2º C.
Planen är att vi börjar flytta ut växterna lite senare idag, vi får väl täcka över sommarblommorna om vi blir oroliga igen.

Det är trångt i växthuset även i år.

Japansk lönn, Olivträd och Ginko biloba.

De växter som ska ut i trädgården måste alltid först få stå några dagar i skugga utomhus för att vänja sig med solljuset.  Växterna kan annars få brännskador på bladen.

Olivträdet är helt nytt, jag fick det av en butik som slängde sina vissnande olivträd, jag frågade om jag fick ta det när det ändå skulle slängas, kanske det går att blåsa lite liv i grenarna?
Han som jag frågade om lov gav mig en blick av undran, han tyckte nog bara de var skräp.

Jag tyckte att detta ändå såg rätt livskraftigt ut jämfört med de andra olivträden i butikens container.

Kanske, kanske det trivs i vårt växthus...

Fikonträdet trivs och små fikon växer sig större för var dag.

Afrikas blå lilja har börjat att blomma.

Men även om de flesta plantorna senare idag får flytta ut till trädgården så får nog de små ynkliga plantorna av Vejde stå kvar i värmen för att växa till sig lite mer innan de ska planteras ut.
Jag hade glömt bort dessa frön, de kom i jorden alldeles för sent, hoppas det blir stora plantor ändå som ger nya frön till nästa år.

Favorit i juni.

Det är försommar och naturen och trädgården står i blom.
Det är svårt att bara välja ut en favoritväxt denna tid, men när jag gör det så blir mitt val Smörboll (Trollius europeus). Kanske mitt val upplevs som simpelt, men de är ändå mina favoriter just nu.

Vi har några olika varianter av smörboll, och de jag visar här blommar just nu.
Här ovan visar jag smörbollar som vi en gång hämtat från villan i skogen några kilometer härifrån.
Dessa är nog mina favoriter bland våra smörbollar, de blommar först och öppnar sina knoppar lite mer än den vanliga här under.

Den som jag kallar för vanlig smörboll tror jag är den som är vildväxande i fjällkedjan, vi hittade våra sådana i en av Svanåmyrens glömda trädgårdar några kilometer härifrån.
Där blommar de ännu kvar på en plats där det förr fanns en trädgård.
Smörbollarna är nu det enda som avslöjar att det en gång bott folk på den platsen. Allt annat är borta.

Smörbollarna trivs även här i vår trädgård, och snart kanske vi också har en äng full av smörbollar, precis som den äng jag en gång upptäckte vid Svanåmyren inte så långt härifrån.
Smörbollarna kunde inte uppföra sig i rabatten då de skvätte iväg frön överallt, vi blev tokig på alla dessa små fröplantor i rabatter, gräsmatta och grusgång.
Därför fick smörbollarna flytta till en plats där de kan sprida sina frön som de själva vill.

Det är försommar och smörbollarna står i blom, årets bästa tid är nu.
Kanske inte så konstigt att just smörbollarna blir mina favoriter ändå.
Det enkla kan ibland vara det som är vackrast.

Smörbollar var också min svärmors favorit, hon fick en planta av oss att ha i en rabatt vid deras lägenhet i stan, där blommade alltid smörbollarna flera veckor före de blommade här.
Hon kallade smörbollarna för daladockor.

Hos Anna Vattenkanna finns en länksamling där bloggare får visa sina favoritväxter varje månad.
Kika in där för att se allas favoriter.

Vinnaren blev...

Så blev det dags att dra en vinnare av det paket med växter från vår trädgård som vi lottar ut.

För att vara säker på att det hela skulle gå rätt och riktigt till så fick två av våra barn hjälpa till vid dragningen av vinnaren.
Jag trodde att det skulle vara snabbt avklarat, men ack så jag bedrog mig.
Min dotter hade nämligen redan bestämt sig för vem som skulle bli vinnaren, nämligen hennes gudfar Mattias (som hon själv valt ut här om året) och nu försökte hon på alla sätt och vis få honom som vinnare ikväll.

Hon vek den lappen på ett speciellt sätt och spanade efter den när hon skulle dra vinnaren, men trots hennes lycka när hon drog den lappen så ogillades det hela av hennes fader.
Vi försökte igen, men hon fuskade lika mycket då, men hon blev förstås lycklig då hon drog den lapp hon tänkt skulle vinna.

Nej, fusk tycker vi andra inte om, så dottern fick lämna rummet och jag själv gjorde om dragnings proceduren, dock inte lika högtidligt som först planerats, men nu fick alla lika stor chans att vinna.
Jag drog en lapp och på den står det:

Anna Vattenkanna

Grattis Anna, mejla mig din adress och skriv även när det passar att få paketet med växter.

Min dotter hade ju bestämt att hennes gudfar skulle bli kvällens vinnare, men hon får sedan själv fixa ett paket med växter till honom.

Undrar vilka hon väljer då?

Ha en trevlig vecka, och tack alla ni som var med i denna utlottning.

Frun gästbloggar...

...eller bara nästan, hon har just varit ute och testat sin nya kamera, hon fotograferade den vackra solnedgången.

Solens sista strålar slog genom dimman och det blev ett magiskt ljus för en stund.

Den kyliga kvällen gör att dimman rullar in på ängarna runt vårt hus.

Man nästan väntar att en älg eller något annat djur skall dyka upp därborta i dimman.

Ps. missa inte vår utlottning i inlägget här under.

Utlottning!

Det är nationaldag idag och besöksräknaren här på bloggen har passerat 80 000 besökare.
Det måste förstås firas på något sätt.

En utlottning av ett litet paket med växter från vår trädgård är det som går att vinna.
Jag gräver upp små plantor av några växter och skickar dessa med posten till vinnaren.
Jag har valt växter som kan vara svåra att hitta i butiken.

De växter som finns i paketet är:

 

Fjällviol Viola biflora

 

Bredbladig gräslök Allium nutans

 

Krypdraba Draba sibirica

 
Nordisk stormhatt  Aconitum lycoctonum (liten fröplanta) och


 

 Spjutkakalia  Parasenecio hastatus (Cacalia)

(Klicka på växternas namn för att läsa mer om dem.)

Om du vill ha en chans att vinna detta växtpaket så ska du skriva det i en kommentar här under.
Om du inte har en egen blogg kan du kommentera här ändå, välj då att kommentera som 'anonym', men skriv ditt namn i kommentaren så vi vet vem du är om det blir just du som vinner växterna.

Vi drar en vinnare på söndag kväll den 9 juni, vinnaren får sedan mejla sin adress till oss.

Ha en härlig dag!

Tävlingen stängs söndagkväll 21:30, sedan presenteras vinnaren av utlottningen.