söndagen den 20:e april 2014

Uppståndelsens morgon!


Hej alla!
Så till sist, ja äntligen så blommar den första vårblomman även i vår nordliga trädgård.
Som jag har längtat efter detta, och att på själva påskdagen (uppståndelsens dag) få visa er detta blev ju lite fyndigt.

Även vår trädgård uppstår på nytt efter en lång och mörk vinter. Och i år så börjar allt med en snödroppe.


Det är första gången som en snödroppe blommar här på mycket länge, men jag köpte ju lökar i kruka förra året som jag sedan planterade, det var nog därför som de hölls vid liv och inte torkade ihjäl.

Iskall påsklilja?
 Men snödroppen är inte ensam, det växer genom is och snö, för när våren väl har börjat så kan inget stoppa den.
Vårens varma vindar drar fram och det liksom spritter till bland trädgårdens vårblommor.
Naturen runt omkring håller sig än lugn och stilla, och snön försvinner under tiden som man ser på.
Men lite förundrad är jag över den växtkraft som är, påskliljor växer genom is och snö på några ställen.

Även små botaniska tulpaner och krokus är på väg upp.



Den växt som nästan alltid varit den förste att blomma i vår trädgård blev i år besegrad . Men även den ungerska blåsippan lever, och har sin första stora knopp på gång.


Nu börjar trädgårds-året även här i vår trädgård!

Glad Påsk!

fredagen den 18:e april 2014

Pensé


Vi möter våren varje år med penséer som min fru köper och planterar i krukor.
När vår trädgård ännu står frusen så blommar det så fint där, och väcker hopp om att snart, mycket snart börjar den riktiga våren även i vår del av landet.


Men när omgivningen är bländande vit av snö så tycks våren långt borta.
Det är då bara våra penséer som ger hopp om att vintern snart är slut.


Här är ännu nätterna så kyliga att vi som oftast måste bära in krukorna med penséer, annars så fryser de ihjäl.
De må vara tuffa och tåla viss kyla, men färdigdrivna och redan blommande penséer från butiken klarar inte temperaturer på ned till -10º C som det ju kan bli här om nätterna ibland denna årstid.
Men någon minusgrad och snö är ju inga problem för en pensé.


Vi har nu en minipensé som hade fina blommor i butiken, men den var nog så hårt driven att blommorna försvann direkt den kom hem till oss.
Nåja, den är ju än grön och fin.
Nya blommor kanske kommer framåt juni. Vem vet?



Det ser ut att bli en härlig dag med solsken efter gårdagens regn, våra penséer trivs i den svala luften.
Nej, nu är ju våren ändå här för att stanna.
De små penséerna lyser upp den annars så grå-bruna trädgård som hunnit tina fram här och där mellan högar av snö.

Penséerna må vara enkla och simpla för en trädgårdsnörd, men de ger oss hopp om våren, hur skulle vi orka vänta på våren utan våra penséer?


GLAD PÅSK!

tisdagen den 15:e april 2014

Julen varar fram till påska...


Här visar jag några bilder från soptippen i Boden, där har personalen samlat in och ställt fram olika trädgårdstomtar som folk förut har slängt.
Där varar julen fram till påska', och vidare fram till nästa påsk också.
Jag tyckte att det var ett roligt initiativ att ställa fram dem vid infarten dit, så jag stannade och fotograferade dessa tomtar redan i höstas, men har glömt att visa dem här förut..

Dessa tomtar var ju omåttligt populära för några år sedan, men förståeligt nog så har folk ledsnat på dem och slängt dem.


Nåja, även om jag inte tycker om sådana tomtar så får ju andra göra det, men att ställa fram dem på det här sättet tycker jag är kul, jag var där igår med, och de står ännu kvar.



Det är något med dessa spånskive-tomtar som jag inte gillar, jag skulle därför inte vilja ha en sådan här hemma, nej där är tomtarna på rätt plats, där de hör hemma - på soptippen!


söndagen den 13:e april 2014

Rosor i norr.

Leif Blomqvist/AB Leif JM Blomqvist Oy 2014

Här kommer ett tips på en bok om rosor.
Jag själv är kanske inte så där jätteintresserad av just rosor, men boken är skriven av Leif Blomqvist som förut skrivit böcker som Äppel i norr, Trädgårdens bär och Våra fruktsorter, så när jag såg denna bok hos handelsträdgården vid min arbetsplats så köpte jag den direkt. För författaren är inte bara kunnig om ämnet trädgårdsväxter, han driver även Blomqvist plantskola i Finland.

En av anledningarna till att rosor inte förut fångat mitt intresse på riktigt, kan bero på alla de dåligt härdiga rosor som frusit ihjäl i vårt kalla klimat, och att ha rosor i kruka som man måste bära in för att övervintra har inneburit att vi rivit oss på taggarna.
Därför har vi just nu inga sådana rosor, de vi hade fick sluta sina dagar ute i trädgården, och där frös ju de parkrosorna ihjäl redan den första vintern ute i det fria.


När jag bläddrar bland bokens vackra bilder så får jag genast lust att bygga om vår trädgård till en rosenträdgård men klängande och blommande rosor i överflöd, men så tänker jag sedan på mina misslyckade försök med klätterrosen 'Polstjärnan' som ju ska vara så härdig och klara så mycket.

Jag läser nu att 'Polstjärnan' ska klara livet i praktiskt taget hela vårt land, så jag måste ha gjort något fel vid mina tidigare försök. En av våra plantor lever nog en tynande tillvaro, så den kanske går att flytta till en annan plats?
Kanske den skulle trivas bättre då?
Boken ger även tips om hur man ska göra vid plantering av rosor för att lyckas med dem, och om hur man beskär dem och om de olika sjukdomar som kan drabba rosor.
I boken kan man även lära om rosens väg hit till Norden.


Att det nu finns en hel bok med rosor som tål kallt klimat gör att jag känner mig lite intresserad av rosor trots alla taggar.
Bokens bilder är bedårande och förföriska.
Samlarinstinkten och ha-begäret väcks till liv.

Boken visar 134 olika rosor som tål kalla temperaturer, kanske nu inte alla sorter som visas i boken skulle klara livet på just vår kylslagna plats, men de flesta av de rosor som presenteras i boken skulle nog inte ge upp i första taget, inte ens här i byn där jag bor.
Några rosor av de som visas i boken har vi ju redan, de kan du läsa om här.

Jag gillar nog rosor ganska mycket, och efter att ha läst denna bok så har jag nu fått tips på vackra och härdiga sorter att hålla utkik efter vid våra besök på olika handelsträdgårdar.

Det kanske ändå är för tidigt att ge upp mina drömmar om rosor här i norr?

onsdagen den 9:e april 2014

I väntan på den riktiga våren...

Blommig Fredag - Tålamod

När solen gick ned så glänste de sista strålarna på skarens is-hårda yta.
Det var ganska fint så jag fotograferade i motljus.

Här i norr är det alldeles för mycket vinter kvar än, de vårblomstrande rapporter som vi ser från söder får oss att bita ihop.
Snart, snart är det vår tur med, men väntan känns lång.

Min fru ställde ut en kruka med penséer för att känna att våren ändå är här, även om de blomstren måste bäras in om natten för att inte frysa sönder.




Snön ligger än relativt djup, men lite barmark börjar synas här och där, speciellt runt träden.



En rhododendron slokar i kvällssolen, den står ju fastfrusen i tjälen så den har det inte så lätt.
Det är tur att den är en riktig tuffing från Finland.

Plötsligt hittar jag den skiss jag gjorde i vintras när jag byggde min frihetsgudinna av snö.
Skissen blåste bort under tiden som jag byggde statyn, och jag hittade den inte då, för det snöade samtidigt.
Snöstatyerna är ju borta sedan länge, men det var kul att hitta skissen.


Men så börjar det plötsligt att snöa igen.
Mitt tålamod är snart slut. Jag har väntat länge nog i detta vita vinterland.
Jag vill ha riktig vår nu!


Om du vill läsa om tålamod, besök fina bloggen Bland rosor och bladlöss. Där finns en samlingsplats för tålmodiga bloggare.

tisdagen den 8:e april 2014

Hagtorn

Hagtornsblommor.
En av trädgårdens mest anonyma växter har de längsta taggarna, jag tänker då förstås på vår hagtorn Crataegus som är hämtad från en av de öde trädgårdarna vid Svanåmyren.
Där fann vi för tjugo år sedan ett område med små fröplantor av en sort som vi inte kände till, vi tog med en hem, och det visade sig sedan vara en hagtorn. Inte speciellt exotiskt, men den har fått stå kvar där jag planterade den, och den har nu blivit lite högre än mig själv.


Jag har lite blandade känslor för de långa sylvassa taggarna. Jag som ju har lite svårt med rosor ibland just för taggarnas skull betraktar denna buske med viss skepsis.
Älgarna har aldrig rört denna buske och när man ser taggarna så förstår man ju varför.

En av mina fastrar fick en gång punktering på sin bil, och i däcket satt då en tagg av just hagtorn.
Men vår buske var oskyldig till den fadäsen, den står inte vid vägen eller infarten.
Jag blev buskens försvarsadvokat då hon strängt (men med glimten i ögat) undrade om vi hade en hagtorn i trädgården.

Skyldig?


Hagtornsbär.

På sensommaren har busken bjudit på vackra bär, vi har aldrig vågat smaka de bären, men de ska vara ofarliga att äta enligt Giftinformationscentralen. Men den riktiga föreställningen kommer på hösten, då hagtornets löv övergår till brandrött. Den flammar och sprakar en grå höstdag.
Den annars så anonyma busken blir då ett utropstecken som inte går att missa.


Nog får vår hagtorn stå kvar alltid, trots de hemska taggarna, för denna höstfägring vill jag inte missa.
Kanske vi rent av borde plantera in fler hagtorn?
En hel häck med dessa sylvassa taggar kanske skulle bli en mardröm för områdets älgar.



onsdagen den 2:e april 2014

Tremastarblomma

Tradescantia Andersoniana
Här visar jag några mer eller mindre närgångna bilder på vår tremastarblomma.
Det var efter att ha sett sådana hos en granne som jag köpte två själv.
Vår granne som jobbat som trädgårdsmästare säger att tremastarblomma inte klarar vårt kalla klimat i vår del av landet, så han har några i krukor. De får alltid övervintra i en sval potatiskällare.


Jag zoomar in för att se på blommorna på nära håll, men jag lyckas inte komma på varför blomman har det namn den har.
Jag ser inte tre master där någonstans, men namnet kanske betyder något annat?
Har namnet något att göra med de tre kronbladen?


Det spelar ju mindre roll, namnet är häftigt ändå, utan att jag för den delen begriper varifrån det kommer.
Häftiga är även tremastarblommonas knoppar.



Vår grannes blå tremastarblomma är nästan finare än vår tycker jag.
Han har de i krukor och övervintrar dessa i sin potatiskällare, så nu är även vår tremastarblomma på vinterförvaring i vår svala mörka potatiskällare, men en tremastarblomma planterade jag utomhus bara på prov för att se om den tål att övervintra här, eller om det är så att tremastarblomman är en vekling för våra breddgrader.
Hur långt norrut kan tremastarblomman övervintra utomhus, och hur är det med dess namn?
Hur har den fått sitt namn? Någon som vet?



lördagen den 29:e mars 2014

Än är det vinter kvar...


Aldrig förut denna vinter har väl längtan efter våren varit så svår som nu då den snart är här, men det våras så sakta, och min längtan efter jordens mylla är stor. Men utomhus känns bara doften av snö över nejden.

Ändå är ljuset tillbaka, även om snön ligger kvar här så är den mörka tunga vintern trots allt över nu när april nalkas.
Jag gick ut tidigt i morse och fotograferade i vår trädgård, och som ni ser så ligger ännu snön djup här.
För än är det vinter kvar här, och det kan snöa mycket i april månad i vår del av landet.


Jag möttes av sångsvanarnas ljud från fjärran, och i skogen här intill hade en duva vaknat och höll serenad.
Jag fyllde på med solrosfrön så småfåglarna slipper svälta i väntan på den riktiga våren.


Där står också växthuset så kallt och tomt och väntar på den riktiga våren.
När nätterna blir mildare, om ungefär fem veckor, så bär jag dit växter som nu övervintrar i potatiskällaren.
Sedan fyller vi på med fuchsior, pelargoner och fröplantor.
I år blir det nog inte lika mycket fröplantor som förr, men lite ska vi nog ändå ha.


Vår grusgång är nu mest att likna vid en skridskobana.
När snön smälter om dagarna så rinner smältvatten dit och täcker alla mina försök till halkbekämpning.
När det sedan fryser om natten så blir isen liksom nyspolad igen.


Vårvinterns olidliga långsamhet fortskrider, och jag stannar upp och njuter av att det är så fint ändå, nu i väntan på den riktiga vårens fröjder.


Vid en varm södervägg på mitt jobb så har några krokusar trotsigt tittat fram, trots att snön ligger djup bara några meter bort. Men det är detta som väntas, åh vad jag längtar att vårens blomster ska vakna ur sin vintersömn, och öppna sina knoppar även här i vår trädgård.

torsdagen den 27:e mars 2014

Nummer två, ute nu.


Här om dagen kom det nya numret av tidskriften Trädgård norr.
Jag blir alltid lika glad när det händer, och då finns det alltid något att läsa om.

Norrland, sett från norr...

Den här tidningen kanske främst vänder sig till trädgårdsintresserade i landets norra delar, men den kan helt klart tillföra och inspirera alla. Jag menar, jag själv kan ju läsa om trädgårdar i England och Frankrike och känna att det ger mig mycket, trots att jag knappast kan kopiera det jag ser till vår egen nordliga trädgård.
Så trädgårdsfolk i söder, denna tidning är för oss alla.


När jag börjar bläddra i tidningen möts jag av alla de underbara bilder på dagliljor från Ingrid Moholms trädgård i Piteå.
Hon samlar på dagliljor och ger här tips på hur man ska göra för att de ska trivas och blomma.

Sedan följer reportage från Arboretum norr i Umeå och Kulturbotaniska trädgården i Lycksele.
Två platser som jag gärna besöker när jag tittar förbi i trakten.
Här kan jag nu läsa mer om de båda, och inser att jag långt ifrån sett allt, än finns mycket kvar att utforska där.

Jan Andersson fortsätter i detta nummer att berätta om fåglar i trädgården och vi får också se och läsa om Sune Isakssons trädgård i Överkalix.
Till sist så kommer krönikan, som jag fått nöjet och äran att skriva även denna gång.


Om du är intresserad av att prenumerera, kan läsa om hur man gör på tidningens hemsida: