fredag 10 oktober 2014

Den första snön.


(O-) Blommig fredag - sommarens projekt.

Den första snön föll i natt, när vi vaknade på morgonen så var vår del av världen vit.
Vi anade att det skulle vara så, för sent igår kväll föll snöflingor sakta mot marken, men de märktes knappt i mörkret.
Inne i växthuset har vi ännu våra rosor, pelargoner och fuchior, men där inne är värmen på så de klarar sig. Snart ska de bäras ned in till potatiskällaren, där de får sova hela vintern.

Trädgårdslandet är täckt med snö, och jag kom just på att jag har kvar att ta upp lite potatis som finns i en av odlingsbäddarna.
Jag tror jag väntar tills denna snö smälter bort, att söka potatis där nu är inget jag vill.




 Men nu kanske ni undrar hur jag tänker, hur kan dessa snöfyllda bilder ha något att göra med 'sommarens projekt' som ju är dagens tema i 'blommig fredag'.

Ja ni förstår, sommarens stora projekt för mig var just att glömma att denna dag skulle komma, att leva helt och fullt med blomster, sol och värme för att ladda sina 'batterier' blev sommarens motto och projekt.
Jag lyckades bra, för denna snö känns mig totalt främmande.

Jag är nog ingen vintertyp, helst skulle jag dra långt söderut just nu.
Det är vackert med den vita snön, men det är allt.
Kom ihåg att snö är bäst på bild.


Om du vill läsa vad andra bloggare gjort i somras, så kika in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss, där pågår just nu 'Blommig fredag' för fullt.

Trevlig helg!

onsdag 8 oktober 2014

Aronia

Aronia melancarpa
De buskar som ännu bjuder på höstfärger i vår trädgård är våra aroniabuskar.
De flesta andra löv har fallit till marken nu eftersom det varit tio minusgrader för en tid sedan, men än sitter löven kvar på några buskar, bland annat på våra aronior.

Vi har två olika aronior, en med normalt stora bär och en med små bär.
Den med små bär bjuder på de finaste höstfärgerna.

Liten svartaronia.
Bären är inte goda att äta som de är, men jag har läst att man kan göra saft och sylt av dem.
Här hittar du recept  på saft och sylt av svartaronia.
Det är inget som vi har provat än då våra buskar ännu är ganska små sedan odjur som älg och sork kalasat på dessa förut.

Svartaronia
 Aronia är självfertil och kan därför ge bär även om man bara har en buske, dessutom har aronia små krav på växtplatsen, den klarar de flesta jordar, men det är viktigt att platsen där den växer får nog med solljus för att den ska kunna ge bär.
Om den växer i skugga blir det inte lika mycket bär på busken.


De sista flammande höstlöven glöder nu i vår trädgård.



fredag 3 oktober 2014

Jätteeternell

Helichrysum bracteatum

Blommig fredag - Färg.

Utomhus har naturen återgått till en brun-grå färgskala, även om lite grönt ännu finns kvar då gräsmattornas grönska lyser upp nu innan snön kommer.
Annat var det för några veckor sedan då trädgårdens blommor ännu lyste i olika färger, tänk att det då var så vardagligt att man knappt la märke till färgernas fyrverkeri.


En av alla dessa som skänkte vår trädgård extra färg var jätteeternellerna som blommade i trädgårdslandet.
De blommar sent i vår nordliga del av landet, så för att alls hinna få några blommor före nattfrosten kommer så måste vi för förodla dessa inne i växthuset, medans våren ännu är för kall.


Jätteeternell härstammar från Australien, och tillhörde förut släktet Bracteantha innan de fördes över till släktet Helichrysum, de föredrar att växa i full sol i en lucker humusrik jord som inte får bli för våt.
I Australien kan denna blomma bli meterhög, men här i norr blir de sällan högre än 60-70 centimeter.
Den ovanligt varma och torra sommaren här i norr gillades av våra jätteeterneller, men sideneternellerna bredvid höll på att torka ihjäl i hettan.(jag borde ha vattnat bättre, jag vet).


De är för härliga att känna på redan när de blommar, för de är liksom torra och styva direkt, precis så som de sedan är då man tagit in blommor för att torka dessa.


På nära håll är blommorna fina men som rabattväxt kanske inte jätteeternell är någon höjdare, då de gröna bladen dominerar (man plockar ju liksom bort blommorna allt eftersom om man vill torka dem).

Det är viktigt att plocka blommorna tidigt, just efter de öppnat sin knopp. Får de blomma för länge innan man plockar in dem, så kommer de se lätt utblommade ut sedan de torkat.
Min fru hänger alltid den nyplockade buketten med eterneller upp och ned så stjälkarna blir raka då de torkar.


Sensommaren var varm, och nattfrosten kom relativt sent så våra jätteeterneller hann med att blomma i år, min fru plockade in några buketter.

Sedan nattfrosten gjort entré så är blomningen över.
Jätteeterneller tål nästan ingen frost alls. I alla fall inte tio minusgrader som det har varit här.


De jätteeterneller som min fru plockade in förut har hon torkat så att färgen och formen av sommarens blomsterfyrverkeri ännu finns kvar i vårt hus.

Kanske går vinterns plågor lättare att uthärda när lite färg från sommaren finns med?

Bevarad färg från sommarens blomsterfyrverkeri.
Vill du se mer färg, så hittar du det hos Heléna med fina bloggen 'Bland rosor och bladlöss', där pågår nu Blommig Fredag  som bäst, och dagens tema är färg.

Ha en toppenfin fredag!

onsdag 1 oktober 2014

Tall

Pinus sylvestris

Det vanligaste av barrträden som är vildväxande i vår del av landet är nog tallen.
Eftersom den är så pass vanligt förekommande så är det ju inget träd som har så hög status i vår trädgård, men visst, det finns en tall i vår trädgård också, och just bredvid, utanför trädgården finns en stor gammal tall som nog har funnits längre än något annat träd i vår trädgård.




Till höger vår ännu unga tall, och snett bakom, den stora gamla.

Några hundra meter från vår trädgård finns denna halva döda tall, det är en rest av den storm som drog över vår by för mer än tre år sedan. Nästan alla andra tallar föll för stormen just där, men denna tall stod mycket utsatt för vinden och hade därför ett mycket starkt rotsystem, så den stod pall, men den kraftiga stammen knäcktes av stormen den dagen.


När skogsarbetarna skulle rensa skogen på nedfallna träd så bad jag de spara detta halva, jag sa åt dem att jag vill komma hit med mina (förhoppningsvis kommande) barnbarn en vacker dag och visa dem att det blåste så hårt att vindarna knäckte stora tallar som denna.
Tallen kommer att få stå kvar där som ett minne över den orkanliknande stormen den dagen.

Utsikten från vårt köksfönster domineras även den av just tall, här under en vinterbild:




Men för att riktigt uppskatta tallens skönhet så tog jag en promenad i skogen i en av de finaste 'pelarsalar' som naturen har att bjuda på här i norr.
Ibland är det enklaste det som är vackrast.


Hur är det nu man brukar säga om tallskogen, jo kanske att man inte såg ett barr och inte träffade en kotte...

Även naturen har en viss sorts humor.


Denna vackraste tallhed uppskattar jag väldigt mycket, och varje gång jag passerar så är jag förundrad över att den ännu får vara kvar, då mycket liknande skog i närområdet blivit till kalhyggen.

lördag 27 september 2014

Alpskärvfrö

Thlaspi rotundifoliu
Blommig fredag - vårfrestelse

En rosablommande alpskärvfrö lyste upp i vår trädgård i mitten av maj månad, men det blommade så många andra växter då att jag inte hann med att visa denna lilla skönhet då, utan visar bilderna nu när 'vårfrestelse' är veckans tema på blommig fredag.


Kanske är en alpskärvfrö den allra enklaste vårfägring som man kan visa, men ändå så får dessa bilder mig att längta till våren då trädgården liksom står i startgroparna för säsongen.
Helt klart en vårfrestelse om ni frågar mig.

Om denna växt vet jag just inget, men jag anar att den härstammar från Alperna av namnet att döma.
Vår planta står i väl dränerad jord som inte blir för blöt om vintern, alpina växter brukar ju vara lite väl veka för vårt klimat i norra Sverige, men en vinter här i Brännberg har ju plantan klarat nu.

Vår alpskärvfrö kommer från en växtmarknad hos Heléne med fina bloggen Tankar om och från min trädgård.
Hos henne blommar alpskärvfrö tidigt om våren, då man som mest uppskattar en blomma, därför valde jag att skaffa en sådan även till vår trädgård.
Jag hade inte ens hört talas om denna växt förut, och blev glad över att fått ännu en vårblommande växt till trädgården.


Den vintergröna plantan skadades ändå av klimatet då bladen blev fula, men den överlevde ju och blommade, så varför klaga på några missfärgade blad.


Som sagt, en liten vårfrestelse, om än av det enklaste slaget.

Mer vårfrestelser hittar ni på fina bloggen Bland rosor och bladlöss, där pågår blommig fredag för fullt.

tisdag 23 september 2014

Rödkvanne

Angelica gigas

Den vackra rödkvannen har under sensommaren och tidig höst gett vår trädgård en blickpunkt.
En riktig höjdare bland de senblommande växterna, både bildligt och bokstavligt.
Före blomman öppnade sin knopp så beundrade jag de vackra bladen.




Knoppen såg spännande ut, jag har i mer än två år väntat på att denna växt skulle blomma, så när jag såg att plantan tänkte blomma så blev jag på bra humör.




Ja, bilderna talar väl för sig själva, den här rödvioletta skönheten har jag beundrat om och om igen när jag passerat.

Den här blomman blev även en riktig favorit för en geting som satt på blomman dag ut och dag in under någon vecka.
Att jag blev närgången med kameran blev aldrig något problem för den, den hade inte tid för något annat än för rödkvannen just då.


Rödkvanne växer vilda i Korea, Japan och i delar av Kina, så med tanke på dess sydländska och fjärran ursprung så är det ju en riktig tuffing som så galant klarat två vintrar i Brännberg (där vi ju har lite kallare än de flesta andra trädgårdar i landet).



Vår rödkvanne kommer från Berit med fina bloggen My rented garden. Tack igen för den här spännande plantan.

Jag har läst att man kan skära av blomstängeln så inte plantan utvecklar frö, för då dör oftast rödkvannen efter det.
Här i vår trädgård är det ju ingen risk att några frön utvecklas då blomman nu slokar betänkligt efter flera nätter med frost.
I natt var det -10º C.

Kanske vår rödkvanne vill blomma även nästa år då inga frön hann utvecklas nu?
Jag hoppas ju förstås att det blir så...



Oncidium i en näverhägg.

Jag är liiite orolig för hur en kvarglömd orkidé i ett träd har klarat denna frostknäpp.
Den ser ju grön och fin ut än så länge, men den är väl djupfryst just nu.

Ha en bra dag kära läsare, här gnistrar frosten av morgonsolen.



måndag 15 september 2014

En kall vind drog fram...


Trädgården ser ut som förut, men samtidigt har något hänt.
En kall vind drog fram i vårt distrikt och lämnar en sorts förlamande känsla kvar.
En vacker ros försöker ge tröst nu på morgonen, men de iskalla vindarna som kom har gett sina spår.
Har kylan kommit för att stanna?


Vår trädgård har ändå skyddats lite av frosten av de stora träden som finns här, men ändå har kylan nypt i sommarens flor.
Ängarna runt trädgården var grågröna av gnistrande frost.


De iskalla vindarna gör att de växter som gett vår egen värld en sort mångfald nu ger upp, och fryser ned.
Jag kommer sakna alla dessa.




Frosten biter sig fast på cykelsadlar och bilar, för i natt så var det årets andra frostnatt, med tempetaturer ned till fyra minusgrader i vår trädgård.




fredag 12 september 2014

Trädgårdslandet


Den skissade planen som jag byggde efter så gott det gick.
Nu har vi vår egen variant av en 'klosterträdgård'.

Blommig Fredag - Premiär!

Denna sommar har trädgårdslandet blivit färdigbyggt.
Det tog ungefär två år att färdigställa, och det hade varit klart redan före midsommar om jag inte slitit upp ett besvärande diskbråck igen, det gick ju att få hjälp hos en kiropraktiker, men veckorna efter det så vågade jag inte gräva i jorden då jag var rädd att slita upp det igen, så därför drog färdigställandet ut på tiden.

Men redan förra våren hade vi smygpremiär av de första färdigbyggda odlingsbäddarna, men i våras så var det premiär för nästan hela det nya trädgårdslandet då vi startade den senaste tillbyggda delen med att fylla på med ny jord och så in.
I slutet av augusti blev det sista hörnet i trädgårdslandet så till sist också färdigt.


Vårt trädgårdsland är så äntligen färdigt, jag klädde mig i munkhuva för att få rätt känsla till denna  fotografering i vår kloster- och medeltidsinspirerade lilla anläggning.

Trädgårdslandet är inte särskilt stort, bara 6 meter långt och knappt 4 meter brett.
Kanske jag borde gjort det större, men samtidigt har jag ju haft nog med att hinna bygga färdigt detta lilla, så det får bli lagom stort åt oss.
  

Vårt gamla trädgårdsland som fanns på denna plats kvävdes av ogräs, så därför är syftet med detta nya att kunna hålla borta ogräset så länge som möjligt härifrån.

Vår dotter rensade ogräset i midsommartid.

För att hålla ogräset borta från grusgångarna så har jag lagt markduk under gruset i grusgångarna, jag har gjort likadant i odlingsbäddarna, under jorden. Dessutom så ska de rostiga plåtarna hindra rotogräs att sprida sig in till trädgårdslandet (det var ju det som hände förut).







Det är nödvändigt att fylla odlingsbäddarna med fin kompostjord, för den jord som finns här på tomten är näringsfattig och på många ställen är den röd, troligen av järnoxid. (Det kanske förklarar varför vissa växter inte trivs i vår trädgård?)
Kanske vi skulle försöka framställa järn istället för att försöka odla här?

Den röda jorden.



 En av odlingsbäddarna har jag fyllt med sand för att kunna förvara frösådder av perenner.
Förut har dessa små krukor fått stå på grusgångarna mellan odlingsbäddarna, men nu är de nedsänkta i sanden för att inte torka så fort.

Men hur gör jag före vintern kommer?
Bör jag ställa upp krukor med perenna sådden ovanpå sanden så det inte blir för fuktigt?
Om allt fryser till is så kanske många små fröplantor dör.
Kanske de små plantorna borde täckas under vintern för att slippa vinterfukt?



Men trots att jag nu är nöjd över att det nya trädgårdslandet är färdigt så återstår nu att lära sig att odla matnyttiga växter. Bilden ovan visar morötter vi fick av min farbror Bertil och hans fru Rut, de små ynkliga morötterna till vänster är de som vuxit i vårt trädgårdsland.
Det är visserligen sju mil till byn Börjelslandet där de bor, men hur kan det vara sådan skillnad mellan våra och deras morötter?
Kan förklaringen på storleken bero på gallring och vattning?
Jag tror jag får åka på kurs till dem...




Så nu är det bara att hoppas att vårt nya trädgårdsland kommer hålla länge och bjuda på både blommor och grönsaker under många många år.


Nu faller björklöven av och gör att hösten känns påtagligt nära.


Nu är det ju även premiär för säsongens första Blommiga Fredag.

hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss.


Ha en bra dag, hälsningar/Hans.