fredag 4 augusti 2017

Snyggt gräs!


Ett högt gräs som mest troligt är vildväxande bergrör Calamagrostis epigeios står som ett utropstecken vid vår infart.
De höga vipporna blir än högre då de står på en kulle bakom en tuva hängstarr som böjer sig ned i kontrast till detta höga gräs.
En bergknäa med mjukare form vid sidan om gräsen gör att det höga gräsets vippor sticker upp.


Den förmodade tuvan med bergrör hämtade vi hos våra vänner Eva och Jan i Boden, där växer en stor rugge på vägen ner mot Svartbyträsket, och från den tuvan fick jag ta en bit för några år sedan.

Jag är inte duktig på att artbestämma gräs så därför gissar jag lite om namnet, och eftersom det inte har varit helt enkelt att plantera in olika gräs med sydligt ursprung här i norr så tänkte jag att det kanske skulle gå bättre att använda ett vildväxande gräs från närområdet.
Och visst, det gick ju mycket bättre.

Varför betala dyra pengar för höga gräs med tveksam härdighet när man kan få tag på vildväxande gräs med snygg form?


De ljusa gräsvipporna syns bra mot garagets faluröda vägg, så även från köket syns detta gräs bra.

onsdag 2 augusti 2017

Dryck med smak av ängens drottning.


Jag provade göra en dricka som är smaksatt av älggräs.
En dryck som fungerar bra att dricka till maten.

Älggräs, Filipendula ulmaria

Älggräset växer runt omkring vår trädgård och blommar mitt i juli månad med gräddvita blommor.
Just med dessa blommor kan man krydda upp sin citrondricka, som man enkelt tillverkar själv.


Älggräset ansågs en gång vara ängens vackraste växt, och fick tillfälligt namnet Regina pratensis ett namn som passade för ängens drottning.
Älggräs är en vanligt förekommande växt i hela Norden.



För att göra dricka som du kryddar med älggräsets blommor så behöver du förutom vatten även citroner, citronsyra, kanelstänger och socker.
Du skivar citronerna som du lägger ned i vattnet, och lägger sedan på nyss plockade blommor av älggräs.
Sedan tillsätter du sockret.
Ställ undan byttan på ett svalt ställe, låt den stå där några dagar, rör om i byttan då och då.
Sila och häll upp på flaska så har du en dryck med smak av ängens drottning att njuta av även sedan älggräset slutat att blomma utomhus.

Förr så kryddade man även sitt te med älggräsets blommor, då fick det en smak av mandel.
Växten har även används som brännvinskrydda.

Recept på älggrässaft hittar du här.

fredag 28 juli 2017

Svavekklocka

Campanula thyrsoides

Nu blommar några svavelklockor här hos oss.
De blekt gula blommorna sitter tätt tillsammans i toppen och på den övre delen av stjälken, den tillhör blåklockesläktet men är till skillnad från den vanliga blåklockan inte blå utan svavelgul, och svavelklockans planta dör sedan den satt frö, till skillnad från många blåklockor, som överlever vintern utan problem och blommar år för år.


Att en växt som svavelklocka övervintrat här i några år känns roligt, då den härstammar från betydligt sydligare breddgrader i trakterna av Alperna.
Men det är klart, även i alperna har de ju kalla vintrar, även om de inte är lika långa som här i norra Sverige.


svavelklockor är en riktig favorit för humlor och bin.


Jag fick med frön till svavelkocka i ett brev från Kjell-Benjamin Erixon i Lillpite, fröna grodde bra, men jag fick vänta några år på denna blomning.

Tack än en gång för dessa frön Kjell-Benjamin, och nu är det bara att hoppas på att dessa svavelklockor hinner sätta frö så de åter blommar i trädgården om något år.




söndag 23 juli 2017

Gillenia, trebladspirea

Gillenia trifoliata

Trädgårdens skiraste flor svävar nu gracilt under en björk.
det är en gillenia som efter flera år av väntan från min sida bjuder på denna enkla och ännu ganska blygsamma blomning, men ändå är jag lycklig att den nu blommar.


Gillenia tar sin tid innan den vuxit sig stor nog att bli en av trädgårdens mest fantastiska växter.
Jag köpte vår planta för ungefär fem år sedan och har sedan dess otåligt väntat på att den skulle blomma.
Redan förra året visade sig den första blomman, den var fin, men knappast något som fick någon att stanna upp och beundra dess flor.

Men nu börjar den visa sin skönhet. Om några år då den förhoppningsvis nått mångdubbel storlek så blir ju intrycket än mer bedårande.


Gillenia har sitt ursprung i Nordamerika och introducerades i England under tidigt 1700-tal.
Det skulle dröja mer än 100 år innan gillenia skulle få någon uppmärksamhet här i Sverige, och det dröjde fram till slutet av 1900-talet innan växten alls fick någon större spridning här.

I trädgårdslitteratur från tidigt 1980-tal beskrivs växten som "en sällan använd men fin och graciös växt", och i en bok från 1988 anges gillenia endast vara härdig upp till södra Norrland.
Men gillenia har visat sig vara en riktig tuffing.
Nu finns den som en skir juvel i de flesta fina trädgårdar i vårt land, och så även i vår betydligt enklare lilla trädgård.

Gillenia sägs vara en anspråkslös växt, vilket vår växt är ett bra bevis på.
Nu står den på en ganska torr plats där den utsätts för svår barfrost under höst och vår. Den står vid en stor björk där jag förut planterat tulpaner i en lite upphöjd kulle.
Tulpanerna är borta sedan länge, men gillenian är kvar och blir större och större.

fredag 21 juli 2017

Taggig bergvallmo

Meconopsis horridula
Nu blommar en taggig bergvallmo i vår trädgård.
Jag hade nästan helt gett upp hoppet om bergvallmo här hos oss, då praktiskt tagen alla andra plantor jag förut provat har dött innan de hunnit blomma.
När jag fick plantor av bergvallmo förra året så grävde jag bara ned dem vid en gran utan att lägga någon större energi på dem.


Det är inte en blomma på en stängel på denna taggiga variant, utan det kommer flera knoppar på varje stängel.


Kanske var just läget under granen det rätta läget för bergvallmo här i vår trädgård, för jag har ju provat att plantera in bergvallmo många gånger förut, men alla de plantorna har tynat bort eller dött direkt.
Granen fäller ju barr som försurar jorden, det kanske är just det som bergvallmo gillar?
Även en annan bergvallmo bredvid har också överlevt vintern.

Det är ju så med växter, man måste hitta det rätta läget för att de ska trivas, och en kinkig bergvallmo vill ju ha det som sin naturliga växtplats i Himalayas bergstrakter.
Det finns säkert många granar där.


När jag upptäckte att båda plantorna bergvallmo jag fått hade överlevt vintern och började växa i våras så blev jag både glad och lite överraskad.
 När knopparna sedan växte fram så förstod jag varför den heter taggig bergvallmo.



Tack än en gång för den fina plantan Kjell-Benjamin Erixon.



Om mina många försök att plantera in bergvallmo i trädgården har jag förut skrivit om i krönikan 'omöjliga drömmar'  i tidskriften Trädgård norr.


onsdag 19 juli 2017

Silverarv

Cerastium tomentosum

En av trädgårdens äldsta växter är marktäckaren silverarv, ändå är den på något sätt ny här.

Vi fick plantor av silverarv redan för mer än 20 år sedan och de trivdes och blommade bra tills gräset från gräsmattan slog in i den rabatten och helt enkelt kvävde silverarven.

Silverarv är en tacksam växt bara den får stå på en ganska torr plats utan vinterfukt och så måste den få full sol.
De silvergröna bladen skvallrar om att detta är en solkrävande växt.


De rester som återstod av våra fordom stora tuvor av silverarv försökte jag rädda för ungefär fem år sedan, genom att plocka bort ogräs från det som återstod av silverarven och plantera in dessa i en annan rabatt.
Tyvärr så är det en rabatt som skuggas av stora träd nästan hela dagen,så där förde silverarven en högst tynande tillvaro, men den överlevde ändå där.

Förra året fick delar av silverarvsmisären flytta till den mest solbelysta rabatt vi har i trädgården.
Och tänk, silverarven belönar oss redan i år genom att blomma för första gången på mycket länge.

Därför känns silverarv som en ny växt i trädgården, trots att det är samma växt som vi fick för länge sedan.


Så av detta har vi lärt oss att för att lyckas med silverarv i trädgården så måste man hålla undan gräs som annars lätt konkurrerar ut plantan, den klarar ingen vinterfukt och den vill växa i full sol.
Om man kan ge detta till sin silverarv, ja då är det inget problem för denna sydliga växt med ursprung från Italien att klara vintrarna så långt norrut som här i Norrbotten.

Så till sist en mycket suddig bild på den första silverarven i vår trädgård innan gräsmattan slog in och kvävde de flesta perennerna:

1995
En tuva med silverarv längst ned till höger i bild.

En släkting till silverarv är fältarv, den växer vild i vår by på några få öppna och ljusa platser, även den har vi i vår trädgård.
Läs mer om vår fältarv här.



söndag 16 juli 2017

Möte med en mördarsnigel?

Inte i vår trädgård!

Helt plötsligt fanns något främmande på marken.
En ovanligt stor snigel som sakta gled fram på gruset.
Jag har aldrig sett en så stor snigel förut här i trakten, så jag petade nyfiket på den.


Den uppskattade inte när jag blev för närgången, den drog ihop sig till halva längden.


Jag passade på att fotografera lite närmare när jag ändå höll på.
Den stora snigeln var liksom på gränsen till ovanligt exotisk.
Mer än tio gånger större än våra naturligt förekommande sniglar.

Sedan så fortsatte snigeln sin väg över gruset, det gjorde jag med, och var samtidigt glad att snigeln inte fanns hemma hos oss utan hos en handelsträdgård tre mil hemifrån.
Den måste ha följt med någon sändning med växter som kommit söderifrån, för här i norr är stora besvärliga sniglar ytterst sällsynta.
Det var första gången som jag såg en sådan här i Norrbotten, men jag har hört talas om att de förekommer vid kusten.

Sådana sniglar har jag aldrig sett hos oss någonsin, och gissar att detta var en spansk skogssnigel, eller mördarsnigel som de också kallas för.

Jag stirrade odjuret i ögonen en stund.

Borde jag ha trampat på den så de inte startar en koloni i Boden nu?
Eller har de redan gjort det?

Kanske är dessa sniglar nu på väg norrut och hunnit upp till Boden nu?
Vem vet?
Kanske de tagit sikte på vår trädgård?
Men än är jag inte särskilt orolig för att mördarsniglar skall nå till oss, för det tar en ganska lång tid för en snigel att krypa tre mil.

Hoppas ändå att de långa och kalla vintrar som vi har skall ta kål på alla sådana sniglar som följer med växter söderifrån.
Några glupska sniglar vill vi ju inte ha hem till vår trädgård.


fredag 14 juli 2017

Pärlhagtorn

Crataegus x mordenensis 'Toba'
I början av juli var vår pärlhagtorn full av vita knoppar som såg ut som vita pärlor.



 Nu har knopparna öppnat sig så hela trädet står i blom. Små blomklasar med dubbla små blommor.


 Jag är både överraskad och glad för den föreställning som vår pärlhagtorn bjuder på nu.
Jag är ju glad att trädet alls överlevt en vinter här hos oss då det ofta bara anges härdigt till och med växtzon 5, men det är klart, även där är vintrarna kalla.
Nu hoppas jag bara att trädet hinner avmogna innan kylan rullar in om en dryg månad, kanske vill pärlhagtorn ha en varmare höst än den tidiga nattfrost som väntar hos oss i Brännberg?

Jag hoppas ju trädet vill blomma så här även i framtiden, men har hört talas om att just sådana träd kan blomma ett år för att sedan stå och tjura.
I alla fall här i Norrbotten.


Jag läste att pärlhagtorn är ett anspråkslöst träd, och därför köpte jag det förra året och tänkte att det skulle vara värt att testa om det ville trivas här.
Och tänk, det ville sig.
Att det sedan såldes för halva priset då gör ju inte saken sämre.

Jag hade under flera års tid sneglat på sådana träd sedan jag sett ett sådant stå i blom i en visningsträdgård. men jag hade tvekat då vi bor kallare än växtzon 5, och träden redan då var ganska dyra.

För säkerhets skull så planterade jag trädet på en något upphöjd plats för att vår pärlhagtorn inte skulle utsättas för så svår vinterfukt och för att tjälen skulle släppa snabbare om våren.

Jag har vattnat trädet under vår och försommar så det inte skulle torka då det ännu inte hunnit utveckla så stort rotsystem.




 Jag flyttade undan en liten hänglärk som stått på denna plats tidigare, för att få ett större träd invid vår uteplats.

Trädet ska få små röda nyponliknande bär om hösten, så det kanske blir en prydnad även då?
Kanske små röda bär då blir en tröst för själen i november då trädgården är som tråkigast.




söndag 9 juli 2017

Rondellblomster.


 I en rondell i Lycksele står denna bukett med jättelika blåklockor och prästkragar.
Tyckte att den är så fin så jag vill visa dessa blomster här.


Snyggt jobbat Lycksele kommun!


Denna bukett har funnits i rondellen under flera års tid, gissar att de bara målar på blommorna när färgerna börjar bli blekta av solen.


Läs mer om Lycksele här.

lördag 24 juni 2017

Vejde

Isatis tinctoria

Nu blommar vejden. Som gula skyar reser sig den blommande vejden över trädgårdslandet och ser ovanligt vild och otämjd ut jämfört med strama kryddväxter, dill i rader eller potatis som just tittat upp ur jorden.
Vejden är mer än en meter hög.


Jag blev lite förvånad då det kom gula blommor på denna växt då detta är en kulturväxt som historiskt sett har används för att färga tyg blått.
Det var den enda inhemska växten i Europa som man kunde framställa blå färg från.
Det gjordes försök att odla vejde i stor skala, men projektet gick i stöpet.


Jag var osäker på om vejde kunde klara vintern i Norrbotten så de första åren hade jag sådden av vejde i en kruka som jag övervintrade i potatiskällaren.
Men i höstas blev jag less på att bära krukor ut och in och upp och ned från/till källaren, så då grävde jag ned plantan i trädgårdslandet.
Den övervintrade utan problem, och belönar mig nu med skyar av gula blommor.


Det känns bra att ha en riktig kulturväxt i trädgården.
Vejde var en viktig och betydelsefull handelsvara under järnåldern och på medeltiden.

Det var från vejde den blå färgen kom som gav den första svenska flaggan sin blå färg, men för att få fram den blå färgen ur plantan krävs en komplicerad jäsningsprocess av bladen, och kunskapen att utvinna den blå färgen ur vejde föll sedan i glömska då det blev enklare och billigare att importera växten indigo, som ju också gav blå färg.

Om hur man gör för att färga garn med vejde kan du läsa om här.


Sveriges flagga - gul och blå. Tacka vejden för det!

Vejde som just grott sommaren 2013.

Sådden av vejde grodde för fyra år sedan så jag har väntat länge på att plantan skulle blomma.
Men den som väntar på något gott, väntar inte för länge, eller hur det nu var med den saken.
Gissa om detta inlägg har väntat länge som halvfärdigt utkast?

På sensommar eller höst så bildas fröhängen av blommorna, de fröna gror, och moderplantan kommer mest troligtvis att dö efter att den gett frön.

Frön av vejde kan du beställa från Impecta fröhandel


Källor: Wikipedia och Den virtuella floran.

fredag 23 juni 2017

Glad midsommar!

Jag själv i växthuset i midsommarnatt.


Sent om kvällen så planterade jag våra hanging baskets som vi alltid haft vid dörren de senaste åren.
Detta brukar jag göra redan i början av juni men i år har det inte blivit av förrän nu.
Stackars surfinor som stått och väntat på detta i flera veckor.
Det där med sommarblommor är kanske inte riktigt min grej, men samtidigt tycker jag att de är fina.

Jag gick in i växthuset och planterade, för utomhus var det bara några få plusgrader och typ 7000 myggor.
Därinne var det lugnt och lite varmare.
Trots den sena timmen var det ljust ute, jag älskar ljuset som är nu.
Mörkare än så här blir det inte, och dessa ljusa nätter varar nästan en månad till, då börjar man se att det lyser i persontågen när de passerar sent om kvällarna.
Men som det är nu så syns inga lampor i tågens vagnar då det är ljust som på dagen även om natten.

Ha en bra midsommar alla kära läsare!

Växthuset är en riktig favoritplats. Läs mer om vårt växthus här.


torsdag 22 juni 2017

Bi-trädet


Det började för några dagar sedan, då hördes ett nytt ljud i trädgården.
Ett ljud som ändå är bekant på något vis, men som inte hade hörts här på flera år, ett ljud som bäst kan beskrivas som ett dovt surrande och brummande.
Men ljudet var för mjukt för att komma från några motorer.

Ljudet kom från grannens hundratals bin som var här på besök.


 I vår trädgård finns ett träd som lockar hit alla bina samtidigt varje gång det börjar blomma.


Det var inte helt lätt att komma tillräckligt nära med kameran för att få bra bilder, bina hade inte tid att ställa upp för fotografering, utan jäktade raskt vidare till nästa blomma för det fortsatta insamlandet av nektar.


Trädet som är en riktig bi-favorit är vår gulbarkiga hägg, Prunus maackii, eller kanske den är mer känd under namnet näverhägg.

Trädet är en riktig favorit även för mig, då det med sin färg, form och växtsätt tillför vår trädgård en känsla av sydligare breddgrader.
Andra sydliga träd får man vänta en evighet på innan de växer sig stora, näverhäggen växer relativt snabbt upp till ett stort träd.

Läs mer om vår näverhägg här.