söndag 21 oktober 2018

Edelwiess

Leontopodium alpinum

Här är några bilder från vår edelwiess som jag köpte förra året, och den överlevde vintern och blommade fint i år.
Jag har förut provat att plantera in edelwiess, men utan att lyckas.


Denna gång planterades plantan av edelwiess i grus mellan stora stenar, och det var kanske därför den klarade vintern denna gång, för att den stod så väldränerat?

När jag tittar noga på blommorna så tycker jag att de påminner om växten kattfot, och de trivs ju att växa något torrare på en öppen och ljus plats, kanske även edelwiess vill växa så?


Nu är det ju bara att hoppas på att plantan vill överleva även den kommande vintern.

Namnet edelwiess betyder ädelvit.



onsdag 8 augusti 2018

Rosen 'Sointu'

Rosa 'Sointu'

En av årets nya rosor i trädgården är 'Sointu' som är en buskros.

Jag besökte Barbros Perenner förra veckan och köpte då denna ros.


Barbro berättade att hon var med i ett rosprojekt och då fick tag på denna ros från Finland.
Nu har hon även några plantor till försäljning.

Rosen anges härdig för Svenska växtzon 6 så då ska det nog gå bra även hos oss där det är lite kallare än så.

lördag 28 juli 2018

Koreagran 'Icebreaker'

Abies koreana 'Kohouts Icebreaker*

Ett av årets nya försök i trädgården är den lilla koreagranen 'Icebreaker'.
Granen liknar en bonzai och är inte högre än ungefär 30 centimeter.


 De små barren är vridna så de ljusa undersidorna syns, vilket ger en väldig effekt.


Om jag förstått det hela rätt så är detta en häxkvast från en koreagran som man lyckats ympa in på rot.

Jag köpte denna gran hos Fagernäs trädgård i Boden häromdagen där de nu har 30% på buskar, träd och perenner.
Jag föll helt för detta lilla träd och köpte med ett hem.
Kanske jag läste slarvigt på informationsskylten för jag tyckte det stod att denna gran var härdig till växtzon 6 (worldzone 4) i vårt land, men när jag kollar på olika hemsidor så ser jag att det står att denna gran bara är härdig till svenska växtzon 4. (Worldzone 6).
Som ni ser så står de svenska växtzonerna och de amerikanska i motsats till varandra så de kan kanske förklara att jag uppfattade att granen ska gå att odla här när den i själva verket kan vara nog så klen för vårt klimat.


Hursomhelst så är nu denna gran inplanterad i vår nordliga trädgård, men den har hamnat på upphöjd bädd med grus under rotklumpen så inte mycket vatten stannar kvar där till hösten, för då fryser rötterna fast i en isklump under vintern och då kommer vårsolen knäcka den om den inte kan dra upp vatten till barren.

Till min tröst för mina optimistiska förhoppningar att koreagranen ska klara även vårt klimat är att vi i trädgården har andra växter som bara ska klara sig i de södra delarna av landet (söder om Sundsvall) och de har nu klarat flera vintrar här utan större problem.
Men å andra sidan så har det alldeles för ofta hänt att robusta växter som i alla fall ska klara sig upp till trakterna av Piteå inte har klarat vårt klimat.

Som sagt, ett nytt försök i vår trädgård.

lördag 30 juni 2018

Aklejruta

Thalictrum aquilegiifolium

Högt över de andra perennerna i en rabatt svävar plymer av en blommande aklejruta.


På något sätt så har jag aldrig förut skrivit om denna växt här på bloggen, trots att den de senaste åren bjudit på dylik blomning. Man kan förundras över att jag hoppat över att visa denna växt här förut, då den ju bjuder på fin blomning och kommer åter varje år.
Kanske för att så mycket annat blommar samtidigt denna tid på året?




Aklejrutan har fått sitt namn för bladens likhet med aklejans blad.


Aklejruta trivs att växa på en halvskuggig plats, och då enligt böcker i fuktigare jord än vad vi kan erbjuda med vår upphöjda rabatt, men de trivs här ändå.



Jag har som synes inte varit särskilt flitig på att uppdatera denna blogg, däremot kommer en bild då och då på instagram från trädgården. 

Ha det så gott alla!



lördag 2 juni 2018

Kobrakalla

Arisaema amurense
I vår trädgård blommar nu en liten exotisk juvel. Det är korbakallan som blommar för första gången sedan jag planterade in den för 6 år sedan.
Det är en asiatisk amurkobrakalla som vi har, och jag har läst att den räknas som en av de mer långlivade kobrakallor som man kan ha i sin trädgård. Ja, det låter ju bra när vi fått vänta så länge på blomningen.

Denna kobrakalla har gröna blommor med vita ränder.




Den är inte lätt att se i vår trädgård då den är mycket mindre än vad jag hade föreställt mig. Jag hade väntat mig en blomma i storlek med en tulpan, men denna är stor som en krokus ungefär.

Kobrakallan kommer från Berit med fina bloggen http://myrentedgarden.blogspot.
Klicka in på Berits blogg så kan ni se hennes kobrakalla och de bär som den sedan får.
Tack än en gång för den fina växten Berit.

måndag 28 maj 2018

Ett kåseri.

Mitt 'trädgårdsjag': -Det gäller att hålla jorden fuktig nu då sådden har grott.

Mitt 'förnuft': - Vad håller jag på med? Det finns färdiga grönsaker att köpa på Ica...

Nr 3/2018

Så har det senaste numret av tidskriften Trädgård norr kommit.
Där kan man bland annat läsa om Johan och Simons trädgård i Tärnaby i växtzon 8.
Efter att ha läst om deras fina trädgård och den tapperhet som de båda odlarna har, så skall jag aldrig någonsin mer klaga på klimatet i min egen odlingszon.

Vidare kan man läsa om trädgårdens nyttoinsekter som bekämpar de skadeinsekter som förstör dina odlingar, och lära varför man aldrig ska bekämpa dessa nyttoinsekter.
Sedan följer en stor och intressant artikel om träd som klarar livet särskilt bra i Norrland, och efter den så kommer några beskrivande växtporträtt på några ätbara växter, och så lite information om årets pelargon.
Till sist kommer en artikel som ger goda råd till dig som vill odla vitlök i landets norra delar, och vad du bör tänka på för att lyckas bäst med det.

52 sidor fyllda med kunskap och inspiration!

Här finns en länk till tidningens hemsida: http://www.tradgardnorr.se/

I detta nummer finns även ett kåseri som jag har skrivit.
Det var länge sedan sist, men för en tid sedan så fick jag ett infall och skickade texten till tidningen, och nu finns den i tryck.



Följande utspelades på varuhuset:

Mitt trädgårdsjag: -Men, titta där, en hel hylla med växter!

Mitt förnuft: -Gå förbi!

Mitt trädgårdsjag: ...och längst ner på hyllan finns större intressanta växter.

Mitt förnuft: -Nej, gå förbi, du har ju lovat dig själv att sluta köpa växter som man måste ha i kruka och övervintra i källaren, vi har nog många krukor att bära på.

Mitt trädgårdsjag: -Det finns vinrankor också...

Mitt förnuft: -Spelar ingen roll, gå förbi, köp inte annat än sorten Zilga om du ska köpa vinrankor, de baltiska sorterna är ju mycket härdigare än denna fransos. Zilga kanske kan övervintra utomhus i vårt kallhål till trädgård, men knappast denna.
Tror du att du bor i Skåne?

Mitt trädgårdsjag: ...för bara 69 kronor! Det var billigt!

Mitt förnuft: -Köp den INTE, du klarar den aldrig, den ska ju skötas också, vattnas noga då den står i växthuset i sommar, och hur ska du få den att överleva inomhus fram tills växthuset startas?
Den kommer att dö av den torra inomhusluften, och det är för kallt att ställa in den i växthuset redan nu.
Den är inte billig för dig, den är bara bortkastade pengar.

Mitt trädgårdsjag: -Va, nej, den klarar sig säkert, se hur grön och fin den är.

Mitt förnuft: -Ställ tillbaka den stackars plantan, nu går vi vidare till mjölken.

Mitt trädgårdsjag: -Men det här är ett tillfälle som är för bra för att missa.
En billig vinranka!

Mitt förnuft: -Åh nej, ställ tillbaka den nu, du har ju lovat att lugna ner dig, du kan inte köpa allt du ser, speciellt inte växter som du måste övervintra inne i kruka!

Mitt trädgårdsjag: -Det är en vinranka. Se så fin den är! 
Jag kan redan se framför mig när druvklasarna hänger ned från innertaket i växthuset.
Underbart!

Mitt förnuft: -STÖN! Ska du börja nu igen?
Du hade ju lovat!

Mitt trädgårdsjag: -Vad har jag lovat? Nej det minns jag inte. Men åh, jag har ju inte köpt nåt sedan i höstas, jag måste ha den här.

Mitt förnuft: -NEJ! GÅ FÖRBI!

Mitt trädgårdsjag: -Den ligger ju redan i kundvagnen, Nu går vi vidare, vi var visst på väg till mejeridisken, Se där har de ju billig korv, behöver du det?

Mitt förnuft, -Va, öh, ja, Men ligger vinrankan kvar i kundvagnen?

Mitt trädgårdsjag: -Bry dig inte om den, nu har vi redan gått från den hyllan och vi hinner inte gå tillbaka med den, visst skulle vi ha mjölk?

Mitt förnuft: -Ynk och stön. Jag orkar inte med dina infall så fort vi passerar växter, ska du börja nu igen?

Mitt trädgårdsjag: (Ler tillbaka)

Mitt förnuft: -Suck, men bara för denna gång, sluta nu sedan med sådana onödiga inköp!

Mitt trädgårdsjag: -Sluta? Nej, det är ju nu det börjar.
Titta så billig tuja, visst behöver vi nya sådana?



Ps. Vinrankan lever än och mår bra i växthuset.
Men det blev en kruka till att bära på.

Kampen pågår ständigt mellan mitt entusiastiska 'trädgårdsjag' och mitt förnuft.

Den översta bilden visar när jag hjälper min granne att vattna sitt trädgårdsland.
Så stort och fint trädgårdsland har inte vi, men jag tyckte bilden passade i detta inlägg.




söndag 27 maj 2018

Gulsippa

Anemone ranunculoides

Ännu blommar gulsipporna och vitsippor i vår trädgård, trots att den senaste veckans högsommarvärme nu redan fått andra vårblommande växter att blomma färdigt för i år.
Värmen har utlöst en förvandling av trädgården som nu är försommargrön och som krydda på tillvaron i allt det sköna startade även ett blomsterfyrverkeri i alla möjliga färger.



Gulsippan har jag fått av min trädgårdsvän Kell-Benjamin Erixon i Lillpite, han hade krukat in plantan vi fått redan för ett år sedan, då han hörde att vi inte hade gulsippa i vår trädgård.
Jag planterade jordklumpen med rötterna från gulsippan i vår trädgård i höstas, och för någon vecka sedan så började den att blomma här.
Än en gång, tack för den fina växten Kjell-Benjamin.

Gulsippa saknas i skogarna här i Norrbotten, så även vitsippor och blåsippor, därför är det extra roligt att ha dessa i trädgården.






onsdag 16 maj 2018

Föreläsning i Kalix.


Här på bloggen så har det ju inte hänt så mycket, men jag tänkte att jag kan visa de bilder min fru fotograferade, då hon följde med mig till Kalix för någon vecka sedan.
 Där föreläste jag om hur det är att odla i kallt klimat, och vilka växter som lyckas, och vilka som är svårare att lyckas med.


Jag har ju då och då nöjet att få föreläsa om ett ämne som jag tycker väldigt mycket om,nämligen växterna i vår trädgård.
Veckan före detta så föreläste jag för Öjeby trädgårdssällskap, i just Öjebyn utanför Piteå.

Det jag tycker bäst om med att föreläsa om trädgård, det är att jag ju då får träffa och prata med folk som delar mitt intresse för växter.



Här en bild på lokalen i Kalix, före föreläsningen började för kvällen.


söndag 15 april 2018

Hejdå snön!


Under ett träd i vår trädgård hänger en ungefär 50 centimeter hög stjärna av plåt.
Så sent som i början av denna vecka så stack bara den övre udden upp ur snön.
Nu hänger den fritt.

Nu sjunker snön undan och släpper greppet om stjärnan och snart om hela trädgården.
Nere till höger på bilden under syns sjärnan sticka upp ur snön.
Så såg det ut den nionde april.


Visst är det lätt att misströsta i sin önskan efter att den riktiga våren ska komma, men snön sjunker ihop och försvinner trots att det ännu ser ut som om vintern håller oss i ett järngrepp.

På väg mot vårt hus för några dagar sedan.
Vårt hus skymtar bakom snön mitt i bilden.
Denna tid på året är skillnaden mellan norr och söder som allra störst.
Men snart är vi ikapp med grönska och blomster även om det är svårt att tro när man ser dessa snötäckta vidder.

tisdag 31 oktober 2017

Havtorn

Hippophae rhamnoides

Jag har nyligen för första gången någonsin smakat på färska havtorn, direkt från en buske.
Jag blev lite överraskad av den sura smaken, men samtidigt så var de goda att äta, trots att de var sura.

Det sägs att det i varje bär havtorn finns lika mycket c-vitaminer som i en hel apelsin.

I vår trädgård har vi nästan aldrig fått några bär på våra havtornbuskar, för jag har inte lyckats speciellt bra med att odla havtorn.
Kanske vi har ett för kallt och kärvt klimat i byn där vi bor för att en buske som havtorn skall trivas bra, för de första försöken med att etablera havtorn i vår trädgård misslyckades totalt.

Jag har gjort flera försök, redan för 15 år sedan planterade jag in en buske havtorn här som nästan helt dog den första vintern.

Havtorn hos våra släktingar i Piteå.
För att havtorn skall trivas så krävs en ljus och öppen plats med många timmar av fullt solsken varje dag, kanske det är därför som havtorn mest förekommer längs med kusten där havet skapar soliga platser för buskarna, där inga andra träd kan lägga skugga över havtornet?

Den plats som jag valde ut till våra första havtornbuskar var även den öppen och ljus, men ändå så dog våra havtornbuskar sakta men säkert.
Jag förstod inte vad som var fel, hos släktingar i Piteå bara sju mil från vår trädgård trivdes, och trivs än havtorn bra, och där är mer skugga än i vår trädgård.
Då måste det ha berott på något annat än ljuset att de inte trivdes hos oss.
Förmodligen så dog våra första havtornbuskar av det kallare klimatet, med kortare odlingssäsong än i Piteå.
Eller kanske svaret finns i jorden, kanske vi har fel sorts jord här för att odla havtorn?


När jag så planterade en buske havtorn mitt i den gamla grillplatsen, som består av en kulle med grus omgiven av stora stenar, ja då klarade havtorn att överleva även här i vår trädgård.
Så havtorn verkar ju inte speciellt kräsna med jorden, då de trivs i grus.

Jag gissar att skillnaden med den upphöjda platsen av grus och sten är att tjälen där kan släppa snabbare om våren, för den platsen binder inte vatten på samma sätt som gräsmattan bredvid, med mindre risk för att buskens rötter ska frysa fast i is och därmed möta döden i form av sakta uttorkning när vårsolen värmer över frusen jord.


Vissa buskar av havtorn får bara hanblommor, och vissa andra får endast honblommor, och det är de sistnämnda som ger bär.

Än har ju inte våra nya havtornbuskar blivit speciellt stora, det är en honbuske som står i gamla grillen, en hanbuske står några meter bort, också den på en kulle av grus.
För att få bär på havtornbuskar så krävs det både han-och honplanta, men ändå så har vår honplanta gett ett bär för några år sedan.
Kanske lite svårt att förklara, men pollen från havtorn måste då blåst in till vår honplanta, från en annan havtornbuske långt borta från vår trädgård.
Vem vet?

Jag gissar att det nu bara är att vänta och se om dessa buskar kan växa sig stora nog så att honplantan kan ge bär i framtiden.
Man kan ju alltid hoppas på det.

fredag 27 oktober 2017

Spökhuset


Här kommer en spökhistoria från förr.

Denna händelse utspelades ungefär 1905.

En far med sin tonårsson från byn där jag bor hade fått ett tillfälligt jobb i byn Gyljen utanför Överkalix.
De skulle båda jobba i skogen, och räknade med att behöva stanna där i en dryg vecka innan arbetet var färdigt.

De sökte efter någonstans att bo, och fick tips om ett hus som stod tomt, där de kanske skulle kunna bo den tid de skulle stanna i Gyljen..
Men de fick samtidigt veta att ingen vågade bo där, så det var därför som det huset var tomt.



Eftersom de två från Brännberg inte var särskilt skrockfulla eller rädda för spöken, så tackade de ja till erbjudandet och kontaktade fastighetsägaren för att hyra ett kök med sovalkov på övervåningen.


 När de kom in efter den första arbetsdagen i skogen så ordnade de med middagsmaten och förberedde för den lunch som de skulle ha med till skogen nästa dag.

Lite senare gick de och lade sig för natten, då de var trötta efter en dags hårt slit i skogen.

Sonen somnade snart, men fadern hade svårt att somna, då han låg och funderade på det han hört berättas om att ingen annan vågade bo där.

Vid tiden för midnatt så hörde han ljud från nedervåningen, det lät som om någon gick där, men ljudet upphörde snart, och han somnade för natten.
De sov sedan båda gott hela natten, och arbetade i skogen hela dagen fram tills det mörknade.

När de sedan gick i säng så hade fadern svårt att somna, med tanke på att han hört konstiga ljud natten före.
Han hade ju inte berättat något om det för sonen, då han inte ville skrämma upp honom i onödan, så sonen somnade direkt.

Vid midnatt hörde fadern samma ljud från nedervåningen igen, han låg vaken i mörkret och hörde hur någon gick omkring där nere.
Sonen sov då gott sedan någon timme.

Fadern hörde sedan tydligt att någon sakta gick uppför trappan, mot rummet som de hyrde.
Men sedan blev det helt tyst.
Fadern hade svårt att somna, men efter att ha legat vaken i mörkret en lång stund så somnade även han.
Inget mer ljud hördes den natten.

Nästa kväll så somnade sonen än tidigare, trött och slut efter det hårda arbetet i skogen.
Fadern däremot var klarvaken, och låg stilla och lyssnade efter ljud.

Vid midnatt upprepades samma ljud av steg från nedervåningen,och sedan även ljudet av att någon gick uppför trappan.
Det knarrade och gnisslade i trappan som var gjord av trä.
Fadern hörde även hur någon försökte öppna dörren in till rummet som de hyrde, någon drog försiktigt i dörrhandtaget, men så upphörde ljudet, och det blev lugnt resten av natten.


 Ännu en hård dags arbete låg framför de båda i skogen, fadern hade i alla fall fått några timmars sömn efter att han legat vaken en lång stund i det mörka huset.

Nästkommande natt så var den annars lugne mannen en aning spänd, och hade svårt att komma till ro och somna.
Nu hade han ett stearinljus tänt i alkoven där de båda låg. Sonen sov gott sedan några timmar då fadern åter hörde det knappt hörbara ljudet av steg från nedervåningen, som sedan hördes något bättre då den knarrande trappan skvallrade om att någon var på väg uppför den i nattens mörker.



Fadern hörde åter hur någon tog i dörrhandtaget till rummet som de hyrde, och hur dörren knarrade till då den öppnades.
Stearinljuset i alkoven slocknade plötsligt.
Han hörde tydlig att någon också kom in i köket vid alkoven där de sov, någon som ännu var en aning andfådd sedan denne gått uppför trappen.
Han hörde ljudet av att någon andades därinne i mörkret.



Då frågade fadern rakt ut i mörkret: -vem är det?

Inget svar kom, men sekunden senare hördes en kraftig smäll som fick huset att skaka och fick fadern på benen. Även sonen vaknade direkt och klev upp.
De tände fotogenlampan i köket, men ingen annan än de båda fanns där.
De störtade snabbt nedför trappen för att se en skymt av den som varit där.



De öppnade ytterdörren och tittade ut, men utanför dörren låg nysnö, det hade snöat hela kvällen, och det fanns inga spår i snön av att någon annan hade kommit in i huset, och heller inga spår av att någon sprungit därifrån.
Snön låg vit och orörd där utanför.


Nästkommande natt så hade de båda svårt att somna sedan fadern känt sig tvungen att berätta för sonen om de ljud han hört de senaste nätterna.

Men inget konstigt ljud hördes den natten i huset, allt var lugnt och stilla.
Så förblev det även de följande nätterna som de stannade kvar i huset utanför Överkalix.
Inget mer onaturligt hördes.

Vad var det som de båda hade hört där i huset där ingen annan hade vågat att bo under en lång tid?
Det fick de inget svar på, men de båda berättade om vad de upplevt där i nattens mörker då de kom hem igen.

Denna berättelse bekräftades av en person från just byn Gyljen för tonårssonens son på 1980-talet, då en kvinna berättade för honom att ingen ens vågade gå in i det huset.

Det hans far och farfar en gång upplevt var alltså sant.

lördag 21 oktober 2017

Amerikansk trädstrypare

Celastrus scandens

En amerikansk trädstrypare har fått en plats att växa vid en lönn, där kan den svinga sig upp bland lönnens grenar.
Nåja, än är det ju inte så mycket 'swing' över plantan, och den enda anledningen till att den är där den är bland lönnens grenar, det är för att jag själv har snurrat fast den runt lönnens stam.
Så det är inte direkt någon risk för att lönnen skall strypas ännu.


Nu när lönnen har tappat sina löv för hösten så syns bladen av den amerikanska trädstryparen bra, de har förut varit dolda bland lönnens bladmassa. Löven på trädstryparen är ännu gröna och kanske helt oförberedd på höstens kyla.
Somrarna i Amerika är ju betydligt längre än somrarna hos oss.
Den amerikanska trädstryparen har överlevt en vinter här hos oss, men då hade jag lagt ned den vid lönnen, så den utsattes inte för den värsta kylan utan låg då skyddad under snötäcket.

Amerikansk trädstrypare är nog inte fullt härdig för vår del av landet, men jag kunde inte låta bli att testa och se hur den klarar vårt klimat.
Den har som sagt klarat en vinter, men en vinter är ingen vinter, vi får se hur plantan klarar att invintra i år.

Vår planta står planterad på en upphöjd bädd för att den ska kunna starta lite tidigare på våren, antalet veckor på växtsäsongen kan ha avgörande betydelse för om en växt som denna ska klara livet i vår trädgård.
Jag borde nog ha köpt en japansk trädstrypare istället, för de skall klara sig längre norrut i landet.


För att vår amerikanska trädstrypare alls ska ha en chans att klara en vinter till så har jag nu lagt ned den igen vid sin lönn.
För att den ska få skydd från den värsta kylan.


På den medföljande etiketten så kan man se att denna klätterväxt ska få röda fina bär om hösten, men än är det länge kvar innan vår planta år så stor.

Än kan lönnen känna sig relativt säker på att slippa strypas av denna klätterväxt, lönnen lär hinna få en betydlig storlek innan trädstryparen tar något som helst strypgrepp runt dess stam.
Om det nu någonsin sker.



måndag 9 oktober 2017

Vårsköna

Claytonia sibirica
En vårsköna blommar just nu i trädgården. Växten är ny (från augusti) och jag trodde inte att den skulle blomma förrän till våren, men redan nu har några knoppar öppnat sig.

Vårskönan kanske blommar nu istället för till våren. 
Vem vet?
Kanske någon har berättat för den om klimatet i dess nya hemby?
Kanske då vårkönan blommar nu innan den utsätts för en vinter i Norrbotten, liksom för säkerhets skull, för att kanske hinna sätta frö innan det är försent?

Jag läste att plantan är vintergrön i landets södra delar,men här lär den snart gömmas under snön, och om den sedan är så grön då den så småningom töar fram,  ja det återstår att se.

Det återstår även att se om den kommer sprida sig med små nya plantor som om den vore ett ogräs.


Läs mer om växten vårsköna hos Mustila arboretum.

onsdag 27 september 2017

Japansk kottepalm

Cycas revuluta

I vintras så köpte jag en japansk kottepalm.
Redan efter några veckor så kunde man se att kottepalmen stannade av och började torka. Bladen blev liksom mindre och tycktes torka ihop, men förblev gröna ändå.
Ändå försökte jag vara noga med att jordklumpen i krukan skulle få torka upp mellan de gånger som vi vattnade den.

När det blev sommar så ställde jag in kottepalmen i växthuset, jag tänkte att det varma och fuktigare klimatet skulle väcka liv i plantan, men den stod liksom oberörd av mitt försök att ge den ett klimat som skulle få den att börja växa igen.

Här den enda bild som finns på kottepalmen från växthuset i sommar, den syns till höger, bakom en blommande tofslilja.



När jag sedan flyttade in kottepalmen till vårt hus igen efter en ovanligt kyslagen sommar ute i växthuset så vaknade kottepalmen till liv och rullade ut flera nya blad från toppen av den kotteliknande klumpen, och de nya bladen blev dubbelt så höga som de gamla bladen.




Den numera dubbelt så höga kottepalmen börjar att få det trångt på sin plats i fönstret, så den fick stå ute i dimman för fotografering till detta inlägg.



Nu är det ju bara att hoppas på att kottepalmen håller sig vid liv genom hela den långa vintern som ju innebär både torr luft och mörker inomhus.
För utomhus klarar den sig ju inte, till och med en sommar inne i växthuset var för kall för att kottepalmen skulle växa och må bra.
Jag gissar att kottepalmen hade sin vintervila då den var i växthuset över sommaren, då den vaknade till liv och började växa så fort den kom inomhus i varmare temperatur än vad växthuset kunnat erbjuda denna ovanligt kylslagna och regniga sommar.