måndag 25 maj 2015

Röd gullviva?

Primula veris

Idag fick vi några gullvivor av en kompis i Gammelstad utanför Luleå.
En av dessa är röd/rosa.
Där växte gullvivorna i gräsmattan, och de skulle klippa gräset, men min fru fick gräva upp några plantor först.
Till saken hör att våra vänner inte är speciellt intresserade av trädgården, men de som bodde där innan dem måste ha varit det.

Jag har aldrig förut sett sådana, och jag blev förstås jätteglad.


Nu får några gullvivor blomma här hos oss istället, och skänka fägring till en ännu ganska blomlös trädgård, för hos oss i Brännberg blommar bara scilla och tussilago än, men mycket annat står i knopp nu.

Kanske den röda färgen är en relativt vanlig mutation på vissa platser?
Men här hade vi bara gula gullvivor förut.




fredag 22 maj 2015

Fjällkåpa

 Alchemilla alpina

Det grönskar i vår trädgård.
Knoppar sväller, perenner vaknar och växer till sig, det är lika med lökväxterna, men än blommar bara scilla och tussilago här hos oss, nu när snödroppar och krokus redan blommat över.

Jag känner mig lite otålig, brukar det ta en sådan tid innan vårblommorna visar sig?
Men hittills så har maj månad varit kylslagen här hos oss, det är väl därför som vårens blomster dröjer här hos oss på gränsen till Norrbottens inland.




Fjällkåpan blir en låg grön växt, som passar bra att ha längst fram i rabatten så att den inte försvinner under andra större växter.
Jag vet inte hur pass mycket skugga fjällkåpan tål, de växter som är van och anpassade till ett liv ovanför trädgränsen är ju ofta väldigt ljuskrävande.

Ibland kallas växten även för fjälldaggkåpa.


Här i norr har som sagt våren hittills mest bjudit på kyligt väder, så hos oss har än inte löven slagit ut på träden, men nu kan det ju inte vara länge kvar till det grönskar, för vid Luleälven några mil bort har träden börjat att skifta i grönt.

Här grönskar det oftast en vecka senare än i Boden, för hos oss är nätterna kallare nu på våren än vad de är där.

Så här ser det ut i vår trädgård just nu.

Hoppas ni alla får en fin helg!

söndag 10 maj 2015

Skolskjuts i Brännberg.


Jag hittade ett gammalt tidningsurklipp från Brännberg.
Där visas den första skolskjutsen som fanns här i byn, och det hela påminner om hur jag föreställer mig att gamla diligenser i Nordamerika en gång såg ut.
Så här står det intill bilden;

"Det här ekipaget ser man ett par gånger om dagen rulla förbi Brännbergs järnvägsstation. Det är skolskjutsen mellan Stormyran och Alträsk kolonatområde och Brännberg.
Varje morgon kommer skjutsen till folkskolan i Brännberg med fyra eller fem skolbarn bänkade i det lilla huset på lastflaket, och på kvällen efter skolans slut rullar vagnen tillbaka till stormyran.
Då bilden togs stod ekipaget parkerat utanför Konsum i Brännberg medan den som håller i tömmarna gått in för att handla.
Ungdomarna som titta ut genom dörren, se lite trötta ut efter dagens arbete men humöret är gott.
Från Stormyran till Brännberg är det sex kilometer, varför skolskjutsen måste vara i trafik alla skoldagar, utom en tid höst och vår då det är så varmt att ungdomarna kunna använda sina cyklar."

Bilden är troligtvis från 1948 då utklipp som finns intill är daterade med det året.

fredag 8 maj 2015

Blåsippa

Hepatica nobilis

Så blommar det blåsippor här. Så här många blåsippor har aldrig förr blommat här.
Men det är nog lite fusk, för de här blåsipporna kommer från Kopparnäs utanför Piteå.

Jag har försökt plantera in blåsippor här förr, men det har aldrig riktigt lyckats.
Jag har köpt plantor på handelsträdgård och fått från andra trädgårdar, men de flesta har försvunnit redan efter en vinter.
Länge har jag väntat på att en liten planta som spridit sig från ett av våra tidigaste försök skulle blomma, där fanns blad i flera år, men någon blomma kom aldrig, och förra året så var plantan bara borta.

Vi fick en ny blåsippa från Piteå förra våren, men än syns inget liv på den plats där vi planterade den för ett år sedan.


Vi har än en gång fått blåsippor från trädgården utanför Piteå, där har de spridit sig från de rabatter där de en gång planterades för mycket länge sedan, till en skogsdunge som finns inne i den trädgården.
Alla tidigare försök med blåsippor har ju bara tynat bort här, men där, utanför Piteå växer de och blir bara fler och fler.

Vad saknar de här i vår trädgård?


Kanske vill de stå i solsken under våren, men under lövträdens skugga då det blir sommar?
Det är ju så de har det i trädgården utanför Piteå där min frus släktingar bor.

En gång såg jag att blåsippor växte vid en av trädgårdarna i byn Svanåmyren här bredvid vår by, faktiskt i en av de få trädgårdar som har något hus kvar, i detta fall en sommarstuga.
Hur länge det funnits blåsippor där det vet jag inte, men jag är ganska säker på att de blåsipporna försvann då stugan fick nya ägare som planade ut den vildvuxna gräsmattan med traktor för några år sedan.
Men kanske hann myror sprida frön av de blåsipporna in till skogen bredvid?
Jag har inte kollat det, men man kan väl hoppas att så är fallet.

Eftersom blåsippor fanns där då så borde de ju kunna överleva här i vår trädgård också, bara någon kilometer därifrån.
Det gäller väl bara att hitta rätt plats, med rätt förutsättningar för blåsippor.


För hos oss i Norrbotten finns praktiskt taget inga vildväxande blåsippor, det är bara en plats utanför Piteå vid Torrberget som räknas som ursprunglig lokal där blåsipporna är fridlysta.
Alla andra lokaler där blåsippor växer är platser med inplanterade blåsippor, och de omfattas nog tyvärr inte av fridlysningen.


Denna gång fick vi ta två plantor av blåsippa för att hoppas hitta den rätta platsen där de kan överleva.

Jag har läst att de gillar kalk, men vill de stå torrt eller fuktigt, och hur pass mycket fukt tål de här där det blir djup tjäle som finns kvar när solen värmer bladen om våren?

Kanske jag planterar den ena av blåsipporna vid julrosorna, där finns ju kalk i marken, den andra plantan kanske hamnar i en halvförvildad del av trädgården där de får växa ifred för både rensning av ogräs som för gräsklipparen.

Sedan är det ju bara att hoppas på att någon blåsippa skall trivas även här i vår trädgård.
Speciellt någon av dessa plantor som kommer från den trädgård som skapades av min frus mormor och morfar.
Det skulle betyda mycket för henne om just dessa plantor ville stanna kvar här.


fredag 1 maj 2015

Bakslag!

Trädgårdslandet för bara fyra dagar sedan.

Blommig fredag - 1:a maj.

När vi vaknade i måndags så var det snö överallt, vintern hade kommit tillbaka.
Så smärtsamt för en själ som längtar efter vårblommor med sol och värme.
Det mesta av måndagens snö försvann sedan under dagen,

Sent igår kväll på självaste valborgsmässoafton så var det dags igen, det började snöa 'lapphandskar' det vill säga riktigt stora snöflingor,


Det var inte lätt att fotografera eländet, men här är ett försök med blixt, och ett utan blixt.



Nu på morgonen så har snöfallet övergått i regn så den mesta av nattens snö är borta nu.
Välkommen våren, men det var ju inte så här jag hade trott att det skulle vara idag.
Nåja, det blir nog bättre väder snart.

Men jag tror att vi väntar ett tag med att bära ut trädgårdsmöblerna.



I rabatterna har inte mycket hänt, en krollilja av en ny sort har tittat fram och scilla och små tulpaner har också visat livstecken, även om de inte blommar ännu.

Lilium martagon 'Charming life' har tittat fram före de andra krolliljorna.


Det är tur att vi har en snödroppe som blommar och ger hopp om en varmare och bättre vår.


Om du vill se hur dagen är på andra håll i landet, så kika in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss, där pågår blommig fredag som bäst, och dagens tema är just första maj.

söndag 26 april 2015

Vårens fasor!


Så har det hänt igen. I skydd av vinterns snö så har sorkar och annat knytt gnagt av barken på nästan alla våra frösådda små äppelträd.
När snön smälter bort och försvinner så syns skadorna på de små buskarna och träden.
Den glädje jag kände för våren blandas med fasansfulla känslor när jag ser detta.



Nu har de ju inte bara nöjt sig med att gnaga sig en smakbit lite här och där, nej de små odjuren har totalt skalat av all bark på stammarna och de flesta av grenarna.
Äppelträden måste ha smakat bra då de inte kunde sluta att tugga och gnaga, och än värre är det med vår ullungrönn och vår rosenkvitten, de är praktiskt taget kapade med marken, där har sorkarna även tuggat i sig de träiga grenarna.

De har även härjat på i perennarabatterna, och i år ser jag än inga spår efter våra ungerska blåsippor som ju alltid brukar blomma denna tid på året.
Har även de fallit offer för vandalernas framfart?


Jag vet att jag ju borde ha skyddat träden på något vis, de flesta andra små träd här har fått gnagskydd, men just dessa små äppelträd som jag dragit fram ur äppelkärnor, är så risiga och flerstammiga att jag inte kunde få fast något gnagskydd där.


Men nu är frågan, vad göra nu?

Är det ens möjligt att försöka rädda träden, och i sådana fall hur?

Kommer de små aplarna att klara detta, eller kommer de att dö?


De hänsynslösa och otroligt hungriga sorkarna har ju verkligen skalat av allt i sin framfart bland de små aplarna, men de små träd som ju faktiskt hade fått någon form av gnagskydd har ju klarat sig,
där har sorkarna bara gått förbi.



Även där gnagskyddet bara är några centimeter högt så har sorkarna gått förbi.
Trots att det också är ett frösått äppelträd, och de ju borde känt doften av det.
Kanske de gav upp direkt om de inte fick smak på barken där de härjat fram på gräset under snön?

I år ser man ju verkligen vilken nytta gnagskydden gör.
De kan tyckas lite dyra, men nog är det ju värt att få ha kvar sina träd man planterat i sin trädgård.




Jag har en burk ympvax, men känner mig lite osäker på om det ens är lönt att försöka pensla på något sådant då skadorna är så stora.



Jag antar att man ändå får försöka att glädjas åt allt som klarat sig undan sorkarnas hunger, och så är det ju vår och naturen och trädgården vaknar till liv.

Ni såg rätt på de övre bilderna, än finns det snö kvar i vår trädgård.
Har jag sagt att jag hatar snö, kyla och vinter?
Jag antar att jag tjatat om det förr, men när snön ännu finns kvar denna tid på året så känns det nästan outhärdligt segt innan det blir vår på riktigt även hos oss i Norrbotten.


Vid vår trädgård finns spår av en nästan 40 år gammal modellstad, den är helt övervuxen av sälg och små björkar.
De usliga sorkarna hade väl kunna ge sig på de träd och buskar som täcker den platsen istället för våra små äppelträd.
Nu försvinner resterna och ruinerna av modellerna under sly.

Men björk smakar nog inte lika bra som äppelträd.

tisdag 21 april 2015

Vårens första blomma!


Så till slut, efter en lång tid av väntan så blommar nu en snödroppe här i vår trädgård.
För bara någon dag sedan låg där snö, men de senaste dagarnas värme har fått snötäcket att krympa så pass att en snödroppe nu visar sig.

Nu är den riktiga våren här och inget kan stoppa den då snödroppen nu öppnar vårens portar på vid gavel.
Den trädgård som varit gömd och försvunnen under snön i 6 månader kommer nu så sakta fram igen.

Jag känner ett lyckorus.
Uppståndelsens tid i trädgården börjar nu.


fredag 17 april 2015

Blommig fredag - våren.



Våren är här, även om det ibland kan vara svårt att förstå, då vår del av landet fick några centimeter nysnö på den gamla snön.
Vid mitt jobb stack vårblommorna upp ur snön.

I vår egen trädgård finns ännu inga vårblommor, då ett snötäcke på flera decimeter ännu täcker alla rabatter.
Därifrån finns just inget att visa än.


Än är det vinter kvar i vår trädgård...


Men vid mitt jobb har en krokus, en tulpan och några scilla tittat fram.
De såg helt vilsna ut mitt bland all snö.




Men sedan kom solen och snön närmast vårblommorna smälte.
En glimt av våren mitt i snöriket får mig på gott humör.


Snart öppnas vårens portar på vid gavel även i vår trädgård, det är min tröst mitt i allt snöslask.
Om bara någon vecka blommar det så här även hos oss.


Om du vill se hur långt våren kommit hos andra bloggare, så kika in hos fina bloggen 'Bland rosor och bladlöss', där pågår just nu 'blommig fredag', och dagens tema är våren.

onsdag 15 april 2015

Vakna! Det är vår.


Jag kom plötsligt på att jag hade gömt två rhododendron i en hög med löv sent i höstas.
Där har de fått ligga och sova sin vintersömn.

Det är så att vår trädgård ligger norr om den gräns där vanlig parkrhododendron mår bra av vinterns kyla, och enda sättet att få dem att överleva här hos oss har ju varit att övervintra dem i potatiskällaren, men så förra året så blev det för trångt där nere, så jag fick inte plats för de två rhododendron som vi hade i urnor vid ytterdörren.

Jag har köpt hem relativt billiga parkrhododendron vissa år om vårarna, och låtit de stå i urnor fram tills kylan blivit för svår om höstarna.
När de har blivit för stora för att rymmas i källaren så har jag slängt dem. (De dör ju ändå om jag planterar dem på friland.)

Alla tidigare försök att få parkrhododendron att övervintra i vår by har ju slutat i fiasko, så därför har jag slutat att plantera sådana i trädgården.
I vår trädgård har vi bara en rhododendron som med nöd och näppe överlevt i sju år här, det är den finska sorten P M A Tigerstedth som ännu verkar leva, och gå in på sitt åttonde år.


Under löven lade jag ned rhododendron just innan vintern kom, nu grävde jag fram dem igen.
De var nästan fastfrusna i marken, men de gick att pilla loss utan att de tog så svår skada.


 De gröna rhododendronbladen var en skarp kontrast mot den brun-grå naturen runt omkring.
Som ni ser av bilderna så har vi ännu en del snö kvar här i norr, men just där jag lagt ned rhododendronplantorna hade snön försvunnit.


Så, till sist var båda plantorna framme i dagsljuset, men sedan åkte de in i ett mörkt utrymme för att inte ta skada, då jordklumparna de växer i ännu är djupfrysta.
Så länge plantornas rötter inte kan dra upp vatten så riskerar bladen få torkskador om bladen vill ha vatten för att kompensera solljuset.


Ännu står urnorna tomma i väntan på att de frusna jordklumparna skall tina.
Om detta rhododendron-experiment fungerar på riktigt, ja, det vet jag ju inte, men hittills så har det gått som planerat.

Så nu hoppas jag att plantorna vaknar till liv efter vinterns dvala, men de får väckas försiktigt så de inte dör av chocken att slippa ligga nedgrävda i den frusna marken.
Någon vårsol är de nog inte redo att möta än.

Vi får väl se hur det går.



Läs om våra tidigare försök med rhododendron här.

fredag 10 april 2015

Petunia

Petunia

Blommig fredag - det här är jag mest stolt över (i trädgårdssammanhang).

Min fru älskar sommarblommor, och varje år så blommar det sådana i vår trädgård.
Hon planerar redan i förväg hur mycket hon behöver köpa, och så fyller hon 'balkonglådor' och krukor med allehanda sommarblommor.
En av de sommarblommor hon köper hem till trädgården är petunia.



Petunia blommar i stort sett hela sommaren fram till frosten tar dem när hösten är här. Likadant är det med de flesta sommarblommor, de ger färg hela sommaren istället för den korta tid som perenner blommar.
Vissa perenner kan blomma ut på så kort tid som fyra dagar, å andra sidan så kan man ha perenner som blommar olika tider på säsongen, och då har man ju alltid något som blommar ändå.


Jag är ju ingen expert på att sköta hennes petunior, men jag vet att de blir fula om det regnar mycket och de blommor som vissnar sedan de blommat klart, de ska man nypa bort för att få fler blommor.
Annars kanske petunian sätter frö istället för att blomma, och vi vill ju ha blommor, inte frön.
Så därför försöker vi plocka bort de som blommat ut.

Petunian härstammar från Sydamerika, där är ju klimatet så mycket varmare än i Norrbotten där vi bor och odlar, ändå mår en sommarblomma som just petunia bra här i norr om sommaren.
(De besväras varken av mygg eller midnattssol.)

Men de tål ju inte den minsta lilla frost utan att ge upp och göra skäl för att tillhöra den grupp av växter som kallas för ettåringar.


Som sagt, de sommarblommor som min fru dekorerar vår trädgård med varje sommar är nog det som jag är mest stolt över i vår trädgård, trots att jag själv mest håller på med perenna växter som återkommer år efter år i de fall då de inte knäcks av det kalla klimatet.

Denna vilja hos min fru att år efter år få vår trädgård att blomma hela sommaren lång, ja det är min stolthet, trots att jag själv inte gör annat för hennes sommarblommor än fyller vissa krukor med jord och fixar de tyngsta lyften.

Kan man känna stolthet över någon annan?

Jag hade för en tid sedan en diskussion med en av mina närmaste vänner om hur man kan vara stolt över det någon annan presterat, han menade att man nog bara kan känna stolthet över det man själv gjort, och gilla det andra gjort.
Jag höll inte riktigt med, men vacklade samtidigt, då det ju låg en viss sanning i hans åsikt.
Jag har sedan dess funderat på det han sa, om man bara kan känna stolthet över sig själv.
Kan man känna sig stolt över det någon annan gjort?

Kanske jag ändå själv är delaktig i sommarblommornas färger i vår trädgård, för om än det inte är jag som planerar, planterar och köper hem dem, så har jag ju ändå ett finger med i spelet.
Jag har även vissa minnen av att få vattna dessa ständigt törstande blomster under torra perioder, samt att skydda dem från frost då nätterna blir kalla, men det är ju ett helt annat kapitel som inte stavas stolthet.

Till sist;
Utan de sommarblommor som min fru har så hade vår trädgård varit så mycket fattigare på blommor.
Jag hade själv till exempel knappast kommit på att köpa hem petunior.


Hoppas att ni alla har en bra dag, och att ni alla har något smått och stort att vara stolta över!

För att läsa om andra bloggares stolthet, kika in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss  där pågår 'Blommig fredag' som bäst.
Dagens tema är just stolthet.