Vinbär

Vita vinbär

Här i vår trädgård finns sedan 15 år en buske med vita vinbär. Jag tror att dessa är en albino-variant av röda vinbär, de har en något mildare smak än de röda, och är trots sin färglöshet rätt vackra. Riktigt vita är de ju inte.
De vita vinbären är de som får vara kvar längst av alla vinbär på buskarna då barn och fåglar tror att de ännu inte har mognat då de växer just bredvid buskar med röda bär.

Röda vinbär

Jag har en dröm och en förhoppning om att mina barn skall få växa upp med en trädgård fylld med frukter och bär av olika slag. Jag själv växte upp här utan vare sig äpplen, päron, plommon  eller körsbär.
Sådana frukter var oerhört exotiska för mig då och hade samma status som bananer och apelsiner, att själv ha möjlighet att plocka frukter i trädgården ansåg jag då som en omöjlighet med tanke på vart vår trädgård finns.
Kanske det är just därför som jag vill att mina barn skall få minnen om frukter och bär från vår trädgård...

De bär som jag själv mest förknippar med min uppväxt här är utan tvekan vinbär. Röda- och svarta vinbär.
Ännu finns tre gamla vinbärsbuskar kvar bland de nya vi kom att plantera här sedan vi flyttade hit för tjugo år sedan.
Utan att anstränga mig särskilt mycket så ger våra olika vinbärsbuskar massor av bär även i år. Mina barn plockar bären i sådan fart att jag blev orolig att inget skulle finnas kvar att fotografera, men dessa buskar bjuder på så mycket bär att min oro var obefogad.
De tycker att vinbären är goda, själv tycker jag att de är en aning syrliga, (speciellt de röda) men som sagt, barnen gillar dem.

Röda vinbär Ribes rubrum

Två av våra röda vinbärsbuskar hittade jag i skogen vid ån för ungefär 35 år sedan. Jag flyttade hit dessa till trädgården, och sedan dess så växer de här.
Kanske är röda vinbär vildväxande här, eller kanske de bara hade förvildats med hjälp av fåglar som spridit frön från närliggande trädgårdar.
Här i Norrbotten finns två sorter av röda vinbär vildväxande. Det är Skogsvinbär och Lappvinbär, men den senare är sällsynt här vid kusten.

Röda vinbär Ribes rubrum, funnen vid Aleån.

Det jag minns från min barndom om just röda vinbär var att de hade en lägre rang än vad de svarta hade, de röda ansågs nog för syrliga för att göra saft och gelé av.

Skogsvinbär Ribes spicatum ssp. spicatum

Skogsvinbär

En av de vinbärsbuskar jag fann i skogen vid ån är troligen av sorten Skogsvinbär, den röda vinbärsbuske som är vildväxande i landets norra och mellersta delar.
Busken är lägre än den odlade sorten av Röda vinbär, bären är mindre och bladen har en annorlunda form.
De har även små "hår" på bladens båda sidor.

Svarta vinbär

De svarta vinbär som finns här kom hit vid mitten av 1980-talet då nedre delen av trädgården byggdes om.
De gamla buskar som då fanns här kasserades, då en traktor gjorde gräsmatta på den plats där de vuxit.
Ut med det gamla, in med det nya!
Ja det var så de tänkte då. Jag var för ung för att protestera eller förstå mig på att spara den gamla sort av svarta vinbär som fanns då.

Bara något år senare, (ungefär vid den tiden som jag hämtade buskarna med de röda vinbären) så hittade jag även en buske med svarta vinbär i skogen just bredvid vårt hus.
Den var redan då ganska stor, så den kan omöjligt vara en fröplanta av de nya svarta vinbären, utan denna buske måste vara en fröplanta från de gamla vinbärsbuskar som jag redan då saknade.

Den upphittade "gamla" vinbärsbusken är den av våra svarta vinbär som ger de sötaste bären, tyvärr har busken ett spretigt växtsätt, med grenar som ligger ned mot marken.

Förra året planterade vi även in två buskar av sorten 'Öjebyn' bredvid våra andra vinbärsbuskar.

Svarta vinbär Ribes nigrum

Svarta vinbär i en av Svanåmyrens glömda trädgårdar.

Även Svarta vinbär skall förekomma som vildväxande i praktiskt taget hela vårt land, men här har jag bara sett svarta vinbär på gamla ödetomter, eller just vid trädgårdar där vinbär odlas.
De ödeträdgårdar som finns vid Svanåmyren här intill bjuder även de på buskar av Svarta vinbär.
Bärbuskarna finns kvar trots att trädgårdarna lämnades åt sitt öde för länge sedan.

Svarta vinbär kallas ibland för "Nordens druvor" och har odlats i vårt land i flera hundra år, kanske de funnits i odling sedan medeltiden...

Nordens druvor.

Bilden ovan visar bladen från våra olika vinbärsbuskar.

Från vänster: skogsvinbär, röda vinbär, vita vinbär, svarta vinbär och gröna vinbär

Gröna vinbär

Vi har även en nyss inköpt buske av sorten Gröna vinbär, men den är ännu så liten att den inte än hunnit ge några bär. Den här busken kallas för 'Wilma'.

Gröna vinbär är en naturlig mutation av Svarta vinbär som kan uppstå ibland.

Vi köpte vår buske från Blomqvist plantskola i Finland, de var här och sålde växter på Noliamässan i Piteå.

Jag kunde inte motstå en buske av Gröna vinbär.

Det blir spännande att se om den ger bär nästa år. Undrar hur sådana smakar.

Gröna vinbär i vår trädgård 2013.

Vinbär är goda...

Kanske även mina egna barn främst kommer att minnas vinbär som de bär som de åt mest av under deras uppväxt här. Men jag gör mitt bästa för att plantera in många andra sorter av växter som ger ätliga bär och frukter.

Även om dessa växter klarar vårt kalla klimat så kanske barnen hinner bli vuxna innan det blir någon skörd att tala om.

Hur länge måste man vänta på äpplen, plommon, päron och körsbär?

De ganska nya träden ger än ingen frukt, jo just det, ett av äppelträden ger två äpplen i år, och en buske av surkörsbär har gett fem bär i år.
Inte heller blir det några krusbär, björnbär eller blåhallon i år. Och de vinstockar jag testat är döda sedan länge.

Då är våra vinbärsbuskar ett "säkert kort" bland våra frukter och bär. De ger alltid god skörd.
Vad vore vår trädgård utan våra vinbär.