Möte med en mördarsnigel?

Inte i vår trädgård!

Helt plötsligt fanns något främmande på marken.
En ovanligt stor snigel som sakta gled fram på gruset.
Jag har aldrig sett en så stor snigel förut här i trakten, så jag petade nyfiket på den.

Den uppskattade inte när jag blev för närgången, den drog ihop sig till halva längden.

Jag passade på att fotografera lite närmare när jag ändå höll på.
Den stora snigeln var liksom på gränsen till ovanligt exotisk.
Mer än tio gånger större än våra naturligt förekommande sniglar.

Sedan så fortsatte snigeln sin väg över gruset, det gjorde jag med, och var samtidigt glad att snigeln inte fanns hemma hos oss utan hos en handelsträdgård tre mil hemifrån.
Den måste ha följt med någon sändning med växter som kommit söderifrån, för här i norr är stora besvärliga sniglar ytterst sällsynta.
Det var första gången som jag såg en sådan här i Norrbotten, men jag har hört talas om att de förekommer vid kusten.

Sådana sniglar har jag aldrig sett hos oss någonsin, och gissar att detta var en spansk skogssnigel, eller mördarsnigel som de också kallas för.

Jag stirrade odjuret i ögonen en stund.

Borde jag ha trampat på den så de inte startar en koloni i Boden nu?
Eller har de redan gjort det?

Kanske är dessa sniglar nu på väg norrut och hunnit upp till Boden nu?
Vem vet?
Kanske de tagit sikte på vår trädgård?
Men än är jag inte särskilt orolig för att mördarsniglar skall nå till oss, för det tar en ganska lång tid för en snigel att krypa tre mil.

Hoppas ändå att de långa och kalla vintrar som vi har skall ta kål på alla sådana sniglar som följer med växter söderifrån.
Några glupska sniglar vill vi ju inte ha hem till vår trädgård.