Djungelgurka

Melothria scabra

Inne i växthuset växer en djungelgurka som bäst, troligen lyckligt ovetande om den kalla hösten som råder där utanför glasväggen.
Men inne i växthuset påminner klimatet ännu om temperaturen i Mexiko, så djungelgurkan trivs och känner sig som hemma.

Denna mini-melon har seglat upp som en komet bland populära växter att odla, kanske för att den är ätbar och för att den är så liten och söt att dekorera sallader med?
Den kallas ibland också för Mexikansk musmelon.

De små melonerna, eller små gurkorna sitter på grenarna på den klättrande rankan, växten klättrar och klänger med hjälp av fästen som hittar grepp på de flesta ytor.
Någonstans kanske denna växt är ett besvärligt ogräs?
Men jag gissar att den lätt blir förlåten för att växa snabbt och ta för sig av utrymme då den bjuder på små frukter.

 På plantan skall finnas både han- och honblommor som pollinerats av insekter då dörren till växthuset stått öppen, nu håller jag dörren stängd för det mesta och måste pollinera blommorna  med hjälp av en pensel om plantan ska ge mer frukt.

En gurkväxt som denna vill ha jämn fuktighet och näring för att bli som bäst.
Om man slarvar med vattningen så har jag hört att de små gurkorna får en bitter smak.

Jag tycker att djungelgurkan påminner i smak och konsistens om både kiwano och vanlig gurka.

Även bladen är fina, och djungelgurkan skickar ut långa rankor som utan problem har tagit fast i den isolerande fiberduk jag har täckt innertaket med för att hålla frosten borta nattetid.
Plantan är uppskattningsvis mer än tre meter hög.

Många små gurkor kommer nog inte hinna mogna innan jag stänger växthuset för säsongen, men kanske rankan går att flytta inomhus i någon vecka för att den skall hinna ge fler frukter?