Palmkål, still going strong!

Brassica oleracea var. sabellica

Ikväll så fotograferade jag en palmkål i vår trädgård.
Resten av trädgården har gått i vintervila, men denna planta känner inte av att den långa pausen börjat i vår del av landet för några veckor sedan.

 I skenet av bilens strålkastare så lyser snön på bladen i den mörka kvällen.
För en vecka sedan så var det -18º C. här, men palmkålen har kvar samma form som förut.
Andra växter som utsätts för sådan frost säckar ihop när de sedan tinar, men palmkålen står kvar som om inget sådant hade hänt.

Än har det inte varit så mycket snö så att plantan blivit hoptryckt, utan den reser sig ännu trotsigt upp från den frusna marken.
Undrar hur mycket snö och kyla som den tål utan att tappa formen.

Jag smakade just på plantan, och den smakar bättre nu än förut.

 Palmkål kallas även för svartkål  ibland, och mot snön så ser den ovanligt mörk ut.

 Denna planta har varit fin hela hösten och gett trädgården ett stilleben, en rest av sommarens grönska då allt annat vissnat.

I somras så upptäckte jag plötsligt att någon hade ätit stora hål i några av bladen, kanske hade jag kunnat skydda plantan från hungriga kålfjärilar och dylika vandaler med en fiberduk, men då hade vi ju inte sett palmkålen under fiberduken, så det var inget alternativ.

Istället sprutade jag på såpvatten på kålplantorna, och angreppet upphörde direkt.

Kanske inte kålfjärilen och dess larver tycker om en kål som smakar grönsåpa?
Då denna kål bara står där till prydnad, så gjorde det ju inget för oss att den fick en smak av grönsåpa.
Huvudsaken var ju att den fick stå kvar utan fortsatt angrepp.

Jag köpte några färdigt uppdrivna plantor i våras, och planterade ut dessa i rabatterna vid grusgången mellan huset och garaget.

Tanken med att plantera in palmkål i rabatterna var just att de skulle stå kvar då allt annat vissnat och frusit bort, och visst, det fungerade ju bra.

Dessutom så var de ju fina i rabatten redan i somras.