"Salladsparterrerna"

Eller kanske skulle detta inlägg hellre haft rubriken: 'Rabatter för lata'.

På var sida om grusgången framför vårt hus finns det rabatter där det förr alltid fanns sommarblommor.
På denna gamla bild från 1986 (som var det sista året rabatterna såg ut så) kan ni se att de är fyllda med tagetes och begonior.

Här under syns hur rabatterna var fyllda med tagetes förut:

Snyggt, men jobbigt att få till.

De senaste åren så har ju vi försökt att hålla dessa parterrliknande rabatter med tagetes, men i våras så orkade varken jag eller min fru med att så och 'skola om' hundratals tagetesplantor, så istället för att lämna rabatterna tomma i år så sådde jag rödbladig sallad där.

Jag köpte två plantor av svartkål och planterade mitt i varje rabatt, och fick även några plantor av roman- och batviasallad av vår granne. Även de planterades in bland den röda salladen för att ge kontraster.

Den rödbladiga salladen är jättefin, speciellt i motljus.

Sedan strödde jag även ut frön av vallmo i rabatterna, jag tänkte att det kanske skulle bli snyggt med någon färgklick mitt bland salladen.
Men jag är inte längre säker på om det var så bra.

Den röda vallmon ser mer ut som ogräs där bland den låga salladen, och små plantor av liljor kommer även de upp från gamla tider, men nu står de där i väntan på att flyttas.

Den rödbladiga salladen har utvecklats väldigt olika, på vissa platser i rabatterna har den fått den röda färgen, men på andra platser just bredvid är den betydligt mindre rödbladig.
Vad kan det bero på?
Den rabatt som finns närmare trädet får ju mer skugga än den andra, och där är salladen inte lika rödbladig som i den rabatt som får mer solljus.

Totalt behövdes frön från fyra fröpåsar för att jämt fylla rabatterna med sallad, men jag tror att ojämnheten i färgen på salladen mer beror på jorden i rabatterna än på fröna. Men jag vet förstås inte varför salladen blev så olika i färgen.

Mitt i rabatterna stoltserar svartkål, eller 'palmkål' som den ibland också kallas för.
Men redan nu så har kålmal eller kålmask eller något annat otyg tuggat på de vackra bladen, jag sprutar på lite såpvatten på bladen då och då och hoppas att det gör att odjuren kommer tycka att det smakar illa.
Men såpan kanske bara kryddar upp kålsmaken för skadedjuren, vad vet jag?

Jag vill ju inte täcka svartkålen med fiberduk här där den ska synas, så därför provar jag att spruta på såpvatten istället för att malen ska lämna svartkålen ifred.

Om det fungerar, ja det får jag ju se...

De vallmofrön jag strödde ut kommer lika ojämnt som salladen.
På vissa platser i rabatterna är de 'jättelika' men just bredvid har vallmon bara blivit decimeterhög.

När den första knoppen av vallmon öppnade sig så kändes det bra att få lite blomster bland all sallad.

Jag vet inte vilken sorts vallmo detta är, på påsen som jag fått av en vän står bara skrivet "vacker vallmo", och det stämmer ju bra.

En vallmo som genast blev en favorit.

Dessa rabatter var täckta med fiberduk hela försommaren, och det var ju varken snyggt eller kul, men fiberduken var nödvändig för att salladen skulle gro och växa snabbare.

Det hela såg så förskräckligt ut att jag inte fotograferade då, de finns bara denna bild då vår son busar med vår katt på sin examensdag i juni.

 Men först nu i augusti så blir dessa salladsrabatter någorlunda vackra, nu har salladen vuxit upp så den syns.

 Den på vissa platser så höga och täta vallmon står i knopp, jag gissar att den än har mycket att visa, men föreställningen är kort, efter bara två dagar faller de vackra kronbladen.

Nej, nästa år får nog vallmon blomma någon annanstans, men kanske jag då igen provar att så in rödbladig sallad där.
Vi får se.

Kanske finns orken och tiden nästa år att så tagetes igen?