Rödkvanne

Angelica gigas

Den vackra rödkvannen har under sensommaren och tidig höst gett vår trädgård en blickpunkt.
En riktig höjdare bland de senblommande växterna, både bildligt och bokstavligt.
Före blomman öppnade sin knopp så beundrade jag de vackra bladen.

Knoppen såg spännande ut, jag har i mer än två år väntat på att denna växt skulle blomma, så när jag såg att plantan tänkte blomma så blev jag på bra humör.

Ja, bilderna talar väl för sig själva, den här rödvioletta skönheten har jag beundrat om och om igen när jag passerat.

Den här blomman blev även en riktig favorit för en geting som satt på blomman dag ut och dag in under någon vecka.
Att jag blev närgången med kameran blev aldrig något problem för den, den hade inte tid för något annat än för rödkvannen just då.

Rödkvanne växer vilda i Korea, Japan och i delar av Kina, så med tanke på dess sydländska och fjärran ursprung så är det ju en riktig tuffing som så galant klarat två vintrar i Brännberg (där vi ju har lite kallare än de flesta andra trädgårdar i landet).

Vår rödkvanne kommer från Berit med fina bloggen My rented garden. Tack igen för den här spännande plantan.

Jag har läst att man kan skära av blomstängeln så inte plantan utvecklar frö, för då dör oftast rödkvannen efter det.
Här i vår trädgård är det ju ingen risk att några frön utvecklas då blomman nu slokar betänkligt efter flera nätter med frost.
I natt var det -10º C.

Kanske vår rödkvanne vill blomma även nästa år då inga frön hann utvecklas nu?
Jag hoppas ju förstås att det blir så...

Oncidium i en näverhägg.

Jag är liiite orolig för hur en kvarglömd orkidé i ett träd har klarat denna frostknäpp.

Den ser ju grön och fin ut än så länge, men den är väl djupfryst just nu.

Ha en bra dag kära läsare, här gnistrar frosten av morgonsolen.