Morot

Daucus carota sativus

 Nu blommar moroten.

I vårt trädgårdsland finns just nu några vita blommor, som bara är där för dekoration. Det är några gamla morötter som blommar fint mitt bland raderna av årets sådda morötter.
Det är ju så att moroten blommar andra året för att sedan dö då den gått i frö, så för att få lite spänning bland sådden av morötter så stoppade jag ned några morötter vi köpt i butik lite här och där.

Morötterna var ju liksom redo för ett andra liv då de börjat att växa i påsen.

 Nu blommar några av de morötterna fint, det är ju inte alla av dessa stora morötter som kommit att stå kvar där i trädgårdslandet hela sommaren, då barnen och deras kompisar gallrat och ätit, så har de ju troligast blivit lyckliga över att också ha funnit en och annan stor morot redan i mitten av sommaren.
Men jag tror inte längre att dessa gamla morötter är lika goda att äta som de som grott fram ur frö i år.
Årets morötter är nog bäst att äta.

Att lämna kvar dem i trädgårdslandet över vintern för att hoppas på blomning nästa år skulle mest troligtvis misslyckas, då moroten inte tål att frysa fast i tjälen som blir här på vintern.

Det här med att odla morötter är ju något som vi inte är speciellt duktiga på, men det är kul för barnen att kunna ta sig en morot då och då.

På avstånd påminner de vita blommorna om hundkex  men blommorna är lite fylligare.

Vi skulle nog inte vinna några pris för de största morötterna, men de är goda även om de är ganska små.

Kanske vi nästa år kan peta ned några gamla morötter i perennarabatten istället?
Då får ju alla stå kvar och sedan blomma, för nu tror jag som sagt att de flesta av de stora gamla morötterna åts upp av barnen redan för flera veckor sedan.