Än är det vinter kvar...

Aldrig förut denna vinter har väl längtan efter våren varit så svår som nu då den snart är här, men det våras så sakta, och min längtan efter jordens mylla är stor. Men utomhus känns bara doften av snö över nejden.

Ändå är ljuset tillbaka, även om snön ligger kvar här så är den mörka tunga vintern trots allt över nu när april nalkas.
Jag gick ut tidigt i morse och fotograferade i vår trädgård, och som ni ser så ligger ännu snön djup här.
För än är det vinter kvar här, och det kan snöa mycket i april månad i vår del av landet.

Jag möttes av sångsvanarnas ljud från fjärran, och i skogen här intill hade en duva vaknat och höll serenad.
Jag fyllde på med solrosfrön så småfåglarna slipper svälta i väntan på den riktiga våren.

Där står också växthuset så kallt och tomt och väntar på den riktiga våren.
När nätterna blir mildare, om ungefär fem veckor, så bär jag dit växter som nu övervintrar i potatiskällaren.
Sedan fyller vi på med fuchsior, pelargoner och fröplantor.
I år blir det nog inte lika mycket fröplantor som förr, men lite ska vi nog ändå ha.

Vår grusgång är nu mest att likna vid en skridskobana.
När snön smälter om dagarna så rinner smältvatten dit och täcker alla mina försök till halkbekämpning.
När det sedan fryser om natten så blir isen liksom nyspolad igen.

Vårvinterns olidliga långsamhet fortskrider, och jag stannar upp och njuter av att det är så fint ändå, nu i väntan på den riktiga vårens fröjder.

Vid en varm södervägg på mitt jobb så har några krokusar trotsigt tittat fram, trots att snön ligger djup bara några meter bort. Men det är detta som väntas, åh vad jag längtar att vårens blomster ska vakna ur sin vintersömn, och öppna sina knoppar även här i vår trädgård.