Älgsäkert läge?

Upptäckt för en tid sedan att älgarna än en gång vågat sig fram till trädgårdens yttersta kant och smakat på ett litet äppelträd igen.

Morr!

De är omöjliga att hålla härifrån, trots fladdrande plastband och säckar, trots den parfymdoftande älgskrämman och trots att radion spelar hög musik hela natten lång över nejden så vågar de sig fram.
I alla fall till trädgårdens ytterkanter, men det är väl bara en tidsfråga innan de brakar loss med ännu en massaker bland trädgårdens godbitar.

Men nu har jag vässt klorna, öh, eller jag menar, nu är det vasst bland godsakerna.
Vasst av granbarr!

Detta tips läste jag om hos fina bloggen Ärligt och härligt om trädgård och natur.

Ät på grankvistarna och må så gott Herr och Fru Älg...
Kanske det sticker i munnen?

Nu är äppelträden och dylika godingar fjättrade med vassa grankvistar.

Jag har bundit fast grankvistarna med gummisnoddar.

Det är bara toppskotten på de små träden som jag hittills skyddat, får se om jag orkar knyta fast mer grankvistar på resten av grenarna, det får ju liksom inte bli för mycket gran på varje gren, för snön fastnar mer på en tät grankvist och kan riskera att knäcka de grenar som har grankvistar som skydd.

Å andra sidan blir det ju inget kvar då älgarna varit på turné förbi trädgårdens buskar och träd, så det känns som att det är värt att ta risken med tung snö.

Snön går ju att skaka av om man hinner innan grenarna knäcks av tyngden.

Bara som ett experiment så har jag även knutit fast stjälkar av stormhatt på några träd, jag upptäckte att vid den älgmassaker som förstörde så mycket, så klarade sig ett litet äppelträd som växer just vid en stormhatt.

Älgen hade av misstag fått en bit av stormhatten i munnen när den åt den första tuggan av äppelträdet, och då direkt gått därifrån.

Stormhatt är ju känd för att vara en av trädgårdens giftigaste växter.

Smaka på stormhatten Herr och Fru Älg för att sedan dö...

Nja, jag tror nog ändå inte att de dör av att få en bit av stormhatten i munnen, men jag hoppas de känner doften av den och backar, annars så kanske det i alla fall smakar illa och bränner i munnen.
Kanske älgarna då tänker; hit vill vi aldrig mera.

Jag hoppas det fungerar.

Foto från vårt köksfönster.

Tidigt i morse, och även igår så hade vi en älgjägare på pass just vid vår trädgård.
 Jag stängde radion i växthuset och hoppades att älgarna skulle våga smyga fram, men de smarta älgarna gäckade honom.

Älgarna smyger vanligtvis ut på ängen i skymningstid. Jag har jagat in dem i skogen två gånger den sista tiden så att de inte ska komma in i trädgården igen.

Mitt sista hopp för att slippa älgarnas fasoner är nu metoden med grankvistar och stormhatt.