Pomerans

Citrus aurantium amara

För snart 15 år sedan planterades den kärna som idag vuxit för att mer likna en buske än en krukväxt.
De första åren var den nätt och fin och fungerade bra som krukväxt på fönsterbrädan, men nu har denna planta börjat anta en besvärande storlek.
Den hade varit ännu större om jag inte beskurit den hårt för något år sedan då den höll på att torka ihjäl en gång sedan jag glömt bort att vattna. En liten gren var då ännu grön, resten av busken torkade in och fällde sina blad.

Eftersom denna citrus alltid skall vara grön året om så trodde jag att den var på väg att dö, men klippte bort det torra och risiga för att se om den skulle återhämta sig, och det gjorde den.
Den här plantan är nu för stor för att kunna övervintra hemma i vårt hus, den får stå på mitt jobb hela vintern där det funnits bra med plats för denna yviga buske.
Helst skulle denna Pomerans stå betydligt svalare under vintern, men det är inget jag kan bjuda den på, därför har den heller aldrig blommat. Jag tror att den kräver en sval viloperiod för att kunna blomma, men jag är inte helt säker på den saken.

Däremot är jag säker på att den varje år kommer att drabbas av spinn under vinterförvaringen inomhus.
Så blev det även i år, men efter en behandling med såpa-vatten så släppte otyget sitt grepp om pomeransen.

Pomerans var något som förr odlades tillsammans med lagerträd och fikon och fick övervintra svalt i orangerier. Det var nog mest ett statusträd som man skulle ha för att det ansågs fint att ha, för jag har svårt att se någon större användning av de mycket aromrika frukterna, som ser ut som klementiner men som smakar mycket kryddstarkt, bittert och strävt.

Pomeransskal kan man riva till strimlor och krydda med vid bakning och vid tillverkning av marmelad, men själva frukten är inte god att tugga på.

Oljan från skalet kan även användas vid tillverkning av parfym.

Nu har vår Pomerans genomlidit ännu en vinter, och får snart komma på tidigt sommarlov till vårt växthus då det blir uppvärmt om någon vecka. Jag vet inte hur många minusgrader denna planta skulle klara, kanske knappt någon då Pomerans har sitt ursprung i Indokina, från länder som Vietnam, Laos och Kambodja.

Ännu står det inomhus och drömmer om en varm och lagom fuktig sommar i växthuset.