Gran

Sent på hösten får trädgården ännu ett träd, om än tillfälligt över vintern.

Det är vår adventsgran som vi sätter på plats redan i oktober månad innan marken hunnit frysa för hårt.

Det här med att ha en gran utomhus med belysning är en tradition som inte är lika vanlig längre.

När jag var ung så fanns nästan en adventsgran vid varje hus här i vår by, men ljusslingor i buskar och blinkande ljus-slangar har konkurrerat bort många adventsgranar nu.

Det är lite synd tycker jag då adventsgranar är fina.

I vår trädgård finns också en stor gran som jag planterade någon gång för snart 30 år sedan, kanske var detta det första träd jag planterade här bland de redan då fullvuxna björkarna.
Då var granen ungefär en decimeter hög, så visst har den vuxit bra under dessa år.

Vår stora gran.

Här under är en sommarbild på vår stora gran, den är grann och grön men ändå anonym och lite småtråkig.

Hela skogen här bredvid består av granar, så inte är den speciellt exotisk här inte.

Kanske den får bli julgran om kommunen behöver en gran ett annat år, vem vet?

Men än får den stå kvar.

Picea abies

Gran Picea abies är det träd som är vanligast i skogarna här bredvid, granen kan växa upp i skuggan av andra träd, de mår bra av att växa upp på det sättet då de unga granplantorna skyddas mot sen vårfrost där under de andra trädens grenar. Sedan växer sig granarna högre än de andra skogsträden och snart är de andra träden i total skugga av alla granar.

De övriga träden i skogen klarar inte att växa i skugga som just granen gör, och en lövskog förvandlas så sakta sedan till en mörk granskog.

Grankottar

I skuggan under vår gran är kanske livet inte så lätt för de andra trädgårdsväxterna, men än går det an för dem, det är ju bara en gran som skuggar.(Förutom tio björkar.)
När vår lilla Pichtagran växer till sig där bredvid blir kanske skuggan total, men det är ju länge kvar, så varför skrämma de små lövträden redan nu...

En av våra grannar har en häck av gran mot vägen.
Här i norr är en granhäck den finaste häck man kan ha, de är alltid täta och fina, men lite känsliga för skador då de är svåra att reparera.
Även vi har en liten granhäck, men den är inte lika lång och grann som grannens, (därför visar jag bara deras.)

Vårt hus för ett år sedan.

Vid vår förstu-kvist brukar jag alltid sätta upp granris med små lampor i, men i år blev det inte av, den helg som det passade bäst så fanns inte orken då jag var sjuk, och sedan blev det för kallt.

Att fästa granris och belysning när det är minusgrader gör snabbt fingrarna stela av köld, så därför har det inte blivit något sådant i år. Jag hoppas på nästa år.

Att fästa granris på detta sätt har jag annars gjort varje år sedan 1993, sedan jag såg sådant i Malmö och blev inspirerad att göra likadant här i Norrbotten.

Hälsningar från oss som bor mellan granars sus och ödehus...