Lind

Tilia  x  vulgaris "Siivonen" 

I vår trädgård finns en liten Lind Tilia x vulgaris "Siivonen".

Vår Lind ger nog den skiraste försommar-grönskan av alla växter i vår trädgård, de nyutslagna löven har en sådan fin grön färg.

Ett träd som Lind är att betrakta som exotiskt på våra breddgrader, här finns inte några sådana träd vildväxande, den närmaste skog där det växer Lind finns nog i bästa fall 50 mil härifrån.

Det gäller även för de andra av de vildväxande ädelträden, här i Norrbotten finns bara några enstaka exemplar planterade i parker och trädgårdar.

I Sverige växer förutom Skogslind Tilia cordáta även Bohuslind Tilia platyphylla. Ibland bildas en hybrid mellan dessa som kallas för Parklind Tilia x vulgaris. Det är en sådan vi har i vår trädgård.

Vår Lind är en lind med finländskt ursprung, (finsk frökälla) och har Siivonen som namn. Den klarar vårt kalla klimat ganska bra.

Den närmaste Lind från vår trädgård sett som jag känner till, är en stor Lind som växer invid post-terminalen i Boden, där gamla badhusparken fanns. Den växer tätt intill byggnaden och dess rötter slipper den besvärliga tjälen.

Jag har provat så frön från det trädet under flera års tid, utan att lyckas med konststycket att få dessa att gro.

Kanske de inte hunnit mogna färdigt trots att jag plockat dem i november månad?

Jag ville så gärna ha en Lind i vår trädgård, men är ibland av den otåligare typen av trädgårdsmänniska som inte orkar vänta på att en frösådd skall växa upp.

Jag gav upp försöken att fröså Lind och köpte mig istället en sådan för snart fyra år sedan när min närmaste handelsträdgård sålde ut träd och buskar för halva priset.

De gör så om höstarna, till min stora lycka. Det går alldeles utmärkt att plantera buskar och träd den tiden på året, vår Lind fick en plantering på en upphöjd bädd för att tjälen skall släppa sitt grepp om rötterna tidigt om vårarna. Trädet växer sakta men tycks klara vårt kalla klimat utan några större problem.

Lind skall föredra att växa på stenig mark som är näringsrik och väldränerad.

Vid Stationsgatan i Boden har parkförvaltningen för några år sedan planterat en lång rad av just denna Parklind 'Siivonen' de har vuxit bra och alla träd har klarat klimatet med livet i behåll.

Det skall vara Sveriges nordligaste lindallé.

Lindar vid Järnvägsstationen - Boden C

Även i vår grannkommun Luleå finns Lind planterad, längs Storgatan har alla björkar bytts ut mot lindar för några år sedan. Luleå kommun tog fram stora plånboken och skapade en fin lindallé rakt genom den mest centrala delen av staden. Många kritiska röster hördes då om att Lind inte förekommer naturligt i den norrbottniska floran, och att de borde låtit björkarna stå kvar. Björkarna hade blivit ganska stora och gav intryck av en skogsdunge där mitt i staden.

Själv tycker jag det var bra att de bytte ut björkarna, för björk växer överallt i skogarna häromkring, de fina lindarna har istället bidragit till att ge känslan av att Storgatan nu är Norrbottens finrum.

Bra jobbat Luleå kommun!

Storgatan vid Stadsparken i vinterskrud.

Jag har dessvärre inga bra bilder att visa från Storgatan i Luleå, annat än denna vinterbild.

Men man anar de vinter-nakna lindarna.

Ha en riktigt fin dag.