Sibirisk klematis

Clematis sibirica `Riga`

För många år sedan så planterade jag olika klätterväxter runt om vårt hus. Jag hade en dröm att hela huset skulle omslutas av en lummig grönska av den typ som är vanlig södeut.
Där klättrar Vildvin, Pipranka, Murgröna, Klematis och många för mig främmande klätterväxter upp längs fasaderna och ger ett kontinentalt intryck.
Mina drömmar om att ta det kontinentala hit till vår trädgård i form av gröna väggar är fortfarande en dröm även om vissa av klätterväxterna nu har hunnit med att växa en bit uppför väggarna.

En av de klätterväxter som klarat livet här i vårt kalla klimat riktigt bra är Sibirisk klematis "Riga". Vår planta växer mot nordväst och är planterad bakom buskar och perenner i näringsrik jord.
När försommaren är som vackrast överöses denna planta av vita enkla blommor.

Vi är inte riktigt överens om hur den skall växa, jag och klematis Riga.  Jag önskar att den skulle sträva uppåt och täcka hela gaveln med sina gröna blad och vita blommor, men  Riga själv sträcker hela tiden ut sina nya skott rätt ut från husväggen vilket resulterar i att de nya skotten trasslar in i varandra och snabbt bygger en stor ris-kas ungefär en meter upp från marken till de stackars perennernas fasa.
Snart har klematis Riga tagit all plats i rabatten för perennerna, och även de börjar nu sträcka sig utåt för att inte begravas av yvigt klematis trassel.
Jag försöker då och då vägleda de små nya grenarna och snurrar fast dem bland de ståltrådar som håller hela  klätterväxten på plats. Därför har nu plantan trots allt nått en höjd av nästan fyra meter.
Kanske jag får vara nöjd med det?

Sibirisk klematis tillhör gruppen småblommig klematis och drabbas varje år av Klematisbladstekelns angrepp. Ur växtens stjälkar kryper det fram små gröna och till synes värnlösa larver.
Dessa börjar direkt att äta på bladen och kan på några dagar helt kal-äta de grenar de valt att bo på.
Efter att de kalasat på bladen några dagar så blir de små larverna stora och feta.
Jag har inte ännu kommit på hur man kan bryta larvernas livscykel, men jag tror att de kryper ned i jorden och förpuppas när de känner sig nog stora.
Därför brukar jag skaka och ruska på hela plantan så fort larverna visar sig i förhoppning om att de skall trilla ned och inte skall orka med att förpuppas eller att de skall ätas upp av någon förbipasserande myra eller spindel.
Sommaren efteråt så kommer det så fram nya otäcka bladsteklar ur marken som flyger upp till klematisplantan och lägger sina ägg i de nya grenarna. Snart blir de knöliga och så kryper nya larver ut.
Jag förstår inte hur fåglarna har kunnat missa detta smörgåsbord av gröna larver?
Kanske larverna smakar illa eller kan det vara så att larverna är svåra att upptäcka där de kryper på bladens undersidor.

Det är lätt att ta sticklingar från Sibirisk klematis.

Rätt tid att sätta dessa i jord är i månadsskiftet juni-juli. Då är årets nya tillväxt lagom förvedad och slår lätt rot om de sticks i en kruka med jord.

Täck en plastpåse med lufthål över krukan och håll jorden lagom fuktig.

Innan hösten kommer skall de flesta sticklingarna hunnit med att få rötter. Eftersom vi bor i kallt klimat så får de nya sticklingarna övervintra i potatiskällaren den första vintern och är sedan redo att planteras ut i trädgården.

Jag har planterat några nya sticklingar under buskar och träd för att de skall få klättra upp i dessa. De behöver nog viss hjälp att hitta rätt när de ännu är små.

Jag skall försöka leda dem den väg som jag tycker är rätt, kanske de nya små plantorna av klematis Riga är mer lättlurade än vad den gamla är? 

Ha en underbar dag.