Trädgårdslandets uppgång och (för-) fall.

Flaggan i topp då första spadtaget grävs...

Det var en vacker dag i början av juni månad 1997 som min fru gjorde slag i saken och började gräva vårt nya trädgårdsland. Vi hade då redan ett litet trädgårdsland, men det hade vi placerat på en torr plats så allt bara torkade där, nu valde vi en plats som kunde hålla kvar fukten bättre.
Jag måste erkänna att jag var skeptisk redan till det första trädgårdslandet, och jag tvivlade starkt på om det verkligen var nödvändigt med ett nytt. Grönsaker fanns ju att köpa på affären...

Ganska snabbt blev jag engagerad i detta nya projekt, och vi byggde odlings bäddarna med mörk fin jord från vår löv-kompost. Det växte så bra, och här är några gamla bilder som visar hur det såg ut där då.

Persilja, sallad och dill

Sideneterneller och lite potatis.

Trädgårdslandet.

Borstnejlika

Det fanns mest blommor i trädgårdslandet.

Det gamla trädgårdslandet fyllde vi med plantor av Allåkerbär, här ovanför syns hur det var innan allt ogräs tog över den platsen, numera är det här en del av gräsmattan. Plantor av Allåkerbär går att finna där bredvid ännu idag.

Sedan gick det några år, vi höll trädgårdslandet i toppform tills växtkraften liksom tappade farten.
Vi gjorde några försök att gödsla platsen, men jag vet inte om det kan ha berott på bristande intresse för denna odling, eller det faktum att barn ett, två och tre kom med några års mellanrum + ett besvärligt diskbråck som satte mig själv ur spel i flera år.
Nu var trädgårdslandets glansdagar över, och förfallet eskalerade snabbt.
Ogräset växte snabbast och plantor av smultron spred sig över hela platsen. Det såg inte klokt ut.

Trädgårdslandet i totalt förfall våren 2012.

Jag gick och suckade under några års tid och började förstå att det nu bara fanns två alternativ kvar.
Ett alternativ var att renovera hela trädgårdslandet, eller att denna sommar börja köra gräsklipparen över denna plats och låta allt åter igen bli till gräsmatta.
Hur galet det än kan verka så har jag valt alternativ nummer ett.
Sakta har en förvandling och omdaning påbörjats av vårt trädgårdsland.

Det bara regnar här och trädgårdslandet liknar mest lervälling när jag försöker gräva ner plåtar runt de tänkta odlings-bäddarna för att hålla ogräset utanför och smultronen på plats.
Potatis och fröpåsar med grönsaker, sockerärtor och blommor ligger ännu och väntar på att komma ner i jorden.
Hur skall jag hinna bygga färdigt i tid?

Jag måste erkänna att jag mitt i all entusiasm börjar tveka och fundera på om alternativet med gräsklipparen ändå hade varit det bästa.

Fortsättning följer...