Trädgårdsaurikel

Primula x pubscens

Tänk att en enkel växt som trädgårdsaurikel kan skapa ett sådant habegär.
Trädgårdsaurikeln är en samlarväxt som samlar egna fantaster precis som snödroppar och pelargoner, folk som nästan är beredda att betala en förmögenhet för att få tag på en viss sort träffas och håller kontakten. Egna sällskap om växten bildas, små klubbar med beundrare utan gränser.
Smått otroligt och fascinerande, precis som växten själv.
(Jag vet att jag kastar sten i glashus här, då även jag själv kan uppvisa liknande syndrom för vissa växter.)

Den låga trädgårdsaurikeln är resultatet av att fantaster genom åren korsat vildaurikel och rosenaurikel, och de finns i många olika varianter.

De trivs i god trädgårdsjord och anses nästan härdiga i hela landet om de får sina krav på växtplats tillgodosedda.

Vi hade förut tre sorters aurikel här, en helgul, en mörk och en med blå kanter.

den med blå kanter fanns här redan före jag kom hit, men alla auriklar försvann samtidigt för ungefär tio år sedan.

Jag själv har ingen aning om varför de alla dog, men kanske en besvärlig barfrost tog knäcken på dem?

Ingen snö med 20 minusgrader kan ju skrämma ihjäl många växter.

Lite synd var det, men det var inget att göra åt

Men nu har vi en ny aurikel..

Igår så tiggde jag en bit av den aurikel som växer hos min mor, hon hade en gång fått den av sin syster.

Det är den aurikeln som jag fotograferat på alla bilder här ovanför.

Kanske jag nu är fast i ett samlande av olika sorters auriklar?

Vem vet hur det här kan sluta?

Kanske det slutar med en egen aurikelteater om inte förnuftet bromsar.

Men förnuft är ibland vekare än känsla.

För förnuftet är det första som släpper när samlarinstinkten slår igång.

Två av våra gamla auriklar.