Fraserazalea

 Rhododendron Fraserii

Vissa växter klarar sig endast med nöd och näppe på vår nordliga breddgrad.

En av de småbuskar som jag hoppades skulle klara vårt bistra klimat i Norrbotten, men som jag sedan nästan gett upp hoppet om är denna lilla azalea som jag köpte för fyra år sedan.

Efter den första vintern hade snön knäckt de största grenarna, och efter andra vintern så hade sorkarna ätit praktiskt taget allt som fanns kvar att äta från den.

Läget såg minst sagt hopplöst ut för den lilla azalean, men den fick stå kvar då den ändå var vid liv, åtminstone på en gren.

Sedan dess så kom fraserazalean att stå som en halvdöd buske, och jag hade nog gett upp hoppet om den, men det var enklare att lämna den kvar än att gräva upp busken eller klippa ned de torra grenarna.
I år har den latheten belönat mig i form av att den lilla azalean plötsligt vaknat till liv i några av grenarna, lite här och lite där, och den bjuder dessutom på en vacker blomma.

Inte mycket för världen, men en sann tröst för ett förut så hopplöst läge.

Du kan läsa mer om denna azalea här!

Nu får de torra grenarna stå kvar, så kan man hoppas på att detta någon gång ska bli en riktigt snygg azalea som ska blomma med många blommor.
Det viktiga är att inte ge upp för fort, tålamod är en dygd.