Pelarasp

Populus tremula 'Erecta'

I vår trädgård finns en Pelarasp som jag planterade för tolv år sedan samma dag som vår äldste son kom hem till vårt hus för första gången.
Han vet att detta är hans eget träd och det växer med rätt bra fart.
En Pelarasp blir här i Norrbotten upp mot 15 meter hög när den nått sin fulla höjd, vår tolv år gamla pelarasp har inte ens nått halva den höjden ännu.

Trädet är en form av Asp och upptäcktes i orten Älgarås i Västergötland för mer än 100 år sedan.
Att Pelarasp är av sydligare ursprung avslöjas på hösten då trädet står grönt och fint trots att de vildväxande aspar som finns här redan fått sin gula höstfärg på sina löv och hunnit tappa dessa innan kylan blir så svår att pelaraspens löv svartnar och släpper.
Det här trädet är ett vanligt förekommande träd i trädgårdar och parker här i Norrbottens kustland.
Trädet anses härdigt upp t o m växtzon 6 här i Sverige men det klarar sig utmärkt här hos oss där växtzon 7 tar vid, fastän att trädet står utsatt för hårda vindar och stekande vårsol.
Trots att det stormat och blåst lite extra i år så står det kvar, det har förankrats väl av ett enormt rotsystem.
Från dessa rötter började det slå upp rotskott redan för några år sedan.
Några rotskott har jag sparat, de flesta kör jag över med gräsklipparen direkt de syns.
De som jag sparat har jag rot-skurit, vilket innebär att jag hackat av den stora rot som skottet växer från, men det lilla rotskottet får stå kvar på samma plats i minst ett år så att nya små rötter hinner bildas under plantan.
Om man hackar av roten för att sedan direkt flytta rot-skottet så är det väldigt känsligt för ut-torkning, jag själv har haft ihjäl många små rot-skott genom att flytta dem för fort.
Det är en nog så traumatisk upplevelse för den lilla plantan att bli avskild från det stora trädets rotsystem, om det får stå kvar hinner det växa till innan det är redo att flyttas på.
Men ibland går det bra att bara hacka loss rotskottet och flytta det direkt ändå.
Pelaraspen i Boden i mitt förra inlägg behandlades så bryskt men klarade sig fint i alla fall.

Pelaraspen på bilden ovan är ett 40-årigt praktexemplar hos våra släktingar i Kopparnäs utanför Piteå.
Tänk när våra blir så stora och höga...

När våra två yngre barn föddes så planterades även träd för dem när de kom hem, det var olika björkar som dog alltför snart genom att en viss storebror bröt av den ena och en älg åt upp den andra, så de fick pelaraspar planterade som sina egna träd istället.
De älgar som finns här i skogarna runt vårt hus är särskilt förtjusta i träd med sydligare ursprung.
Så även i Pelarasp.
Den pelarasp som planterades till vår yngste son hann inte ens växa två år innan en älg knäckte det unga trädet i sin jakt på de saftiga toppskotten högst upp.
Jag hoppades att den brutna pelaraspen skulle ta ny fart och växa upp igen, men efter att ha väntat i två år och bara fått en liten ris-buske så köpte jag en ny i höst när de såldes för halva priset.
Pelarasp är ett ganska dyrt träd annars, i alla fall om man vill ha ett större exemplar.

Vid sidan av den lilla brutna pelarasp som fått stå kvar, så har vi planterat den nya, men nu med hönsnät runt om för att inte hungriga älgar skall förstöra även denna.
Det här är trädgårdens södra utkant, vid ängar som om höstarna lockar fram älgarna ur skogen med grönt och saftigt gräs. det är väl inte så snyggt att bura in ett träd på detta vis, men så småningom kan det slippa buren när det blir så högt och stadigt att älgarna inte längre kan bryta toppen i sin jakt på mat.

Det var kanske ett miserabelt sätt att avsluta inlägget på, så jag visar nu till sist ett par riktigt granna pelaraspar...

Vid Stadshuset i Boden finns pelaraspar planterade, de tar upp byggnadens höga smala form och är riktigt fina där i den lilla parken.

För översättnings program ; Pelarasp = Pelar - Asp