Incarvillea

Incarvillea delavayi

Rosenincarvillea är en helt underbar perenn man ibland kan köpa som förpackad rotknöl om våren. Roten påminner om en grå morot och den börjar snabbt att växa efter att den blivit planterad. Jag har planterat roten i kruka då det varit för tidigt att plantera på friland i april månad här där jag bor. Eftersom den har pålrot så går den inte att dela ens om den blivit väldigt stor
De ganska stora rosa blommorna är gula längst in och påminner lite till formen om Streptocarpus - Kornettblomma, men växten tillhör begoniafamiljen och är en trädgårdsväxt.

Rosenincarvillean härstammar från Yunnan provinsen i Kina och fördes till Europa av franska botaniker och missionärer i slutet av 1800-talet. Denna växt vill ha djup och näringsrik jord som samtidigt skall vara ordentligt väldränerad då plantan inte tål någon fukt under vintern.
I trädgårdsböcker ges rådet att täcka plantan med torra löv om hösten för att skydda den från den värsta kylan. Det är dock ett råd som inte fungerar här i norr, alla plantor av Incarvillea som jag planterat på friland har dött under vintrarna, med eller utan skyddande löv. Jag hade länge en sådan planterad i lerkruka för att jorden skulle torka upp om hösten och hållas torr under vinterförvaringen i potatiskällaren, men så ett år måste jorden i krukan ha varit för fuktig för roten hade ruttnat under vintern.

Här i Norrbotten kanske Incarvillea skulle överleva om den står planterad vid en varm husgrund där ingen fukt samlas under vintern. Själv har jag ingen sådan och har gett upp försöken att övervintra den utomhus.
När jag köper mig en ny Incarvillea skall den få stå i kruka, och jag skall noga se till att jorden i krukan är torr när den så småningom skall vinterförvaras i potatiskällarens svala mörker.

För visst är den läcker och lite annorlunda vid de andra små och näpna perennerna.

Hur långt norrut i landet klarar Incarvillea att övervintra?

Är det någon som provat och vet?

Här ovan vackra fröställningar av Incarvillea, den här bilden skickade Anna-Stina i Klintehamn till mig att använda här på bloggen.
Jag håller med henne om att de är väldigt vackra.
Vidare berättar Anna-Stina att Incarvillea trivs bra på Gotland där hon bor och de sprider sig med frö där.
Tack för bilden. / Hans