Brännbergs historia

Stenåldersplatsen i Brännberg

Jag bor i byn Brännberg i Bodens kommun, byn finns mitt mellan Boden och Älvsbyn.
Här skriver jag nu lite om byns historia.

På sandåsens högsta krön har man hittat spår av vad man tror är en boplats med stenålderskaraktär.
Så det har bott folk på denna plats redan för mycket länge sedan.

Skärvsten från kokgrop.

Spåren efter de första människor som en gång bodde här är inte så lätta att se, några skärvstenar och brända stenar från kokgropar är det som syns vid ett snabbt besök, men vid en inventering 1991 hittades också brända ben, kvartsavslag och en miniatyryxa av svart kvartsit.

Sten från kokgrop.

Men om byns tidigaste historia vet vi inte mer än så.

I början av 1800- talet fanns folk som bodde här i enklare stugor, de arbetade som kolare åt bolaget Selets Bruk.

 Än idag syns rester av den damvall som hörde till det första sågverket i Johannisfors.

Men det som blev avgörande för att folk bosatte sig här under den första delen av 1800-talet var den fors som finns i Aleån vid infarten till byn, Johannisfors, eller "Rutqvist fors" som vissa brännbergare kallar den för.
Här byggdes ett litet sågverk. En mer än 70 meter bred damm magasinerade vatten för att ge kraft till ramsågen som skall ha funnits där, i Johannesfors som då den östra delen av byn kallades. Lantmäteriet har uppgifter om att en Isak Sundström kommit hit 1834 och uppfört ett nybygge, han står även som sågverksägare 1852.

Andra uppgifter som finns från gamla brännbergare är att den förste nybyggaren hette Petter Andersson och skall även han ha kommit hit vid denna tid. Han var min farmors farfar.

Ett av Brännbergs första och när det revs på 1980- talet, det äldsta huset i byn.

Gården hade en tid fungerat som gästgiveri och fanns vid sågverket i Johannisfors.

Det berättas att det en tid skall ha spökat där, när en sågställare vid namn Holm bodde i huset.

1857 lät stadsfiskal Lagervall från Luleå uppföra en vattensåg i Johannisfors. En såg skall ju redan ha funnits där tidigare. Kanske dammvallen är från denna tid? 

Den västra delen av byn kallades för Johannisberg, här bosatte sig folk 1855. Denna del av byn kom att utvecklas till byns centrala del med skola och affärer, caféer och ett nytt sågverk. Här uppfördes också ett stationshus i samband med att stambanan byggdes genom byn 1894.

Brännbergs stationshus på 1930 talet. Från vänster; Alvar Pettersson, Georg Enberg, Nils eller August Nyström och Alvar Lundqvist.

Men det fanns redan en station med namnet Johannisberg så då fick stationen namn efter ett berg i närheten - Brännberget.

Sedan dess kallas de båda byarna Johannisfors och Johannisberg för Brännberg.
Idag finns det ca. 60 hushåll i byn.
De flesta av dem som bor här pendlar till arbeten i Boden eller Älvsbyn. Med bil tar det ca. 30 min. till Boden och 20 min. till Älvsbyn.
Luleå och Piteå ligger på en timmes avstånd om man kör bil.

 Här syns Brännberg som det såg ut under 1940- talet. Fotograferat från det bevakningstorn som då fanns på en av de äldsta gårdarna.Detta är Johannisbergs delen av byn.

Bevakningstornet i Brännberg.

Folksamling vid Brännbergs station någon gång på 1920- talet. På kortets baksida har någon skrivit, "Är det Gertrud?"

Affären i Brännberg i slutet av 1960-talet.

Affären stängde för några år sedan.

Här ovan syns banvaktstugan som fanns mitt i Brännberg där min farmor och farfar en gång bodde före de flyttade till huset där jag nu bor.

För att se fler banvaktstugor, gå in på sidan : banvakt.se

Huset jag själv bor i lät min farfar bygga. Han arbetade som banvakt åt Sj och bodde i banvaktarbostaden mitt i Brännberg, men var tvungen att flytta därifrån i samband med att han gick i pension. De flyttade in här 1936, och sedan dess har det bott folk här. Det fanns ingen märkvärdig trädgård här då, björkar som fanns på platsen hade sparats kvar och en hägg planterades senare.

Vårt hus, som det såg ut för länge sedan.

Hoppas att ni nu vet lite mer om den by som jag bor i med min familj, ha en fortsatt bra dag, hälsar Hans