söndag 21 augusti 2016

Syddracena

Cordyline australis 'Purpurea'

Den rödbladiga syddracenan är nog den växt som mest kryddar trädgården med en känsla av sydligare breddgrader då den med sin form och färg inte liknar något annat som vi har här.


Syddracenan är nog den växt här hos oss som har sitt ursprung allra längst ifrån vår del av världen, för syddracena växer vild i de södra selarna av Nya Zeeland.
Jag sorterar växten direkt under "sommarblommor" då den på inga villkor klarar de kalla vintrar vi har i Sverige.
Men många fler av våra andra sommarblommor här är betydligt vekare för den första frosten än denna växt, som ska klara några minusgrader utan att ta skada, men så mycket kallare än runt -5º C under en kort stund vill den inte ha, för då tar de vackra bladen skada av frosten.


Jag gillar den mörka färgen och den vassa formen på bladen, det är det närmaste man kan komma om man vill ha en palm i sin trädgård till ett rimligt pris.
Jämfört med många andra lika stora palmer som man kan välja att köpa till sin trädgård så är syddracenan oftast mycket billigare i handeln.


 Men nu är snart sommaren slut, och det innebär också slutet för vår syddracena.
Jag vet att den inte klarar omställningen till torrt och varmt inomhusklimat då den stått utomhus hela sommaren, dessutom tar den stor plats inomhus, och kommer med alla sannolikhet torka i bladtopparna och dra på sig ohyra som spinn eller trips om den flyttas inomhus.
Denna växt skulle nog klara sig bra i ett orangeri där den fick övervintra ljust och svalt.
Men något orangeri har vi inte här.
Kanske jag flyttar in den i växthuset när nattfrosten blir för svår, då klarar den ju några veckor till innan kylan slår in även där nattetid.



Men den är ju så fin än, så jag kanske ändå försöker att flytta den inomhus, trots att jag vet hur illa de trivs med mörker och torr luft.

Men några dagar till får den stå ute i trädgården och ge en känsla av sydligare breddgrader här innan frosten och kylan drar in över vår del av landet.


2 kommentarer:

  1. Den där tuffingen är en som står på min "attköpavarjeår-lista". Jag gillar dess palm liknande växtsätt och det är som du säger den mest prisvärda växt som är Palm lik. Jag gör tappra försök varje år med att övervintra den men jag har ännu inte lyckats. Jag kommer att testa i år igen. Skam den som ger sig ;)

    SvaraRadera
  2. Roligt att du tar upp just denna. Hemma hos oss kallar vi den för "palmen" rätt och slätt. Vi har haft den i 12-13 år och den är hög - mycket hög.
    Varje senhöst kånkar maken den ner i källaren under konstbelysning och svalka. Där får den ligga "geisha", d.v.s. en kudde under "nacken" i horisontalläge. I slutet av mars/början av april kånkas den ut igen.
    Den har klarat av stormar, lite snö, och alla hemskheter som en tidig vår eller sen höst kan erbjuda. Min fromma förhoppning är att få se den blomma med sina fluffiga vita skyar. Den är nu så hög att den borde kunna göra det - den ska vara över 2,5 meter för att blomma. Kanske vill den ha en kanonsommar för att komma igång med knoppar.
    Ha det gott och försök att övervintra den svalt och ljust så har du nästa sommar en liten "palm" när stammen träder fram. De nedersta bladen vissnar och då blir det lite stam som växer fram.

    Lycka till!
    /Anja














    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.