söndag 14 augusti 2016

Klematisbladstekel

Rhadinoceraea ventralis

Klematisbladstekelns larver äter bladen på småblommig klematis, i detta fallet en alpklematis och en sibirisk klematis som blir praktiskt taget kalätna varje år av detta otyg till ohyra.
Klematisbladstekeln kom in i vår trädgård för ungefär 20 år sedan, och de har hittills varit omöjliga att få bort. De kom samtidigt som farsoten aklejgallmyggan som även de finns kvar i trädgården, trots försök att bryta dess livscykel.


Varje år är de likadant, helt plötsligt så blir bladen våra småblomiga klematis nästan helt uppätna av dessa glupska larver.


De otäcka larverna sitter gömda på bladens undersidor och äter tills det endast är bladskaftet kvar, så kryper de sedan över till nästa blad och fortsätter att äta.



De gröna och väl kamouflerade larverna verkar inte ha några naturliga fiender alls, inte ens fåglarna har räknat ut vilket skrovmål som döljer sig under det som finns kvar av våra klematis.


Jag har förut om åren försökt att skaka loss larverna från plantorna som blir angripna, klippa bort de angripna kvistarna och jag har provat att spruta med såpvatten, men inget av det har påverkat klematisbladstekeln alls. De kommer tillbaka med full kraft år för år ändå.

Nu har jag gett upp. Men kanske jag skulle prova tipset att strö ut myrr under de angripna plantorna?
Kanske det tar död på larverna i sina puppor?
Men jag är inte så förtjust att strö ut mängder av sådant gift där.


Klematisbladstekelns larv övervintrar som puppa i jorden under plantan, för att nästa år återuppstå som en liten stekel, (typ "fluga") som flyger upp till alpklematisens- och till den sibiriska klematisens grenar och lägger sina ägg i späda grenar.
När äggen kläcks så äter sig små larver sig ut ur grenen för att raskt därefter börja kalasa på bladen tills inga blad återstår.
När de är mätta släpper de taget och faller till marken, där de kryper ned och förpuppas i väntan på nästa år. och så håller de på, år för år.

Mer information om denna hemska insekt hittar du hos odla.nu

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar