Brandlilja

Lilium bulbiferum

Det är fascinerande med brandliljor som fortfarande blommar där det en gång funnits både hus och trädgård. De står kvar och blommar fast ingen pysslat om dem på flera decennier.

Vi har fått några sådana liljor från gamla trädgårdar här runtomkring.

Jag läste i en bok att de skulle växa väldränerat och planterade två stycken så, men de höll på att gå ut en ovanligt torr sommar. Bäst trivs denna lilja i mullrik lagom fuktig jord.

Vid Svanåmyrens glömda trädgårdar fanns det kvar en som blommade fint när vi var där för något år sedan, den växte inte väldränerat utan nästan i en grop vid en gammal husgrund.

Brandlilja härstammar från Syd- och Centraleuropa och har länge odlats vid torp och gårdar i vårt land. Denna lilja har en förmåga att sprida sig med små groddknoppar (bulbiller) som växer ut i bladvecken, när de blivit mörka och stora som en ärta ungefär ramlar de lös och slår rot bredvid liljan.

Sedan när de börjar växa så drar de nya rötterna ned bulbillen i jorden som då utvecklas till en ny liljelök.

Redan efter något år kan de nya små lökarna blomma.

Den skarpt oranga färgen gör att dessa liljor inte riktigt planteras i dagens moderna trädgårdar på det sätt som den planterades förr. Nu finns det så många andra liljor att välja bland och Brandlilja känns väl kappast exotisk längre då den är så pass vanlig.
Under hela min uppväxt fick jag ständigt höra att denna lilja kallades för Kejsarkrona, så jag tar det med ro när någon berättar om sina vackra kejsarkronor för mig efter att jag av någon anledning berättat att jag har svårt att klara dem här.
Stolt visade sedan någon granne upp sin rugge med Brandlilja för mig, men jag blev ändå så glad när jag fick se en vacker Brandlilja istället, för vi pratade då om olika växter, jag menade Fritillaria imperialis, men de lökväxterna är lätträknade här i Brännberg.

Det som gör att jag tycker om denna lilja är att den har odlats av människor som bott här förut, den har blommat här i trakten långt innan jag kom hit och fick ett intresse för växter.

Jag tror att jag skall pyssla om mina brandliljor lite extra den kommande sommaren för att visa dem lite vördnad och respekt.

Det är trots allt ingen dussinlilja som man fyndar billigt utan en växt med sin egen historia.

Och vem vet vad som återstår av vår egen trädgård om 70 år?

Kanske då en Brandlilja finns kvar och blommar om sommaren, och påminner om att här förut fanns en trädgård som någon älskade för länge sedan.