söndag 2 april 2017

Älgsäkert läge, del 2


Längs vägen förbi vårt hus står sedan i somras stora burar av hönsnät runt frösådda äppelträd och små rotskott av pelarasp.

Fruktansvärt fult enligt min fru, fult men absolut nödvändigt enligt mig.
Dessa små äppelträd har under flera år blivit mat åt områdets älgar, som smyger fram i sensommarens mörker och äter upp all tillväxt som blivit under året.


 Men sedan i somras så har äppelträden fått vara ifred, älgarna sticker inte ned sina mular genom de taggförsedda öppningarna, de upplevs säkert som vassa och otrevliga av älgarna, vilket förstås var min mening.


Inne i trädgården har vi ett lika gammalt äppelträd som nu är ungefär tre meter högt, och ungefär så höga hade nog även dessa varit också om de inte ständigt blivit förstörda av älg och sork.


Men vackert, nej det är de inte.
Min fru tycker gott att älgarna kan få äta av dessa små träd, bara hon slipper se burarna.
Hon klagade värst från början, så jag gissar att hon vant sig vid eländet nu, eller så river hon burarna själv när tjälen släpper från marken.

Här under en sommarbild då burarna just kommit på plats.

Nu återstår det att se hur de små äppelträden själva trivs med att stå inne i burar, 
Men jag gissar att de skyddas lite från vinden av burarna på denna så ofta blåsiga plats.



Jag har förut provat att försöka hålla borta älgarna med diverse knep som fungerat lite si sådär, om de försöken kan du läsa om  här i Älgsäkert läge, del 1.

Om knepet med burarna fungerar så kommer ju snart nästa problem när träden växer ut ur burarna.
Hur stora burar måste jag då göra? och framför allt vad säger min fru om det?


lördag 25 mars 2017

Upp och ner i Piteå.


Vid ett besök på konsthallen i Piteå så fick jag syn på några hängande krukor, som amplar,  men ändå inte för krukväxter hängde upp och ned.


Lite annorlunda. 

Det fungerar tydligen ganska bra att vattna krukorna uppifrån,  men det droppar lite vatten från krukorna när de vattnat där


Om det är så snyggt,  ja det vet jag inte riktigt. 
Men ändå kul på något sätt. 

Betydligt mer imponerande var utställningen på konsthallen med robotar och minioner.
Skulle kanske passa bra som konst i trädgården?
Men då kanske de blanka robotarna skulle rosta?


Utställningen kallas för 'Alchemy of Steel' av konstnären Torbjörn Berg.


Skulle jag ha en egen konsthall så skulle jag boka denna utställning så snart som möjligt. 





söndag 19 mars 2017

Brännberg


Idag gick vi en promenad in till byn, och jag passade på att fotografera för att få bilder till ett inlägg här. I vår trädgård händer just ingenting nu, så här visar jag några bilder från byn där vi bor.

Som synes har vi gott om snö kvar.


Brännberg med Brännberget i bakgrunden.

Mitt i byn finns den fd. skolan med lärarbostad bredvid, och den gamla butiken där nu byalokalen finns.

Rakt genom den gamla byakärnan går den väg som vi ungar i byn alltid kallade "Lillvägen" även om det aldrig varit vägens officiella namn så är vi många som kallar den så än idag.
Rakt fram fanns stora björkar som var samlingsplats för byns ungar på 1970-talet.


Järnvägen passerar rakt genom byn.

Här fortsätter sedan vägen mot Åkerholmen.


Det här är byns äldsta bostadshus.


En av byns nyare byggnader, en rekonstruktion av en gammal villa som brann för ganska många år sedan.



Här är den fd. Kronjägarbostaden.

Byn var ju på något sätt ett centrum för denna del av kommunen, och det var skogen som gav arbete, här fanns även förut ett ganska stort sågverk som stängde i slutet av 1990-talet.
Det har stått tomt sedan dess, och för några veckor sedan brann några byggnader där.
Bilden här under är några veckor gammal:


Röken från branden sågs från långt håll.



Från byn så går vägen hem till oss genom skogen.


På vägen hem passerar jag ett gammalt härbre som finns hos en granne.
Det är den enda byggnad som finns kvar från den gamla bondgård som en gång fanns där, och just detta härbre är kanske byns äldsta byggnad.
Mest troligt så fanns härbret redan här på den gård som var tvungen att rivas då järnvägen drogs genom byn och grusåsen grävdes ut för att få material till banvallen.
För när den "nya bondgården" byggdes upp i slutet av 1800-talet så hamnade härbret bakom själva mangårdsbyggnaden.
Den ursprungliga mangårdsbyggnaden skall ha funnits ungefär där jag stod när jag fotograferade, där vägen till vårt hus nu går.


Vårt hus.

Avslutar med en selfie i vårt vinterland där tystnaden är påtaglig och närmaste butik finns två mil bort.



Klart att det finns mer att visa i byn, men detta får räcka för denna gång.

onsdag 15 mars 2017

Månadens läsare i AoT


Jag har blivit månadens läsare i tidningen Allt om trädgård.
Kul!
Det är inte mycket annat trädgårdsrelaterat här, då trädgården ännu täcks av snö.

Att läsa trädgårdstidning passar som bäst just nu för att ladda upp inför våren.


Allt om trädgård har jag nu läst i många år, det var den tidning som jag lusläste varje nummer av i kanske mer än tio års tid då mitt trädgårdsintresse vaknade.

tisdag 7 mars 2017

En glimt av den bortglömda trädgården.



En gång fanns en trädgård som jag ofta besökte, en trädgård där jag kunde vila mina tankar och finna energi till vardagen.
Den trädgården gled så sakta in i glömskans dimma sedan den försvann in i vintermörkret och gömdes under flera decimeter snö.
Den trädgård som nyss var här är borta.


Men den återvändande solen och varma vindar fick fragment från den svunna trädgården som fanns att väcka minnen till liv.
Minnen från den trädgård som jag älskade och som ännu finns kvar här, även om den till synes är borta nu.


Några fragment som blottas av blidan är gröna.
Tänk att den trädgård som fanns här var full av gröna nyanser.

Nu lyser det tillfälligt blottlagda gröna mot den vita omgivningen.
Var det så här trädgården var?
Grön och fin?

Vintermörkret berövar mig trädgården år för år, och jag tappar känslan av det gröna och av tillväxtens kraft.


Men allt finns kvar här, det är bara väl dolt av vintern, och sakta börjar minnet av frösådder under snön att klarna, tillsammans med andra trädgårdsprojekt som var alldeles nyss, men ändå så länge sedan.
Svällande knoppar på en kvist tibast skänker hopp och tröst om att allt snart börjar om igen.


Jag anar vårens ankomst med de varma vindar som kom och fick minnet av trädgården att klarna.
Det spritter till i odlarnerven en stund.
Min själ får tröst trots den mörka och kalla vintern.

En tillfällig tröst som ger hopp om en ny tid samtidigt som snön åter börja falla.


torsdag 12 januari 2017

Kung Bore


På en hög av snö sitter nu den senaste snöfiguren.
Det är självaste Kung Bore som med sin stav ser till att vintern håller ett hårt grepp om vår del av landet.

Gårdagens varma väder resulterade i två nya snöfigurer i trädgården efter att äldste sonen gått ut och börjat arbeta med snön själv. Jag gick ut och hjälpte honom, vi höll på tills Kungen av sömnen 'John Blund' vann över vårt försök att bygga färdigt tronen som Kung Bore skulle sitta på.

Ikväll är det åter minusgrader så bygget av tronen och nya snöfigurer får vänta.


Ha en bra vinter!