onsdag 30 januari 2013

Årets första frösådd.


I skenet av en pannlampa grävde jag ned en frösådd under snön.
Det är sådd av olika perenner som troligtvis behöver en tid av vintertemperaturer innan de kan gro till våren.
Utan en kylig period på någon månad kanske de inte alls vill gro.
Under snön skall frösådden få en lagom temperatur för vintervila.

Jag hoppas detta försök slutar bättre än mitt senaste försök för två år sedan, då inget frö grodde.
Kanske det berodde på att jag förvarade den frösådden i potatiskällaren och det blev för torrt?
Efter den misslyckade frösådden så lovade jag mig själv att sluta med dessa dumheter som jag ändå inte klarar av, men det hade jag glömt för någon vecka sedan när jag fick och köpte frön.

För två dygn sedan sådde jag frön av:

- Fjällvallmo (Papaver radicatum)
- Lunddocka / Bägarlönn (Glaucidium palmatum 'album' )
-Klätterklocka-  (Codonopsis lanceolata 'grey wilsonii) och
-Blårapunkel (Phyteuma nigrum)

Frösådden har stått inomhus för att fröna skulle dra till sig fukt innan de hamnade i vintervilan under snön.
Jag har fått tips om att man kan göra så.

Klätterklockan hade jag nog kunnat vänta med att så, för att istället odla inomhus om några veckor, men platsbrist gör att den också får hamna under snön.
Hur den klarar det, ja det återstår att se.

Här ligger ännu snön djup och vintern härjar på som värst, men trots att vintern inte tar slut förrän om ungefär tre månader så spirar redan en gnutta hopp om nya plantor till trädgården

Tack för frön, Helen och Ulrika!


söndag 27 januari 2013

Trädgårdens tråkigaste växter.

En tråkig blomma.
Har ingen aning om vad det är, men den trillar omkull så fort den börjar nå lite höjd.

Här är listan över de tråkigaste växterna som vi har i vår trädgård.

Jag har de senaste åren fotograferat olika växter som finns i trädgården för att visa, men vissa växter har aldrig fått utrymme här på bloggen, och jag kunde inte se hur jag någonsin skulle få tillfälle att skriva om dessa så tråkiga.
Därför kom jag på idén att lista dessa växter som är så tråkiga att jag knappt vill visa dem här.

De växter jag valt till denna lista är alla införda till vår trädgård på något vis, de vildväxande ogräsen hade ju annars haft topp-placeringen.
Kanske hela listan varit ogräsens?
Nej, alla växter på listan har jag själv ändå på något sätt planterat här någon gång.

Hade det inte varit för pestskråpets vackra blad så hade denna också platsat på denna lista.
Blomman är inte särskilt snygg.

Kanske de som listas inte riktigt kunde leva upp till mina höga förväntningar, kanske klimatet är för kallt, eller kanske just den växten är så vanligt förekommande att den just därför blir tråkig i mina ögon.
Ni får inte glömma att denna lista enbart baseras på mina egna tankar om tråkiga växter.

Men det är ju ändå så att varje växt trots allt har sin egen charm, även om det är svårt att se i vissa fall.
När jag skrivit om dessa växter så inser jag samtidigt att jag önskar ha dem kvar i vår trädgård.
Men kanske inte på platser där de syns så bra, nej ut till trädgårdens tassemarker med dessa, där kan de få växa ifred, där trädgård och natur möter varandra.
Enda undantaget blir praktbetonikan som jag inte sett något hos förut, men som jag känner att jag måste ge en chans till efter alla era positiva kommentarer som fått mig att tänka om.

För att se hela listan klickar du här!  Tråklistans förstaplats finns under detta inlägg...

(Om inte alla inlägg ryms på denna sida så klicka på 'Äldre inlägg' som visas längst ned till höger på sidan.)

Dunört




Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 1

Vit dunört Epilobium ciliatum

Så var det dags att presentera den växt som är absolut mest tråkig i vår trädgård.
Det är någon slags dunört (kanske vit dunört?) som kommit in i trädgården tillsammans med ett fackelblomster som jag köpte.
(Jag har ju valt att inte ha med de vildväxande arter som finns vid vår trädgård på denna tråk-lista, men denna växt är inplanterad här.)

Jag lät dunörten få växa upp då jag inte alls visste vad det var, för denna dunört växer inte i naturen runt vår trädgård.
Jag tyckte det var så spännande med en växt på köpet så att säga, därför fick denna växt stå kvar tills den blommade.

Men jösses!

På bilderna ser ni plantan när den är som mest spännande.
En så oerhört trist och intetsägande växt får man ju söka länge efter, även bland alla de ogräsliknande växter som jag fört in i vår trädgård de senaste åren.

Här blommar dunörten som bäst.

Kanske ni från sydligare breddgrader än Norrbotten suckar då detta bara är ett ogräs hemma hos er och ni  tycker det är otroligt att jag slösat tid att fotografera denna miserabla växt.
Ni kanske hade större förväntningar på växten som toppar tråk-listan, men...

Ska det här vara spännande? -Nej!
Ska det här vara tråkigt? -Ja!
Det är ju tråk-listans förstaplats.
Med dessa bilder vill jag bara visa på den förhoppning jag hade på att detta skulle bli ännu en vacker perenn i trädgården. Det blir inte alltid som man hoppas.

Enligt boken Norrbottens flora så är denna växt nyss inkommen i vårt län och den har börjat att sprida sina frön lite som den vill. Vit dunört är en släkting till mjölkört, mjölke, rallarros som ju är den växt som är mest vanlig i trakterna runt vår trädgård. Men de blommar i alla fall vackert, något man inte kan beskylla denna växt för.

Tänk om denna dunört blir lika vanlig här i framtiden när denna nu fått frö här?
Om 20 år kommer kanske folk blänga ilsket på mig om byn är full med plantor av vit dunört?
De viskar kanske, "-det är hans fel att det ser ut så här"
Men så läser jag att denna växt vill växa i fuktig och näringsrik mulljord.
Ja då kommer den få ett svårt liv om den skall sprida sina frön utanför våra rabatter.
Vi får väl se hur det går.


Dunört här tillsammans med det fackelblomster jag planterat in i trädgården.

fredag 25 januari 2013

Snödroppe

Galanthus nivalis
Blommig fredag - Nytt år nya drömmar.

Vi har inga snödroppar i vår trädgård.
Inte än, men jag drömmer om att få plantera in även denna lökväxt här.
Ni ska veta att jag testat förut, flera gånger faktiskt.
Jag har köpt förpackade lökar om hösten och grävt ned i någon rabatt, men utan någon lycka alls.
Kanske hade lökarna redan torkat ihjäl i förpackningen, dessa lökar ska tydligen vara väldigt känsliga för torka.
Jag har länge hört att man bör plantera dem direkt man grävt upp lökarna, när bladen ännu är gröna eller "in the green! som de säger i England.
Av alla de snödropps-lökar jag förut köpt så har inte någon haft gröna blad.
Förrän nu.


Här om dagen så fick jag syn på krukodlade snödroppar hos handelsträdgården vid mitt jobb, ett lyckorus fyllde mitt sinne och jag köpte med en kruka hem.
Mina slumrande drömmar om att lyckas med snödroppar även i vår trädgård, vaknade till liv igen.
Jag är inte helt säker på att snödroppar klarar sig så pass långt norrut som här, men nu ska jag försöka igen.

Den lilla plantan lär snart ha blommat över av den lite för varma inomhustemperaturen, men då ska krukan med snödropparna få flytta ned i matkällarens svala mörker, i väntan på att tjälen släpper och lökarna går att plantera utomhus.


Snödroppar skall tydligen föredra fuktighetshållande jord, precis som vad kungsängslilja gör.
Kungsängsliljor klarar sig fint här i vårt klimat, under förutsättning att de inte torkar om sommaren.
Dessa snödroppar ska få en plats bredvid dem så småningom.

Än ser de inte mycket ut, men mina drömmar är redan igång.
Jag ser på etiketten, där finns en bild som visar snödroppar i blom.
Om denna plantering lyckas så kan det bli just så även här där vi har betydligt mer snö än snödroppar.
Kanske jag måste åka tillbaka och köpa fler krukor med snödroppar...

Kanske, kanske snödropparna vill slå rot även här.

Jag drabbas redan av ljuvliga drömmar, och glömmer att det just nu är -23º C och en halv meter snö utomhus.

En samling drömmar finns just nu hos Pilgrim med fina bloggen:
Bland rosor och bladlöss

torsdag 24 januari 2013

Jättebalsamin

 

Jättebalsamin, Impatiens glandulifera

Eftersom jag just skrivit om blekbalsamin så vill jag även visa och berätta om mina mer eller mindre misslyckade försök med Jättebalsamin.
Jämfört med blekbalsamin så är jättebalsaminen en ståtlig växt som inte hör hemma på min tråk-lista.
Här är den enda bild jag hittade på denna växt.
(Inte snygg mot den röda väggen, men vad skall man göra åt det.)

Första gången jag såg en Jättebalsamin så blev jag förtjust i denna stora växt med doftande blommor.
Jag försökte att flytta några stora plantor men det gick inte alls så bra.
De var sköra och de är väldigt känsliga för torka, små plantor går att flytta utan problem.
På hösten tog jag frön och strödde ut i en rabatt vid trädgårdslandet, och året efteråt så växte det upp några plantor där.

Jättebalsamin sprider sig med frö som den sprätter iväg flera meter. Men det händer sällan här.

De stora blommorna började övergå till frökapslar när det plötsligt (som vanligt) blev minusgrader en augustinatt.
Alla Jättebalsaminer frös ned nästan helt och hållet, och några så-dugliga frön kom det inte från dessa plantor.
Jag tog frön från Jättebalsaminer i skogen vid mitt jobb igen och strödde ut på en annan plats i trädgården.
Så har jag hållit på sedan dess...

Här i vår trädgård är det nästan omöjligt för denna växt att sprida sina frön, den tidiga nattfrosten slår ut växten innan den hunnit bilda frön.
Det är mycket sällan frön hinner mogna fram, vid mitt jobb 30 kilometer från vår trädgård hinner de mogna, så jag plockar några frön från dessa så jag får ha några jättebalsaminer året efteråt.

För här får de gärna växa, men aldrig mer mot den röda husväggen.
Som en tröst i bedrövelsen av den tidiga nattfrosten så kan jag ju faktiskt själv bestämma vart dessa plantor skall växa. Något besvärligt ogräs blir de aldrig här, den är snarare att betrakta som en sommarblomma här i vår trädgård.

Läs mer om Jättebalsamin här!

tisdag 22 januari 2013

Blekbalsamin




Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 2

Blekbalsamin Impatiens parviflora 


Vi närmar oss toppen på denna tråk-lista och här kommer en växt som för länge sedan hämtades från Sibirien och Asien till olika botaniska trädgårdar i Europa, och som sedan 1800-talet spridits från dessa till den grad att den nu anses som ett ogräs på många platser.

Till vår trädgård har den mest troligt kommit in som frö-ogräs med någon planta vi köpt någon gång.
Jag är förvisso en växtsamlare, men inte tror jag att jag skulle samla in frö från dessa växter, än mindre köpa en sådan ful och intetsägande växt.
Jag har däremot försökt att plantera i Jättebalsamin här, men det har inte lyckats så bra.
Jag skall berätta om varför i ett annat inlägg.

Här i vår trädgård har blekbalsamin väl status som 'nästan ogräs' då jag rensar bort dessa från vissa platser men låter de få stå kvar på andra platser.
Jag kanske är lite galen som inte raderar ut varje spår av denna växt innan den får fotfäste och börjar en invasion av vår trädgård och vårt närområde.
Denna växt finns inte i naturen vid vår trädgård, och förekommer endast på ett fåtal platser i vårt län.

Blekbalsamin trivs med fuktig halvskuggig näringsrik mulljord, så den får det tufft om den vill sprida sina frön här där tio björkar tar allt vatten och all näring för trädgårdens växter.
Det och mina misslyckade försök med jättebalsamin gör att jag håller mig lugn inför denna nykomling.

Jag har ibland gjort misstaget att släppa in ogräs i trädgården, minns med fasa när vi lät plantera in knölklocka i en rabatt, därför är jag trots allt lite tveksam till en växt som denna blekbalsamin.
Är det kanske läge att helt rensa bort denna växt från trädgården medan tid är?

Vill du lära dig mer om denna växt kan du klicka här.


söndag 20 januari 2013

Betonica


Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 3

Praktbetonika Stachys macrantha

Här på bloggen blir det allt tråkigare för vart inlägg, men så närmar jag mig också toppen på listan över trädgårdens tråkigaste växter. Här kommer ett inlägg om en växt som jag finner så trist att jag knappt orkar skriva ett inlägg om den.

Trots att praktbetonikan en gång för länge sedan hittades vid floden Terek i Kaukasus och trots sitt praktfulla namn så kliver denna växt rakt in på listan över de tråkigaste växter som vi har i vår trädgård.
Jag har aldrig upptäckt något spännande över dessa blomster.
Kanske är det färgen som avskräcker mig, den här växten tycker jag är så tråkig att de plantor vi har fick flytta till trädgårdens utkanter redan för kanske 20 år sedan.
Där blir de nu mindre och färre för vart år som går.

Sanningen är den att detta är det enda fotografi jag har på växten som funnits här sedan 1987.
Blommorna brukar vara större än vad de är på denna bild, men detta var den som fanns kvar i sensommartid  när jag gick runt i trädgården och fotograferade en dag.
Då för länge sedan när jag planterade dessa växter så skulle de bli som ersättare för de sommarblommor som min mor haft i några rabatter.
Kanske jag redan då dömde ut dessa plantor, för resultatet blev ynkligt jämfört med de sommarblommor som funnits där förr.

Men huset blev sommarhus och det skulle dröja några år innan jag kom att flytta tillbaka hit igen, men då med min fru.
Lite senare fick betonican flytta från dessa rabatter, och de lär aldrig komma in där igen.

Praktbetonica anses som en växt som klarar det mesta, den vill växa i god humusrik jord av det torrare slaget, och den föredrar sol framför skugga.

Kanske jag ändå måste se om dessa växter, så de inte helt dör bort från vår trädgård.
För i rätt sammanhang borde även dessa växter vara vackra.
Frågan är bara vad och var det skulle vara...

torsdag 17 januari 2013

Klotpil


  Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 4

Klotpil Salix fragilis  'Bullata'.



Här är ett träd med många namn.
Knäckepil, Finsk pil, (i Finland ibland Systerbäckspil), Klotpil och Bollpil.
Knäckepil kan ha ett spretigare växtsätt än just sorten 'Bullata' som visas här.
 'Bullata' benämns Klotpil, men ibland även Bollpil.

Eller varför inte "Svenssonpil"? Villa, volvo, vovve och klotpil.
Kan det bli så mycket tråkigare i en trädgård än detta träd?

Ni kanske tycker att jag är lite väl negativ nu?
Men klotpil är så vanliga i våra trakter att de är lika upphetsande som sälg och grönvide vid vägkanten. Ja det är så att sälgen är mer spännande då den faktiskt blommar fint om våren.
Detta träd ser likadant ut från lövsprickningen till dess att löven ramlar av när snön och kylan kommit.


Man kan fråga sig hur det kan komma sig att vi inte bara har ett sådant träd i vår trädgård, utan tre!
Det äldsta som ni ser på bilderna här intill är en bröllopspresent, vi fick välja ett träd och ägaren till den plantskola där vi valde rekommenderade detta träd.
Vi hade tänkt att välja ett äppelträd, men det blev vi avrådda från, med tanke på vårt klimat.
De andra två klotpilarna är lite mindre, en satte jag själv som stickling för några år sedan, och en annan fick vår äldsta son när han var liten.

Jag tror att vår första klotpil står på för torr mark, för de två andra som jag planterat i fuktig lerjord har snart hunnit växa sig lika höga som detta.



Tung blötsnö är inget som gillas av detta träd, den samlade trädkronan böjs isär av snön och trädets kompakta form går förlorad, speciellt om en gren knäcks av snötyngden.

Den första snön verkade en aning chockartad för detta träd som då alltid har löven kvar.


Det är inte bara snön som ställer till det för dessa träd, de gillas skarpt av traktens älgar som betar hårt på de små träden. Här ovan en av de andra klotpilarna som fått en ny form av älgarna.
Jag tog bort alla de grenar som fått ny vinkel av älgarna, och nu når inte älgarna längre trädets topp.
Kanske kan det få växa ifred där på höjden och bli vackrare än vad det nu är.

Dessa pilträd tycker mycket illa om salt, vid vägen planterade jag en gång tre sticklingar av klotpilen. En gång just efter att de saltat grusvägen för att binda damm, så kom ett skyfall och saltblandat regnvatten rann ned vid en av sticklingarna.
Den stannade i växten och har inte vuxit något sedan dess trots att de övriga är mer än meterhöga.
Som ni förstår kanske vår trädgård snart har än fler klotpilar.


En kompis provade en gång att strö ut just vägsalt mot ogräs på gruset framför garaget, och de stora klotpilar de hade där bredvid dog av det.

Så salt gillar de inte.


Så här ser vår stora klotpil ut just nu:

Inte så jättesnygg form sedan snön fläkt ut grenarna...


Jag försöker komma på något positivt att skriva om dessa träd, och visst, de har några fördelar också;

- Klotpil är härdig för vårt kalla klimat.
- Klotpil är lätta att föröka som stickling.
- Klotpil växer snabbt även i kallt klimat.
- Klotpil passar bra som insynskydd, om plats finns för en sådan.
- Klotpil blir vackrare ju äldre och större trädet blir.
- Klotpil behöver inte beskäras för att få sin kompakta form.

En av hundratals klotpilar i Boden.

Jag satt i bilen häromkvällen och väntade vid Björknäs i Boden, jag beundrade en vacker klotpil, jag försökte fotografera med mobiltelefonen.
Som sagt, när trädet blir större så tycker jag ändå att det blir vackert trots att det hamnar högt upp på listan över de tråkigaste växter som finns i vår trädgård.

Men om någon granne frågar mig om råd om vilket träd de borde skaffa till trädgården så blir mitt svar oftast Näverhägg/Gulbarkig hägg som ju är ett mycket mer spännande träd, som ändras vackert med årstiderna och som klarar vårt klimat lika bra som klotpilen.
Dessutom växer den lika snabbt som klotpilen.
Näverhäggen är inte alls lika vanligt förekommande som klotpilarna i trädgårdarna här omkring och dessutom tycker inte älgarna om näverhäggen.

tisdag 15 januari 2013

Gullstav och Spirstånds


Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 5

Gullstav Ligularia stenocephala
och kanske också:
Spirstånds Ligularia przewalskii

Spirstånds                                                     Gullstav

Jag tittar på bilderna och känner att jag kanske ger dessa växter en orättvis hög placering på denna lista över de växter som jag tycker är som tråkigast av alla trädgårdens växter. Det gäller i alla fall för Spirstånds, för dessa har jag ju faktiskt fotograferat en del.
Gullstav däremot hittar jag bara en bild av. Det är ett säkert tecken på att jag tycker växten är tråkig.
Men dessa båda Ligularia är så lika att de får följas åt upp på denna tråk-lista.
De båda växterna har sitt ursprung i Kina, men vad hjälper det?
Det blir inte så mycket roligare än så här.

De gula blommorna är fina de få dagar som blomningen varar.
Det är ju sedan som den tråkiga fasen tar vid med de fula luddliknande fröstänglar som sedan kan stå kvar tills snön kommer. (De har jag ingen bild på.)
De flesta fröställningar får stå kvar i vår trädgård, men inte dessa.
Jag klipper bort dem så fort de gula blommorna är borta.



 

Även om vår Gullstav inte lyckas kittla min fantasi så måste jag erkänna att jag en gång sett en fantastisk plantering av just Gullstav.
På TV (Trädgårdstoppen) visades förra året en trädgård utanför Luleå där gullstavar växte i massor i kanten av trädgården, vid en damm just där skogen tog vid.

Då önskade jag att även vi hade så många gullstavar, så jag antar att jag kanske kommer att ändra mig.
Kanske gullstav så småningom blir en av mina favoriter?


Spirstånds har vackra blad som på sensommaren får fantastiska färger. Plantorna är även de vackra just när de börjar blomma, innan de blommat över och ser skräpiga ut.

Det börjar bli svårt att hitta växter till min lista över trädgårdens tråkigaste växter.
Jag älskar ju växter, även dessa, men de kanske inte är lika spännande som många andra...


söndag 13 januari 2013

Januari


Det är januari och den trädgård jag älskar ligger i vila.
Det är inte mycket som syns av trädgården när vintern håller sitt järngrepp om vår del av landet.
Snön ligger djup och natten är lång.
De växter som syns bäst är de stora träden.
Min favoritväxt denna månad är björk.


Vår trädgård ligger i skuggan av skogen så det lilla solsken som januari kan bjuda på blir just inget här hos oss.
Men de höga björkarna når upp till solens bleka ljus ovanför skogens skugga, och björkarnas toppar lyser i vår annars dunkla trädgård.


De stora björkarna står vita av rimfrost och ger höjd och liv åt den frusna trädgården.



Vid solnedgången fångas det flyende dagsljuset av björkarnas vita rimfrost.
De liksom håller kvar ljuset en liten stund innan det blir mörkt.



När mörkret faller så lyses en av björkarna upp av belysning.
Jag har ibland önskat att björkarna inte fanns då de håller tillbaka många andra växter i vår trädgård, för de tar allt vatten, all näring och de skuggar.
Men fattiga januari hade varit än värre utan trädgårdens stora björkar.

Hos Anna Vattenkannas Trädgårdsblogg finns en länksamling av bloggares favoritväxter denna månad.
Titta gärna in hos henne också.

fredag 11 januari 2013

Lärkträd


Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 6

Lärkträd, Europeisk lärk Larix decidua

Som om det var en kuliss från skräck-kabinettet så står vårt lärkträd vid en stor björk  Lärkträdet är det fulaste träd som vi har i vår trädgård, det lutar en aning mot söder liksom för att slippa stå så nära den stora björken.
Jag vet inte riktigt hur det kom sig att det blev så snett och fult.
Men så är det.
En tröst är ju att det inte syns så bra då det växer bakom den stora granen.

Lärkträdet är en barrfällare, och det var just därför jag planterade det för många år sedan.
Jag hade sett att barren blir vackert gula om hösten, och därför skulle lärken bli en del av ett färgfyrverkeri tillsammans med en rönn och en blågran.
Även vår vanliga gran skulle med sin gröna färg skapa harmoni i denna del av trädgården, men det blev ju inte riktigt som jag hade planerat.

Björk, Lärk, Blågran, Gran och Rönn.
Vision 1996


Blågranen dog redan efter den första vintern och rönnens höströda löv ramlade av flera veckor före lärkträdet övergick i gult. Snacka om misslyckade planer.
Nu har ju dessutom den då lilla granen vuxit sig stor och döljer den plats där lärkträdet växer (och där förut även blågranen fanns)


Trots att vårt lärkträd nu hamnat på denna tråk-lista så måste jag ändå erkänna att jag gillar det faktum att det blir gult och fäller sina barr om höstarna, och att nya skira barr växer ut om försommaren.
Även de små kottarna är vackra.
Bilden ovan visar ett annat lärkträd här i byn, det är mycket större än vårt och även vackrare.

Kottar från lärkträd.

Här i Sverige finns vissa planteringar med lärkträd som skogsbolagen anlagt, men utomlands är detta träd mer vanligt i skogsbruket. 
Här i norr har det planterats träd av sibirisk lärk Larix sibirica, men jag tror att vårt lärkträd är en europeisk lärk Larix decidua, för den sorten har förut varit vanlig hos handelsträdgårdarna här i området.
Kanske hade en sibirisk lärk klarat vårt kalla klimat bättre än vår förmodade europeiska?

Lärkträd har djupa rötter och tål därför mer vind än granar som kan blåsa okull vid storm, och lärkens trä innehåller hartser som gör det rötbeständigt, ett naturligt impregnerat virke, som dessutom är hårt och hållfast.

Vårt fula lärkträd får ändå stå kvar i vår trädgård, kanske det blir vackrare när det blir äldre?

tisdag 8 januari 2013

Rosenhallon


Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 7

Rosenhallon Rubus odorátus

Vid en vägg med söderläge inne i Boden växer stora buskar av Rosenhallon.
Vi fick ta rotskott från en av buskarna för mer än tio år sedan, men i vår trädgård blir de aldrig så fina som de inne i Boden.
Här blir plantorna knappt en meter höga, och det först på sensommaren.
Nästan alla grenar fryser ner varje vinter, och plantan får nästan helt börja om från början.
Jag har länge varit osäker om detta är att räkna som en perenn som ska vissna ned, eller en buske som blir högre för vart år som går..
Hos oss är den som sagt knappt en halv-buske.
Rosenhallon har annars ett rykte om att kunna trivas överallt, men vårt klimat är nog lite för kallt då denna växt kanske når sin gräns vid svenska växtzon 5.

Rosenhallon härstammar från östra Nordamerika, och trivs bra även i skugga med näringsrik mark.
Jag gissar att den stora grannen björken är en del av förklaringen till att vårt rosenhallon lider.
Björken tar allt vatten och all näring. Just inget blir kvar till vårt stackars rosenhallon.

Jag tyckte en gång att det var något spännande över växtkraften och höjden på dessa buskar jag såg inne i Boden, men allt som var spännande lämnades ju kvar där och här hos oss hankar sig den stackars plantan fram och trivs inget vidare.
Men den har börjat att ge rotskott.
Kanske jag måste flytta några rotskott till mer näringsrik mark?

För något år sedan blommade den och då var den ju fin de få dagar som blommorna satt kvar.
Nej jag hade nog för höga förväntningar på vårt rosenhallon.

Rosenhallon hamnar därför på listan över de mest tråkiga växter som vi har i vår trädgård.
Kanske jag ändrar mig någon dag...


söndag 6 januari 2013

Blåtry


Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 8

Vanlig blåtry Lonicera caerúlea

Här i byn där vi bor finns förvildade exemplar av Blåtry.
De första buskarna som kom till byn kom hit via järnvägen, och planterades in i byns vackraste trädgård för ungefär 100 år sedan. Det är därifrån de har spridits med fåglars hjälp, nu finns flera buskar i skogen vid ån där den passerar byn.
Även vid Svanåmyren går flera buskar ännu att se i de övergivna trädgårdarna, och hos en av våra grannar finns stora buskar blåtry i trädgården.

Blåtry var en populär trädgårdsväxt i början av 1900-talet och planterades ofta in vid järnvägsstationer och banvaktstugor.


Blåtry är en buske som utan problem klarar vårt klimat då den är härdig upp till växtzon 8.
Busken har sitt ursprung i nordöstra Europa och Sibirien, och blir ungefär en och en halv meter hög.

Trots att det här är en buske med sin egen historia och som jag inte vill vara utan så känns den ändå hopplöst tråkig. Kanske för att den klarar allt? Torka och skugga är inte något större problem för denna växt.

Vår buske har hamnat i trådgårdens "skamvrå" där skogen tar vid, men den växer tacksamt ändå, inte så långt från en stor björk.
Den hämtade jag från en av Svanåmyrens glömda trädgårdar för kanske 15 år sedan, tillsammans med Blekspirea, som inte heller är någon större utmaning.
De är buskar som snällt överlever här.

Extra tråkig blir blåtry då den har giftiga bär.
En annan buske med liknande bär är Blåbärstry/ Bärtry, men den har ätliga bär och känns betydligt mer spännande än Blåtry.

lördag 5 januari 2013

Trädgårdsgullris


Trädgårdens tråkigaste växter. Plats nummer 9

Trädgårdsgullris Solidago canadensis-gruppen

Det är inte helt lätt att skriva en lista över de tråkigaste växterna som finns i vår trädgård, vissa växter har en solklar placering på denna lista, men en växt som Trädgårdsgullris hamnar på listan efter viss tvekan.
Jag tycker ju att de ändå har något vackert över sig samtidigt som de är lite småtråkiga.
Kanske jag behandlar denna växt för styvmoderligt, men någonstans har jag hört att dessa kan sprida sig som värsta ogräset på platser där de trivs bra.
Här kanske klimatet är för hårt, för än håller de sig rätt beskedliga.


Vi har fått våra plantor av en granne, inte heller där visar de tecken på ogräs-likt beteende.
Där har de blandat detta gullris med blå trädgårdsstormhatt, och den rabatten är som en stor svensk flagga på sensommaren. Riktigt snyggt.
Jag har gjort ett försök till en sådan rabatt även här, men än är vår rabatt inte lika storslagen som deras.


Eftersom vårt gullris är från grannen så vet jag inte vilken sort det är, jag gissar på Trädgårdsgullris, men det finns ju även Kanadessiskt gullris, Höstgullris och Gullris.
Denna växt blir ungefär 100 centimeter hög och får gula blommor som älskas av humlor och flugor.
De blommar som bäst just före frosten när det mesta av trädgårdens perenner redan blommat över.

Denna växt har mest troligt sitt ursprung i Nordamerika, de flesta växter därifrån överlever knappt i vårt klimat, men detta gullris trivs fint här.


tisdag 1 januari 2013

Tazett

’Totus Albus Grandiflorus’

Det nya året börjar med att några tazetter Narcissus papyraceus blommar inomhus.
Jag gillar dessa enkla och doftande lökväxter. Tyvärr är de inte vinterhärdiga för vårt klimat, så efter blomningen är det ingen idé att spara lökarna. Tazetten är vildväxande i västra medelhavsområdet.
Jag har provat spara lökar en gång, men de orkade inte blomma alls året efteråt.


Enligt historien så är det den starkdoftande tazetten som gett namn till sitt släkte narcisserna.
Det var skalden Homeros som kallade denna blomma för Narkissos på grund av den starka och nästan bedövande doften.
Narko betyder bedöva.
I en gammal bok hittade jag det vetenskapliga namnet Narcissos tazétta, men nu används istället Narcissus papyraceus om denna växt. När och varför man bytte namn vet jag inget om.

Det är lätt att driva tazetter i blom, de behöver inte ens planteras i jord, det räcker att trycka fast lökarna i grus eller småsten, sedan vattnar man så att vattnet är strax under lökarna. De kommer att känna av fukten och få rötter som kan dricka det som de behöver.
Det är viktigt att lökarna står ovanför vattenytan då de kan ruttna om det blir för blött innan de börjat att växa.
Man får passa med vattenkannan för den fina blomningen tar snabbt slut om lökarna får torka.

För fem veckor sedan.

Det tar ungefär fem veckor att driva lökarna i blom, de blir lätt långa och gängliga då de ränner iväg av värmen inomhus, men ute skulle de snabbt frysa ihjäl, så hos oss får de ränna som de vill innan blomningen är över.

I Kina odlas ofta dessa blommor för att fira in det nya året, och så gör också jag.
Lite vårfägring mitt i vintern kan komma till pass när den riktiga våren känns långt borta.